Nu då?

[Inglorion]

Åh vad jag känner igen mig! Senaste 2 åren har varit katastrof! Fick avliva min hund, hästen dog, skilsmässa med massa massa bråk, sonen som hamnar i kläm, träffar en ny och allt barkar ur bland exen, blir lämnad igen, kaos på jobbet osv osv.

Jag slutar också äta när det blir för mycket, vilket resulterade i viktras på 25 kg. Visserligen behövde 15 kilo bort... Väger nu som dig, och är 2 cm längre.

Allt började ordna upp sig i våras, med allt runt omkring, men jag själv står ju fast i skiten. Känns som om jag inte kommer någonstans, och allt har gjort mig så rädd och osäker. Jag började äta medicin men jag slutade med dom eftersom jag gick upp i vikt. (Jag har tyvär utvecklat nån slags vikthets under det hela också...) Annars så hjälpte medicinen helt ok, och jag fick börja sova på nätterna igen.

Nu i helgen har jag haft världens depp så jag har inte fått något i magen alls sen fredag frukost, mer än nån dl Cola. Är verkligen på bristningsgränsen just nu igen. Och jag känner mig så jävla värdelös och otacksam, för i princip allt runt om mig har faktist blivit riktigt bra. Jag borde inte vara "otacksam". Jag borde inte bryta ihop och störtgrina längre. Men jag gör det, och det känns som jag fastnat. Och det i sin tur ger ännu mer ångest, att det aldrig ska gå över, för nu är ju livet bra liksom, och endå kan jag inte få må bra...

Det känns bara så hopplöst...

Fast det är ju när allt har blivit bra och det lugnat ner sig runtomkring som man ofta bryter ihop, för nu finns det liksom tid att bearbeta grejerna. När det är som allra allra värst och mitt i det värsta håller jag ihop. Men så fort jag vet att jag kan släppa brukar det barka åt pipsvängen. Nu börjar det ju bli lite så hela tiden men lyckligtvis framför "rätt" personer istället för helt fel än så länge.

 

[EmmaW]

Fast det är ju när allt har blivit bra och det lugnat ner sig runtomkring som man ofta bryter ihop, för nu finns det liksom tid att bearbeta grejerna. När det är som allra allra värst och mitt i det värsta håller jag ihop. Men så fort jag vet att jag kan släppa brukar det barka åt pipsvängen. Nu börjar det ju bli lite så hela tiden men lyckligtvis framför "rätt" personer istället för helt fel än så länge.

Du har så rätt i det hela, ibland vill jag bara bryta ihop och gråta, inte över det som är just nu utan det hemska som hänt. Men jag gråter i min ensamhet och inför någon. Jag skulle behöva få ur mig allting någonstans men har ingenstans att vända mig just nu. Ibland vill jag bara skrika till omvärlden att det fortfarande gör ont, att jag fortfarande är sårad och rädd och att mardrömmarna förföljer mig. Det ska ju vara bra nu, eller i alla fall bättre och ändå sitter jag här med en känsla som @Fibusen att sitta fast, att inte komma vidare. Kanske är det i mitt fall att allting avlöser varandra hela tiden, jag hinner aldrig riktigt återhämta mig innan nästa stora grej dyker upp som jag bara måste överleva.

@Fibusen tråkigt att höra att du har samma problem som mig med maten. Jag förstår vikthetsen oxå även om min ligger åt andra hållet, men jag kan inte för den skull motivera mig till att äta mer än jag redan gör. I somras när det var som värst åt jag inte på 6 dagar. inte en enda sak gick ner. Jag är rädd för att hamna där igen. Ibland är en godisbit bättre än inget.
Jag fixar inte alls näringsdryckerna från apoteket. Har funderat på att göra egna men skulle behöva en införskaffa en mixer först.

 

[Ramona]

Det ska ju vara bra nu, eller i alla fall bättre och ändå sitter jag här med en känsla som @Fibusen att sitta fast, att inte komma vidare. Kanske är det i mitt fall att allting avlöser varandra hela tiden, jag hinner aldrig riktigt återhämta mig innan nästa stora grej dyker upp som jag bara måste överleva.

