Nästa mejl åker i papperskorgen

Jag har försökt prata med mamma genom en mejlkonversation. Hon är uppenbarligen arg på mig och det sista hon skrev i sista mejlet var att nästa mejl från mig åker i papperskorgen.

Så jag fick en panikattack igen. Och jag sitter och skakar.

Det går fan inte bra för mig på något sätt.

 

[fijja]

Hon skuldbelägger mig för symptom jag hade när jag var utmattad, som om jag hade kunnat välja. Hon övergav mig när jag var sjuk. Hon fortsätter att göra det. Alltså borde jag inte finnas.

Det är ju väldigt många som tror att en bara kan ’skärpa till sig’ när man mår psykiskt dåligt, vilket vi vet att så är inte fallet. Hon är ju dock inte ensam att tro det och det är ju inte samma som att du inte borde finnas
Ledsen för din skull att hon inte förstår. Ni verkar ha väldigt olika syn på vad som hände, förstår du hur hon ser det?
Jag har haft mkt psykiska problem, såsom svår ångest och har varit en verklig varböld ibland för mina anhöriga och vissa saker kunde de aldrig förstå även om jag ville ha upprättelse i många fall, där jag tyckte att de gjort mig ont. Tyvärr.
nu när jag mår bättre har jag lättare att se från bådas sidor, och det är inte lätt att veta hur en ska bete sig som anhörig även om det var självklart för mig (ansåg jag iaf)

Jag hoppas ni kan mötas någonstans någon gång.

 

[vallhund]

Hon skuldbelägger mig för symptom jag hade när jag var utmattad, som om jag hade kunnat välja. Hon övergav mig när jag var sjuk. Hon fortsätter att göra det. Alltså borde jag inte finnas.

M a o skuldbelägger du henne för allt som hänt i ditt liv.

 

[Magiana]

Det är ju väldigt många som tror att en bara kan ’skärpa till sig’ när man mår psykiskt dåligt, vilket vi vet att så är inte fallet. Hon är ju dock inte ensam att tro det och det är ju inte samma som att du inte borde finnas
Ledsen för din skull att hon inte förstår. Ni verkar ha väldigt olika syn på vad som hände, förstår du hur hon ser det?
Jag har haft mkt psykiska problem, såsom svår ångest och har varit en verklig varböld ibland för mina anhöriga och vissa saker kunde de aldrig förstå även om jag ville ha upprättelse i många fall, där jag tyckte att de gjort mig ont. Tyvärr.
nu när jag mår bättre har jag lättare att se från bådas sidor, och det är inte lätt att veta hur en ska bete sig som anhörig även om det var självklart för mig (ansåg jag iaf)

Jag hoppas ni kan mötas någonstans någon gång.

Familjens syn var att jag bara var fruktansvärt elak och dum. Som om jag kunde rå för min ilska. Det kunde jag inte men de anser att det var mitt fel att jag betedde mig som jag gjorde. De kan inte se att det var symptom på sjukdom.

Morsan pratar dessutom om saker som verkligen inte har med saken att göra. Hon drar upp sin egen utmattning och egen depression som hon haft en gång i tiden. Det är ju verkligen inte inte relevant för situationen nu. Det är så jävla goddag yxskaft. Det är som om hon förväntar sig att jag ska tycka synd om henne. Det gör jag inte.

M a o skuldbelägger du henne för allt som hänt i ditt liv.

Ja. Det mesta är hennes fel. Och hon vägrar rätta dem. Hon har stor skuld i att jag inte kan ha nära relationer idag så jag måste vara ensam. Min depression och min ångest är också hennes fel.

 

[mackan]

@Magiana jag tror inte det någonsin går att ändra på hur du OCH din mamma är som personer och utifrån det kommer ni aldrig komma överrens om det som hänt/inte hänt, vem som har rätt/fel osv. Att utifrån ert äge försöka dra det igen via Mail tror jag helt enkelt är dödfött , ni kommer aldrig lösa er relation den vägen.

