Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

[Hjalti]

Det går sakta men säkert framåt med min omplacering Pingla 1 år. Nu kan hon lämnas ensam några timmar utan att bli nervös, möter mig nyvaken vid dörren. Många saker i vardagen som funkar fint och hon lär sig blixtersnabbt. Men det som för mig är en självklarhet, att gå i koppel är ett problem. Hon är väldigt lyhörd men bara när hon själv vill.

Hon har mest fått ränna lös i sitt förra hem och inte fått lära sig gå bra i koppel. Då hon kom va hon hyperstressad i det mesta, flängde som en dåre fram och tillbaka över skogsvägen och full speta framåt. Jag har tragglat nu med kontaktövningar och belönar med godis då hon inte visar större tillfredställelse vid varken röst eller beröm genom klappar.

Gjort som så att när hon sträcker kopplet stannar jag tyst och väntar ut henne till hon söker kontakt, backar något steg och hon kommer in och då berömmer jag med "bra" och godis. I bland räcker bra precis innan kopplet sträcks. Sen börjar jag att gå och hon flyger iväg igen, upprepar och till slut kopplar hon att när kopplet sträcks så vänder hon eller saktar in och går lugnare då hon vet att hon får fortsätta framåt.

Men jag märker att det brister och fattas några bitaroch känner mig vilsen hur jag lär ut rätt. Så jag vill ha lite hjälp och hoppas någon kan förklara. Hon vet ju nu vad hon ska göra men i bland så skiter hon fullständigt i det, precis som hon aldrig hört talas om det eller hittar något annat som är roligare.

Hur ska jag dela in momenten? Alltså skilja på att gå med kortare koppel, alltså någolunda vid sidan utan just fot med ögonkontakt? När jag säger kom så kommer hon in, går fot med ögonkontakt tills hon får godiset sen far hon i väg igen när hon fått det. Vad gör jag där och hur får jag henne att gå vid sidan utan att studsa med lätta framben och ögonkontakt när jag inte menar fot utan att hon bara ska vara vid sidan?

Samt ska jag lära in ett ord då hon får gå lite friare med långt koppel och nosa? Tragglar nu "gå här" vilket innebär att hon ska gå vid sidan men hon blir sur som attan och är allmänt ointresserad, hela tiden ska hon öka takten och lägga sig för långt fram eller helt enkelt börja nosa och försöka komma undan. Om hon inte lyssnar eller jag inte får någon kontakt brukar jag fysiskt ta tag om henne och föra henne dit jag vill ha henne och säga "här". Sen när jag begär ögonkontakt och hon söker den så brukar jag ge belöning som godis eller att" nosa" eller gå fritt och då ska hon gå framför lunkandes och nosa.

Jisses jag har levt med en gammeltik och blivit bekväm och känner mig helt grön på detta nu. Men nu har jag ett vildjur och känner mig så osäker om jag gör rätt eller fel och vad jag ska belöna, ingorera eller säga nej till.

Att gå med andra hundar brukar vara en katastrof då hon blir helt avstängd och stressar upp sig och välter fram i kopplet som en ångvält och dom promenaderna känna inget roliga då vi inte kommunicerar. Vi är väl helt enkelt inte där nu då vi måste få det att sitta ensamma utan störning. I bland går hon ok i kopplet med andra hundar, beror på om det är någon som klickar med henne eller ej. Hundar av vallhundstyp som hon går bort då hon blir alldeles speedad och tar varje tillfälle hon kommer åt att locka till lek eller tävla om att gå först.

Hon är ju bara över året och jag vet at det är mycket tonårstrots vissa dagar, brukar låtsas som det regnar dom dagarna hon är som värst. men när ställer man krav att nu är det så här vare sig du vill eller ej?