Jag tror att alla människor har ungefär lika mycket problem. Det handlar mer om hur man tar det än hur man har det. Tar man det bra så mår man bättre än om man inte tar det så bra. .

För mig är det ganska så uppenbart att din självkänsla är i botten. Den måste du få upp till en acceptabel nivå om du ska klara av framtiden. Med bättre självkänsla kommer du slippa mer eller mindre hela din ångestproblematik också eftersom du kommer att bli mer säker i dig själv.

Jag har aldrig haft ångest, förrän förra hösten. Min numer fd chef skickade iväg mig på KBT inom företagshälsovården och det var jättenyttigt för mig. Jag har bra självförtroende. Jag vet att jag är bra på vissa saker, jag klarar av grejer liksom. Jag är tex sjukt duktig på att fickparkera! Men min självkänsla, mitt egenvärde, var i botten pga att jag inte klarat av att hantera vissa saker runt omkring mig utan lagt det på mig istället och blivit destruktiv i tankarna. Jag arbetar fortfarande på att få upp min självkänsla, men jag har verkligen blivit en sååå mycket smartare och mer medveten person nu än vad jag var innan.

Gå in på biblioteket eller kolla på någon av internetbokhandlarna ifall de har någon bra bok inom självhjälp. "Självkänsla nu" av Mia Thörnblom är en bok jag verkligen kan rekommendera!

 

[EmmaW]

Jag tror att alla människor har ungefär lika mycket problem. Det handlar mer om hur man tar det än hur man har det. Tar man det bra så mår man bättre än om man inte tar det så bra. .

För mig är det ganska så uppenbart att din självkänsla är i botten. Den måste du få upp till en acceptabel nivå om du ska klara av framtiden. Med bättre självkänsla kommer du slippa mer eller mindre hela din ångestproblematik också eftersom du kommer att bli mer säker i dig själv.

Jag har aldrig haft ångest, förrän förra hösten. Min numer fd chef skickade iväg mig på KBT inom företagshälsovården och det var jättenyttigt för mig. Jag har bra självförtroende. Jag vet att jag är bra på vissa saker, jag klarar av grejer liksom. Jag är tex sjukt duktig på att fickparkera! Men min självkänsla, mitt egenvärde, var i botten pga att jag inte klarat av att hantera vissa saker runt omkring mig utan lagt det på mig istället och blivit destruktiv i tankarna. Jag arbetar fortfarande på att få upp min självkänsla, men jag har verkligen blivit en sååå mycket smartare och mer medveten person nu än vad jag var innan.

Gå in på biblioteket eller kolla på någon av internetbokhandlarna ifall de har någon bra bok inom självhjälp. "Självkänsla nu" av Mia Thörnblom är en bok jag verkligen kan rekommendera!

Jag säger inte att du har fel i att jag har dålig självkänsla. Jag har läst böckerna. Allihopa.
Jag vet att jag måste jobba på både självkänslan och självförtroendet.

Alla har problem, alla hanterar vi dom olika, en del av oss går igenom saker andra inte ens kan tänka sig. Det handlar inte om att jag har det värre än någon annan men att dra alla över en kam sådär är att minimera och säga att det enbart beror på hur jag upplever/ hanterar det hela känns nästintill elakt.

Vi kan ta ett exempel. Ganska grovt, men helt ärligt som jag mår lite dåligt över ibland, min pappa försökte strypa mig när jag var 19. Det är så klart inte normalt, det känns ju rätt illa att jag har en pappa som gjort så. Självklart, det var ju trots allt ganska traumatiskt och jag kom undan med nöd och näpe. Det är inte mitt fel, det vet jag. Jag gick starkare ur det hela för att jag klarade mig faktiskt, jag lyckades ta mig loss mot alla odds mot en man som i blindt raseri ville döda mig, och jag överlevde. Snälla förklara för mig hur jag ska må bättre i det som hände genom bättre självkänsla ? Eller ska jag bara hantera det som en bagatell och ta det med en klackspark?
Jag kickade ut honom ur mitt liv för att jag förtjänade bättre, för att överleva. För att jag var värd bättre.

