Alexandra_W
Trådstartare
Eftersom jag har allmänt tråkigt så tänkte jag se till att få igång en liten diskussion
Lite nyfiken på hur ni skulle lösa eller försöka lösa följande. Läs dock HELA tråden innan ni svarar, så ni har all information och inte svarar för snabbt med något som redan är provat/inte stämmer.
Hästen är Vision för de som är bekanta med honom, för de som inte är bekanta så är det en nioårig valack som jag haft sen han var fyra år. Jag vet hela hans historia sen han föddes. Han är vad som så populärt kallas 'NH-tränad' sedan han var ett halvår gammal. Jag anser mig inte pyssla med NH men med 'sunt förnuft' vilket i mångt och mycket men inte hela vägen överensstämmer med 'NH'.
Han är väldigt väluppfostrad, och av naturen väldigt mån om att vara till lags.
Han skulle inte drömma om att sträcka ett grimskaft när man leder honom, han skulle inte drömma om att skutta eller busa eller något när man leder även om han är full med överskottsenergi. Och han slår hellre knut på sig själv än prejar matte. Kort sagt en exemplarisk gentleman. Han har inga problem att stå varesig lös eller uppbunden, han står snällt sålänge han är tillsagd att göra det. Oavsett om det är uppbunden eller om man ställer honom lös i skogen på en ridtur. Han går inte ur sin box utan tillåtelse även om man går in och fikar. Och soms agt (värt att upprepa) skulle aldrig drömma om att ens när han blir RÄDD inkräkta på mattes utrymme eller preja henne. Och han följer mig i princip genom eld och vatten. Han ger efter för mina tryck och åt alla håll (utom i en situation..) Är han rädd för något räcker det att jag går före. Ser mig som ledare i alla situationer utom en..
Det finsn dock som ni säkert förstått ETT område där detta iiinte fungerar. Lastning. Det är dock ganska mycket grejer som 'inte stämmer' och som gör att jag inte blir klok på VARFÖR det inte fungerar.
Han har varit lättlastad. Det har aldrig hänt någonting i samband med lastning eller transport. Utan från ingenstans så blev han svårlastad. Han åkte inte sådär jättebra när han var yngre, stressade lätt upp sig och svettades. Dock åker han idag (och sen flera år) utmärkt. Är fullständigt lugn, både äter och sover under transport och blir inte ens varm. Dock har detta inte gjort honom mer lättlastad.
Han är INTE rädd när det gäller lastning, utan det är mer som om det blivit ett rotat beteende.
Men vad som händer är att han endera går på för att omedelbart kasta sig av, eller går halvvägs på rampen och kastar sig av, eller kastar sig redan innan rampen. När han är i släpet och man stängt rampen (inte lilla luckan, bara rampen räcker, eller en dörr om det är med dörrar) är han dock HELT lugn.
Jag har provat ungefär alla metoder som existerar, ett litet AXPLOCK (blir en roman om jag ska skriva allt):
Att vänta ut honom. Detta resulterade i att han stod och SOV på rampen. I fem timmar. Han var inte ett dugg uppjagad eller upprörd utan stod och sov.
Att ta 'en bit i taget', dvs nöja sig med två hovar på rampen, nästa gång tre hovar etc. Samma resultat som ovan, det går utmärkt att få honom in i transporten, men när han tycker han ska gå ut så kastar han sig av. han kan stå en halv sekund ibland, och tre - fyra minuter ibland, det verkar bero på dagsformen.
Att backa honom tills han lessnar när han kastar sig ut/backar ut. Det absolut sämsta. Han lärde sig på två gånger vad jag tänkte be om, och började helt sonika backa redan INNAN rampen. och förväntade sig beröm för han gjorde det jag tänkt be honom om *ridå* Backningsrekordet ligger på 2.5 kilometer och han visade inga tecken på att tröttna (folk såg dock en aning brydd ut när vi backade oss varv på varv genom byn..