Ja hur kan jag få henne att funka i koppel helt enkelt och vilka moment kör ni till att lära era valpar/unghundar att samarbeta under promenaderna. tack på förhand/

Vilsen och trög Hjalti

 

[paradiset]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Har du testat sele? I en övergångsperiod kan det vara bra. Dels kan hon ha ont av att ha dragit mycket, och så blir selen förknippad med den träning ni gör nu. Så kan man när hon mognat och har bättre kontakt öva med brett halsband igen. Alla halsband går bort för min hund om de är under 4 cm breda. Det tar ju ett tag att öva in att vänster sida och bredvid matte är ett positivt ställe att vara på. Jag hade nog sele i ett års tid.

 

[Hjalti]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Jag har funderat på sele men inte köpt någon. Läste någonstans att vid inlärningsstadiet ha sele på då det är "lite" ok att dra om man har bråttom eller vet att man inte kan vara konsekvent hela tiden och att halsband ska innebära att där går man med löst koppel. Jag låter henne inte dra i läderhalsbandet då det är det värsta jag vet med hundar som stryper sig själva och ägarna bara låter hunder fortsätta rundan igenom. Men en sele ska jag inskaffa för jag kan inte undvika helt att hon drar i väg korta stunder innan jag får kontakt och hon kommer in igen. jag har bara använt läderhalsband, dock kanske för smala 3cm.

Blir sele imorgon, ska till djuraffären och kolla deras utbud.

 

[Swat]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Och jag säger ju då tvärt om!
Varför inte skaffa en tunn, tunn länk och korrigera henne när hon ligger på i kopplet?
Dvs dragandet blir dels obehagligt för att en tunn länk "känns mer" när hunden drar + att du visar missnöje med dragandet och belönar henne socialt när hon "går fint".

Varför hålla på och "tragla"/tjata och blanda in extrena belöningar och "tekniska hjälpmedel" när det du eg. gör är att bygga upp er relation och skapa de regler ni skall leva efter resten av livet?

Hon skall väl vilja gå hos dej för att DU uppskattar det? För att NI är ute på promenad? Inte för att hon vet att om hon stirrar på dej nog länge så ramlar det ut en köttbulle ur dej!
(Det tänket nöjer vi oss med om hunden har på lydnadsplanen!! )

/Swat

 

[Hjalti]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Ja det sättet använde jag mig av på förra tiken. Men denna gången skulle jag vilja jobba med mer mjukare metoder. Att samarbeta med hunden och att hon gör det jag ber henne om frivilligt och inte för att det gör ont när hon gör fel, belöna rätt och nochalera det negativa. Att om hon går utan att dra så kommer hon dit hon vill, en harlort eller en jättegott luktande kissfläck osv. Det har ju gett resultat av att som du säger "tjata" då hon börjar förstå vad jag ber henne om då hon innan inte visste att man ska gå med slakt koppel. Men jag är också skeptisk till detta med allt matande av just godis. vart gränsen går. En del säger att man inte ska lära in med godis och en del att då kommer man dit man vill. I bland byter jag ut godiset om hon gjort det jag bett henne om till att hon får nosa där hon ville eller leka med en leksak hon uppskattar.

Jag vill inte dalta heller, utan hitta ett samarbete som fungerar för båda parter. Och koppelgående är en basgrej jag kräver hunden ska klara och därför ville jag kolla så jag gör rätt. Finns iofs många olika rätt.

 

[Swat]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Fast vari ligger det "mjuka" i att tjata om en och samma reger på promenad efter promenad?

Dessutom verkar ju hunden inte riktigt fatta vad det är du vill med detta väntande då du ibland måste fysiskt flytta henne dit du vill.

För mej är det mjukaste man kan göra att så snabbt och smidigt som möjligt räta ut alla eventuella frågetecken som finns om vilka regler som gäller hos mej så att jag sedan kan ge hunden mer frihet och börja jobba med roligare saker.

/Swat

 

[sussiloo]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Jag började med att hitta på saker när vi är ute och går. Hoppa upp på en bänk och sätta sig, balansera på något osv. vilket gjorde att man mer är ute och hittar på nåt istället för att traggla gå här i en oändlighet. Det hjälpte väldigt mycket. Jag har ett yrväder som studsar fram och tycker livet är en fest så det blev ett himla tjatande så jag gjorde det roligt istället. Det hjälper ju inte mot dragandet i sig men det blir VI är ute och går hunden är inte ute med en bromskloss hängandes i kopplet. Indirekt hjälpte det även mor dragandet.

