Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Såg att någon föreslagit Back on Track. Du vet att det finns i mer än täckesform va? Även som ledskydd tex.

Och när det gäller rehab/siming etc så har jag bara hört gott om Stefan Rosén på ReDog i Västerås.

Jag hoppas att du och din hund får rätsida på problemet snart!
 
Senast ändrad:
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Jo, men att sätta skydd för armbågar, framknän, hasleder och ffa bakknän lär vara ett tämligen besvärligt projekt på den hund, man lär få typ tejpa fast dem om de ska sitta kvar.

Nu ska vi ju dock med kortisonets hjälp förhoppningsvis få bort inflammationerna, och då är/blir ju lederna okej igen, så tejpa fast BoT är väl besvärligt för att uppnå..inte så mycket. Det BoT kan hjälpa till med är ju isf att ge värme och smärtstillning till inflammerade onda leder, men inte mer. Och vi ska ju förhoppningsvis häva inflammationerna med kortisonet.
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Nu är ledvätskeprovet taget, och det ligger en stackars groggy hund här med bandage överallt och en stor dumstrut på huvudet och hämtar sig efter narkosen.. Lilla gubben.. (Som vägde 37.8 kg idag, hurra =))
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Skickar en tanke till Utter och dig! Har följt alla trådarna om ditt fina "skägg" även om jag bara skrivit någon gång ibland. Håller tummarna för att det går bra för er och han svarar fint på behandlingen.
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Stackars liten Utter:(
Skickar lite tröstegodis
hundgodis.jpg
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

*skrattar* Bäst jag inte visar bilden för honom, då kommer han dregla ner mitt tangentbord och tycka att det färska märgben han nyss fick är blaha. Sådana där godsaker har han ju knappt sett röken av sen han började banta :devil:

Apropå banta, så som sagt 37.8 kg igår =) Dvs all övervikt sen kastreringen är borta (han vägde 38 kg vid kastreringen på min hemmaveterinärs våg, den väger dock halvkilot över Ultunas våg har jag märkt). Nu försöker han driva protestlistor mot att hans ondsinta matte helt plötsligt ändrat 'spelreglerna'. Hon sa 37 kilo innan liksom, och det når han på en vecka till. Men nejdå, nu pratar hans elaka matte om att svääälta ner hunden till 36 kilo för att hållas på den SLANKA sidan. Han uppmanar alla olycksbröder och olyckssystrar därute att revoltera - det här människoväldet börjar gå över styr säger han.

Och gårdagens ros går för övrigt till min gruppchef, som utan att blinka gav tillstånd att smuggla in Utter genom personalingången på jobbet. Jag jobbade ju natt. Slutade 08, skulle vara 08.20 på Ultuna med Utter. Och har 1½ h resa hem, och sen lika lång tillbaka. Vi har hundförbud på jobbet. Men Utter fick 'insmugglingstillstånd' - och var alldeles salig över att få följa med matte till jobbet PÅ RIKTIGT :love:
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Först måste jag bara hålla med de övriga,
:bow: för hur du kämpat och
:cry: stackars lilla kämpe hunden,
inte helt lätta när djur har "för hög" smärttröskel.


Men nu är jag övertygad, jag MÅSTE varit elak nazivakt i ett tidigare liv, varför landar alla sådana här konstiga, läskiga grejer hos mig för.

Det kan inte vara så att visst du får stor dos med tok,
men att du kanske är lite extra obserant och lyhörd och därmed upptäcker sådant som många kanske inte märkts anars?
Då blir det ju som att du får mer skit på dig,
när det kanske mer i själva verket är du som är en underbar matte?
Bara en känsla jag fick när jag läste.
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Uppdatering.

Fick ingen ordination ang rörelsen efter ledvätskeprovet, men tog det säkra före det osäkra och satte honom på koppelvila. Han ska (skulle.. suck) ju börja äta kortison ett par dagar efter det, dvs typ idag, med och då blir det ändå koppelvila.

Och jag är redan kräkless på det, för att inte tala om vad Utter är. Och ta med den lilla är som förgjort, då blir det bara försök till härj och bus hela tiden. Mattes mest använda ord just nu är NEJ, inte leka... Stackarna, båda två, de vill ju men fattar inte varför de inte får.

Så nu får jag släp(p)a ut en i taget, vilket gör att jag i princip hela tiden har en väldigt olycklig hund och en halvolycklig hund som undrar varför jag blivit 'så elak' plötsligt. Dessutom är Utter redan ungefär lika lugn som en yster kalv på grönbete i sin ände av kopplet. Det kan bli... intressant det här...