)
Att träna lastning varje dag. Jag höll på varje dag is ex månader utan att vi kom ett steg längre än innan. Dvs det är inga problem att få honom att gå på släpet, men han backar ut när han tycker. Försöker man hålla kvar honom då så fungerar det 1 gång av 100, 99 ggr av hundra reagerar han som med panik och kastar sig hejdlöst.
Att vänta ut honom med press, dvs hålla repet sträckt sålänge han stod still, och slacka såfort han rörde sig framåt. HJälper inte ett dugg, utan han går på, och när han inte vill stå kvar så kastar han sig ut. Håller nåt emot då flippar han ur totalt. När han vägrar redan utanför transporten så står han där och ger inte efter för trycket och där står vi. Lägger man tillräckligt hårt tryck så exploderar han MOT det.
Att lägga linan runt bommen. resulterar i att han exploderar och sliter tills han kommer loss. Om det innebär att han skadar sig själv under tiden så bryr han sig inte om det. Han ska LOSS.
Att muta med mat - ingen effekt alls, han tar en tugga och kastar sig sen ut.
Det jag kalalde 'fredlig lastningsträning'. Jag gjorde en boxhage utanför rampen, hade mat inne i transporten, och utan grimma eller något på honom skickade in honom i transporten. Men lät honom kasta sig ut såfort han ville det, och bara skickade in honom igen. Jag höll på i några månader, och han gick glatt på, käkade havre i mellan 10 sekunder och fyra minuter och kastade sig sen ut. Observera att jag inte ens var i närheten och absolut inte utövade minsta press eller gjorde minsta ansats att stänga in honom eller något.
Server all mat i släpet. Resultatet var att häststackaren höll på att svälta ihjäl (okej, överdrift, men ni fattar). Han gick in och tog en tugga och kastade sig ut. Och han gick inte in (har provat både att ha transporten i hagen så han fått välja HELT själv, och att lasta på honom) tillräckligt många gånger för att äta ens en tiondel av det han behövde.
Linor bakom - han slått mot lindorna och flippar ut fullständigt och reser sig alt SÄTTER sig på linorna.
Dra in honom med lina. Dvs slagit linan runt bommen, sett till att linan är av typen som INTE kan slitas av, haft dubbla grimmor och andra änden av linan genom grimmorna, ner mellan frambenen och i en loop runt magen (för att skona nacken). han slåss som en tiger och försöker skapa slack genom att kasta sig från sida till sida eller resa sig och kasta sig bakåt. Under dessa 'anfall' struntar han i om han skadar sig.
han är HELT lugn både i transporten och utanför, det är bara om man försöker hindra honom eller sätter press på honom när han vill backa som han flippar ur.
Det gör ingen som helst skillnad om det är en boogie, en enkelaxlad, en extra stor eller en liten, om det är fronturlastning eller ej som är öppen fram. Det ENDA som gjort skillnad är step-up. Där är han en ängel att lasta eftersom det är fruktansvärt obehagligt att kasta sig ur en step-up bakåt. Så det provade han två gånger och aldrig mer. Så när han åker step up så är det löjligt lätt att lasta. På med hästen, som lugnt soh stilla står still, och så stänga igen och åka.
han kan dock, bara för att göra det hela ÄN mer komplicerat vissa dagar gå RAKT på även transport med ramp och stå där som han aldrig gjort annat. Inte en ansats att kasta sig.
Samma sak med urlastning bakåt. Han kastar sig för det mesta ut, men när han känner för det kan han lugnt och stilla ett steg i taget backa ut.
Dessutom så vissa dagar när han gåt tpå och tänker kasta sig så går det alldeles utmärkt att bara sträcka linan/grimskaftet så ger han efter för trycket och går framåt. Men de flesta gånger exploderar han i de lägena.
När han exploderar eller bestämt sig för att han INTE ska gå in (vilket han gör efter att ha kastat sig ut ett par gånger) och om man då försöker tvinga honom så drar han sig INTE för att kasta sig rakt på mig, och han skiter som sagt fullständigt i tryck etc utan går emot det och slåss mot det. Det är som Dr Jekyll och Mr Hyde, det är en helt annan häst än i ALL annan hantering. Och saker han inte skulle drömma om att göra annars tar han ingen notis om han gör. Är hens enda utväg att kasta sig åt vänster och jag står där så är det bäst jag flyttar mig om jag inte vill bli mos.
