Jag har ridit P några dagar på rad nu och idag var han plötsligt avspänd och medgörlig på en gång 
. Det gick att skritta på lång tygel utan att det kändes som om han skulle dra iväg precis vilken sekund som helst. Och i traven började han frusta på en gång.
Alltså, när han inte är besatt av ponnydjävulen och har horn i huvudet, är han verkligen rolig. Det är då arbetsnarkomanen i honom tittar fram och man har honom med sig, i stället för att han går emot hjälperna och blir rädd för absolut ingenting så att man plötsligt kan befinna sig 20 meter ifrån platsen man trodde sig vara på. När man får honom med sig är det också möjligt att kommunicera med honom med små bokstäver, i stället för att "peka med hela handen" vad det är man vill att han ska göra.
Det där är en häst som verkligen behöver gå regelbundet. Dagens pass kändes så bra att jag tror det inte dröjer så länge till innan jag plockar fram bommarna
.
. Det gick att skritta på lång tygel utan att det kändes som om han skulle dra iväg precis vilken sekund som helst. Och i traven började han frusta på en gång. Alltså, när han inte är besatt av ponnydjävulen och har horn i huvudet, är han verkligen rolig. Det är då arbetsnarkomanen i honom tittar fram och man har honom med sig, i stället för att han går emot hjälperna och blir rädd för absolut ingenting så att man plötsligt kan befinna sig 20 meter ifrån platsen man trodde sig vara på. När man får honom med sig är det också möjligt att kommunicera med honom med små bokstäver, i stället för att "peka med hela handen" vad det är man vill att han ska göra.
Det där är en häst som verkligen behöver gå regelbundet. Dagens pass kändes så bra att jag tror det inte dröjer så länge till innan jag plockar fram bommarna
.
