När man faller för "fel" person...

[Lillagoajag]

Ja...

Jag träffar en kille som är helt fantastisk (än i alla fall ). Det är fortfarande i startgroparna, men det är ganska uppenbart att vi trivs i varandras sällskap. So far so good.

Det finns dock två problem.
1. Till hösten flyttar vi till olika städer, 30 mil ifrån varandra. Detta var dock inget problem först. Det är ju liksom inte säkert att detta leder till en relation och vi kan ju ha en trevlig tid ändå. Sommaren är ju lång Jag är inte allt för mycket för att planera sånt här för långt framåt. Trivs man med personen så låt gå, typ, så får man se vad som händer. Men.

2. Till 90% kommer han om en månad åka ut på sjön och stanna hela sommaren för att jobba. Och det är nu jag känner att jag kanske borde dra mig ur. Samtidigt som jag inte vet om det hjälper. Jag har verkligen fallit, hårt, för denna kille. (Kanske för mycket, för snabbt, vem vet - definitivt mer och snabbare än någonsin innan, men vem vet.)

Hade det varit för en månad sedan hade jag kunnat dra mig ur för att "spara mitt hjärta", men det är lite sent nu. Dessutom kan jag inte heller helt undvika honom. Dels för att vi har så många gemensamma vänner men också för att jag inte skulle kunna leva mitt liv normalt om jag skulle undvika honom, då vi har många "gemensamma aktiviteter".

En del av mig vill att jag ska dra mig ur. Gå vidare (försöka). "Inte bry mig".
En annan del av mig tänker att detta bara är jag som är rädd för kärleken. Det hade ju inte varit första gånger i mitt liv som jag springer åt andra hållet så fort känslor blivit allvarliga.
Och en annan del säger - KÖR PÅ. Ha kul i en månad och sen får du se vad som händer. (Den här delen kanske är mest vettig, lite ledsen kommer jag ju bli oavsett vad jag gör... ? )
Sen har vi ju delen som är väldigt upprörd över att nu när jag äntligen träffar en kille som jag gillar OCH som gillar mig OCH som är väldigt trevlig så ska det såklart skita sig. Denna del är också så ondskefull att den önskar att han inte ska tacka ja till detta jobb i sommar. . .

Ja. Vafan har vi känslor till??

 

[imzork]

Sv: När man faller för "fel" person...

Jag ser inte problemet? Ja, det är jobbigt när den man älskar jobbar borta en hel sommar, men man fixar det. 30 mil är ingen jättesträcka heller, folk har ju haft relationer över betydligt större avstånd (och senare flyttat betydligt längre sträckor för att bli sambor).

 

[Tassetass]

Sv: När man faller för "fel" person...

Jag håller med imzork. En sommar är inte lång, även om det är tråkigt att vara isär om man är kära i varandra, och 30 mil är inte långt det heller.

Så ta av dig offerkoftan, det har inte ens nära på skitit sig än!

Tillägg: Jag och min numera sambo träffades via nätet juli 2011. Under ett drygt års tid hade vi distansförhållande, ungefär 80 mil. Hade han efter någon månad behövt åka iväg så hade jag tveklöst väntat på honom, jag var ju topp tunnor kär!

 

[Murray]

Sv: När man faller för "fel" person...

Kör! Det löser sig alltid till slut. Drar du dig ur nu kommer du ångra dig och gå runt och undra & grubbla hur det kunde blivit.

Jag träffade min grabb under sommaren när han var i "min" stad och han pluggar i Lund normalt. Vi fick inte många veckor men för mig var det helt självklart att jag var så förälskad i honom att jag inte såg annat än att helt enkelt prova ett distansförhållande för att inte ångra mig djupt efteråt. Jobbigt som sjutton, javisst men tänker nästan varje dag på hur lycklig jag är över att ha träffat honom och att han finns i mitt liv, oavsett om det är 70 mil bort.

Hur som - lycka till med kärleken!

Förresten, varför inte passa på och åka ut och hälsa på honom i skärgården/på sjön (vad han nu gör) ett tag under sommaren om det är möjligt?

 

[MagicaDeHex]

Sv: När man faller för "fel" person...

ni bor alltså i samma stad nu men till hösten flyttar han 30 mil bort? Bara för en kort period eller längre?
Och så är han dessutom borta hela sommaren?

 

[RubinNovak]

Sv: När man faller för "fel" person...