En väg som brukar kunna funka är när bägge parter dock har en önskan och vilja att försöka gå vidare och hitta ett sätt att fungera och relatera igen. Det kräver att bägge parter är införstådda med att man då kan behöva försöka ”stryka ett streck” över det som varit och helt enkelt ”börja om” på ny kula med relationen, försiktigt, förutsättningslöst och successivt.

Men det kräver som sagt att bägge parter ser det så och prioriterar en möjlighet till bättre relation än att bryta sönder i beståndsdelar det som varit, fokusera på det som varit att enas runt det. Det fungerar inte.

Summa summarum: om både du och din mamma har en önskan i grunden att ha en bättre relation, så kräver det från er bägge att ni prioriterar den önskningen över allt gammalt som varit och skett.
Det kan vara tufft men nödvändigt. Man kan inte ändra på folk, och man kan inte ändra det som skett eller hur man upplevde det. Men man KAN ändra hur man går vidare.

 

[Magiana]

@Magiana jag tror inte det någonsin går att ändra på hur du OCH din mamma är som personer och utifrån det kommer ni aldrig komma överrens om det som hänt/inte hänt, vem som har rätt/fel osv. Att utifrån ert äge försöka dra det igen via Mail tror jag helt enkelt är dödfött , ni kommer aldrig lösa er relation den vägen.

En väg som brukar kunna funka är när bägge parter dock har en önskan och vilja att försöka gå vidare och hitta ett sätt att fungera och relatera igen. Det kräver att bägge parter är införstådda med att man då kan behöva försöka ”stryka ett streck” över det som varit och helt enkelt ”börja om” på ny kula med relationen, försiktigt, förutsättningslöst och successivt.

Men det kräver som sagt att bägge parter ser det så och prioriterar en möjlighet till bättre relation än att bryta sönder i beståndsdelar det som varit, fokusera på det som varit att enas runt det. Det fungerar inte.

Summa summarum: om både du och din mamma har en önskan i grunden att ha en bättre relation, så kräver det från er bägge att ni prioriterar den önskningen över allt gammalt som varit och skett.
Det kan vara tufft men nödvändigt. Man kan inte ändra på folk, och man kan inte ändra det som skett eller hur man upplevde det. Men man KAN ändra hur man går vidare.

Och gör man så, så kommer samma historia att upprepa sig. Då går jag sönder på nytt. Jag kommer liksom alltid att leva med ångest i en sådan relation.

 

[mackan]

Och gör man så, så kommer samma historia att upprepa sig. Då går jag sönder på nytt. Jag kommer liksom alltid att leva med ångest i en sådan relation.

Jag har givetvis ingen lösning på er relation utan delgav bara att det är helt lönlöst att försöka ”komma överrens” på Mail på sättet du beskriver . Det funkar i regel inte med andra mindre konflikter i andra ämnen ens.

 

[Linn-Nora]

Det gör mig så ledsen att det har blivit så för er. Det finns säkert trauman från långt tillbaka som ställer till det. Sånt kan gå i arv. Kanske började det redan hos dina morföräldrar.

Hur som helst så tror jag att det enda du kan göra är att säga att så här upplever du det och sen gå vidare därifrån. Om din mamma inte vill eller kan förstå går det kanske inte att ändra just det. Men jag är övertygad om att det finns andra människor för dig.

Nu är du inte på den bästa platsen. Men jag hoppas och tror att du kan komma att få hjälp att må bättre i dig själv. Jag tror att det är grunden i allt.

Mina ord hjälper såklart inget, men jag vill säga att jag hoppas verkligen att du får den hjälpen och att du kan få må bra i dig själv.
Tyvärr kan man varken ändra eller styra andra. Och även om de är ens familj är de inte alltid värdiga ens vänskap och kärlek. Det jag vet är att du är värd din vänskap och kärlek.

 

[Javan]

Hon skuldbelägger mig för symptom jag hade när jag var utmattad, som om jag hade kunnat välja. Hon övergav mig när jag var sjuk. Hon fortsätter att göra det. Alltså borde jag inte finnas.