Så om nu alla har lika mycket problem och enda skillnaden ( det förutsätter så klart att fler gå igenom samma sak) är hur man hanterar det så hur göra man? Jag kan må dåligt över det som hände, samtidigt känner jag en styrka inom mig att jag klarade mig.

Om jag missuppfattat hela ditt inlägg får du gärna förklara för mig.

 

[Sonic76]

Avskyr det där med att det som inte dödar en gör en starkare-tjatet.
Sen 2005 har jag varit med om mängder med skit och inte känner jag mig stark för det.
Jag står upp för att jag inte har något val.
Jag försöker hitta de små små ljuspunkter som finns och bygga vidare på dem.
Men har långt kvar än och har dåliga dagar mer än bra.
Det är så personligt hur man hanterar elände och vad man betraktar som elände men att bagatellisera nåns upplevelser är det värsta man kan göra.
Hoppas du hittar din väg ur detta @EmmaW
❤

 

[Ramona]

Jag säger inte att du har fel i att jag har dålig självkänsla. Jag har läst böckerna. Allihopa.
Jag vet att jag måste jobba på både självkänslan och självförtroendet.

Mycket av det du beskriver i din text, tex flera dagars ångest inför ett jobbmöte, är för mig som inte är mitt uppe i det en självklar självkänsla-miss. Du är rädd för att säga fel saker, du är rädd för att det ska bli tokigt etc, etc. Det handlar inte om vad din pappa gjorde mot dig, det har med nuet att göra. Just nu när det kommer till ditt jobb har du stora förtroendeproblem vad gäller dig själv. Vi kan inte lösa alla problem på samma gång, men vi kan ta ett i taget och ju färre problem vi har samtidigt ju enklare känns alla andra problem vi fortfarande dras med. Du är ju på gång att reda ut väldigt mycket och det är ju jättebra. Men dina akuta problem med jobbet känns ändå som så mycket viktigare än att älta gammalt just nu. Blicka framåt och tänk att det löser sig.

Jag tror att man gärna tror att ingen annan har gått igenom saker som man själv har gått igenom och många har kanske inte det, men väldigt många har faktiskt det och de vet vad de pratar om. Jag känner vissa människor som haft massor med motgångar genom livet, men som ändå håller ihop bra, är positiva och inte är så jättepåverkade av sin historik, eftersom de ändå har någon typ av trygghet i sig själva. Så vet jag människor som glidit igenom livet till mångt och mycket, men som gärna gottar ner sig och bara fokuserar på allting negativt i deras liv, istället för att vara tacksamma och koncentrera sig på allt det positiva som ju faktiskt finns i deras liv. Det är det jag menar med att det handlar kanske inte så mycket om hur man har det, utan hur man tar det. Jag är jättedålig själv på att ändra tänkesätt ibland och loopar gärna i tanken på det negativa trots att jag i grund och botten har en väldigt positiv syn på livet, men tar jag två steg bakåt och rannsakar mitt tänkande så kommer jag ofta fram till att det är min egen självkänsla som spökar och det har inte så mycket med vad andra människor faktiskt tycker och tänker. Jag skapar liksom min egen ångest och mina egna problem.

Och det är ju just när man har en bra självkänsla som allting liksom ordnar sig. Det blir inte en katastrof ifall man blir av med jobbet, man litar på att man hittar ett nytt, det är inte hela världen ifall man gör bort sig, för man vet att det inte ändrar någonting i det långa loppet. En bra självkänsla ger ett lugn och en trygghet som gör att man slipper mycket av den där ångesten man går omkring på.

 

[Ramona]

Avskyr det där med att det som inte dödar en gör en starkare-tjatet.
Sen 2005 har jag varit med om mängder med skit och inte känner jag mig stark för det.