Och jag saknar ord för att beskriva hur less och besviken jag - tyvärr återigen - är på Ultuna. Jag skrev ju ett mail - där jag förklarade exakt hur besviken jag var och varför, och också skrev "Om ledvätskeprov tas - när sätts då behandling in? Ska han gå obehandlad och vänta på det provsvaret också? Vad finns då för garantier att det blir samma brist i informationen & kontakten då så han får gå ännu längre och ha ont?"

Veterinären svarade ju via telefon att kortisonet kunde sättas in nästan direkt, vänta några dagar då de ju stuckit i lederna bara. Och hon skulle skicka receptet med post till mig, så kunde jag hämta ut och sätta in när det gått ett par dagar efter ledvätskeprovet (eftersom hon då inte visste när jag skulle få tid). Provsvaret av ledvätskeprovet behöver vi ju inte vänta in för att sätta in behandling, men det tar bara några dagar. Själva provet går fort, men kan bli nån dags fördröjning beroende på när någon av de veterinärer som 'kan sånt där' jobbar och kan kolla på det. Men inom 1 - 2 dagar, ibland fick man det samma dag.

Det var i tisdags vet skulle skicka receptet, och i onsdags fm tog de provet.
Vi kan väl säga som så, att något recept har inte dykt upp, och heller inget provsvar.

Om jag inte får tag i det förbannade receptet, innebär det att det är tidigast på måndag som han kan få behandling. Jag har mailat veterinären vid elva i förmiddags och talat om att receptet inte kommit, och undrat om hon kan skriva det och lämna i receptionen och om jourpersonalen kan lämna ut det till mig ikväll eller imorgon bitti, eller om hon kan ringa in det till apotek X så kan jag hämta det ikväll innan jobbet (jobbar natt). Samt i förbifarten undrat om provsvaret, men det kan väl få dröja, men kan hundstackaren få BEHANDLING snart. Han är sämre nu efter provet än innan, vilket väl inte är så konstigt, de böjer ju lederna när de tar provet som jag förstår. Men idag passade han i TRAV i början på promenaden, och jag ville mest ställa mig och gråta. Att han får behandling NYSS är min absolut högsta prioritet just nu liksom. Snälla... :cry:
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Nu har jag äntligen fått Medrol, men jisses vilken startdos. De vill iofs trycka ner hans immunförsvar ordentligt, och jag visste det skulle vara hög dos, men blev ändå förvånad. 64 mg/dag, ges i en giva. 1,7 mg/kg (aningens avrundat)

Bara hoppas det hjälper nu
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Hur mår Utter och hur går det med koppelvilan? :)
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Han mår rätt blä. Trött, trött och så trött. Så för stunden är koppelvilan nemas problemas, jag kan släppa ut honom lös och det går inte fortare än slowmotion..

I övrigt så har han kraftig PD/PU, dricker extremt mycket vatten och kissar floder, kan stå i 2 minuter med fullt tryck och det bara skvalar.
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Stackarn :crazy:

Vad menas med PD/PU?
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Oj sorry.. PD = polydipsi dvs onormalt högt vattenintag (dricker massor), PU = polyuri dvs onormalt mycket urinerande (kissar massor)

Mer ordagrant om man kan säga så så poly = mycket och dipsi = törst, uri = urin. Så 'mycket törst' resp 'mycket urin'

De hänger oftast ihop, det som kommer in i ena änden måste ju ut i den andra, och dricker de massor kissar de ju (normalt iaf) massor. Och även omvänt, om de av någon anledning kissar massor då dricker de (normalt iaf) massor för att återställa. Dock blir det lätt en ond cirkel.
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Åh tack för förklaringen :love:
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Oj sorry.. PD = polydipsi dvs onormalt högt vattenintag (dricker massor), PU = polyuri dvs onormalt mycket urinerande (kissar massor)

Mer ordagrant om man kan säga så så poly = mycket och dipsi = törst, uri = urin. Så 'mycket törst' resp 'mycket urin'

De hänger oftast ihop, det som kommer in i ena änden måste ju ut i den andra, och dricker de massor kissar de ju (normalt iaf) massor. Och även omvänt, om de av någon anledning kissar massor då dricker de (normalt iaf) massor för att återställa. Dock blir det lätt en ond cirkel.

