När barnet inte kan bo hemma?

[Emine]

Många barn med npf klarar inte av att ha läxor, de lär sig aldrig att studera själva (vilket är tanken med läxor). Något ni skulle kunna ta upp med skolan är ju just att slippa läxorna, eller om de har läxstöd i skolan så skulle han kunna vara en timme där innan han går hem. Då behöver han inte ens försöka ta det där egna ansvaret och misslyckas med det varje dag. Ni skulle slippa den konflikten i familjen. Framförallt så slipper sonen lära sig att han är ett misslyckande eftersom han aldrig lär sig att ta ansvar för sina studier eftersom det finns en funktionsnedsättning som hindrar honom från att göra just det. https://hejaolika.se/artikel/maya-mar-battre-utan-laxor/

Vi har försökt detta, men skolan vill inte. I vanligt klass SKA man fixa läxor och man SKA klara av att gå och äta, ha en egen dator osv.
Snarare skickar de med mer läxor.

De ser det snarare som en hjälp för dem att han gör mera hemma.

 

[monster1]

Vi har försökt detta, men skolan vill inte. I vanligt klass SKA man fixa läxor och man SKA klara av att gå och äta, ha en egen dator osv.
Snarare skickar de med mer läxor.

De ser det snarare som en hjälp för dem att han gör mera hemma.

Vem har sagt att man ska det? Skolan är skyldig att anpassa undervisningen till dom funktionshinder som barnet har.

 

[MiaMia]

Vi har försökt detta, men skolan vill inte. I vanligt klass SKA man fixa läxor och man SKA klara av att gå och äta, ha en egen dator osv.
Snarare skickar de med mer läxor.

De ser det snarare som en hjälp för dem att han gör mera hemma.

Men vems sida står ni på då om skolan ställer orimliga krav på sonen?
Blir det inte som att ni hamnar i rollen att tvinga sonen att fungera under förutsättningar som inte är möjliga för honom. (Om ni nu inte håller med skolan om att han kan göra läxor och ha dator)

 

[Emine]

Vem har sagt att man ska det? Skolan är skyldig att anpassa undervisningen till dom funktionshinder som barnet har.

Skolan säger att ”man ska”. Samma mönster har följt sedan mellanstadiet då kan drog bort klassresuresen som åtminstone kunde ge honom lite extratid. Exempelvis kunde vi då skicka med en macka och hon påminde honom att ta den på 10 rasten. I mellanstadiet vägrade läraren göra det, för att i den ålder ”ska de kunna” fixa det själva.

Vi har även bett att få läxorna i pappersform för på den tiden fungerade läxorna utan problem. Detta var Big NO.

Vi har bett IT att stänga ner vissa sidor på hans dator i skolan, detta gick inte heller om det inte var porr.

Och i det spåret har det fortsatt med i princip allt. De SKA kunna hantera datorn,de SKA kunna passa tider, de SKA kunna lägga undan datorn på lektionen och de SKA hålla ordning på läxor själva. Alla barn i samma fack så att säga. Detta har vi stångat oss blodiga på genom åren. Och enda svaret vi fått är ”prata med honom hemma”. Vilket vi såklart gör, men för honom försvinner det ju/han kan inte motstå.

Han ÄR extremt smart och skulle med rätt stöd kunna vara en toppelev och komma in på vad han vill. Därför blir jag så olycklig när jag ser skolans ovilja att stötta.
De ser också detta, men anser att det är han som skall skärpa sig.

 

[Inte_Ung]

Sedan är hans upplevelse av sällskaplite annorlunda än andras. Jag hade känt mig ensam och lite kränkt om jag skulle kört en monolog till dig tex medan du tittade enbart på Tv och hmmade, medan han upplevt det som fullgott sällskap.

Jo så är det ju också.
Annorlunda alltså.
Hur skulle det bli om han fick någon typ av sällskap på ett sätt som han gillar?
Så att han inte behövde jaga syskonen.