Många skriver att en sommar inte ä någonting, att 30 mil inte är långt och så vidare. Jag önskar jag kunde hålla med men jag är själv en person som inte skulle vilja ha/klara av ett långdistansförhållande.

Hur känner du själv? Kan du tänka dig att pussla lite med tider och resa en del för att fortsätta det ni påbörjat? Kanske flytta halvvägs var eller att en av er flyttar till den andre? Om ni ens kan ses när han är på sjön?

Följ ditt hjärta

 

[Roark]

Sv: När man faller för "fel" person...

När jag träffade min kille var typ allting "fel".. Vi kom från olika länder, bodde i olika städer, hade distansförhållande i en halv evighet, fick jobb i olika länder etc etc. Men allt annat kändes så galet rätt så vi har hängt ihop ändå och nu är vi inne på vårt sjätte år tillsammans Jag hade varit så sjukt jäkla ångerfull om jag inte ens hade gett det en chans!

 

[Kiwifrukt]

Sv: När man faller för "fel" person...

Det är ju många som har distansförhållanden. Självklart är det kanske inte det roligaste i början, när man verkligen är kär och kanske vill träffas hela tiden. Men det behöver ju inte vara enbart dåligt att ni "tvingas" vara ifrån varandra? Slappna av, det verkar ju inte ens vara säkert att han kommer vara borta i sommar? Risken finns om du bara låter det rinna ut i sanden att du sen ångrar dig hela livet. Ibland måste man faktiskt våga lite också i livet, det värsta som kan hända är väl att du blir ledsen, och tro mig, du överlever det också.

 

[Ottilia]

Sv: När man faller för "fel" person...

Tänk såhär - om han är the one så kommer ni att klara av att hålla ihop trots prövningar. Om han inte är det så har du levt - älskat - sörjt och återhämtat dig och lärt dig mer om dig själv och andra samtidigt som du levt livet.

Att inte njuta av det som finns här och nu i rädsla för att det inte kommer att vara för evigt - i rädsla för att man kommer att bli ledsen - det är bara att leva ett halvt liv.

Jag träffade en kille ca 3 månader innan jag flyttade till USA, en månad av dessa 3 var han borta under ett par v. och sedan var jag borta under ett par v. sen flyttade jag som sagt. Alla runt mig sade att jag var knäpp och naiv som hade ett förhållande på distans... so what? Om det brister så får jag leva med det och hantera sorgen då. nästan två år senare flyttade vi ihop på 17 kvm. Alla runt oss sade att vi skulle gå varandra på nerverna och att det inte skulle hålla.. nu snart 5 år efter att vi träffades för första gången så bor vi i en normalstor lägenhet sedan 1,5 månad tillbaka.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: När man faller för "fel" person...

Jag tror generellt inte på distansförhållanden. Inte alls. Särskilt inte om man inte känner varandra sedan tidigare, men framförallt inte om man inte har en rimlig tidsplan för när man kan leva tillsammans istället. Jag tror att det är alldeles för lätt att växa ifrån varandra, utvecklas åt helt olika håll, inte lära känna varandra ordentligt etc etc när man lever isär.

Trots detta är jag nu tillsammans med en kille som jag träffade när han var på semester i Sthlm över en helg förra sommaren. Vi började ses mest för skojs skull, sexet var grymt och vi hade kul ihop. Sen blev vi kära, bägge två, och då gick det ju inte att sluta. Nu planerar vi för hans flytt hit efter sommaren.
Hittills har vi kunnat ses var tredje helg ungefär, vilket ändå är kanon med tanke på att vi bor så långt ifrån varandra som vi gör.

Det finns inga garantier för att vi kommer hålla ihop tills dess, inte heller att det funkar för oss när vi ska leva tillsammans och sammanfoga våra liv. Men, det gör det ju knappast aldrig. Så länge man tycker att det är värt det, att killen/tjejen är för fin och för bra för att släppa, ja, då får man ju göra det man kan för att vara tillsammans.

Hur långt ifrån varandra kommer ni bo i höst?

 

[Lillagoajag]

Sv: När man faller för "fel" person...

*KL*

Tack för alla svar och tankar! Fler är mycket välkomna!
Det är verkligen hoppfullt att läsa de solskenshistorier ni bjuder på

ni bor alltså i samma stad nu men till hösten flyttar han 30 mil bort? Bara för en kort period eller längre?
Och så är han dessutom borta hela sommaren?