Han gör dock ingenting MOT mig, han har EN gång rest sig MOT mig och gjort ett seriöst försök att slå ner mig med frambenen. Det har han dock aldrig gjort om (jag förklarade med all önskvärd tydlighet att den där tanken skulle han aldrig ens tänka igen). Utan det är det att han när han exploderar och flippar ur inte är medveten eller bryr sig om att jag står där. Det enda som betyder något är att INTE gå in i släpet alt att backa ut NU..
Det gör övht ingen skillnad alls om han får lugnande. Och han kan stå på rampen och sova, så han är inte rädd för den. han är heller inte rädd i transporten som sagt, åker bra, sover och äter i släpet under färd, kan stå på släpet när det står med och är kolugn. kan stå i släpet med lilla dörren öppen utan att försöka ta sig ut.
Åkder både brett och smalt utan problem. Föredrar lilla luckan öppen men kan åka med stängd med. Det är ingen skillnad om han har kompis med eller han åker ensam. Eller om man lastar honom eller kompisen först när han åker med kompis. Man kan lasta ur kompisen genom en fronturlastning och han står lugnt kvar och väntar.
Och han är INTE rädd när han exploderar och/elelr ska kasta sig ut. Han är vrång eller vad man ska kalla det. Han tänker inte helt enkelt. Något som är väldigt okarakteristiskt för hästen i övrigt (han visar *aldrig* sådana tendenser annars). det tog många år innan jag insågd et så många då talat om för mig att han är inte rädd.Och med risk för att låta besserwissig, men han är verkligen inte rädd, tro mig.
SÅ, hur skulle ni lösa det? *nyfiken*
Ett tillägg bara - att på något vis använda spö fungerar inte. Det är INTE en individ som i något läge går att med spö få dit man vill. DÅ blir han rädd.
Det blev jättelångt det här, och ändå har jag bara berättat en bråkdel, så jag lär få fylla på sen, men ska jag ta ALL info på en gång skulle ingen orka läsa och det skulle bli en bok
SÅ jag får lägga till när/om det behövs sen under tiden.. Om nån orkar läsa och vill svara 
Hästen är Vision för de som är bekanta med honom, för de som inte är bekanta så är det en nioårig valack som jag haft sen han var fyra år. Jag vet hela hans historia sen han föddes. Han är vad som så populärt kallas 'NH-tränad' sedan han var ett halvår gammal. Jag anser mig inte pyssla med NH men med 'sunt förnuft' vilket i mångt och mycket men inte hela vägen överensstämmer med 'NH'.
Han är väldigt väluppfostrad, och av naturen väldigt mån om att vara till lags.
Han skulle inte drömma om att sträcka ett grimskaft när man leder honom, han skulle inte drömma om att skutta eller busa eller något när man leder även om han är full med överskottsenergi. Och han slår hellre knut på sig själv än prejar matte. Kort sagt en exemplarisk gentleman. Han har inga problem att stå varesig lös eller uppbunden, han står snällt sålänge han är tillsagd att göra det. Oavsett om det är uppbunden eller om man ställer honom lös i skogen på en ridtur. Han går inte ur sin box utan tillåtelse även om man går in och fikar. Och soms agt (värt att upprepa) skulle aldrig drömma om att ens när han blir RÄDD inkräkta på mattes utrymme eller preja henne. Och han följer mig i princip genom eld och vatten. Han ger efter för mina tryck och åt alla håll (utom i en situation..) Är han rädd för något räcker det att jag går före. Ser mig som ledare i alla situationer utom en..
Det finsn dock som ni säkert förstått ETT område där detta iiinte fungerar. Lastning. Det är dock ganska mycket grejer som 'inte stämmer' och som gör att jag inte blir klok på VARFÖR det inte fungerar.