 

[Emine]

Men vems sida står ni på då om skolan ställer orimliga krav på sonen?
Blir det inte som att ni hamnar i rollen att tvinga sonen att fungera under förutsättningar som inte är möjliga för honom. (Om ni nu inte håller med skolan om att han kan göra läxor och ha dator)

Vi håller verkligen inte med skolan. Vi har bråkat i åratal om vad han behöver för stöd och hjälp. Pratat med rektorer, lärare, kuratorer, socialpedagoger osv osv

Och tyvärr blir det ju så, att vi tvingas pressa honom till saker som skulle kunnat lösa sig extremt mycket bättre för honom. Läs inlägget innan ang datorer osv.

 

[Emine]

Jo så är det ju också.
Annorlunda alltså.
Hur skulle det bli om han fick någon typ av sällskap på ett sätt som han gillar?
Så att han inte behövde jaga syskonen.

Vi sällskapar så mycket med honom vi kan. Tyvärr är ju vardagarna stressiga. Och jag är inte säker på att vi vuxna är det sällskapet han egentligen behövt.

 

[Lingon]

De ser också detta, men anser att det är han som skall skärpa sig.

Har han inte diagnos/diagnoser? Då kan de ju inte säga åt honom att han ska skärpa sig? Han kan ju inte göra mer än vad han är kapabel till. Det kan ingen av oss. Så otroligt tråkigt att det inte finns skolor/klasser för elever med speciella behov men som inte passar in i särskolan.

 

[Rosett]

Vi har försökt detta, men skolan vill inte. I vanligt klass SKA man fixa läxor och man SKA klara av att gå och äta, ha en egen dator osv.
Snarare skickar de med mer läxor.

De ser det snarare som en hjälp för dem att han gör mera hemma.

Skolan får inte ge läxor om de inte är säkra på att eleven kan göra dem själv utan hjälp.
Minns inte var jag läste det men kan ha varit på någon npf-sida.

Har ni kontaktat skolchefen i kommunen angående att han inte får rätt anpassning? Hjälper inte det så finns ju skolinspektionen.

 

[Emine]

Har han inte diagnos/diagnoser? Då kan de ju inte säga åt honom att han ska skärpa sig? Han kan ju inte göra mer än vad han är kapabel till. Det kan ingen av oss. Så otroligt tråkigt att det inte finns skolor/klasser för elever med speciella behov men som inte passar in i särskolan.

Jodå, det kan de... det om något har vi ju uppmärksammat under alla dessa år och möten

Där tror jag också han har nackdelen att han är så smart som han är. De ser en elev som KAN men inte vill.

En elev som kan föra goda resonemang, uppför sig artigt osv osv.

Vi kan ta extemplet med hans IG i idrott förra året. Där han pinade sig igenom allt (det är inte hans starka sida med lagsport osv, han känner sig klumpig och dum). Där var ett moment att filma sig själv när han dansade. Läraren tjatade och tjatade och hotade med IG. Där måste det sig totalt. Vi försökte hemma också att ”vifta med armarna bara 3 sekunder”. Men där var det totalt stopp, och där har han min fulla sympati, jag hade inte heller velat filma en dans till min chef liksom

Han har inte så mycket för att han försöker heller, en skitgrej man ju tycker inte borde få förstöra ett helt ämnesbetyg.

Det som finns är smågrupper för de som ligger efter (dessa har också npf) men enligt skolan platsar han inte där.

 

[Emine]

Skolan får inte ge läxor om de inte är säkra på att eleven kan göra dem själv utan hjälp.
Minns inte var jag läste det men kan ha varit på någon npf-sida.

Har ni kontaktat skolchefen i kommunen angående att han inte får rätt anpassning? Hjälper inte det så finns ju skolinspektionen.

Detta skall jag gräva i

 

[MiaMia]

Vi håller verkligen inte med skolan. Vi har bråkat i åratal om vad han behöver för stöd och hjälp. Pratat med rektorer, lärare, kuratorer, socialpedagoger osv osv

Och tyvärr blir det ju så, att vi tvingas pressa honom till saker som skulle kunnat lösa sig extremt mycket bättre för honom. Läs inlägget innan ang datorer osv.

