Bukefalos 28 år!

När får man...?

Ninnurur

Trådstartare
Som många vet så förlorade jag min sambo för drygt fem månader sedan. Det är fem månader utan närhet från någon annan än min dotter. Och jag börjar känna behov av annat! :angel: Jag har träffat en gammal vän/ex några gånger men de få gånger jag nämnt det för någon så får jag nästan lite onda ögat. Speciellt av vänner som också var vän till sambon. Men alltså, jag planerar ju inte direkt att kasta mig in i ett superseriöst förhållande, jag vill ju bara få lite närhet och utlopp för sexuell frustration. Är det så fel? Måste jag leva i celibat i x antal år bara för att jag blivit änka? Hjälp mig å du allsmäktige bukeorakel! Ska jag ljuga och smussla som en fjortis eller hur ska jag hantera vännernas reaktioner? :yuck: :confused:
 
Jag tycker inte det är konstigt att du längtar efter närhet.
Frågan är, längtar du efter närhet från vem som helst eller kommer du bli besviken över att det inte är sambon?

Tycker du det känns bra tycker jag faktiskt övriga inte ska lägga sig i det.
 
Som många vet så förlorade jag min sambo för drygt fem månader sedan. Det är fem månader utan närhet från någon annan än min dotter. Och jag börjar känna behov av annat! :angel: Jag har träffat en gammal vän/ex några gånger men de få gånger jag nämnt det för någon så får jag nästan lite onda ögat. Speciellt av vänner som också var vän till sambon. Men alltså, jag planerar ju inte direkt att kasta mig in i ett superseriöst förhållande, jag vill ju bara få lite närhet och utlopp för sexuell frustration. Är det så fel? Måste jag leva i celibat i x antal år bara för att jag blivit änka? Hjälp mig å du allsmäktige bukeorakel! Ska jag ljuga och smussla som en fjortis eller hur ska jag hantera vännernas reaktioner? :yuck: :confused:

A) det har dom inte med att göra
och
B) Du älskade och sörjer inte din sambo mindre för att du tar hand om dig och dina behov. Sambon är ju borta, han kan inte ge dig det du behöver alltså måste du skaffa det på annat håll. Jag tror att din sambos vänner har svårt att släppa taget och att du går vidare med ditt liv gör att de ännu tydligare inser att din döde sambo är borta.

Men du är ju inte ett mausoleum för din sambo dit din sambos vänner kan vända sig för att minnas och sörja, du är en levande person som behöver göra vad du kan för att må bra om det är att träffa någon ny för närhet, sex och kärlek så är det så. Basta!
 
Det är väl inte ett dugg konstigt att du längtar efter/behöver närhet och det är definitivt inget fel i det! Du ska göra det du mår bra av och jag är helt övertygad om att om din sambo hade kunnat säga något om detta så hade han inte velat att du skulle vara ensam! :)
 
Försök strunta i andras åsikter. Du gör bäst i att ta hand om dig och din dotter och du vet bäst vad du behöver. Vad blir bättre av att du mår sämre än du behöver?
 
@hemlig - nä jag har ingen längtan så efter att det ska vara sambon. Efter 5½ år med honom är det ju lite trevligt med variation :angel:

@monster1 - :bow: Precis så tänker jag också!! Men HUR säger man det till andra utan att de blir pissed off? Det är öht som att jag nästan skäms för att jag mår bra nu. Klart att jag sörjer, men jag mår riktigt bra ändå! Och det sticker tydligen i ögonen på folk :banghead:

@Matmissbrukaren
@OutOfService
@Sol
Tack för klok input! :)
 
Bra du ser det så. Blev lite orolig att mitt svar skulle misstolkas på nåt vis. Men du verkar stå med bägge fötterna på jorden. :)
 
Bra du ser det så. Blev lite orolig att mitt svar skulle misstolkas på nåt vis. Men du verkar stå med bägge fötterna på jorden. :)
Det gör jag! Och efter 5½ år med en sambo som var mindre romantisk än en gråsten så är det ju också trevligt att få komplimanger och sånt ;) Han var bra på många sätt sambon, men romantik var han urusel på! :D
 
Alltså när syrrans man träffat en ny så visst kändes det mysko, men jag var jätteglad för hans skull.
Dock blev det ju lite kastat i ansiktet på mig då hon var där när vi kom på besök och jag visste inte om det.
Kanske inte var den mest öppna personen just då, men jag ringde och pratade med honom sen och talade om hur glad jag var för hans skull :)
Så gör det du känner känns bra, finns inga regler för detta ju!!!
 