Han har varit lättlastad. Det har aldrig hänt någonting i samband med lastning eller transport. Utan från ingenstans så blev han svårlastad. Han åkte inte sådär jättebra när han var yngre, stressade lätt upp sig och svettades. Dock åker han idag (och sen flera år) utmärkt. Är fullständigt lugn, både äter och sover under transport och blir inte ens varm. Dock har detta inte gjort honom mer lättlastad.
Han är INTE rädd när det gäller lastning, utan det är mer som om det blivit ett rotat beteende.
Men vad som händer är att han endera går på för att omedelbart kasta sig av, eller går halvvägs på rampen och kastar sig av, eller kastar sig redan innan rampen. När han är i släpet och man stängt rampen (inte lilla luckan, bara rampen räcker, eller en dörr om det är med dörrar) är han dock HELT lugn.
Jag har provat ungefär alla metoder som existerar, ett litet AXPLOCK (blir en roman om jag ska skriva allt):
Att vänta ut honom. Detta resulterade i att han stod och SOV på rampen. I fem timmar. Han var inte ett dugg uppjagad eller upprörd utan stod och sov.
Att ta 'en bit i taget', dvs nöja sig med två hovar på rampen, nästa gång tre hovar etc. Samma resultat som ovan, det går utmärkt att få honom in i transporten, men när han tycker han ska gå ut så kastar han sig av. han kan stå en halv sekund ibland, och tre - fyra minuter ibland, det verkar bero på dagsformen.
Att backa honom tills han lessnar när han kastar sig ut/backar ut. Det absolut sämsta. Han lärde sig på två gånger vad jag tänkte be om, och började helt sonika backa redan INNAN rampen. och förväntade sig beröm för han gjorde det jag tänkt be honom om *ridå* Backningsrekordet ligger på 2.5 kilometer och han visade inga tecken på att tröttna (folk såg dock en aning brydd ut när vi backade oss varv på varv genom byn..
Att träna lastning varje dag. Jag höll på varje dag is ex månader utan att vi kom ett steg längre än innan. Dvs det är inga problem att få honom att gå på släpet, men han backar ut när han tycker. Försöker man hålla kvar honom då så fungerar det 1 gång av 100, 99 ggr av hundra reagerar han som med panik och kastar sig hejdlöst.
Att vänta ut honom med press, dvs hålla repet sträckt sålänge han stod still, och slacka såfort han rörde sig framåt. HJälper inte ett dugg, utan han går på, och när han inte vill stå kvar så kastar han sig ut. Håller nåt emot då flippar han ur totalt. När han vägrar redan utanför transporten så står han där och ger inte efter för trycket och där står vi. Lägger man tillräckligt hårt tryck så exploderar han MOT det.
Att lägga linan runt bommen. resulterar i att han exploderar och sliter tills han kommer loss. Om det innebär att han skadar sig själv under tiden så bryr han sig inte om det. Han ska LOSS.
Att muta med mat - ingen effekt alls, han tar en tugga och kastar sig sen ut.
Det jag kalalde 'fredlig lastningsträning'. Jag gjorde en boxhage utanför rampen, hade mat inne i transporten, och utan grimma eller något på honom skickade in honom i transporten. Men lät honom kasta sig ut såfort han ville det, och bara skickade in honom igen. Jag höll på i några månader, och han gick glatt på, käkade havre i mellan 10 sekunder och fyra minuter och kastade sig sen ut. Observera att jag inte ens var i närheten och absolut inte utövade minsta press eller gjorde minsta ansats att stänga in honom eller något.
Server all mat i släpet. Resultatet var att häststackaren höll på att svälta ihjäl (okej, överdrift, men ni fattar). Han gick in och tog en tugga och kastade sig ut. Och han gick inte in (har provat både att ha transporten i hagen så han fått välja HELT själv, och att lasta på honom) tillräckligt många gånger för att äta ens en tiondel av det han behövde.
Linor bakom - han slått mot lindorna och flippar ut fullständigt och reser sig alt SÄTTER sig på linorna.
