När får man...?

[Tassetass]

Man kan sörja förlusten av en person djupt och samtidigt vara glad, rent av lycklig tack vare något annat, eller någon annan, i ens liv. Det gör inte sorgen mindre "värd", i den mån det nu kan värderas.

Så jag instämmer i kören som säger att du ska göra det du behöver för att må bra. Vad andra tycker får inte spela någon roll.

 

[Ninnurur]

Tack för alla kloka svar Som jag sa så är jag INTE ute efter ett förhållande, än mindre att flytta ihop med någon. Så någon form av friends with benefits är ju typ vad jag vill ha. Och mer än så hinner jag inte med heller, det är inte ofta jag har barnvakt kvällstid och har jag det så tränar jag, inte dejtar Den pojke jag träffar nu har träffat dottern ett par ggr, men det hade han gjort även om det inte funnits något sexuellt med i förhållandet.

Men har ni något bra svar som jag kan ge just när/om jag blir ifrågasatt? Något som inte innefattar en halv essä (jag är bra på långa utläggningar)

 

[Emtherlia]

Vad glad jag blir för din skull! Klart du ska göra sånt som får dig att må bra!

 

[Marty]

När min mormor dog hastigt så tog min morfar det väldigt hårt såklart. Han började dock dejta igen efter ett par månader då han kände att han inte mådde bra av att vara ensam. Jag tror man känner det bäst själv. Och som han sa till oss då, han kommer inte sluta älska min mormor bara för att han träffar någon ny. Han fortsätter bara leva sitt liv.

 

[tanten]

Men har ni något bra svar som jag kan ge just när/om jag blir ifrågasatt? Något som inte innefattar en halv essä (jag är bra på långa utläggningar)

Jag vet inte om det just är ett svar du ska ge?
Kanske mer en fråga; om det är så att de vill bestämma över dig, och hur du lever och sörjer?


Jag får ibland känslan av att andra vill sätta regler. När jag hade valt att bryta kontakten med min mor sa nån granne att jag skulle vara tacksam, borde sköta om henne för hon var min mor och vara tacksam för allt hon gjort för mig. Jo tjena.

 

[Hermelin]

Vännerna har ju också förlorat en vän. Och de kan säkert tycka att det känns märkligt att du går vidare. De kanske också är rädda att förlora dig som vän i och med det. Men till syvende och sidst handlar det om vad du mår bra av. När du känner dig trygg med att träffa någon ny så gör det.

 

[Philosophia]

Tack för alla kloka svar Som jag sa så är jag INTE ute efter ett förhållande, än mindre att flytta ihop med någon. Så någon form av friends with benefits är ju typ vad jag vill ha. Och mer än så hinner jag inte med heller, det är inte ofta jag har barnvakt kvällstid och har jag det så tränar jag, inte dejtar Den pojke jag träffar nu har träffat dottern ett par ggr, men det hade han gjort även om det inte funnits något sexuellt med i förhållandet.

Men har ni något bra svar som jag kan ge just när/om jag blir ifrågasatt? Något som inte innefattar en halv essä (jag är bra på långa utläggningar)

Jag tycker att du säger det bra själv. Att hur mycket du än sörjer din sambo och dotters pappa så fortsätter ju livet sin gilla gång och det är varken rimligt eller hälsosamt att du ställer dig utanför det. Att du träffar andra människor (vilket kön och i vilket syfte är oväsentligt) betyder inte att du kastar dig in i ett förhållande och glömmer bort honom. Sorgen kan ändå fortgå och bearbetas under tiden.

Skulle hans nära vänner ändå ifrågasätta dina motiv så fråga hur de själva sörjer deras vän. Jag är övertygad om att de själva har en balans i sorgen och går ut och träffar vänner, gamla som nya, och inte bara ägnar sig åt sorgen. Det går faktiskt att ägna sig åt livet och åt att sörja samtidigt.

 

[TinyWiny]

Tack för alla kloka svar Som jag sa så är jag INTE ute efter ett förhållande, än mindre att flytta ihop med någon. Så någon form av friends with benefits är ju typ vad jag vill ha. Och mer än så hinner jag inte med heller, det är inte ofta jag har barnvakt kvällstid och har jag det så tränar jag, inte dejtar Den pojke jag träffar nu har träffat dottern ett par ggr, men det hade han gjort även om det inte funnits något sexuellt med i förhållandet.

Men har ni något bra svar som jag kan ge just när/om jag blir ifrågasatt? Något som inte innefattar en halv essä (jag är bra på långa utläggningar)

"Hur mycket jag än älskar honom så kommer han inte tillbaka. Mitt liv kan inte stå på paus resten av mitt liv för att jag hade oturen att älska och förlora. Jag har också behov precis som du för inte har väl du slutat leva?" Så enkelt kan du förklara. Givetvis beroende på vem du pratar med men till någon av hans vänner tycker jag att du kan säga så.

 

[pulkaskurk]

Härligt att du har hittat någon att ligga med
Känns det bra för dig så är det ju inte annat än toppenbra.

Kläcker vännerna ur sig dumheter så får du väl säga att ja livet går vidare, sambon kommer aldrig igen.
Nu vill jag få må bra också för det är jag värd efter allt elände.
Sambon har ju sin plats i ditt hjärta ändå.