Jag hade också en tokstressad hund som var helt omöjlig att promenera med andra hundar. Han drog och studsa och levde rövare. Efter x antal promenader rann det över och jag blev förbannad, sen löste han det. I koppel går man. Thats it. Ibland behöver man påminna honom men det räcker med ett "lägg av" så håller han sig på sin kant. Jag gillar inte att ryta och ta i, det hjälper sällan på honom men tålamodet är inte oändligt och ibland är det faktiskt befogat... Det hjälper ju inte vår relation att jag går och är irriterad hela promenaden och han håller på och stryper sig själv....

Jag brukar försöka ta i så lite som möjligt. Så får situation och hur angeläget det är bestäma hur mycket det är.

 

[Hjalti]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Jag tänker så här: Hon har lärt sig att drar man som sjutton i kopplet så kommer man dit man vill. Jag vände på det att drar man så tar det längre tid att komma dit, lyssnar man och gör det jag säger så kommer hon dit snabbare. Koppelgåendet på långt koppel funkar snart problemfritt men jag får upprepa några gånger i början på rundan så hon kommer på aha det är så jag ska göra. Nu har jag bara haft denna hunden i snart 3 veckor så det är nytt. Då det började funka att vi kan gå med slakt koppel och hon får trava fritt och lukta så började jag korta kopplet lite, precis börjat öva det nu och det är där hon inte förstått riktigt att hon inte ska gå längre fram då hon är van att vara där.

Vid människomöten eller hundmöten så säger jag bara hennes namn och hon tittar inte ens på människan eller hunden utan har fokus på mig, drar hon så stannar jag bara och säger kom och försöker använda mig så lite av just kopplet. Hon ska hänga med mig som om hon vore lös inte för att det bränner till i halsen, det är mitt mål. Klart det är tålamodskrävande och jag nästan blivit gråhårig. Jag säger inte att dressyrlänk är fel, har flera hemma men skulle vilja få tips hur andra som använder sele eller vanligt läderhalsband gör för att hunden inte ska dra och hur man vänjer bort just draget om det är ett invant beteende. Jag kan sätta en länk på henne i morgon men det är inget inlärningsätt jag vill göra med denna hunden.

 

[Trani]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Jag är lite inne på Swats linje. Nu har jag inte erfarenhet av hundar med extrem koppelproblematik coh vet inte hur jobbig din hund är, men jag tänker att det här med koppelgående är en sak som man automatiskt lär hunden om man bara vet vad man vill. Alltså det du vill är att hunden ska vara följsam med dig och framför allt med kopplet - inte dra och sträcka kopplet för mycket och följa kopplet när du länger och kortar. Risken är att du krånglar till det för dig och hunden när du försöker bryta upp det i delar och vara övertydlig utan att vara helt 100% klar i huvudet med vad du gör. Det enda du egentligen vill ha är ju kontakt och lugn - fokusera på det.

Kedja tycker jag är en bättre idé än sele, kedjan är tydlig, uppmuntrar inte till dragande och framför allt har du en chans att hålla emot om hunden är stark och tokdrar.

 

[Trani]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Har du provat kedja på henne någon gång?

 