Förstår problemet med skolan. Min reflektion var om ni verkligen ska ta det som ett skäl till att pressa sonen. Skolan kan inte lägga tvång på er.

Ska det inte finnas någon typ av plan/dokumentation om vilka svårigheter eleven har och hur de ska hanteras. Utredning av vad för anpassning och stöd som behövs? Är inte insatt i det. Har du pratat med Skolinspektionen?
Oavsett om det är obefintlig plan eller dålig plan eller en ok plan som inte följs så tänker jag att någonstans så når man en punkt där man inte ställer upp på att själv genomdriva de krav som skolan ställer.

Kan det faktum att han har såpass med potential att lyckas göra det svårare för er att omvärdera prioriteringen att det ska gå bra med "skolmålen" i relation till andra konsekvenser?

 

[Emine]

Förstår problemet med skolan. Min reflektion var om ni verkligen ska ta det som ett skäl till att pressa sonen. Skolan kan inte lägga tvång på er.

Ska det inte finnas någon typ av plan/dokumentation om vilka svårigheter eleven har och hur de ska hanteras. Utredning av vad för anpassning och stöd som behövs? Är inte insatt i det. Har du pratat med Skolinspektionen?
Oavsett om det är obefintlig plan eller dålig plan eller en ok plan som inte följs så tänker jag att någonstans så når man en punkt där man inte ställer upp på att själv genomdriva de krav som skolan ställer.

Kan det faktum att han har såpass med potential att lyckas göra det svårare för er att omvärdera prioriteringen att det ska gå bra med "skolmålen" i relation till andra konsekvenser?

Vi pressar inte sonen, men man får ju försöka iaf att få honom att göra det han skall.

Vi har inte pratat med skolinspektionen.

Jag fattade inte det sista. Vi är nöjda om sonen får E. Samtidigt är det grymt frustrerade att inte få hjälp av skolan när vi vet att han skulle kunna lyckas så bra med rätt stöd. Tyvärr anser skolan att det stödet är vi, genom att ”prata prata och prata”.

Vi vet ju också vad som krävs för att det skall funka hyfsat i skolan. Och det är att datorn försvinner. Vi testade nämligen detta i samråd med hans lärare ett par veckor samt att laddsladden varit borta några veckor. Rapporten från skolan var lysande

Helt plötsligt steg resultaten med hästlängder. Han fick också läxorna i pappersform eftersom han ingen dator hade.
När han gjorde skolarbetet på skoltid minskade också läxtiden och han kunde få mer fritid vid datorn hemma.

Trots att skolan sett detta vägrar de. Och snabbt som attan satte de tillbaka datorn. De vet alltså lika bra som vi att datorn är ett problem. Och det säger sonen också självmant att datorn hindrar honom.
Vi försökte även att läraren skulle ta datorn de lektioner den inte behövdes. Det gick inte, han skulle lämna den själv och det gjorde han ju inte Och det skulle vara utpekande att läraren skulle ta den osv. Och sonen själv glömmer ju lämna den själv och är säkerligen inte motiverad att göra det.

 

[MiaMia]

Skolan säger att ”man ska”. Samma mönster har följt sedan mellanstadiet då kan drog bort klassresuresen som åtminstone kunde ge honom lite extratid. Exempelvis kunde vi då skicka med en macka och hon påminde honom att ta den på 10 rasten. I mellanstadiet vägrade läraren göra det, för att i den ålder ”ska de kunna” fixa det själva.

Vi har även bett att få läxorna i pappersform för på den tiden fungerade läxorna utan problem. Detta var Big NO.

Vi har bett IT att stänga ner vissa sidor på hans dator i skolan, detta gick inte heller om det inte var porr.

Och i det spåret har det fortsatt med i princip allt. De SKA kunna hantera datorn,de SKA kunna passa tider, de SKA kunna lägga undan datorn på lektionen och de SKA hålla ordning på läxor själva. Alla barn i samma fack så att säga. Detta har vi stångat oss blodiga på genom åren. Och enda svaret vi fått är ”prata med honom hemma”. Vilket vi såklart gör, men för honom försvinner det ju/han kan inte motstå.