Det verkar som om lämplig sörjetid är ett år- det är för att du ska uppleva alla högtider en gång själv, så att du vet att du klarar dig utan din sambo, man, mamma, pappa , son eller dotter.... Så om du vill slippa onda ögat från folk som ännu inte upplevt en stor förlust- vänta ett år. Men varför ska du leva efter vad andra anser? Alla som upplevt en stor förlust vet att man inte sörjer i tid och att alla sörjer på sitt eget sätt... Det gäller att överleva och att gå vidare och känna att man lever.
 
När min vän (som då varit änka i några månader) berättade att hon träffat någon så blev jag bara alldeles fantastiskt glad för hennes skull. Det sista jag önskar en vän är att fastna i en sorg som isolerar och "förlamar". Hur sorgligt det än är med dödsfall så går livet vidare och den saknade kommer inte tillbaka för att man låter livet gå i stå.
 
Det verkar som om lämplig sörjetid är ett år- det är för att du ska uppleva alla högtider en gång själv, så att du vet att du klarar dig utan din sambo, man, mamma, pappa , son eller dotter.... Så om du vill slippa onda ögat från folk som ännu inte upplevt en stor förlust- vänta ett år. Men varför ska du leva efter vad andra anser? Alla som upplevt en stor förlust vet att man inte sörjer i tid och att alla sörjer på sitt eget sätt... Det gäller att överleva och att gå vidare och känna att man lever.
Högtider har jag typ aldrig firat med sambon, han hatade sånt, så det är ingen större skillnad. Det enda gemensamma var julen och eftersom han dog 4 dagar innan jul är det avklarat. Även dotterns födelsedag. Sen är det slut på speciella högtider för oss.
Sen tycker jag å det bestämdaste att sorgen inte har med att leva att göra. Jag kan fortsätta mitt liv och må bra även om en del av mig sörjer min sambo. Och vänta ett år tänker jag fasiken heller göra, jag har inte blivit nunna ju! :wtf:
 
Måste man sörja en död sambo mer än om han hade dragit med en snygg tjej?

Att förlora en partner på ett och annat sätt är det många som gör. Jag tror det är värre att förlora en förälder, syskon etc. än en partner. Är jag hemsk nu som tycker det?

Jag hade också längtat efter närhet till någon annan efter en tid. Lång eller kort tid. Vet ej.
 
Högtider har jag typ aldrig firat med sambon, han hatade sånt, så det är ingen större skillnad. Det enda gemensamma var julen och eftersom han dog 4 dagar innan jul är det avklarat. Även dotterns födelsedag. Sen är det slut på speciella högtider för oss.
Sen tycker jag å det bestämdaste att sorgen inte har med att leva att göra. Jag kan fortsätta mitt liv och må bra även om en del av mig sörjer min sambo. Och vänta ett år tänker jag fasiken heller göra, jag har inte blivit nunna ju! :wtf:
Jag tror inte man behöver "sätta" av sorgetid, sörjer gör man ju ändå. Alla sätt att ta sig igenom sorgen mot livet (utan att det är destruktivt) är ju bra. Beröring är ju jätteviktigt för att man ska må bra, se det som terapi! Det kan du ju säga till dina vänner. Beröring, intimitet och sex är ett mänskligt behov en motvikt till sorgen!
 
Att det ska vara så svårt för människor att sköta sig själva :meh: Du ska givetvis göra det som känns rätt för dig och om någon ifrågasätter vad du gör kan du bara säga att jag är faktiskt i livet, jag är inte död!
 
DITT liv går ju vidare - du ska inte låta det stanna av och låta andra hindra dig från att göra vad DU behöver i DITT liv.
Är DU redo för en ny relation, och har hittat någon som är bra för dig - och ger dig det du behöver (omtanke, uppmärksamhet, närhet, skratt, kramar, kärlek, sex eller vad som) så go for it! Oavsett om det är ur ett längre perspektiv, eller bara något som känns rätt just NU, så ska du inte stå tillbaka för att andra anser det.