Fast alla erfarenheter och allting som hänt, inkl alla känslor man känner, gör ju att man får andra perspektiv på saker och ting. Det gör kanske inte att man känner sig starkare, men ens egen känsla av något behöver ju inte vara sanningen. Du är antagligen mycket starkare nu, eftersom du tagit dig igenom och står där du står. Någon annan hade kanske i din sits inte alls stått upp för att de tyckte att de var tvungna, de hade kanske lagt sig i sängen och låtit någon annan ta hand om allting istället eller hanterat det på ett helt annat sätt.

Vi är alla olika och man ska absolut inte minimera någons känslor. Men visst är vi starkare när vi gått igenom motgångar. Nästa gången tar vi samma problem på ett mycket bättre sätt än vad man gjorde första gången etc.

Jag har tex blivit rånad under både kniv och pistolhot vid två olika tillfällen. Första gången tänkte jag jättemycket på det, medan jag efter andra gången liksom analyserat klart första gångens händelser så när det hände en gång till var jag liksom ganska så okej med hela grejen.

Första bråket med ens partner är alltid det värsta, eftersom man inte varit i den situationen tidigare. Men andra gången vet man att man kommer att bli sams igen och man är tryggare med varandra eftersom man redan gått igenom det en gång.

 

[EmmaW]

Mycket av det du beskriver i din text, tex flera dagars ångest inför ett jobbmöte, är för mig som inte är mitt uppe i det en självklar självkänsla-miss. Du är rädd för att säga fel saker, du är rädd för att det ska bli tokigt etc, etc. Det handlar inte om vad din pappa gjorde mot dig, det har med nuet att göra. Just nu när det kommer till ditt jobb har du stora förtroendeproblem vad gäller dig själv. Vi kan inte lösa alla problem på samma gång, men vi kan ta ett i taget och ju färre problem vi har samtidigt ju enklare känns alla andra problem vi fortfarande dras med. Du är ju på gång att reda ut väldigt mycket och det är ju jättebra. Men dina akuta problem med jobbet känns ändå som så mycket viktigare än att älta gammalt just nu. Blicka framåt och tänk att det löser sig.

Jag tror att man gärna tror att ingen annan har gått igenom saker som man själv har gått igenom och många har kanske inte det, men väldigt många har faktiskt det och de vet vad de pratar om. Jag känner vissa människor som haft massor med motgångar genom livet, men som ändå håller ihop bra, är positiva och inte är så jättepåverkade av sin historik, eftersom de ändå har någon typ av trygghet i sig själva. Så vet jag människor som glidit igenom livet till mångt och mycket, men som gärna gottar ner sig och bara fokuserar på allting negativt i deras liv, istället för att vara tacksamma och koncentrera sig på allt det positiva som ju faktiskt finns i deras liv. Det är det jag menar med att det handlar kanske inte så mycket om hur man har det, utan hur man tar det. Jag är jättedålig själv på att ändra tänkesätt ibland och loopar gärna i tanken på det negativa trots att jag i grund och botten har en väldigt positiv syn på livet, men tar jag två steg bakåt och rannsakar mitt tänkande så kommer jag ofta fram till att det är min egen självkänsla som spökar och det har inte så mycket med vad andra människor faktiskt tycker och tänker. Jag skapar liksom min egen ångest och mina egna problem.

Och det är ju just när man har en bra självkänsla som allting liksom ordnar sig. Det blir inte en katastrof ifall man blir av med jobbet, man litar på att man hittar ett nytt, det är inte hela världen ifall man gör bort sig, för man vet att det inte ändrar någonting i det långa loppet. En bra självkänsla ger ett lugn och en trygghet som gör att man slipper mycket av den där ångesten man går omkring på.

