När kattungar flyttar hemifrån...

[Tuva-Li]

Min härliga katthona fick fyra ulliga kattungar i våras. Nu är de tolv veckor och två av dem ska flytta hemifrån, två ska jag behålla.

Den första av de två som ska flytta blev hämtad i kväll. Men guuud vad det var svårt att lämna ifrån sig ulltussen . Jag är uppenbarligen inte skapt till att bli uppfödare av något slag (har inga sådana planer heller iofs) och lämna iväg kattungar/hundvalpar för huu vad jag har satt världsrekord i fjantighet.

Ältar ihjäl mej, om han kommer trivas, om han kommer få bra omvårdnad, om någon kommer vara taskig mot honom, om hans nya matte kommer tycka om honom tillräckligt mycket. *snyftar lite dramatiskt*

Hur barnslig får man bli?

Till helgen ska nästa ulltuss lämnas, jag kan ju inte hålla på såhär. Liksom dra lite i ena benet på kattungen när nya ägaren är på väg ut genom dörren med sin nya kattkompis.

Nä, inga fler kattungar för mej, helt klart.

Hur i fridens namn klarar ni professionella uppfödare av sånt här?
Fäller ni också en tår, men i smyg...?

Ähh, knäpp till mig så jag vaknar upp och inser att jag inte KAN ha fem katter.
Och att jag ska vara glad över att jag hittat förhoppningsvis toppenbra nya ägare till katterna.

 

[Sol]

Sv: När kattungar flyttar hemifrån...

Det är jobbigt att lämna ifrån sig de små, det är skitjobbigt. När min första kull var helt utflugen grät jag. Förra kullen hamnade hos människor jag känner och litar på (förutom en, men han hamnade hos ett så genomgulligt par så jag var inte alls orolig när han flyttade). Den kullen var alltså rätt så lätt att se flytta.

Med denna kull får vi se. Har två ungar otingade så det är väl bara att vänta och se.

 

[Yrja]

Sv: När kattungar flyttar hemifrån...

Jag grät när min första unge blivit tingad. Jag ångrade mig, ville ha kvar henne, bli av med ngn annan, osv.

Man funderar på vad som händer sen, att jag avgör hur deras liv kommer att bli, hur kan man bara lämna ifrån sig ett liv, hur kunde jag välja att ha kvar en av dem?.. Som ett svek mot de som åker.

Men just nu känns det som att jag ändå hittat bra hem åt dem. Hem där folket bryr sig, engagerar sig och dessutom bor bra till och har/har haft katt innan.

Jag kommer med största sannolikhet att kämpa mot tårarna när de åker nu i helgen och gråta som ett barn när jag blir ensam. Nästa ev kull kommer att vara planerad med utvald hane och med redan tingade ungar. Tror att det underlättar om man har folk som väntar på dem redan från början.

 

[hästig]

Sv: När kattungar flyttar hemifrån...

Jag köpte ett par unghästar som jag skulle utbilda och sälja vidare men tyckte att det var hemskt när de kom och hämtade dem och körde iväg med dem. Är inte heller skapt för att handla med djur, fäster mig alldeles för mycket vid dem.