Nu har du en logik som inte håller någonstans. Så för att din mamma inte håller måttet borde inte du finnas?
Jag vet att det är svårt för dig men du och din mamma är lika på en punkt ni har svårt att ändra ståndpunkt det gör att er konflikt är näst intill olöslig. Ingen av er kommer ge sig.
Du kommer inte få henne att ändra sig det är flera år sen nu och ni målar in er i varsitt hörn. Antingen släpper du konflikten eller din mamma. Hon kommer inte ge sig och den enda person man kan förändra är sig själv. Du stångar dig blodig och slåss mot en väderkvarn.

 

[Magiana]

Nu har du en logik som inte håller någonstans. Så för att din mamma inte håller måttet borde inte du finnas?
Jag vet att det är svårt för dig men du och din mamma är lika på en punkt ni har svårt att ändra ståndpunkt det gör att er konflikt är näst intill olöslig. Ingen av er kommer ge sig.
Du kommer inte få henne att ändra sig det är flera år sen nu och ni målar in er i varsitt hörn. Antingen släpper du konflikten eller din mamma. Hon kommer inte ge sig och den enda person man kan förändra är sig själv. Du stångar dig blodig och slåss mot en väderkvarn.

Är mann inte ens omtyckt av sin mamma så kan man aldrig bli omtyckt av någon annan heller. Jag kommer att förbli ensam hela livet. Ensamhet är så hemskt. Jag vill inte leva i ensamhet.

 

[Javan]

Är mann inte ens omtyckt av sin mamma så kan man aldrig bli omtyckt av någon annan heller. Jag kommer att förbli ensam hela livet. Ensamhet är så hemskt. Jag vill inte leva i ensamhet.

Fast det är inte sant! Jag vet att du har flera vänner här på bukefalos.

Jockeboi var milt sagt ogillad av sin mamma han har rest sig och gått vidare från det trots en rejäl dikeskörning stor del av sitt liv.

 

[vallhund]

Är mann inte ens omtyckt av sin mamma så kan man aldrig bli omtyckt av någon annan heller. Jag kommer att förbli ensam hela livet. Ensamhet är så hemskt. Jag vill inte leva i ensamhet.

Till att börja med måste man tycka om o förlåta sig själv, huruvida man varit omtyckt av sin mamma eller inte spelar mindre roll.

 

[Mia_R]

Är mann inte ens omtyckt av sin mamma så kan man aldrig bli omtyckt av någon annan heller. Jag kommer att förbli ensam hela livet. Ensamhet är så hemskt. Jag vill inte leva i ensamhet.

Visst kan du och är omtyckt av andra, blodsband är ingen garanti för att vara älskad. Som @Javan skriver kan det här gå långt tillbaka, din mamma har säkert problem själv som gjort att din uppväxt inte varit optimal. Det är ingen ursäkt utan en möjlig förklaring, men om ingen av er vill försöka gå vidare och dra ett streck över vad som varit, som @mackan skriver, kommer ni inte kunna göra det heller.

Alla som blivit slagna som barn slår inte sina egna, du är inte dömd att leva ett olyckligt liv pga din uppväxt. Du behöver inte hennes gillande, du behöver kunna tycka om dig själv och lära dig att släppa saker du inte kan påverka.

 

[mackan]

Är mann inte ens omtyckt av sin mamma så kan man aldrig bli omtyckt av någon annan heller. Jag kommer att förbli ensam hela livet. Ensamhet är så hemskt. Jag vill inte leva i ensamhet.

Och jag tror du är sörjd och omtyckt av din mamma i grunden. Tex har du skrivit många gånger att hon skickat saker till dig .

Att ”stryka ett streck och börja om” kan vara så enkelt som att om du nu ska maila/messa - skriva ”jag saknar min familj och min mamma - kan vi kanske försöka börja om”?

Det är få mammor (och barn) som inte skulle ta en utsträckt hand och utifrån det kunna vilja försöka ta en omstart/lägga konflikten bakom sig , dvs utifrån det försöka gå vidare försiktigt över en tex kaffe och en kram .

 

[Magiana]

Fast det är inte sant! Jag vet att du har flera vänner här på bukefalos.