Han ÄR extremt smart och skulle med rätt stöd kunna vara en toppelev och komma in på vad han vill. Därför blir jag så olycklig när jag ser skolans ovilja att stötta.
De ser också detta, men anser att det är han som skall skärpa sig.

"Man ska" är ett så sjukt argument om det inte relaterar till förmåga och möjlighet. De som slänger ur sig det är garanterat helt utan sakliga argument och låter bli att göra individuella bedömningar.

Man ska kunna gå när man är tre. De som inte kan det får rullstol och/eller sjukgymnastik. Inte någon som piskar dem med tjat om att de måste visst kunna.
Den allra mest elementära förståelsen av vad ett funktionshinder innebär är att samma "man ska" inte är tillämpbara som för andra.

Så klassiskt. Att inte skilja på kunskap och förmåga. Att tolka alla effekter av bristande exekutiva funktioner som brister i ansvar och vilja. Att ignorera vad en ojämn begåvningsprofil innebär.

Hur många NPF-elever som är "skolkunskaps-duktiga" har man inte tagit död på genom att använda förekomsten av en god förmåga som argument för att alla deras förmågor ska vara på den nivån. (trots att diagnosen i sig själv säger att diskrepansen är ett centralt element)

 

[Emine]

"Man ska" är ett så sjukt argument om det inte relaterar till förmåga och möjlighet. De som slänger ur sig det är garanterat helt utan sakliga argument och låter bli att göra individuella bedömningar.

Man ska kunna gå när man är tre. De som inte kan det får rullstol och/eller sjukgymnastik. Inte någon som piskar dem med tjat om att de måste visst kunna.
Den allra mest elementära förståelsen av vad ett funktionshinder innebär är att samma "man ska" inte är tillämpbara som för andra.

Så klassiskt. Att inte skilja på kunskap och förmåga. Att tolka alla effekter av bristande exekutiva funktioner som brister i ansvar och vilja. Att ignorera vad en ojämn begåvningsprofil innebär.

Hur många NPF-elever som är "skolkunskaps-duktiga" har man inte tagit död på genom att använda förekomsten av en god förmåga som argument för att alla deras förmågor ska vara på den nivån. (trots att diagnosen i sig själv säger att diskrepansen är ett centralt element)

Jag kan bara instämma till fullo

 

[Inte_Ung]

Vi sällskapar så mycket med honom vi kan. Tyvärr är ju vardagarna stressiga. Och jag är inte säker på att vi vuxna är det sällskapet han egentligen behövt.

Jag tänkte nog på sällskap av typen assistent.
Om han får hjälp enligt LSS så borde ju det vara möjligt.
Betald kompis helt enkelt, som accepterar att han får vara som han är.

 

[Inte_Ung]

"Man ska" är ett så sjukt argument om det inte relaterar till förmåga och möjlighet. De som slänger ur sig det är garanterat helt utan sakliga argument och låter bli att göra individuella bedömningar.

Jag tycker rent allmänt illa om det argumentet.
Det är faktiskt en hel massa saker som inte alls är så.
Äta upp maten.
Ha klänning.
O.s.v. i oändlighet.
Även bland de som anses fungera utan några egentliga problem.
Man kan ju bli som en trotsande 3-åring för mindre.

 

[MiaMia]

Jag tycker rent allmänt illa om det argumentet.
Det är faktiskt en hel massa saker som inte alls är så.
Äta upp maten.
Ha klänning.
O.s.v. i oändlighet.
Även bland de som anses fungera utan några egentliga problem.
Man kan ju bli som en trotsande 3-åring för mindre.

Nej, det är rejält kasst i relation till alla människor generellt.
Man låter bli att tala om vad argumentet egentligen är. Så det enda som blir kvar är egentligen "du ska för att jag säger att du ska" (alternativt normen, Gud, X säger)
Vilket blir fasligt nära "du ska uppfostras till att lyda utan att ta egna beslut"

Kan förstå att det behövs när treåringar ska borsta tänderna (och man redan har förklarat varför vid sju tillfällen)
Men det används mångdubbelt mer till funktionshindrade och blir mer elakt då. Och på ett sätt till vuxna som andra skulle flyga i taket av få i halsen dag efter dag.