Det är ju enkelt att säga att allt bara ordnar sig om man har en bra självkänsla, i en värld av arbetslöshet så skulle den i så fall garantera att jag får ett nytt jobb om jag förlorar mitt, att jag har tak över huvudet, kan betala räkningar och mat på bordet. Så enkelt, i fantasin.
Alla människor har inte en back up som trygghet. Det är inte heller något man trollar fram.
Självklart kan jag se att min självkänsla är i botten, men gällande jobbet så har jag numera noll förtroende för arbetgivare överlag. Jag har lärt mig den hårda vägen förra året hur sårbar man är med fel chef, jag har fått bryta mina principer för att ha jobbet kvar för att kunna betala och ha mat på bordet.

Det är jättebra att du hittat ett sätt som funkar för dig. Men jag funkar inte så. Jag känner mig inte tryggare vid ett andra bråk med sin partner även om vi löst det förut eftersom jag har erfarenhet av motsattsen.
Jag tror inte heller att man alltid kan säga att man hanterar situationer bättre andra gången för att man gått igenom liknande tidigare. Det finns så många aspekter att ta hänsyn till som kan skilja sig från varandra även om det utåt sett kan ses som samma situation.

Att jag lever som jag gör betyder inte att jag inte ser det positiva i saker och ting, att jag inte är tacksam eller känner glädje.

 

[Unafraid]

Prova mindfulness när du får jobbiga tankar , det finns många bra appar. Ljudböcker är också bra, då koncentrerar man sig på berättelsen istället för att snurra iväg i tankarna. Andningsövningar är också bra. Ligg på vc! Fortsätter du må såhär finns det en risk att du blir utmattad, det är ett helvete. Ta alla åtgärder du kan för att inte hamna där!

 

[EmmaW]

Prova mindfulness när du får jobbiga tankar , det finns många bra appar. Ljudböcker är också bra, då koncentrerar man sig på berättelsen istället för att snurra iväg i tankarna. Andningsövningar är också bra. Ligg på vc! Fortsätter du må såhär finns det en risk att du blir utmattad, det är ett helvete. Ta alla åtgärder du kan för att inte hamna där!

Jag är redan där i början på utmattning, jag försöker dra i handbromsen men lite svårt nu när hästen dessutom ska opereras. Jag försöker hitta sätt att återhämta mig. försöker lyssna på kroppen och vad den behöver. Men det är inte lätt.

 

[Unafraid]

Jag är redan där i början på utmattning, jag försöker dra i handbromsen men lite svårt nu när hästen dessutom ska opereras. Jag försöker hitta sätt att återhämta mig. försöker lyssna på kroppen och vad den behöver. Men det är inte lätt.

Jag vet. Men när du väl är in i väggen är det försent och du har månader framför dig med absolut noll energi. Så gör allt du kan! Prioritera bort ALLT som inte är livsnödvändigt.

 

[Fan of Bill]

Prova mindfulness när du får jobbiga tankar , det finns många bra appar. Ljudböcker är också bra, då koncentrerar man sig på berättelsen istället för att snurra iväg i tankarna. Andningsövningar är också bra. Ligg på vc! Fortsätter du må såhär finns det en risk att du blir utmattad, det är ett helvete. Ta alla åtgärder du kan för att inte hamna där!

"Mindfulness kan vara förödande för skör person"

http://www.svd.se/mindfulness-kan-vara-forodande-for-skora-manniskor

 

[EmmaW]

Jag vet. Men när du väl är in i väggen är det försent och du har månader framför dig med absolut noll energi. Så gör allt du kan! Prioritera bort ALLT som inte är livsnödvändigt.

Jag har redan gått in i väggen en gång, så jag vet, det tog flera år att komma tillbaka till ett hyfsat liv med ork.
Eftersom jag inte kan utesluta mer saker nu så ligger min fokus på återhämtning. Dock är det svårt att få till med återkommande oro, ångest och katstroftankar.

 

[EmmaW]

"Mindfulness kan vara förödande för skör person"

http://www.svd.se/mindfulness-kan-vara-forodande-for-skora-manniskor

Bra att du tog upp det här, det är inte alltid det hjälper och är vettigt att använda när man inte mår bra.

