Ninnurur
Trådstartare
Nope! Jag ÄLSKAR böcker. Men jag har faktiskt bara tre bokhyllor och en sekretär, och det är både mina och dotterns böcker. Sådeså!Böcker?
Är du inte en modern kvinna med platta?![]()
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nope! Jag ÄLSKAR böcker. Men jag har faktiskt bara tre bokhyllor och en sekretär, och det är både mina och dotterns böcker. Sådeså!Böcker?
Är du inte en modern kvinna med platta?![]()
Böcker ska bläddras i och blad ska vändas. En bok på en platta med pekskärm är ingen bok!
Det här känns väldigt insiktsfullt. Jag har funderat över detta särskilt i samband med en person vars partner gick bort på ett helt fruktansvärt sätt och mindre än ett år senare hade en ny flyttat in i huset med barn och allt. Jag tyckte med magkänslan att det kändes konstigt, typ som att hen försökte fly från krisen eller att hen i själva verket kanske inte varit så kär i sin partner eller nåt sånt, samtidigt som jag kände att det var en märklig reaktion från mig som jag inte riktigt kunde förstå, vad visste jag liksom. Men det är förstås som du skriver, för mig kändes det som en kort tid hade gått eftersom jag inte ägnat heltid åt att befatta mig med det hela.Men jag vet också att många av vännerna har haft svårare att hantera det här än vad jag har, de är fortfarande inne i den djupa sorgfasen. För mig blev det ju ett helt nytt liv på en millisekund, för dem som träffade honom ett par ggr/månaden så blir saknaden nog annorlunda när förändringen inte är lika påtaglig.
Det här, som även @mino är inne på, förklarar för mig något jag har tänkt mycket på. Min kusin, som också var en av mina närmaste vänner och en förebild sedan barndomen, dog för drygt ett år sedan. Jag tycker att jag märker att min sorgeprocess på något vis går långsammare än vad hennes mans process gör.@Squie - nä, jag har inte frågat. Men jag vet också att många av vännerna har haft svårare att hantera det här än vad jag har, de är fortfarande inne i den djupa sorgfasen. För mig blev det ju ett helt nytt liv på en millisekund, för dem som träffade honom ett par ggr/månaden så blir saknaden nog annorlunda när förändringen inte är lika påtaglig.
Plus att jag läst någon gång någonstans (ingen källhänvisning) att stressnivåerna vid separation är i samma nivå som när partnern går bort.