Det finns ingen som står mig nära och det kommer aldrig att ske heller.

Och jag tror du är sörjd och omtyckt av din mamma i grunden. Tex har du skrivit många gånger att hon skickat saker till dig .

Att ”stryka ett streck och börja om” kan vara så enkelt som att om du nu ska maila/messa - skriva ”jag saknar min familj och min mamma - kan vi kanske försöka börja om”?

Det är få mammor (och barn) som inte skulle ta en utsträckt hand och utifrån det kunna vilja försöka ta en omstart/lägga konflikten bakom sig , dvs utifrån det försöka gå vidare försiktigt över en tex kaffe och en kram .

Att hon skickar saker är bara för att hon vill tillfredsställa sitt ego. Det är inte för min skull hon skickar saker. Jag vill nämligen inte ha saker (=mer röra i mitt redan röriga hem.)

 

[mackan]

Det finns ingen som står mig nära och det kommer aldrig att ske heller.


Att hon skickar saker är bara för att hon vill tillfredsställa sitt ego. Det är inte för min skull hon skickar saker. Jag vill nämligen inte ha saker (=mer röra i mitt redan röriga hem.)

Har inget mer att tillägga. Jag förstår utifrån det att då kan du lägga det helt bakom dig och sluta lägga tid på den förlorade relationen. Blir helt meningslöst att försöka när du inte är redo alls att försöka förstå, förlåta, eller närma dig din mamma, om hon inte svarar dig på Mail på ett sätt du tänkt dig.

 

[Magiana]

Fan, jag bara gråter och gråter.

 

[mackan]

Fan, jag bara gråter och gråter.

Och jag tycker du behöver be om hjälp på allvar ang terapi - KBT osv som du tidigare säger att ”det går inte för det är för tufft, du är för skör just nu” osv. Du kan inte bli skörare - du är på botten. Du måste be om hjälp och ta den hjälp vården även erbjuder dig!

 

[Sirap]

Är mann inte ens omtyckt av sin mamma så kan man aldrig bli omtyckt av någon annan heller. Jag kommer att förbli ensam hela livet. Ensamhet är så hemskt. Jag vill inte leva i ensamhet.

Joooo då, det kan man! Din och din mammas relation är inte något slags facit på dina relationer med andra människor. Du kan inte på allvar mena att alla som inte kommer överens med sin mamma inte är värda att leva och aldrig kan bli omtyckta av någon annan??? Så resonerar du nog inte när det gäller andra - bara dig själv.

 

[Magiana]

Och jag tycker du behöver be om hjälp på allvar ang terapi - KBT osv som du tidigare säger att ”det går inte för det är för tufft, du är för skör just nu” osv. Du kan inte bli skörare - du är på botten. Du måste be om hjälp och ta den hjälp vården även erbjuder dig!

Jag går ju redan i någon slag terapi, men jag vet inte vad den kallas. Men jag tycker inte vi kommer någonstans och nu när jag ska på np-utredningen så ska vi ses mer sällan. En dålig idé inser jag nu.

Det är för min blodfobi som kbt är för tufft. Nu handlar det ju inte om det.

Joooo då, det kan man! Din och din mammas relation är inte något slags facit på dina relationer med andra människor. Du kan inte på allvar mena att alla som inte kommer överens med sin mamma inte är värda att leva och aldrig kan bli omtyckta av någon annan??? Så resonerar du nog inte när det gäller andra - bara dig själv.

Jag har aldrig blivit älskad av någon. Det går inte att tycka om mig.

 

[mackan]

@Magiana ang ditt resonemang om KBT - blir helt absurt hur du resonerar ang att blod har något med det att göra. Ta hjälp.

Jag går ju redan i någon slag terapi, men jag vet inte vad den kallas. Men jag tycker inte vi kommer någonstans och nu när jag ska på np-utredningen så ska vi ses mer sällan. En dålig idé inser jag nu.
Det är för min blodfobi som kbt är för tufft. Nu handlar det ju inte om det.

Jag har aldrig blivit älskad av någon. Det går inte att tycka om mig.