Han kommer bo i sin nya stad i minst ett år. Sedan har han planerat att stanna där men det är inte bestämt. Jag flyttar på obestämd tid.

Många skriver att en sommar inte ä någonting, att 30 mil inte är långt och så vidare. Jag önskar jag kunde hålla med men jag är själv en person som inte skulle vilja ha/klara av ett långdistansförhållande.

Hur känner du själv? Kan du tänka dig att pussla lite med tider och resa en del för att fortsätta det ni påbörjat? Kanske flytta halvvägs var eller att en av er flyttar till den andre? Om ni ens kan ses när han är på sjön?

Följ ditt hjärta

Mitt hjärta är så jäkla opålitligt

Å ena sidan kan jag se mig fungera i ett distansförhållande (om det finns en plan för framtiden). Jag har många "distansvänner" som jag lyckas hålla väldigt bra kontakt med, men det är ju också en lite annan sak. Å andra sidan känner jag att gud vad jobbigt. Jobbigt att pyssla ihop resor hit och dit. Jobbigt att behöva sakna honom jämt. Jobbigt att sakna den fysiska kontakten (jag är en ganska fysisk person, jag behöver dagliga kramar, egentligen) Men sen vet man ju aldrig. Det kanske inte är så jobbigt när man är inne i det? Det kanske är värt det? Det är ju det som är så svårt med tanke på att vi inte känner varandra jättebra än. (Hade detta varit ngn jag varit tillsammans en lång tid hade jag nog inte tvekat.) Om han fortsätter vara lika underbar som han är just nu är han ju helt klart värd det, men det vet man ju inte...

Tänk såhär - om han är the one så kommer ni att klara av att hålla ihop trots prövningar. Om han inte är det så har du levt - älskat - sörjt och återhämtat dig och lärt dig mer om dig själv och andra samtidigt som du levt livet.

Att inte njuta av det som finns här och nu i rädsla för att det inte kommer att vara för evigt - i rädsla för att man kommer att bli ledsen - det är bara att leva ett halvt liv.

Jag träffade en kille ca 3 månader innan jag flyttade till USA, en månad av dessa 3 var han borta under ett par v. och sedan var jag borta under ett par v. sen flyttade jag som sagt. Alla runt mig sade att jag var knäpp och naiv som hade ett förhållande på distans... so what? Om det brister så får jag leva med det och hantera sorgen då. nästan två år senare flyttade vi ihop på 17 kvm. Alla runt oss sade att vi skulle gå varandra på nerverna och att det inte skulle hålla.. nu snart 5 år efter att vi träffades för första gången så bor vi i en normalstor lägenhet sedan 1,5 månad tillbaka.

Just nu är jag lite inne på ditt spår här. Alltså, skulle jag dra mig ur nu så skulle jag ju bli ledsen, troligtvis ångra mig, och sedan ångra mig igen osv. Skiter det sig blir jag ledsen. Så att undvika att jag blir ledsen går inte att undvika. Då är det kanske lika bra att bara leva? Det finns ju faktiskt en chans att det blir riktigt bra också!

Jag tror generellt inte på distansförhållanden. Inte alls. Särskilt inte om man inte känner varandra sedan tidigare, men framförallt inte om man inte har en rimlig tidsplan för när man kan leva tillsammans istället. Jag tror att det är alldeles för lätt att växa ifrån varandra, utvecklas åt helt olika håll, inte lära känna varandra ordentligt etc etc när man lever isär.

Trots detta är jag nu tillsammans med en kille som jag träffade när han var på semester i Sthlm över en helg förra sommaren. Vi började ses mest för skojs skull, sexet var grymt och vi hade kul ihop. Sen blev vi kära, bägge två, och då gick det ju inte att sluta. Nu planerar vi för hans flytt hit efter sommaren.
Hittills har vi kunnat ses var tredje helg ungefär, vilket ändå är kanon med tanke på att vi bor så långt ifrån varandra som vi gör.

Det finns inga garantier för att vi kommer hålla ihop tills dess, inte heller att det funkar för oss när vi ska leva tillsammans och sammanfoga våra liv. Men, det gör det ju knappast aldrig. Så länge man tycker att det är värt det, att killen/tjejen är för fin och för bra för att släppa, ja, då får man ju göra det man kan för att vara tillsammans.