Dra in honom med lina. Dvs slagit linan runt bommen, sett till att linan är av typen som INTE kan slitas av, haft dubbla grimmor och andra änden av linan genom grimmorna, ner mellan frambenen och i en loop runt magen (för att skona nacken). han slåss som en tiger och försöker skapa slack genom att kasta sig från sida till sida eller resa sig och kasta sig bakåt. Under dessa 'anfall' struntar han i om han skadar sig.
han är HELT lugn både i transporten och utanför, det är bara om man försöker hindra honom eller sätter press på honom när han vill backa som han flippar ur.
Det gör ingen som helst skillnad om det är en boogie, en enkelaxlad, en extra stor eller en liten, om det är fronturlastning eller ej som är öppen fram. Det ENDA som gjort skillnad är step-up. Där är han en ängel att lasta eftersom det är fruktansvärt obehagligt att kasta sig ur en step-up bakåt. Så det provade han två gånger och aldrig mer. Så när han åker step up så är det löjligt lätt att lasta. På med hästen, som lugnt soh stilla står still, och så stänga igen och åka.
han kan dock, bara för att göra det hela ÄN mer komplicerat vissa dagar gå RAKT på även transport med ramp och stå där som han aldrig gjort annat. Inte en ansats att kasta sig.
Samma sak med urlastning bakåt. Han kastar sig för det mesta ut, men när han känner för det kan han lugnt och stilla ett steg i taget backa ut.
Dessutom så vissa dagar när han gåt tpå och tänker kasta sig så går det alldeles utmärkt att bara sträcka linan/grimskaftet så ger han efter för trycket och går framåt. Men de flesta gånger exploderar han i de lägena.
När han exploderar eller bestämt sig för att han INTE ska gå in (vilket han gör efter att ha kastat sig ut ett par gånger) och om man då försöker tvinga honom så drar han sig INTE för att kasta sig rakt på mig, och han skiter som sagt fullständigt i tryck etc utan går emot det och slåss mot det. Det är som Dr Jekyll och Mr Hyde, det är en helt annan häst än i ALL annan hantering. Och saker han inte skulle drömma om att göra annars tar han ingen notis om han gör. Är hens enda utväg att kasta sig åt vänster och jag står där så är det bäst jag flyttar mig om jag inte vill bli mos.
Han gör dock ingenting MOT mig, han har EN gång rest sig MOT mig och gjort ett seriöst försök att slå ner mig med frambenen. Det har han dock aldrig gjort om (jag förklarade med all önskvärd tydlighet att den där tanken skulle han aldrig ens tänka igen). Utan det är det att han när han exploderar och flippar ur inte är medveten eller bryr sig om att jag står där. Det enda som betyder något är att INTE gå in i släpet alt att backa ut NU..
Det gör övht ingen skillnad alls om han får lugnande. Och han kan stå på rampen och sova, så han är inte rädd för den. han är heller inte rädd i transporten som sagt, åker bra, sover och äter i släpet under färd, kan stå på släpet när det står med och är kolugn. kan stå i släpet med lilla dörren öppen utan att försöka ta sig ut.
Åkder både brett och smalt utan problem. Föredrar lilla luckan öppen men kan åka med stängd med. Det är ingen skillnad om han har kompis med eller han åker ensam. Eller om man lastar honom eller kompisen först när han åker med kompis. Man kan lasta ur kompisen genom en fronturlastning och han står lugnt kvar och väntar.
Och han är INTE rädd när han exploderar och/elelr ska kasta sig ut. Han är vrång eller vad man ska kalla det. Han tänker inte helt enkelt. Något som är väldigt okarakteristiskt för hästen i övrigt (han visar *aldrig* sådana tendenser annars). det tog många år innan jag insågd et så många då talat om för mig att han är inte rädd.Och med risk för att låta besserwissig, men han är verkligen inte rädd, tro mig.
SÅ, hur skulle ni lösa det? *nyfiken*
Ett tillägg bara - att på något vis använda spö fungerar inte. Det är INTE en individ som i något läge går att med spö få dit man vill. DÅ blir han rädd.
Det blev jättelångt det här, och ändå har jag bara berättat en bråkdel, så jag lär få fylla på sen, men ska jag ta ALL info på en gång skulle ingen orka läsa och det skulle bli en bok