De borde ju vara superglada för din skull, kan jag tycka, men/och det kommer alltid att finnas de som tycker att "det är för tidigt" oavsett om du träffar någon nu - eller om fem år.
Så gör du precis som du vill, du är vuxen och klok.
Ta hand om dig :)
 
Folk tycker så himla mycket och jag tror att många är rädda att deras vän ska bli bortglömd men självklart kommer du ju aldrig att glömma honom! Lika lite som du hade glömt honom om ni bara hade gått isär och ni hade valt att inte leva tillsammans mer. Ni har ju dessutom barn tillsammans och det gör att ni för alltid kommer ha ett särskilt band.

Du är ung, du har behov, hittar du någon som kan uppfylla något av dessa behov oavsett om de bara är dina sexuella, bara ditt behov av närhet, bara dina känslomässiga, bara behovet av romantik i ditt liv eller alltihop på en gång så njut av det du får uppleva. Ta emot det med öppna armar! Det är du värd :love:

Däremot skulle jag vara lite försiktig med att kasta mig in i ett nytt förhållande som innebar en ihopaflytt typ nästa vecka för jag tror att både du och din dotter behöver tid att landa i detta nya med att bo själva. Jag tror att du behöver känna att du står på egna ben och att du faktiskt klarar dig själv men det rådet hade jag gett dig även om en relation bara hade tagit slut.

Man behöver tid på sig att komma in i vardagen, att få nya konstellationer att flyta och framförallt att få relationen med din dotters farföräldrar att flyta för hennes skull. Hon har ju rätt till den relationen så länge den är bra för henne och om de kan inse att den relationen är ohotad och stabil så tror jag att mycket är vunnet för hennes skull. (Om de nu ens vill ha en relation. De kanske inte vill det och skit då i dem!)

Precis som jag och min sambo när vi träffades väntade med att låta våra barn träffa vår nya partner en tid tills vi var säkra själva på att det var vi för att inte förvirra barnen i onödan så tycker jag att du ska ta det lugnt med att låta henne träffa din nya partner genast. (Om det nu inte är någon som redan finns i hennes liv, då blir det ju konstigt om hon helt plötsligt inte skulle få träffa den personen ;)) Barn fäster ju sig snabbt vid nya människor och därför tycker jag att man ska vara lite försiktig med nya bekantskaper innan de får träffa ens barn så att det inte blir ännu en de sedan förlorar. Sen kan man aldrig veta hur framtiden blir, du om någon vet det alltför väl, men man kan iallafall vara säker på sina känslor innan man introducerar en ny partner för sitt barn.

Jag är så oerhört glad för dig att du har hittat någon som ger dig glädje :love: Lyssna på din inre röst. Den kommer leda dig rätt.

All lycka till dig och er :love:

Många varma kramar!
 
Hur din sorg ser ut vet ju bara du.
Om du mår bra nu så är det ju bara jättetoppen.
Det är alltid så många som skall lägga sig i andras sorg.
Så antingen kommer du att få kritik för att du inte går vidare eller så kommer du att få kritik för att du går vidare för snabbt.
Alltid finns det något att klaga på.

Så strunta i vad andra tycker och bry dig om dig själv i stället.
De blir i alla fall inte nöjda oavsett hur du gör.
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 637
Senast: Imna
·
Kropp & Själ Min story: Jag kraschade på mitt sommarjobb efter mitt sista år på gymnasiet. Betygspressen hade haft mig på högvarv i tre år och pga av...
2
Svar
20
· Visningar
4 185
Senast: Ramona
·
Relationer För ett par dagar sedan rasade hela min värld när min sambo berättade att han vill göra slut. Han säger att han älskar mig, men som vän...
Svar
6
· Visningar
2 873
Kropp & Själ Jag började ett nytt jobb i mars. Några månader senare satt jag i personalrummet innan jag skulle börja tillsammans med två andra...
Svar
9
· Visningar
1 388
Senast: Korven
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp