Nu är jag lagom förvirrad

[C_L]

Och trött på att det finns 683 olika teorier för uppbyggnad av häst. Jag vill ha en klar linje, och ja jag vet, jag måste ju vara den som väljer från alla dessa 683 teorier.

Gah


Jag har en häst som är felriden under en längre tid. Jag red själv in honom men satte mest bara grunderna för att kunna sitta på honom. Han längde fint ut överlinjen och jag hade bra kontakt med bakbenen från markarbetet.

Under utbildningen på annan ort gick arbetet vidare och vid hemkomst såg inte hästen ut som jag hade planerat riktigt så jag ställde av honom och lät honom tappa allt igen.

Den avställningen har nu varat lite länge men de få gånger jag eller nya tränaren suttit upp reagerar han på 2 sätt.

1. Följer och kräver handen, drar in halsen så den blir korvtjock och letar alltså frenetsiskt efter handen men slappnar väl inte av precis när han får den, blir mest bara stum i både steg och mun.

2. Rädd för säte och skänkel samt överreagerar på spö. Jag är en superförsiktig ryttare och denna hästen klarar verkligen inte av flera signaler samtidigt, men får han hålla handen blir han i alla fall ganska nöjd. MEN det som då händer är att han till slut lägger sig TUNGT på bettet och skuter undan bakben o rygg. Suck.

Som jag skrivit i en annan tråd så var jag på en teorilektion med en känd ridmästare som verkligen har goda ideér, och på denna teorilektion tog han upp bland annat visssa typer av felridna hästar, en av hans exempel var mitt i prick denna ovan nämda häst.

Han berättade i detalj varför det blivit så och var som hänt med muskler etc och också, hur man kan komma tillrätta med det.

Reprogrammeringen ska innefatta träningsmetoden Reinback, och jag då som är fruktansvärt anti alla extrema träningsmetoder backade direkt. Dock, tog han ut oss i ridhuset och visade skillnaden mellan extrema metoder och metoder som kan synas, vara extrema.

Han förklarade väldigt bra exakt vad som händer och hur man bör gå till väga.

http://en.wikipedia.org/wiki/Reinback (Bara en förklaring)

Reinback riktigt utfört tar tag i bakbenen, kortar och lyfter upp ryggmusklerna (Magmusklerna aktiveras)samt låter hals och nacke slappna av så att hästen kan finna sitt avslappnade arbetsläge.

Annars är ju det regel, högt huvud låg rygg, men inte som han visade det.

Nu såg jag tyvärr bara två hästar men båda dessa var felridna och ganska gröna för hans metoder, men båda, svarade precis som han beskrev det.

Den ena av dem känner jag väl och jag har aldrig sett henne använda sin kropp så väl, så harmoniskt.

Reinback är inget man sitter och gör frekvent utan det är en korrigeringsmetod för att nå hästens balans, uppmärksamhet och avslappning.
(Man ger signaler för att överlinjen ska korta sig och bågen ska spännas uppåt istället för att överlinjen ska länga sig och bli svag, NÄR ryggen fått den signalen kan man låta hästen sträcka ut och hästen kan röra sig lång och låg fortfarande med signalen om den spända pilbågen= EJ på bogarna)

Nu är jag förvirrad. Hästen är redan så fel i sina signaler, sitt system, sitt hela jag. Han är ledsen och jag är ledsen, jag vill inte utsätta honom för mer förvirring men jag kommer att göra en lightversion. OM han reagerar positivt på första försöket (Första försöket där JAG kan utföra det) så går jag nog vidare och lägger in det som ett moment då och då. Han är ju inte rädd för handen, tvärtom, frågan är bara hur han reagerar när hans rygg kommer att åka upp sådär och magmusklerna lyfts och bakbenen reagerar, kanske hamnar jag i haparanda....

Jag känner att jag fallerar att vara den jag lovade honom, ge honom det jag ville, men jag är också livrädd för att ställa till det mer.

Kanske tänker jag för mkt, kanske analyserar jag för mkt, kanske borde jag bara rida mer.

Tanken att sälja honom har föresvävat mig 1000 ggr då jag vet att jag svikit honom och verkar ha svårt att ge honom förtroendet tillbaka, men nu är jag ändå ganska taggad att ge det en chans till.

Jag kommer att dokumentera allt jag gör så kanske blir det bilder vi antingen kan jubla eller gråta åt.

 

[svea]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Hur mycket tycker PK att man ska rygga, då? Är det meningen att man ska rygga ett fåtal steg i taget, eller ska man rygga långa sträckor? Det förstnämnda tycker jag kan vara OK, men jag använder det inte så mycket själv. Jag föredrar att få den samlingen genom rakriktning och halvhalter i skritt. Någon gång ryggar jag ett par steg före piaff, just för att få lite extra samling.

Visst funkar ryggning samlande, men det är också en rörelse som kan vara mentalt påfrestande för hästen. Det är viktigt att man själv lättar ur sadeln i början, så att hästen får lyfta ryggen i fred. Och det är viktigt att man försöker hålla hästen mentalt lösgjord. Jag tycker nog att man ska spara den uppsuttna ryggningen tills hästen närmar sig medelsvår nivå.

Däremot använder jag gärna ryggning från marken även på mindre utbildade hästar, men då mer som en stretchande, lösgörande övning. Jag ryggar gärna hästen i en stor åtta, för att ge varje sida av bakdelen en rejäl, mjuk stretch.

Spontant tycker jag att det låter som om din häst behöver lära sig att gå framåt in i handen, precis som alla "gröna" hästar. Vänj den vid sitsens och skänkelns "neutralläge" under uteritter i skogen. En känslig häst kan känna sig tryggare om man har ett ganska stadigt neutralläge för skänkeln (inte att man sitter och kniper med skänklarna förstås, men att hela skänkeln ligger an med en jämn, stadig kontakt) och liksom "omfamnar" den. Sen är det dags att tala om hur hästen vilken reaktion du förväntar dig av hjälperna. Gas, broms, flytta åt sidan. Volter, serpentiner, övergångar.

 

[C_L]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Tack för mkt intressant svar!

I just detta fallet med denna typ av felriden häst (Som jag fattat det eller i alla fall tagit till mig) Är det inte själva ryggningen utan signalen till ryggen att korta och höja sig man är ute efter. Direkt vid acceptans släpper man efter och går framåt och hästen sträcker ut och hamnar i det önskade läget.

Det var mkt intressant (Tjatigt ord) att se "Action Relaxion" IRL

Han höjde händerna, lyfte huvud och nacke, hästen får en signal till ryggen som kortar och höjer sig, hästen börjar tugga och slappna av, omedelbar eftergift och hästen hittar ett skönt läge, fortfarande med rest rygg. Om hästen drar ut nacken, kryllar ihop sig eller blir svag i ryggen dvs. sänker sig eller länger fileerna för mkt blir det ett nytt uppresande.

Målet är väl av vad jag förstått att kunna länga till lång och låg med en stark rygg som ändå kan hålla manken uppe.

Sen hur det blir i praktiken, DET är en helt annan femma när jag ska prova det.

 

[svea]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

En bra framåt-neråt-sträckning där hästen bär sig får man ofta som en reflex på ett tygeltag som verkligen har gått igenom (det är bl a därför det är så otroligt viktigt att inte börja på stång för tidigt, det är så lätt att man bryter den reflexen).

Själv kan jag tycka att det är ganska mycket overkill att ta till ryggning för att få den effekten. Rakriktning och halvhalt räcker i de allra flesta fall. Handen kan behöva vara lite högre än vad man normalt har den på en grön häst, tygeln kort, men beredd till eftergift.

 

[flashlight]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Hmmm, jag kanske är trög, men är inne på samma tankar som Svea. Varför leta genvägar. varför inte "börja om" som m vilken grön häst som helst?

Bygga upp, men rätt istället för fel.

Klättra nerför stärker också samlingsmuskler.

Vad händer om du släpper i handen när den lägger sig på? "Bär dej själv" ungefär. (Menar inte att du ska gå på lång tygel utan därefter ge stöd igen men inte låta den hänga på.)
Det KAN göra att du får igenom tygeltagen bättre sen.

 

[rocki]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Kanske tänker jag för mkt, kanske analyserar jag för mkt, kanske borde jag bara rida mer.

Känner igen det där, man krångla till det mer än man behöver igland

Målet är väl av vad jag förstått att kunna länga till lång och låg med en stark rygg som ändå kan hålla manken uppe.

Precis

För att nå dit så rider jag mkt med vikthjälperna,( styr hästen med benen) sätet och så lite som möjligt med handen (endast en förlängning av tygeln) när jag träna tex på volt, sträva jag efter att tillslut innan jag avslutar träningspasset, kunna länga hela tygeln plocka upp den sakta samtidigt som hästen går kvar i samma takt och samling, vad svårt det är att förklara

 

[evis]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Fast är det inte så att detta handlar om korrigeringsridning?

Korrigeringsridning använder man när den "gröna vägen" inte fungerar. Det händer kanske inte ofta - men det finns såna hästar där det krävs väldigt annorlunda metoder.

CL pratar också om Deprogrammering. Intressant synvinkel, jag uppfattar detta ord - som att det handlar om en väg att programmera bort något som är fel "inprogrammerat". Dvs en väg att nå till "nollpunkten" - där man sedan kan jobba med hästen såsom den vore en helt grön häst. Deprogrammering krävs när hästen ej går att jobba med som en grön häst längre. (obs min tolkning)

Det förvånar det mej att PK har tagit upp det på enstaka
teorilektion (han har måhända en annorlunda definition på när korrigeringsridning krävs? utveckla gärna CL!) - men jag kan ha missuppfattat vilken nivå PK "clinic" låg på. CL behandlar hästar och det kan ju vara så att denna "clinic" handlar om hästar som har uppenbart stora problem.

Inte "vilken häst som helst"... Utan ett av de där undantagen, som kräver korrigering?

Angående CLs fundering kan jag inte säga så mycket, annat än det där med att korta av överlinjen för att få en naturlig reflex till att länga den - inte alls känns tokigt för min del. Ärligt talat - jag måste hela tiden arbeta utifrån den här reflexen med min egen kropp, jag drar gärna upp axlarna i ett för mej "neutralläge" (för att jag går sån alltjämt) - för att kunna nå till avslappning (kroppens riktiga neutralläge) så måste jag spänna upp mina axlar ännu lite till och sedan släppa efter sakta. Först DÅ känner jag skillnaden och kan få till avslappningen.

Att korta av överlinjen med hjälp av ryggning ger kanske den effekt som CL skriver om - dvs längning av överlinjen *tillsammans* med den höjda länden (ryggning brukar kräva höjd länd oavsett övrig form!) - dvs ett sätt att korrigera hästen både bort från handen (= höjda länden gör att hästen balanserar upp sej baktill = ej behöver hänga sej på) och fram till handen (genom den längda överlinjen).
Bara ett tanke-experiment för min del, men varför inte..?

Jag har läst ett par böcker om Feldenkraismetoden där man pratar om något som kallas effort-substitution (ursäkta om stavningen är dålig, men min syn är inte ok just nu) som utgår från den här sortens reflex. Man ber helt enkelt med viljes en muskel som är ihopdragen - att korta sej ännu mer, för att reflexen ska slå till och "kasta ut" muskeln igen i sin fulla längd. Vi har nämligen en inbyggd reflex mot detta "tillstånd" - dvs det finns en gräns för hur mycket en muskel kan korta sej innan kroppen går in och släpper alla bindningar så att muskeln "sträcks ut" till sin avslappnade längd.

Jag vet inte om det är samma tänk som CL/PK menar, men jag uppfattar dte så i inläggen?

 

[C_L]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Du uppfattar det alldeles korrekt och jag är med på varenda stavelse du skriver.

Teorilektionen var en del av hans ridlärarutbildning, han har ju skola för ridlärare så det ÄR på hög nivå. Frågan om DEprogrammering var MIN det var därför det blev tyst i salen sas som jag beskrev i originalinlägget, men eftersom han pratade om REprogrammering tyckte jag frågan var viktig och passande då jag har den problematiken jag har och eftersom jag HAR DEprogrammerat hästen här hemma nu.

Exakt så som du menar är så jag uppfattar det Evis, du beskriver bara det bättre än mig.

Jag finner det otroligt intressant och på tal om axlarna, vilken träffsäker liknelse! Jag gör precis detsamma, medvetet alltså.

Jag känner mig inte ett dugg osäker på om PK:s system funkar, jag är osäker på om jag klarar att uföra det rätt, men jag kom också på en annan sak, (Jag är ju för dum) det är ju en av de behandlingsmetoder jag har för nacken på hästen, så..känslan har jag säkert redan.

Jag ska bara klara av det när jag sitter PÅ hästen också.

 

[flashlight]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Är med på vad du skriver delvis men fattar inte varför krångla till det?

Särskilt om det är en metod som man är osäker på.
Låter som att använda graman på prov ungefär, många säger ju att det behövs för att rätta tilll extrema problem också.


Men vad vet jag?

 

[C_L]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Du har helt rätt, varför krångla till det, så sant så. Dock söker man ibland vägar för att förkovra sig och det var just det jag ville åt, lära mig mer, vidga min vy.

Tänk om jag lär mig ett sätt som passar som hand i handsekn. Om inte, om jag upptäcker att hästen inte svarar på det, nej men såklart, då skulle jag inte använda mig av det.

Jag tror det är skillnad också på att snöa in på en väg för att det ser bra ut, och att prova en metod som jag vet är väl beprövad och fungerar för att sedan släppa det om jag inte är kompetent nog att utföra dylika handlig så hästens reaktion blir den rätta.

Jag ÄR en usel ryttare, jag ÄR förvirrad ch uppgiven, jag VET att man just då egentligen inte ska prova något "nytt"

Men det jag ovkså är, är kompetent nog att avgöra om min häst far illa av det och kan därför bryta av i samma sekund som detta i så fall skulle ske, om jag märker att han tar det negativt.


Detta är ju också som skrivet innan ett korrigerings-sätt, inte en ridstil.

Det jag gillar är att det bidrager positivt till både den fysiska OCH den mentala avslappningen, till skillnad från Rollkuren som bidrager till mentalt dödande och extremt fysiskt arbete. (Min kommentar)

 

[evis]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Jag tänkte faktiskt det, som "terapeut" så använder du dej säkert av samma arbete redan, men i en annan "approach".

Jag hittade en passus om effort-substitution i min Feldenkraisbok (hoppas nu citatet är okej trots att det blir långt !);
"En annan princip är 'effort-substitution', ersättning av ansträngning. Jag försöker aldrig dra ut, stretcha, en muskel som aktivt drar ihop sig. Som feldenkraispedagog gör jag i regel tvärt om. Jag förkortar den en aning, dvs jag hjälper den att utföra sitt jobb. När nervsystemet nås av den informationen slappnar muskeln i regel av."

Det står också (intressant när man börjar fundera på om det man gör med hästen fungerar eller inte?);
"När man gör denna 'effort-substitution' kan det vara svårt att känna i sina egna händer hur den tas emot. Ett tydligt tecken på accepterande, att en länge hållen spänning släpper, är om eleven drar ett stort djupt andetag. Feldenkraispedagoger brukar kalla det för den limbiska sucken."

"Ett annat sätt att förklara mekanismerna bakom 'effort-substitution' är följande: När jag förkortar spända muskler en aning påverkas muskelspolarna, de känselorgan som finns inne i muskeln. De skickar sådana signaler in till ryggmärgen att den i sin tur signalerar till musklerna att sänka spänningen."

Nu blev det mycket, men jag tycker detta är intressant

 

[evis]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Jo alldeles säkert är det "onödigt" krångligt! Synd bara att det finns hästar som inte alls passar in i mallen

Själv köper jag numer bara oinridna och helst knappt hanterade hästar för att undvika att hamna i en krånglig sits.
(lite skoj, lite allvar!)

Är man osäker på metoden så kan det hjälpa om man är säker på sin egen känsla och kompetens.

 

[psychogrrl]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Och det är just på grund av effort substitution som jag är emot stretching Varför DRA ut muskeln (om det nu är det man gör? Nervtrådar tror vissa) när man kan få den att SLÄPPA TAGET?

En av mina lärare liknar det vid portvakter i muskeln. Kommer man och sliter upp dörren är de där stora muskulösa grabbarna oftast starkare än dig och lyckas hålla emot dörren. Ställer man sig istället i kö och väntar snällt på sin tur blir man till slut insläppt

 

[C_L]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Bra svar både Evis och Phsycogrrl!

Ja det där eviga dragandet i hästen som folk kallar stretching är sanslöst, utan mening, utan mål och egentligen, till vilken nytta?

Evis det du citerat är nog intressant för många att läsa, kul att du tog med det!

Dock vill jag påpeka att känslan när det släpper inte är svår alls att lära sig, det gäller bara att lyssna

 

[evis]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Men kan man inte använda sej av effort-substitution för att stretcha musklerna? Eller hur menade du?

Det har jag alltid gjort, även innan jag kände till ordet. Tror att många exvis hovslagare "med känsla" gör det också (min gör det i alla fall).
Det tar emot i en muskel och man kortar av den manuellt - för att få den avslappnande reflexen så muskeln kan sträckas. Jag sträcker iofs aldrig själv - ger oftast bara reflexen till hästen så sträcker den själv "i mina händer" (så blir det när de slappnar av).

Börjar man dra emot den korta muskeln så får man tvärtom effekt. Men det vet också alla hovslagare

Om man använder sej av andningen samtidigt kan man få fin effekt, dvs inandning vid kortningen och utandning när man länger ut muskeln, försöka tajmna med hästens andning (det brukar inte vara ett problem - snarare kommer det naturligt - om man har "tune in" ordentligt).

Jag gillar känslan när jag stretchar själv, det är skööönt, så jag inbillar mej att det kan vara skönt även för en häst.

Men liknelsen är skitbra!

 

[biffen]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Men, tänker jag. En rörelse utförs ju av en/flera muskler som drar ihop och en annan/flera som måste slappna av för att tillåta rörelsen.

Om man stretchar (försiktigt som det nu ska göras) så hjälper man ju även till att korta på den "andra sidan" och skapar avslappning.

Sedan gör man ju stretchen åt flera håll, så man kortar (och därigenom hjälper dessa muskler släppa taget), växelvis med att sträcka ut muskelfibrerna.

 

[biffen]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

De första tankarna som dyker upp är
(kanske för basic nivå för dej- ibland behövs dock en påminnelse):

Hur mår DU? Känner du dig ledsen för att hästen blev "fel" och tycker att det är svårt så klart som tusan hästen blir ledsen, när han gör så gott han kan.
Eftersom du skriver detta inlägg gissar jag att du betvivlar att du kommer att behärska metoden? Om inte testa den då i light version.

Du ska vara lugn och positiv, trygg i din förvissning om att
ni kommer att nå målet (en vacker dag).

Släpp taget, strunta i formen, bara rid på lång tygel under en period. Skritta, skritta, skritta. Låt det ta tid.
Hästen har just börjat bli riden efter en lång vila, kräv inget av honom än. Ge honom förtroende för dig, ge honom självförtroende och visa att han kan utan ett "femte ben".

Antagligen självklarheter, men det kändes lite som att du är ute efter en quick-fix, och vips skull han bli som förr.

Visst är det så att du har diverse problem i din kropp? Blir du spänd och irriterad för att han lägger sig i handen? Har du avslappning i nacke och axlar, armar och händer även när han ligger på?

Hur funkar arbetet från marken?

 

[C_L]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

ÅÅå vad jag skulle vilja ge dig en kram

Du skriver det så bra, en så bra påminnelse, så fint skrivet.

Jag är medveten om allt detta, detta är saker jag jobbar med varje dag, men jag anklagar aldrig hästen, hästen är heller aldrig föremål för min besvikelse, den är helt riktad mot mig själv.

Jag är inte ute efter en quick fix, det håller aldrig ändå, dock vill jag gärna prova lite olika vägar för att se om det passar mig, honom, oss.

Japp, jag har en rygg och nackskada som gör mig väldigt orörlig samt två axelleder som är ur funktion men jag jobbar med detta också, väldigt mkt.

Jag har skrittat honom några ggr, tömkört ett par ggr, jag har bra coaching av Spider som också sitter upp och checkar av läget emellanåt.

Jag är inte någon som gillar att krångla till det inte heller att bli låst i föreställningar om att det aksnke en dag funkar.

Han är väldigt "mammig" av sig denna pållen och jag tror det är bra, det hjälper mig att förhålla mig mjukt och att inse hans begränsningar på ett tidigare stadium än om det "Bara" var en träningshäst.

Som jag sitter här och babblar, jag borde vara ute och rida istället.

Än en gång, Tack!

 

[jacko]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Du behöver ju inte gå till ryggning uppsuttet för att få fram reflexen. "Clownmun" från marken går bra också. Lägger bak vikten, får hästen att söka sig framåt neråt, komma upp över ryggen. Det är ju samma reflexer som triggas vid Feldenkrais. Gå till stöd, se till att hästen accepterar och börjar släppa och ge långsamt efter.

Jag vet inte om du lärt dig lite om Feldenkrais - det är svårt att hålla isär alla dina utbildningar, men av dina inlägg känns det som om du redan kan det?

Hoppas i vilket fall att det löser sig för dig och din häst!

 

[biffen]

Sv: Nu är jag lagom förvirrad

Varsågod!

Tack själv!

När jag känner mig frustrerad för att jag inte "kommer vidare" är det oftast för att jag glömt någon del i grunden och då påminner jag mig själv om det (oftast...) och går då Back to Basic under en period.

Plockar isär allt till beståndsdelar (främst mig själv) och tar en bit i taget och sen vips så är jag över "hindret". Nu sist fick jag ovärderlig hjälp av min Centrerad Ridning instruktör, som påminde mig om självklarheter samt hjälpte mig med sina ord och liknelser att hitta avslappning i axlar - hand.

Jag förstår att du inte anklagar hästen, men att du anklagar dig själv utan ödmjukhet kan kanske räcka? Du blir frustrerad?

Att du gör så gott du kan (och du KAN ju) och utgår från dig och dina förmågor med positiv energi (visst hade du en tråd om positivt tänkande häromsistens så det KAN du ju också) räcker, jag lovar.

DU vet väl att lyssna på och lita på det hästen och din intution säger dig.

Bara rid och känn!
Du hittar det snart igen!