 

[virra]

Jag har träffat en gammal vän/ex några gånger men de få gånger jag nämnt det för någon så får jag nästan lite onda ögat. Speciellt av vänner som också var vän till sambon. Men alltså, jag planerar ju inte direkt att kasta mig in i ett superseriöst förhållande, jag vill ju bara få lite närhet och utlopp för sexuell frustration. Är det så fel? Måste jag leva i celibat i x antal år bara för att jag blivit änka? Hjälp mig å du allsmäktige bukeorakel! Ska jag ljuga och smussla som en fjortis eller hur ska jag hantera vännernas reaktioner?

Det är vännens problem, inte ditt. Skulle du säga åt sambons vänner att de aldrig får skratta, glädjas åt livet eller njuta av en solig dag förrän efter x antal månader/år? Älskar man mer för att man mår dåligt hela tiden? När min älskade häst dog, var jag hemsk som fortsatte älska att umgås med andra hästar och begravde mitt ansikte i annans häst päls för att få tröst?
Du vet ju själv hur du känner. Du skulle (förmodar jag) aldrig ens överväga den här träffen om din sambo var i livet, men nu är situationen annorlunda. Så är det bara. Ta hand om dig själv och inte din sambos vänners nervösa oro!

 

[Inte_Ung]

Jag är ju personligen en vän av one-liners och skulle likt en Terminator välja bland dessa alternativ:

• Men det kommer inte att drabba dig, jag lovar.
• The Show must go on.
• Det blir inte bättre av att jag har tråkigt.
• Det är privat.
• Du borde nog tänka på att även du behöver ha roligt.

Eller något liknande.
Jag är så emot att andra lägger sig i sådant som de inte har att göra med.

 

[cili]

Säg att dom inte har med det att göra. Det som har hänt har hänt, varför ska du stoppa upp ditt framtida liv för att han inte finns med oss längre?
I egenskap av vän tycker jag snarare att det känns väldigt bra att du hittat någon att få den närheten av, att veta att du inte sitter hemma och är helt förstörd. Det märks sån skillnad i hur positiv du är - och det vill jag se mer av! Inte komma med bannor och vilja att du ska stanna längre i eländet, så gör man inte som vän :/

Alla funkar olika. Känns det bra för dig så kör på.

 

[SusieQ]

Är det inte upp till dig att veta när du är redo? Jag kan faktiskt inte se en enda anledning till att andra har med det att göra.
Det är ju inte som förr i tiden när du var tvungen att sörja si och så lång tid när din partner dött.
Gör det som känns bäst för dig, du är fortfarande i livet glöm inte bort det.

 

[pulkaskurk]

@cili har rätt!
Vi vill ju ha en glad Ninnurur!
Å blir du glad av att ligga så ska du det.

 

[nejlica]

Vad mycket kloka saker alla sagt, håller med om att du ska göra det som gör dig glad!

Men har ni något bra svar som jag kan ge just när/om jag blir ifrågasatt? Något som inte innefattar en halv essä (jag är bra på långa utläggningar)

Vad som väl folk kanske i alla fall förväntar sig är väl något i stil med "jag saknar såklart sambon jättemycket, och är inte ute efter att ersätta honom på något vis, jag bara känner mig lite ensam just nu". Dvs, någon slags bekräftelse på att du också saknar honom, att de inte är ensamma i sin sorg. Sen ska ju du såklart inte behöva vara den som stöttar dem, men något i den stilen borde i alla fall tysta alla frågor så.

 

[Lovisaleonora]

Jag kanske är udda här, men handlar det om en relation av övervägande sexuell natur brukar jag inte outa den till alla som vill ha insyn. Inte så att jag smusslat direkt, men det känns liksom som en väldigt privat överenskommelse.

Är ni vänner nu, behöver väl inte hela världen veta om ni har sex eller inte - det är väl er ensak? För jag har väl ändå lite svårt för att svara uppriktigt om halva världen kommer farande och frågar om jag har sex eller inte, och i så fall med vem. Då kommer I_U´s one liners väl till pass.

 

[Ninnurur]

@Lovisaleonora - visst är det så, men jag har blivit ifrågasatt varför jag ens träffar honom. Och det blir jag less på...

 

[pulkaskurk]

Hade någon ifrågasatt varför jag träffar någon hade jag nog bara sagt 'för att jag vill'.
Mer än så behöver de faktiskt inte veta.

 

[Lovisaleonora]

Ja, varför har man vänner? Det känns ju helt onödigt? *ironi*

Uteslut de ifrågasättande människorna ur ditt liv, de har förbrukat sin chans att finnas i din tillvaro.

 

[DressageNerd]

Att vanner och andra som kande din sambo lagger sig i ar nog pga. hur de kanner kring forlusten. Men de har faktiskt inget med ditt liv att gora, du maste fa leva som du vill. Och kan det inte accepterats hade jag nog distanserat mig nagot fran de personerna.

Att man inte ar redo for ett forhallande betyder ju inte att kroppen stanger av, man behover olik saker beroende pa var man ar i livet och inom sig. Jag tycker det ar bra att du tar steget ut!