Och det klipper effektivt alla möjligheter att resonera om saker. Så enda sättet att freda sin integritet blir att bara ignorera och agera på sina egna beslut. Vilket anses vara trots, olydighet, oförstånd etc. och generera fler uppläxningar utan underbyggnad.

Det krävs tålamod och strategisk hantering av den sociala omgivningen att vara funktionshindrad. Vilket inte rimmar med ADHD och autism...

 

[Ajda]

Det känns ju som er skola är enormt förlegad och trångsynt. Ett barn med diagnoser måste få anpassning och hjälp. Datorn borde han nebart få tillgång till på de lektioner som kräver den just vid det tillfället.
Sen anpassning vad gäller läxor. Banta ner dom om de inte går att ta bort helt.

Om vi leker med tanken på att datorn begränsas i skolan, så hade jag köpt en dator till sonen att ha hemma och spela på. Hade inte satt några regler öht vad gäller spelgräns. Jo kanske att den ska stängas av typ 23.
Hade också kanske avlastat med husdjuret om han inte fixar det heller som det är nu.

Nu vet jag inte vad det är för somatisk sjukdom han har, men låt honom äta vad han vill. Köp bara hem sötsaker till helgen. Inget strösocker eller sirap hemma. Vill han inte äta kvällsmat så får han väl slippa.

Saker som typ dusch 2 dagar i veckan hade jag bett sambon säga till om i och med att han verkar lyssna på honom.

TS jag tycker det låter som du är en fantastisk mamma som vill ditt barns bästa. Men försök släppa på kontrollen just nu. Han får äta onyttligt och dega framför datorn. 15 år en svår ålder oavsett disgnoser eller ej.

 

[Emine]

Det känns ju som er skola är enormt förlegad och trångsynt. Ett barn med diagnoser måste få anpassning och hjälp. Datorn borde han nebart få tillgång till på de lektioner som kräver den just vid det tillfället.
Sen anpassning vad gäller läxor. Banta ner dom om de inte går att ta bort helt.

Om vi leker med tanken på att datorn begränsas i skolan, så hade jag köpt en dator till sonen att ha hemma och spela på. Hade inte satt några regler öht vad gäller spelgräns. Jo kanske att den ska stängas av typ 23.
Hade också kanske avlastat med husdjuret om han inte fixar det heller som det är nu.

Nu vet jag inte vad det är för somatisk sjukdom han har, men låt honom äta vad han vill. Köp bara hem sötsaker till helgen. Inget strösocker eller sirap hemma. Vill han inte äta kvällsmat så får han väl slippa.

Saker som typ dusch 2 dagar i veckan hade jag bett sambon säga till om i och med att han verkar lyssna på honom.

TS jag tycker det låter som du är en fantastisk mamma som vill ditt barns bästa. Men försök släppa på kontrollen just nu. Han får äta onyttligt och dega framför datorn. 15 år en svår ålder oavsett disgnoser eller ej.

Instämmer ang skolan, lösningen finns ju och den är varken komplicerad eller svår på något sätt kan jag tycka.
Han har redan en speldator hemma. Hans snälla pappa köpte den och sa till sonen att får han inte ha den skall han polisanmäla oss.

Husdjuret tar han ut och in, det måste han få jag är allergisk och syskonen för små. Sambon kommer hem när det är mörkt, men det sköter han ganska bra. Katten som från början var hans sköter vi det ”tråkiga med”, så kan han klappa när han vill.

Han får dock inte äta så onyttigt och han får inte skita i sin medicin. Senast satt han på sjukhuset med järnbrist och fick dropp intravenöst pga oregelbunden kosthållning och utebliven medicin. Han är också ganska överviktig så det är bra om han rör sig litegrann också och tar näsan från datorn åtminstone ibland. Idag kunde han konversera trevligt om katterna och mysa med dem tillsammans med mig, 20 minuter, gick sedan upp och gjorde engelskaläxan själv- undrens tid är inte förbi.