[paradiset]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Jag kan bara svara på hur det var för mig. Min hund kom med 2 halsband och 2 koppel. Ett 2 cm brett läderhalsband, ett läderkoppel, ett flexi och en snakekedja. Inget fungerade! Efter tragglande hit och dit återvände jag till kedjan för några månader sedan. Men nej. Tyvärr fungerar det inte på det sätt man önskar med en inbiten dragare som min. Det är ngt mentalt som gör att den nya lärdomen inte lärs in över den gamla invanda. De har så starka nackmuskler och dragandet triggar något hos dem som sporrar dem att dra mer. Jag kom inte längre i min träning med knyck ( testat standardkedja också ) än vad jag kom med stanna metoden. Visst lärde han sig något av det men med min hunds attityd så kan jag inte påstå det gjorde honom villig vara nära mig, vilket var ett problem med honom även i apporteringen. Han var så undergiven att han höll ett respektfullt avstånd till mig. Nu kommer jag kanske få skit men det var inte förrän jag tog mitt breda halsband på 5 cm ( halvstryp, som inte kan glida av hans huvud utan att jag lirkar lite ) och tog upp det längst upp på hans hals under öronen som man har halsbandet på hundarna på utställningar för att få hunden att springa med stolt huvud, som han ÄNTLIGEN FÖRSTOD! Inga kräkreflexer, inga harklingar, inget väsande och strypt hund. Utan en hund som var tvungen att lyssna på mig KONSEKVENT. Han fick BERÖM när han gick fint och sakta och lugnt bredvid mig. Fick inte kissa förrän på kommando osv. Han drar bara när han är nödig och pigg, aldrig hem. Så metoden används första 15 sekunderna på morgonkissen när han ska undvikas att dra fram till bakom huset där det är ok att kissa. Metoden var också den som tillslut efter 18 månadrers träning fick hunden att följa mig i hundmöten och sluta glo/spänna sig/titta/ sakta av osv. Eftersom min hund har mycket svårt att slappna av i vissa situationer så stänger han av sin hjärna och ingen metod i världen kommer han ihåg då! Det här är det enda som får honom att foga sig och komma ihåg sin plats. Och han ska definitivt inte ta några egna initiativ eller vara framför mig när han är i den sinnesstämningen. Allt för att förmedla att jag har kontroll och är tryggheten. Men han vill som sagt alltid konfrontera rädslan.

Problemet med min hunds pudelhjärna och din hunds BC hjärna är deras otroliga smarthet och snabbtänkthet. Hunden gjorde egna tankekedjor snabbare än ögat, lärde sig vad som lönar sig och min konsekvens var inte konsekvent nog. För att min hund inte skulle få EN CHANS till att lära in felbeteende fick jag ta till en metod som var mitt sista hopp! Och DÅ förstod hunden! Tro mig att han försökte protestera ibland eftersom han var van vid att kunna använda sin råstyrka i nacken och göra som han vill! Han försökte backa sig ur halsbandet för det hade han lyckats med förr, vrida sig ur osv när han ville glo på något. Men aldrig en enda gång har det blivit ett knyck, dragande eller något annat som på något vis kan skada hans nacke. Däremot ska vi inte tala om vad för ryck han gjort på sig själv med halsband på alla andra möjliga ställen på nacken. När han insåg att gå bredvid mig inte behövde innebära smärta så hände miraklet att han började gå fot både lös och kopplad allt mer och tigga godis! Placeringen bredvid mig var djupt rotad i honom som ond TROTS att jag tränat det i löst koppel. Jag vet inte om det är ngt han hade med sig från fd ägaren och snakekedjan som hon hade " när hon tränade". Nu är nära mig ett tryggt och bra ställe att vara på som jag inte lyckats uppnå innan trots konstant vänsterplacering och godis konstant ur vänster hand.
En sak till som gjorde min träning svår med hunden var stadgan. En godis eller beröm innebar frikommando för honom. När en mötande hund försvunnit bakom oss skulle han genast dra för att nosa i hunden spår. När han inte kunde göra detta mer och föll fler stenar på plats.

Under inkallning där hunden hamnat på efterkälken sprang han ALLTID förbi mig i 100 knyck! Jag tröttnade på detta och började belöna bakom mig genom att kasta ut en godis bakom strax innan han nådde fram. VIPS, hunden lärde sig stanna in i tid och möta upp matte jämsides! Småsmå saker som gjorde hela förändringen till den hund jag har idag som cirkulerar kring mig lös. Sedan tränar jag alltid med hungrig hund