En effekt av det stora vattenintaget blir ju att de urlakar om det nu var lever eller njurarna.
Så när min boxer Hugo fick stora doser kortison och med samma effekt som din fick han även dåliga ( har för mig det var lever men kan ha varit njur)- värden, då fick jag tipset av veterinären att bara ge honom mineralvatten eftersom där tydlgen var tillsatt salter och andra ämnen.
När han bara fick dricka sådant ( köpte mängder av 2 liters flaskor billigt på stormarknaden) då stabilieserades också värdena.
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Tack, jag satt häromdagen just och funderade på hur länge njurar etc egentligen klarar av det stora vattenintaget, för nyttigt i längden är det ju inte. Veterinären har inte sagt någonting om det, så jag antar att hon inte är så orolig nu i början i alla fall, men kanske skulle slå till på lite mineralvatten (man rör bara ut kolsyran antar jag?) då. Hur fort blev din hunds värden sämre? Utter har ju stått exakt en vecka på kortisonet idag, och återbesök ska vara ca en månad efter beh.start.

Första nedtrappning, från 64 mg till 48 mg, om en vecka, sen nästa nedtrappning 14 dagar senare, då till 32 mg, sen går det långsammare med nedtrappningen dock.

I övrigt kan jag glädjande nog meddela att han verkar lite piggare faktiskt. Han är mera med, när han är ute i hallen så ligger han med huvudet under grinden och tycker jag är elak som inte låter honom vara hos mig, han är lite mer 'med' överlag (nu kan man inte ta mackor obemärkt) och verkar inte lika sanslöst trött. Har fått sätta koppel på honom ute med då han annars brukar gångarten galopp lite för mycket. Han är inte jättepigg/som vanligt, men han är helt klart piggare. (Och lite dämpad är det ju bara bra om han är med tanke på rörelserestriktionerna)
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Vad kan det ha tagit, någon vecka kanske inte mer än så. Veternären betonade verkligen vikten av att ge mineralvatten om de todrack som en bieffekt ( nte alla gör det tydligen) .
Vi hittade mineralvatten utan kolsyra som vi körde på.

En annan tråkig komplikation var att han blev totalt matfixerad.
Från att aldrig ens tänka tanken att knycka mat blev han hopplös. Lämnade jag rummet var han direkt uppe på bordet.

Han lyckades till och med att öppna ett skafferi och knycka en hel alladin-ask som han satte i sig samt en chokladkaka ( åt även upp pappret runt omkring) så han blev ju chokladförgiftad utöver hans andra problem oxå.:crazy:
 
Senast ändrad:
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Liten uppdatering...

Det är ju kul Murphy låter bli mina hästar (*peppar, peppar och ta i trä*) men han får gärna låta mina hundar vara ifred också.. =/

Återbesök för Utter idag. Jag var beredd på exakt det besked jag fick, men hade ju mentalt hoppats på att jag skulle ha heeelt fel.

Men.. han är inte bättre. Kanske har han lite mindre ledfyllnad i haslederna, eventuellt. Kanske rör han sig aningens bättre än sist, men det är i så fall allt. Varenda jävla led är fortfarande inflammerad, och ryggen är sämre. Han har ordentligt ont i ryggen, och har tappat muskler. Veterinären tror det är ffa pga kortisonet och vilan han tappat ryggmuskler, jag är inte lika övertygad då¨han inte tappat muskler nån annanstans utan bara ryggen.
Men ont i alla leder fram och alla leder utom höftleder bak. Rör sig likadant som sist.

Och både veterinären och jag är ganska ense om att den smärtmässiga förbättring som syntes på MONSTERdosen kortison knappast var mer än en liten smärtlindring som fick ner smärtan till en för Utter hanterbar nivån. Han blev sämre igen ungefär en vecka efter första minimala dossänkningen, och det var mest troligt inte för det 'kom tillbaka' - utan vi lyckades aldrig häva inflammationerna, bara ta udden av smärtan (dvs samma effekt som på metacam), och när dosen gick ner lite ökade smärtan.

För lederna mår i princip inte ett dugg bättre. Han har inte svarat alls såsom önskat/förväntat på kortisonet... =/

Lilla gubben..

Det ser rätt svart ut, vi måste ju häva inflammationerna, och sen hitta den kortisondos som är lägsta fungerande för att de inte ska återkomma. Men just nu lyckas vi inte ens häva eländet.

Så, efter lite diskussion så ökar vi upp kortisondosen till HÖGRE än den där monsterhöga.. Han fick från början 64 mg Medrol, vilket motsvarar drygt 1,7 mg/kg för han vägde 37.5 kg då. Nu väger han 34 kg, och vi går tillbaka till 64 mg medrol, dvs drygt 1.8 mg/kg.. (I en vecka, sen ner till 56 mg, vilket innebär 1,65 mg/kg).