 

[lil-sis]

Ljudböcker kan vara fint men mina helt ostressade tankar drar iväg ändå.

 

[Jakobine]

Fast alla erfarenheter och allting som hänt, inkl alla känslor man känner, gör ju att man får andra perspektiv på saker och ting. Det gör kanske inte att man känner sig starkare, men ens egen känsla av något behöver ju inte vara sanningen. Du är antagligen mycket starkare nu, eftersom du tagit dig igenom och står där du står. Någon annan hade kanske i din sits inte alls stått upp för att de tyckte att de var tvungna, de hade kanske lagt sig i sängen och låtit någon annan ta hand om allting istället eller hanterat det på ett helt annat sätt.

Vi är alla olika och man ska absolut inte minimera någons känslor. Men visst är vi starkare när vi gått igenom motgångar. Nästa gången tar vi samma problem på ett mycket bättre sätt än vad man gjorde första gången etc.

Jag har tex blivit rånad under både kniv och pistolhot vid två olika tillfällen. Första gången tänkte jag jättemycket på det, medan jag efter andra gången liksom analyserat klart första gångens händelser så när det hände en gång till var jag liksom ganska så okej med hela grejen.

Första bråket med ens partner är alltid det värsta, eftersom man inte varit i den situationen tidigare. Men andra gången vet man att man kommer att bli sams igen och man är tryggare med varandra eftersom man redan gått igenom det en gång.

Motgångar kan bara stärka personer om man verkligen klarat av att gå igenom och hanterat dessa. I alla dessa fall av övergrepp, kränkningar osv där människor befunnit sig i situationer kantat av hjälplöshet och utsatthet och aldrig efteråt klarat ut att bearbeta det har motgångar sänkt istället för att stärkt. Jag upplever det därför ganska dömande att generalisera andras känslor till slutsatsen att det är ett val man gör hur man väljer att se på det och tackla sina problem. Att man kan hjälpa sig själv genom att se det ur ett mer positivt perspektiv. Om det var så du menade? Det här med att det inte handlar så mycket om hur man har det utan mer om hur man tar det ... Är för mig också ett svårtolkat resonemang om man väger in de psykologiska teorierna om stress och sårbarhet, arv och miljö. Absolut handlar välmående om hur man möter sin omvärld och sina motgångar, men vägen dit är långt mer komplicerad .. En anledning till varför det är 5 års utbildning till psykolog. Utifrån minnet och i resterna av alla sviter från mina mörka stunder tolkar jag dina inlägg som oerhört skuldbeläggande. Mitt val liksom, att jag tänkte och tacklade saker fel .. Och om jag bara tänkte annorlunda så skulle min självkänsla vara bättre. Det hade inte hjälpt mig. Snarare drivit mig lite djupare ner i mörkret. Jag hoppas inte ts tar det så, särskilt som hon skriver att hon varit rädd för att bli överkörd här inne ..

 

[Fan of Bill]

Motgångar kan bara stärka personer om man verkligen klarat av att gå igenom och hanterat dessa. I alla dessa fall av övergrepp, kränkningar osv där människor befunnit sig i situationer kantat av hjälplöshet och utsatthet och aldrig efteråt klarat ut att bearbeta det har motgångar sänkt istället för att stärkt. Jag upplever det därför ganska dömande att generalisera andras känslor till slutsatsen att det är ett val man gör hur man väljer att se på det och tackla sina problem. Att man kan hjälpa sig själv genom att se det ur ett mer positivt perspektiv. Om det var så du menade? Det här med att det inte handlar så mycket om hur man har det utan mer om hur man tar det ... Är för mig också ett svårtolkat resonemang om man väger in de psykologiska teorierna om stress och sårbarhet, arv och miljö. Absolut handlar välmående om hur man möter sin omvärld och sina motgångar, men vägen dit är långt mer komplicerad .. En anledning till varför det är 5 års utbildning till psykolog. Utifrån minnet och i resterna av alla sviter från mina mörka stunder tolkar jag dina inlägg som oerhört skuldbeläggande. Mitt val liksom, att jag tänkte och tacklade saker fel .. Och om jag bara tänkte annorlunda så skulle min självkänsla vara bättre. Det hade inte hjälpt mig. Snarare drivit mig lite djupare ner i mörkret. Jag hoppas inte ts tar det så, särskilt som hon skriver att hon varit rädd för att bli överkörd här inne ..

 

[monster1]

När jag läser om dina problem så tycker jag det verkar som att den terapi du fått inte har fungerat för dig. Det finns flera olika sorters terapi och olika saker fungerar olika bra för individen. Förutom kbt och psykodynamisk terapi finns intrapersonell terapi (IPT). Olika terapeuter är också olika bra på det dom gör. Via vårdcentralen får man ofta mer generaliserade terapeuter och behandlare, det kan finnas en poäng med att be dem remittera till psykiatrin där man får träffa experter på området. IPT har hjälpt mig väldigt mycket då jag har en generaliserad ångest och har mycket oro. IPT hanterar hur du relaterar till andra människor, för mig handlade det mycket om att våga hävda mina egna behov emot andra. Att inte få ångest för att jag behövde något eller sökte kontakt eller på något vis behövde andra människor och önskade något av dom (kärlek, vänskap, respekt etc).
Framförallt handlar det om att fortsätta söka vård tills man hittar det som hjälper en och att fortsätta tills man får den hjälpen.

 

[EmmaW]

Motgångar kan bara stärka personer om man verkligen klarat av att gå igenom och hanterat dessa. I alla dessa fall av övergrepp, kränkningar osv där människor befunnit sig i situationer kantat av hjälplöshet och utsatthet och aldrig efteråt klarat ut att bearbeta det har motgångar sänkt istället för att stärkt. Jag upplever det därför ganska dömande att generalisera andras känslor till slutsatsen att det är ett val man gör hur man väljer att se på det och tackla sina problem. Att man kan hjälpa sig själv genom att se det ur ett mer positivt perspektiv. Om det var så du menade? Det här med att det inte handlar så mycket om hur man har det utan mer om hur man tar det ... Är för mig också ett svårtolkat resonemang om man väger in de psykologiska teorierna om stress och sårbarhet, arv och miljö. Absolut handlar välmående om hur man möter sin omvärld och sina motgångar, men vägen dit är långt mer komplicerad .. En anledning till varför det är 5 års utbildning till psykolog. Utifrån minnet och i resterna av alla sviter från mina mörka stunder tolkar jag dina inlägg som oerhört skuldbeläggande. Mitt val liksom, att jag tänkte och tacklade saker fel .. Och om jag bara tänkte annorlunda så skulle min självkänsla vara bättre. Det hade inte hjälpt mig. Snarare drivit mig lite djupare ner i mörkret. Jag hoppas inte ts tar det så, särskilt som hon skriver att hon varit rädd för att bli överkörd här inne ..

Du satte ord på det jag känner men inte lyckades vidare bra att skriva.

 

[Ray]

Du skriver mycket kloka saker @Ramona .
Men jag reagerar på att alla människor skulle ha ungefär lika mycket problem. ...
Min erfarenhet är tvärtom. Vissa råkar ut för otroligt mycket mer negativa saker än andra. Det finns inget rättvist. Livet är så makalöst orättvist och kan köra över samma människa hur många gånger som helst. Medans andra gör stor sak av sånt som i sammanhanget verkar petitesser. Har man inga problem så skapar man dom.
Och till TS vill jag säga att ibland hjälper det att få inse att det är inte rättvist och kommer aldrig bli det heller. Nu menar jag inte i meningen att "livet är orättvist så sluta gnäll" utan mer att det är inte så att alla andra har det lika illa men är glada ändå för att de tar det så jäkla bra. För den tanken trycker ner - just att det är inte nog med allt skit man får ta- dessutom tar man det sämre än andra oxå. Att tänka så gör vem som helst nedslagen.