IDAG kan jag bli arg på hunden när han börjar dra på hemvägen när jag vet han är trött och inte upprymd. T ex häromdagen när han börjar dra och jag surar till och han genast slutar upp, som om jag påminde honom om vad han höll på med, och sedan gick vi förbi en hund som var orsaken till adrealinpåslaget för att han hört den/känt den men ej sett den, med perfekt ögonkontakt utan att dra. Men att läxa upp en hund som inte redan vet vad jag kräver av den skadar bara relationen fruktansvärt då hunden inte vet vad jag läxar upp den för. Min hund var ju inte medveten om att han drog förut! Jag trodde vissa av mina metoder hade fått honom att förstå men nej poletten trillade aldrig ner eftersom ett konstant dragande mer eller mindre var helt naturligt för honom, med halsband vill säga.
Jag tror också att hunden lärt sig att HAN KUNDE dra när man har halsband på. Vill man ngnstans extra fort så drar man och bryr sig inte närmnvärt om påföljderna för det lönade sig. När jag körde stanna metoden fick han som belöning gå dit han ville. DÅ lärde han sig aha, dra-stanna-tillbaka-fort dit man ville från början = DRA lönar sig ÄNDÅ! Det tog bara lite längre tid komma fram med en godis hos matte som mellanlandning! Det var först när jag blev "elek" och inte lät honom nosa nästan alls på promenaderna som han taggade ner ! Och äntligen följer hunden mig och inte jag honom! För att underlätta att han inte faller tillbaka frestar jag honom inte utan går mitt i gångbanan långt bort från diken och dofter, alternativt har hunden på den sidan så jag är mellan honom och diket. Jag märker att min stresshund mår mycket bättre nu när han endast får nosa fritt på sitt revir bakom hyreshuset där han kissar och bajsar ca 10 min morgon och midnatt. Där får han göra som han vill dock inte rådra och han vet skillnaden.

I början kände jag mig som en diktator =( Kissa nu, nosa nu, och gå brevdid mig resten av rundan. Släppte honom inte lös i början av den strikta träningen och bara tränade fokus på mig. Tempoväxlingar, svängar osv. När jag lät honom nosa fortsate jag gå i kopplets längd för jag vill lära honom följa upp när jag avlägsnar mig alltså inte nosa i 100 år! Eftersom det inte fungerade i början såklart så tog jag fram visselpipan och drog i kopplet samtidigt som jag visslade för att lära honom att omedelbart reagera och shit vilken effekt det fick! Nu vänder han i luften inte enbart på visselpipans signal utan vilken signal för inkallning jag än använder, även mina kassa, svaga visslingar! När han kommer busar jag ofta, springer ifrån honom och låter honom jaga mig eller kastar en leksak ( om han är lös ).

Han får JÄTTEmycket godis på mina promenader därför är hans foder ett lightfoder och en del i hans dagliga ranson.

Så för att summera min träning av en stressad, osäker, smart och snabbtänkt hund:

Konsekvens
Fokus
Lek
Motivation
Strikta regler och promenader på mina villkor

En osäker hund klarar inte av att hantera lika mycket frihet och göra egna val som en trygg hund gör. Allteftersom min hund nu börjat slappna av får han mer frihet!

När min hund kom hem efter 1-1½ timmes promenad med full fokus på enbart mig under hela promenaden lovar jag att han var helt slut! Det var mentala träningspass som hette duga för honom. MEN det har alltså gjort att han fortsatt så även lös. Nosar inte efter vilt längre, för intensivt nosande bryts direkt men inte med arga ord utan inkallning eller lekinviter!
Till slut ledde allt detta till mitt ultimata mål. När hunden såg en annan hund stannade han och lät sig kopplas upp ( förut rusade han fram oavsett avstånd till hunden, första tiden tillsammans kunde han rusa flera 100 m så fort han såg en hund skulle han dit och glömde mig totalt ) Jag fick alltid gå på helspänn och se ev hundar först och koppla upp i tid. Det fungerade men var inte kul!

OM din hund TS har golden i sig så tror jag att leka och busa kan vara en mycket bra motivation tillsammans med godis!

Jag hade testat tunn länk men om jag misstänkte att hunden likt min var för låst i dragandet och okänslig mentalt för ryck så hade jag nog inte fortsatt med den metoden.
Men då talar vi om min hund som inte gick bra ens i långt koppel och aldrig förstod att han får lukta på vad han vill bara han inte drar. Hans placering det första året i hans liv var flera meter framför matte i flexi, jämt! Han ville vara där framme! Fortfarande vill han gå först i en grupp t ex! Och naturligtvis trodde han då att allt ansvar var hans för den som är främst får ta smällen. Spec om hans fd matte aldrig gett honom tillåtelse att hälsa utan bara släppt fram.

 

[Hjalti]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Jag gör likadant. Jag jobbar med att få henne uppmärksam och göra promenaderna "aktiva. Blandar in lite lydnadsmoment med roliga övningar som att hoppa upp på bänkar, leta leksak lugnt osv så att jag blir rolig. Jag säger med till på skarpen i bland då hon blir jävlig om jag vet att hon förstått vad jag vill genom att ryta till sen ge henne en uppgift hon klarar och berömmer sen.

 

[annakg]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

KL

Kan inte komma med någon direkt hjälp men det är samma här i just koppel grejjen. Hunden drar och jag vill HELST att han ska lära sig att inte dra utan att behöva sätta på hunden en länk, vågar bara använda selen just nu för han ser ut att göra sig illa när han går i halsbandet.

Exakt samma problematik iaf: kan få kontakt och fotgående en stund men sen fattar han inte att han ska bara hålla sig nära i kort koppel utan att behöva ha kontakt.
I längre koppel och utan mycket störningar går det att endast med röstberöm och lite klappar och godis få honom att trava i slakt koppel och då ökar jag tempot som beröm men när det blir lite mer liv omkring så är det svårare.

Letar också efter tips som inte innebär att man måste strypa hunden lite för att han ska fatta .

 

[Hjalti]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Gud så roligt att läsa om er resa, blir alldeles varm i bröstet. Tack så hemskt mycket för ditt inlägg och nyttiga tips.

 

[paradiset]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Jag lade märke till en sak på vår promenad den där gången i somras Anna. Du stampade i marken för att få din hunds uppmärksamhet. Det skulle jag vara försiktig med och ha som en akut "lyssna NU" metod. LIkaså är mitt "pekande finger" och arga ord en stark signal till min hund att han varit olydig eller att jag knäpper med fingrarna. För vardagsträning är mitt tips det jag gjorde. Jag går med hunden som får gå i kopplets fulla längd utan störningar och hunden är cool. Jag börjar sakta ner och hasa med fötterna och sacka efter. OM hundens koppel då stramar till så stannade jag! Tillslut lärde sig hunden använda ytterligare ett sinne för att hålla fokus på mig nämligen hörseln! Så idag tränar jag honom fortfarande ibland när han är lös på att sakta av och bryr han sig inte så släpar jag benen efter mig och hjälper inte det så hasar jag högre för att tillslut nästan stampa i gruset! ( grus är bäst ) Och när han då äntligen kommer fram till mig så blir det världens bus! Min hund älskar främst jage så vi leker jage! Nu är han alltså jätteuppmärksam utan störning. Med störning beror det på avstånd men det krymper allt mer.
Jag tränade alltså hasa metoden i koppel först, sedan ett 3 meters tunnt koppel som knappt märktes. Jag hade hans älskade pipleksak med mig som jag ibland kastade iväg som belöning eller så kutade jag bara iväg i full fart. Jag tränade bara i korta pass och sedan bus och sedan SANSAR vi oss och sedan tränar vi igen! Med min hund får man aldrig glömma att ta ner honom på jorden och komma i balans ( tänk yoga ) innan man fortsätter.

 

[paradiset]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Gud så roligt att läsa om er resa, blir alldeles varm i bröstet. Tack så hemskt mycket för ditt inlägg och nyttiga tips.

 

[Hjalti]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Tack. Jo jag är rädd att jag filosoferar och gör det svårare än det kanske är. Kedja har jag inte provat som jag skrivit innan och vet inte hur hon reagerar på det. Det är just rycken/dragandet som triggar upp henne så är skeptisk om hon blir bättre med kedja då hon går igång direkt när det blir tryck mot halsen. Jag måste vara lugn och ha fokus hela tiden annars stressar hon i väg. Pratar jag lugnt och är klar i bollen går det framåt men stressar jag eller tappar tålamodet så finns jag inte i hennes värld för då är jag inte värd mer än en fis i rymden.

 

[annakg]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Höhö, jo, hans starka sida är inte att koncentrera sig med andra hundar i närheten .

Tack för det tipset! Jag gör faktiskt inte så längre utan vi har kört stenhårt på lystringsträning och då ska han svara på vanligt tonläge annars är det skittråkigt tills han uppmärksammar mig och då är det bus eller godis.

Sen har jag en fråga om ditt tidigare inlägg: Jag förstod inte riktigt varför hunden började förstå med just det halsbandet? Var det halvstryps effekten eller var han helt enkelt lättare att styra då, undrar helt enkelt.

Tyckte det var bra tips allt men förstod inte just den delen .

 

[paradiset]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Tack. Jo jag är rädd att jag filosoferar och gör det svårare än det kanske är. Kedja har jag inte provat som jag skrivit innan och vet inte hur hon reagerar på det. Det är just rycken/dragandet som triggar upp henne så är skeptisk om hon blir bättre med kedja då hon går igång direkt när det blir tryck mot halsen. Jag måste vara lugn och ha fokus hela tiden annars stressar hon i väg. Pratar jag lugnt och är klar i bollen går det framåt men stressar jag eller tappar tålamodet så finns jag inte i hennes värld för då är jag inte värd mer än en fis i rymden.

OJ vad jag känner igen mig! Har men en hund som vår så vet man vad CM vill få fram. Min hund klarar inte av att gå främst i många situationer. Han bör inte nosa för då är det återigen han som kollar av läget vilket är mitt jobb och som jag gör med högt huvud och ibland medvetet spanar för att få hunden att förstå vem som har den uppgiften, och han är så löjligt känslig för min sinnestämning! Det var först när jag gav upp hoppet om honom, jag orkade inte mer och ville omplacera. Tog hundens halsband högt upp så han inte kunde dra och bara gick, som han förändrades! Det var som ett ögonblicks mirakel! Stackaren hade känt mina orimliga krav och var helt låg och min sinnestämning gjorde att han höll avstånd från mig. PRECIS som jag gjorde en period för min man! Jag tålde inte att vara nära hans dåliga energi!

 

[annakg]

Sv: Några frågor kring vardagslydnad och umgänge med andra hundar.

Tack. Jo jag är rädd att jag filosoferar och gör det svårare än det kanske är. Kedja har jag inte provat som jag skrivit innan och vet inte hur hon reagerar på det. Det är just rycken/dragandet som triggar upp henne så är skeptisk om hon blir bättre med kedja då hon går igång direkt när det blir tryck mot halsen. Jag måste vara lugn och ha fokus hela tiden annars stressar hon i väg. Pratar jag lugnt och är klar i bollen går det framåt men stressar jag eller tappar tålamodet så finns jag inte i hennes värld för då är jag inte värd mer än en fis i rymden.

Ojoj, känner igen mig så himla mycket. Min hund har fått mig att verkligen ta en titt på mitt kroppsspårk och sinne. Är jag minsta uppjagad/spänd eller stressad då visar hunden det direkt genom att fullständigt skita i att jag hänger där bak i snöret. Enda jag har kommit på hittils emot det är att träna mig själv minst lika mycket som jag tränar hunden: på självkontroll ute på promenaden!

Har jag avslappnad kroppshållning, ett leende på läpparna och glada tankar (tänk ceasar typ :P) så klarar vi iprincip hundmöten som är vårat stora problem men börjar jag oroa mig för något eller tycker hunden är jobbig är allt kört.

Jag hade gärna kunnat promenera utan att behöva ha sån stenhård koll på både mig och hunden men jag har också märkt att på bra dagar då jag är pigg och på humör för att träna så tycker både jag och hunden att det är roligt att gå på koppelpromenad.