Dessutom drar de till med opioider ovanpå.. Dvs morfinliknande smärtstillande.

Återbesök om 10 dagar. Ser vi ingen förbättring då, så ser det jävligt mörkt ut. Nästa steg då är att helt enkelt slå ut immunförsvaret för honom med 'svaga' cellgifter. Något jag inte har minsta avsikt att 'gå med på', där är min gräns passerad, det handlar om livskvalitet och rimlighet med. Men det är enda alternativ till godnatt som finns, eftersom det man nu försöker göra är trycka ner immunförsvaret och fungerar inte det återstår bara att försöka slå ut det och den vägen häva inflammationerna. Så får vi inte en vändning nu är det som det ser ut idag godnatt :cry: Hur jävla meningslöst och orättvist det känns saknar jag ord för just nu, och vägrar nog delvis ta in.

Enda positiva i kråksången är att herrn är slankare än han nånsin varit, invägd på 34 kilo. Minsta han nånsin vägt innan är 37. Han är i 'slankaste laget' just nu, men det är med flit, lederna behöver inte bära på ett uns extravikt. (Och han är inte mager, 'bara' slank, såpass att folk börjar ta fel på honom och Viktor, som är en 10 mån unghund..). Men nu ska han inte gå ner ett dugg till, så nu ska jag (Utter hurrar i bakgrunden) börja lägga på lite annan mat med.

Sen är det en klen tröst men ändå 'positivt' att han fasiken orimligtfinns kan komma att ha ont någonstans den närmsta veckan (och HAR han det ändå, då är det helt sjukt på riktigt)..

Men.. fan.. =/
 
Senast ändrad:
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Beklagar verkligen och håller tummarna för den här veckan.
 
Sv: Mysteriet Utter - äntligen svar, men inga roliga direkt..

Tack, all tumhållning mottages tacksamt. Jag har tyvärr ingen bra magkänsla alls. Men jag hoppas. Hoppet just nu står ju till att vi sänkte dosen för snabbt, samtidigt är det bara ett halmstrå. För vi sänkte från en extremt hög dos till en rejält hög dos liksom, så det ska inte spelat in. Men, det är vad som finns kvar att hoppas på, det och att det ska hjälpa om han slipper smärtan också, att ta bort risken att han spar sig för det kanske gör ont. Ett halmstrå det med, men just nu klamrar jag mig fast vid dem.

Hans extrema smärttålighet btw, han finslipade den idag. Sist så fast vi VISSTE att det gjorde jätteont, så det enda han visade var att slicka sig om munnen, vända huvudet mot, och i några fall försiktigt dra åt sig benet eller sakta och fint sätta sig.
Idag gjorde han inledningsvis likadant, men sen bytte han teknik när han låg ner när de undersökte. Genom att helt enkelt försöka 'stänga av'. Låg utsträckt på sidan, och med huvudet ner. Och i början blundade han när det gjorde ont, men sen övergick han till att envist ligga och blunda hela tiden (fast han avslöjade sig ändå när ögonen kneps ihop frenetiskt när hon tryckte där det gjorde ont). Men sanslöst tålig den hunden, och det gör mig än mer ont. Att inse att han mest troligt haft ont redan innan de första små beteendeförändringarna i december....

Och fan, har har FÖRTJÄNAT att få bli bra, och få bli smärtfri och njuta av livet igen. Hör du det Murphy?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hundhälsa Hej kära buke! Flera år sedan jag skrev sist men nu behöver jag ventilera. Min underbara lilla dansksvenska gårdshundstik på 9 år blev...
Svar
11
· Visningar
2 391
Senast: NotlikeI
·
Hundhälsa Veterinär på Onsdag, men känner att jag vill bolla lite. Äldre hund som har liiiite lite artros på en armbågsled fram, bak är aldrig...
Svar
14
· Visningar
2 692
Senast: Fibusen
·
Hästvård Hejsan! Jag tror att jag skriver här för att kunna bolla min oro med någon som har nya tankar och idéer att ta upp med veterinären:)...
9 10 11
Svar
216
· Visningar
20 411
Hästvård Min ridtravare på 20 år var för drygt 2-3 veckor sen plötsligt halt när jag hämtade honom från sommarhagen. Han släpade hoven efter sig...
Svar
4
· Visningar
935
Senast: Noak
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp