När man ställt till det för sig själv

[Andromedae]

Men vad är det för dumheter att du inte skulle förtjäna barn? Man förtjänar inte barn överhuvudtaget. Vissa får dem, vissa får inte. Det är inte karmastyrt om han nu trodde det. Karln låter som ett totalt jävla stolpskott.

Att vara ensamstående är jäkligt tufft. Att ha en barnafader som den du måste dras med är säkerligen ännu värre. I din sits hade jag nog, ärligt talat, gjort abort. För att det högst sannolikt kommer fler chanser. Med någon som du kan dela det med. Men beslutet är ditt, bara ditt.

Du skriver för övrigt att du inte behöver utomståendes hjälp ... får jag fråga varför du väljer att skriva på ett forum, i sådana fall? Är inte det här lite samma sak som att prata med en kurator - med skillnaden att du om du pratar med en kurator måste vara där i person och att kuratorn ser dig på ett sätt som forumanvändare inte kan göra?

 

[Tora]

Och att du kommer förstöra hans äktenskap? Är han inte rätt duktig på det själv? Gaaah!!

Exakt!
HAN är otrogen och det är Ts som förstör hans äktenskap. Ja eller hur.......

 

[Andromedae]

Räknat lite och eftersom jag är 17 dagar sen så borde det va i v 6-7 kanske? Ska åtminstone se till att få en tid innan jul/nyår.

Beror lite på när du hade ägglossning.

 

[napoleon]

@Andromedae

Jag har aldrig tänkt på forum som något slags kurator-substitut. Lite mer babbla av sig med en kompis ungefär. Att jag just nu inte känner behov av en kurator/barnmorska är för att jag i lugn och ro vill ta ett beslut, utan att pushas i någon riktning. Kommer jag med inställningen att jag vill behålla kommer de troligtvis göra allt de kan för att hjälpa mig. Så kanske jag för sent inser att det inte alls var vad jag ville.

Kommer jag och säger att jag överväger abort kommer de troligtvis pusha för det, och att ångra det när det väl är gjort vill jag nog helst slippa uppleva.

Jag menar INTE att de kommer tvinga mig åt något håll, men de kommer ju hjälpa mig åt det håll jag säger att det lutar.

 

[Andromedae]

@napoleon
Fast njae, det skulle jag nog inte säga. En person inom vården ska (om allt vill sig väl) vara opartisk. De får utbildning för att kunna vara opartiska i situationer som dina. Och opartisk innebär förstås att inte övertala dig till något. Om du däremot pratar med en kompis som vill dig väl är det väl högst sannolikt att denna kompis försöker stötta vad hen tror att du vill - vilket i sin tur kan innebära "övertalning".

Om du vill komma fram till ett beslut i lugn och ro och inte riskera påverkan utifrån är det kanske inte vettigt att skriva på internet. Inte för att jag tycker att du inte ska göra det om det nu är vad du vill, men för att all form av mänsklig kontakt skulle kunna påverka dig. Skriver jag att jag tycker att min son är det bästa som har hänt mig kanske det blir ett litet + på tanken på att behålla. Skriver någon att det är tufft med barn och att du kommer att vara ensam resten av livet blir det kanske + på abort.

Jag försöker inte övertala dig till att gå till en kurator eller sluta skriva på bukefalos Men som jag ser det är "problemet" att alla människor du pratar med kommer att se på din situation med sina egna glasögon. Glasögon som kanske inte alls är särskilt lika dina.

 

[skiesabove]

Vidrig snubbe. Dumpa han oavsett vad du beslutar om fostret...

 

[Zewz]

Räknat lite och eftersom jag är 17 dagar sen så borde det va i v 6-7 kanske? Ska åtminstone se till att få en tid innan jul/nyår.

Men vänta inte FÖR länge. Om du kommer fram till att du vill göra abort kan väntetiden vara några veckor och även om det är tillåtet med abort ganska länge kanske det inte känns så kul att gå igenom i vecka 12-13-14.
Bara en tanke

 

[napoleon]

@Andromedae

Fast nja. Jag blir inte barnkär för att någon annan gillar sitt barn. Eller mer för abort för att någon annan har ett kolikbarn som medförde ett helvete för den ensamstående mamman (eller pappan för den delen). Jag påverkas inte som andra kanske gör, jag hör gärna andras tankar och åsikter men till syvende och sist fattar jag alltid beslut utifrån vad som bör gagna mig bäst. Kanske är jag ovanlig på det sättet, alternativt känslokall.

Åtminstone påverkas jag inte nu, kanske senare när en börjar få mer hormoner och allt blir mer påtagligt. Därav vill jag ha fattat ett beslut innan nyår. Samt om det blir abort även genomfört den.

 

[Amha]

Borde inte @Cocos ha lite vettiga tankar om detta med hur man tänker? För visst är det väl hon som är ensam?

 

[napoleon]

Vidrig snubbe. Dumpa han oavsett vad du beslutar om fostret...

Jag har sagt att jag inte vill ses mer. Han ringer några gånger om dagen, det får väl gå. Jag förstår att detta är en enorm grej för honom också. Idag grät han som ett litet barn i telefonen. Jag tyckte faktiskt lite lite synd om honom då.

 

[skiesabove]

Haha ja det är ju verkligen han som ställt till det för sig... inte du .
Hoppas att han grät för att han insåg det, men det vore väl att hoppas för mycket.

 

[napoleon]

Haha ja det är ju verkligen han som ställt till det för sig... inte du .
Hoppas att han grät för att han insåg det, men det vore väl att hoppas för mycket.

Jag tror mest han grät för att hans fru kommer bli vansinnig när/om hon skulle få veta. Jag har deklarerat att jag vill ha tid att tänka. Och det verkar han tolka som att ring mig om en timme så har jag bestämt mig. Jag är tjugo år yngre men känner mig banne mig bra mycket vuxnare i den här röran.

 

[Hyacinth]

Men min dotter och hennes pappa har noll samröre. Däremot har hon en fantastiskt "plast"pappa. Skulle jag baserat mitt beslut på hur hennes pappa är för 14 år sedan skulle jag aldrig haft min underbara tös nu.

Det vet man ju inte från början. Det kan lika gärna bli någon som antingen tar ansvar fullt ut och ni har delad vårdnad och allt blir finemang, eller en skitstövel som ägnar sitt liv åt att göra allt till pest och pina för omgivningen.

Jag (talar bara för mig själv) skulle inte vilja ha det utgångsläget. Jag väljer att antingen skaffa barn själv, eller i samråd med någon om möjligt, men om jag blev oplanerat gravid och inte hade en stabil relation där det fanns ett grundförtroende skulle jag föredra stork-klinik om jag bara ville ha barn.

Att skaffa barn med "fel" man är inte alltid en dans på rosor heller.

 

[Blueberry]

Jag tror att både @OutOfService och @BernT kan vara bra att prata med, de har båda varit i ganska liknande situationer.

 

[napoleon]

Fick sms om att jag måste göra som han säger. Att det är orealistiskt att behålla. Då började jag böla lite. Fan, trodde verkligen jag skulle rationellt kunna komma fram till en lösning/beslut utan massa känslor.

@Hyacinth
Hade skadan inte redan varit skedd hade jag inte heller tänkt tanken att ha fel man som pappa. Men jag kan nog inte göra en abort bara för att pappan är fel. Det kan vara en bidragande faktor till mitt beslut senare, men inte som enda faktor. Jag vill inte göra något som jag kommer ångra. Därför kommer jag tänka över hur det här kommer påverka mig (utan inbördes ordning) ekonomisk, känslomässigt, relationsmässigt, jobbmässigt, ja livet över huvud taget.
Jag måste ju inte veta idag, nu nu nu.

 

[Comatose]

Visste inte om jag skulle posta här eller på familjeliv men då hade jag 1. Behövt göra en användare där och 2. Antagligen blivit lynchad.

Kan börja med att spara på moralkakorna, jag är mycket väl medveten om att jag gjort fel. Gifta män ska man låta bli. Men jag är ung, han är äldre, snygg och med häftigt jobb. Det var smickrande att han ville ha mig.

I sommar började jag träffa en man, nästan 20 år äldre än jag (dvs 40+) och dessutom gift och så har de barn. Han förklarade att äktenskapet var dåligt och att de skulle skiljas. Det struntade jag i, var (och är) inte ett dugg intresserad av att ha ett förhållande med honom. Jag ville bara ha lite roligt och det skulle från mitt perspektiv bara vara en engångsgrej men han lyckades övertala mig att träffas mer.

Under hösten blev det helt plötsligt mycket mer seriöst än vad jag hade tänkt mig. Han hävdar att han älskar mig och hela paketet. Det går hit och dit med deras skilsmässa. Återigen bryr jag mig inte så mycket om deras äktenskaps vara eller inte vara. Jag är ju fortfarande ute efter att ha kul! Han pratar alltid om hur fantastisk jag är, hur mycket han älskar mig. Jag svarar som mest att jag tycker om honom, för det gör jag ju. Jag bryr mig om honom och vill att han ska må bra, men jag har aldrig förväntat mig att de ska skiljas eller pushat för det.

Nu är jag gravid. Supertidigt, bara gått någon månad tror jag. Han blir inte arg när jag berättar det. Men absolut inte glad (det blev inte jag heller). Han sa att jag måste göra abort. Att jag kommer förstöra hans äktenskap (för nu ska de reparera det, vill han men inte hans fru (hans ord så jag vet inte om det stämmer)). Ett förhållande med honom vill jag inte ha, kanske vill jag inte ha med honom i bilden alls om jag väljer att behålla.

Jag tar in hans åsikt självklart, men beslutet är ju bara mitt att ta, således kommer jag väga för- och nackdelar noga innan jag tar ett beslut i frågan. Alltså vill jag inte höra om jag ska göra abort eller inte, det är inte frågeställningen i min tråd. Ett sådant beslut ska ju komma från en själv och inte från vad alla andra tycker.

Vad ska diskuteras då kanske ni undrar? Det vet jag inte riktigt. Jag ville nog mest skriva av mig. Jag har inte gråtit något, vilket är ovanligt för att vara mig. Känner ett lugn inombords att vilket beslut jag än tar så kommer det vara rätt eftersom jag tar det på egen hand.

Han sa också att som ung ensam mamma kan man aldrig hitta någon ny partner, det stämmer väl inte? Man blir väl ingen motbjudande Alien bara för att man har ett barn?

Att jag är en egoistisk person som möjliggjort hans otrohet bara för mitt eget höga nöjes skull vet jag redan.

På andra plan har jag stabilt liv med boende, pengar, familj och vänner samt jobb.

För några år sedan var jag i nästan exakt samma sits (förutom att jag verkligen var kär i mannen i fråga och han skulle ju skilja sig och hade ju egentligen redan flyttat ut och yadayada). Skillnaden var att han lät mig bestämma hur jag ville göra och inte pushade mig till något. Hur det nu än var valde jag att göra abort. Det var odramatiskt för mig och ingenting jag någonsin ångrat, det var ett beslut som kändes svårt att ta, men rätt, redan då (även om jag funderade många varv).

I dag är jag tillsammans med världens bästa man, du vet en sån där som man inte riktigt tror finns, för man tror att man ska få nöja sig med någon som är -nästan- perfekt. Hur som haver, jag är på tjocken och vi ska få barn i april. Jag är i efterhand VÄLDIGT nöjd med beslutet att göra den där aborten, för om jag inte gjort den hade jag behövt ha kontakt med den gifta mannen ungefär resten av mitt liv, och med tanke på hur vårt förhållande slutade och varför så känns det som en pain in the ass som jag kan leva utan.

Mitt råd till dig är att tänka ett varv extra. Du är ung, det är inte enkelt att vara en ung ensamstående mamma. Ja, de säger att få personer ångrar sina barn och det klart att man gör sitt bästa i alla situationer, men ibland är det bra att inte göra livet svårare än vad det är. Så - det är mitt tips: vänta tills du är lite äldre och har träffat någon som inte känner "aldrig i livet, jag VILL inte" inför att skaffa barn just nu. Det är en väldigt härlig och häftig känsla att gå och längta efter ett barn tillsammans med någon som man älskar - jag unnar dig verkligen den upplevelsen.

Det är mitt råd, utifrån den sits som jag var i. Naturligtvis gör du ditt eget val och väljer du att behålla kommer du säkert klara det också galant. Lycka till - och stor kram.

 

[Brie]

@napoleon, kanske läge att inte prata med honom/sms:a under ett par dagar, om du verkligen vill få möjlighet att fatta ditt beslut utifrån dig och inte utifrån hans påtryckningar.

 

[napoleon]

@Comatose

Oj... Helt klart en annan infallsvinkel än jag tidigare tänkt. Klart man inte ska göra sitt liv svårare än nödvändigt men då jag inte har barn sedan innan har jag även svårt att greppa just hur det kommer försvåra/ev förstöra mitt liv. Jag kan inte riktigt se hur det skulle gå så illa?

Jag håller med om att jag inte är lastgammal, men så vidare superung är jag inte. Jag fyller 25 nästa år. Det kan ju knappast räknas till epitetet ung mamma. Tänk om det tar så lång tid att träffa just den personen att jag kanske helt enkelt inte kan få barn längre då? Isåfall skulle jag ju ångra mig än mer bittert tror jag.

Har googlat lite om aborter och det verkar delas upp i två delar. De som är glada och nöjda. Och så de som ångrar sig, och de som ångrar, de ångrar sig otroligt mycket verkar det som. Sen är ju varje upplevelse personlig, jag kanske inte skulle bry mig alls eller så klappar jag ihop totalt mentalt. Också läskigt att inte veta hur jag kommer reagera.

 

[OutOfService]

@napoleon Vill du prata med någon utanför tråden så får du gärna skicka pm.

Jag vart gravid förra sommaren med en kille jag dejtat i bara 5 veckor, visserligen var han singel förutom mig men hans enda alternativ var abort. Så jag har allt det där ganska färskt i minnet med alla tankar för och emot, alla men, alla tänk om osv.


Jag gjorde abort till slut efter veckor av velande och ångest. Jag har ångrat den många ggr, men samtidigt så ångrar jag den inte. Tanken på att jag hade vart tvungen att ha den mannen i mitt liv för resten av barnets liv får mig att inse att jag gjorde rätt hur tufft det än var. Hade jag behållt så hade jag naturligtvis älskat det där barnet och vart lycklig över det.

Tankarna om att tänk om jag gör abort och det visar sig senare i livet att det var min enda chans jag gjorde mig av med hade och har jag också. Men vi är unga fortfarande, klart vi får fler chanser!


Förutom att mannen i fråga påverkade mig så var det som fick mig att ta beslutet att abort vart det rätta att det var inte så jag ville få mitt första barn, jag vill ha någon att dela det med.

 

[napoleon]

@napoleon, kanske läge att inte prata med honom/sms:a under ett par dagar, om du verkligen vill få möjlighet att fatta ditt beslut utifrån dig och inte utifrån hans påtryckningar.

Nej det kan vara en tanke. Samtidigt respekterar jag hans åsikt. Å andra sidan har han ju klart och tydligt klargjort den så vi behöver ju inte ha kontakt just nu.