Hur långt ifrån varandra kommer ni bo i höst?

Vi kommer bo ca 30 mil ifrån varandra.

Det är precis det du skriver som jag är rädd för "Särskilt inte om man inte känner varandra sedan tidigare, men framförallt inte om man inte har en rimlig tidsplan för när man kan leva tillsammans istället. Jag tror att det är alldeles för lätt att växa ifrån varandra, utvecklas åt helt olika håll, inte lära känna varandra ordentligt etc etc när man lever isär."

Men samtidigt har du ju bevis på att det kan funka. Och som du säger, det finns ju inga garantier. Man kan ju bo tillsammans och på pappret vara perfekta för varandra och ändå inte fungera tillsammans. Varför är vi människor så himla komplexa?

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: När man faller för "fel" person...

Åh, 30 mil? Det är ju ingenting!

Men samtidigt har du ju bevis på att det kan funka.

Än så länge ja. Mitt förra förhållande var distansförhållande till och från (långt förhållande, med någon jag kände väldigt väl). Det slutade funka när vi flyttade ihop sista vändan. Vi hade helt enkelt utvecklats åt helt olika håll men upptäckte det inte förrän vi levde tätt inpå varandra. Alltså är jag fortfarande skeptisk. Å andra sidan gör ju folk slut även om de inte har distansförhållande. Så eh ja, har ingen aning om vilka slutsatser man ska dra av det. Inte heller ångrar jag att de år vi hade tillsammans, vi hade ju inget val - vi var ju kära och ville hålla ihop.

Angående fysiskhet och saknad: Vi skypar och whatsappar i princip hela tiden. Skypar så mycket vi hinner, ca 3-4 kvällar i veckan i 2-3 timmer per gång. WhatsAppar hela dagarna. Just för att vi saknar ihjäl oss. Vi har dock en väldigt positiv inställning till vår saknad och distansen mellan oss - fan vad fint liksom att vi träffades, att allt blev så bra, att vi är så lyckliga ihop, att vi kan se så ofta som vi gör, att vi kan bo ihop om bara några månader. Jag vägrar se det som att åh stackars oss, vi bor så långt ifrån varandra. Vi har tur som har varandra, ingenting annat.

Det fysiska suger ju såklart, det går ju inte att få utlopp för via WhatsApp direkt. Man får helt enkelt jobba ihjäl sig när man är i från varandra så man inte tänker på det så mycket

 

[MagicaDeHex]

Sv: När man faller för "fel" person...

Han kommer bo i sin nya stad i minst ett år. Sedan har han planerat att stanna där men det är inte bestämt. Jag flyttar på obestämd tid.

Tyvärr är jag negativ..

Jag tycker det är ett långt avstånd och en lång tid

Om jag utgår från mig själv så hade jag inte gett mig in i det för att det skulle vara för smärtsamt
Just för att man inte lärt känna varandra än heller.
HAr man varit ihop ett tag och vet man är riktigt kär så kan det funka...

 

[cherie]

Sv: När man faller för "fel" person...

Jag har en helt annan uppfattning om distansförhållanden än vad niphredil har, så olika man kan tycka om saker! Jag pratade om just detta ämne senast idag med en vän, vilket sammanträffande. Hon hade samma uppfattning som mig, nämligen.

Min uppfattning är i alla fall tvärtemot - jag upplever att distansförhållanden snarare bidrar till att man lär känna varandra mer. Men jag har bara mig själv och en annan kompis som referens, så det är ju knappast något vetenskapligt. Men det beror säkert mycket på distansförhållandet i sig, och hur det är "upplagt". I mitt fall tyckte jag att våra intensiva helger (vi sågs i princip varje helg, och alla lov o.s.v.) bidrog till att vi redan "visste" hur det var att bo ihop. Vi kände varandra utan och innan - säkert också efter alla dagliga telefonsamtal där vi pratade om allt och inget.

Men jag förstår att det är annorlunda om man bor längre ifrån varandra (vi hade bara 17 mil) och inte kan ses/höras så ofta. Då kan jag tänka mig att det känns som att man inte lär känna personen ordentligt...

Ville bara försöka göra bilden mer nyanserad. Jag tycker förvisso distansförhållanden är pest och pina, men är man kär så är man - och då kan det ändå vara värt det (tycker jag - men det är väl upp till var och en).

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: När man faller för "fel" person...

Njae, alltså för min del var det ju min pojkvän sedan några år tillbaka som jag sedan flyttade ifrån för att plugga. Vi kände varandra väl men utvecklades åt olika håll, vi delade aldrig någon vardag tillsammans när vi var ifrån varandra. När den sedan kom förändrades allt...

Att ses varje helg är nog för övrigt rätt ovanligt när man har distansförhållande. Då är det nog lättare att få det att funka

Däremot tycker jag att det känns som att jag och min kille står varandra otroligt nära tack vare alla timmar av prat vi haft tillsammans. MEN, förrän vi har levt tillsammans och nött på varandra på trista tisdagar så vet jag ju inte om vi verkligen funkar. Tycker jag.

 

[zassoo]

Sv: När man faller för "fel" person...

Jag tror generellt inte på distansförhållanden. Inte alls. Särskilt inte om man inte känner varandra sedan tidigare, men framförallt inte om man inte har en rimlig tidsplan för när man kan leva tillsammans istället. Jag tror att det är alldeles för lätt att växa ifrån varandra, utvecklas åt helt olika håll, inte lära känna varandra ordentligt etc etc när man lever isär.

halvt KL

Min fetning: Det här tror jag är jätteviktigt. Jag träffade min nuvarande sambo på nätet för 3 år sedan, han bodde då i Schweiz där han jobbade och jag bodde i Sverige, det var 180 mil emellan oss... Min poäng är i alla fall att han hade redan från början en plan att han skulle flytta hem till Sverige igen inom ett år eller två vilket gjorde att jag verkligen kunde satsa på förhållandet. Hade han velat stanna i Schweiz så tror jag inte att jag hade orkat i längden, ärligt talat.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: När man faller för "fel" person...

Exakt så var det för oss. Vi gick från att vara lite småförtjusta till att bli askära och då bara visste vi bägge två att vi var tvungna att ordna det så vi kunde vara tillsammans. Då var det nio månader tills dess, nu är det fyra och en halv. Helt otroligt.

Hade vi inte kunnat sätta upp en rimlig tidsplan hade vi fått lägga ner, då finns det ju ingen vits med att fortsätta (tycker jag). Vi var så ledsna varje gång vi skiljdes åt, vi visste aldrig när vi kunde ses igen eller vad som skulle hända. Nu säger vi hejdå men vet exakt när vi ses (har allt planerat fram till flytten) och att vi sedan kommer bo ihop (inshallah). Det gör all skillnad i världen tycker jag.

 

[zassoo]

Sv: När man faller för "fel" person...

Åh, jag var så otröstligt ledsen varenda gång jag fick vinka av honom på Arlanda Men precis som ni så planerade vi hela tiden för nästa gång vi skulle ses, det känns viktigt! Jag hade inte orkat annars, det tär ändå lite på en att inte få ses när man vill.

Fyra och en halv månad går snabbt, spännande när han kommer för att stanna!

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: När man faller för "fel" person...

Jag gråter alltid lite. Sen försöker vi göra en "men ÅH vad snart vi ses igen " men det funkar bara sådär och sen skickar nån av oss "I miss you so much already!!!!!"-sms till den andra och så tycker vi lite synd om oss och sen går det över för ett tag
Ja, absolut, det är mycket bättre när man planerar för nästa gång. Ibörjan skulle vi vara lite coola och bara "ja men vi ses när vi ses" ÖH. men det har vi ju kommit över nu.

Hur länge hade ni distansförhållande?

Grymt spännande! Går och dagdrömmer om att få tömma garderoben så han kan ha sina saker där. Haha! Fram tills dess kommer vi dock ha en hel månad utan kontakt i sommar. Det kommer suga hårt Är lite orolig att han ska hinna glömma mig då...

 

[Libra]

Sv: När man faller för "fel" person...

Jag och mitt nuvarande ex träffades över nätet med 16 mil emellan varandra, vi var då 16 år.
Vi körde distans i 3 år (förhållandet började för övrigt med att vi inte kunde ses på 1-2 månader) tills vi var mogna för att flytta och blev då sambos.
Höll ihop i totalt 5 år, sedan gick vi isär av andra skäl.

Så klart det kan fungera! Jag hade satsat helt klart, livet förändras och är man med i bilden kan man ju alltid påverka. Allt är vad man gör det till