Nu orkar jag inte mer!

[Enya]

Nu har vi kämpat med vår hund i 4 årutan att hon har fattat att honska gå fot! Fast egentligen kan hon det, men bara inomhus. Ute är hon helt okontaktbar och det kvittar hur mycket godis jag mutar med så varken ser eller hör hon mig. Även om det inte finns något nytt elle konstigt för henne att reagera på så är hon så här.

Vad ska jag göra? Jag vill egentligen inte ha tips om att uppsöka en brukshundklubb för där skulle jag bli utskrattad när jag kommer med min till synes ohanterade dobermantik på 4 år!

Jag har fått flera tips redan; att slå henne på nosen med kopplet om hon kommer för långt fram ( där är hon konstant), sätta ett stryphalsband längre upp på halsen, rycka i kopplet ordentligt osv, men det är inte sådana tips jag vill ha. Tycker att de metoderna är gamla och förlegade och det vill jag inte utsätta min hund för om det finns andra sätt.
vad hade ni gjort?

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Hm...ingen som har tips?

Ni vet, det är ju ganska pinsamt att erkänna att man har gjort fel, men någonstans har jag ju gjort det eftersom min hund är hopplös.

Problemet är ju att hon inte lyssnar, att hon är inte är kontaktbar.
Någon som haft ett liknande problem?

 

[Pangare]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Vill du inte ha tuffa råd så ska du bara vara glad och fortsätta att dra.
Det handlar ju om ledarskap. En tik uppfostrar inte en valp genom att dalta och slicka på nosen. Har man skaffat en tuff hund så måste man ju vara medveten om att det krävs klara regler vem som bestämmer. Godtar man att det är hunden som bestämmer så får man ju vara helt klar över att problemen kommer när den mognar.

 

[amalia]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Att uppsöka en brukshundklubb visar ju bara att man som hundägare bryr sig om sin hund och vill förbättra sin situation!

När du pratar om gå fot menar du då att den ska gå fint i kopplet på promenader eller menar du att den ska gå fot som i momentet linförighet/fritt följ?

För mig är det nämligen två skilda saker...

Vad använder du dig av för godis??? När man ska träna med sin hund måste man först klura ut vad som motiverar hunden. Vissa hundar kanske älskar att kampa, och då kan kamptrasa vara belöning... Andra hundar kanske älskar att få dra järnet och då kanske det är belöningen för utförda uppgifter...

Men om jag vore du skulle jag inte tveka till att anmäla mig till en kurs med hunden!

 

[amalia]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Sedan är ju kontaktövningar guld!!!
Börja inne i köket och belöna hunden när den tar ögonkontakt med dig! Öka kraven och kräv längre och längre stunder innan godiset kommer. Fortsätt sedan utomhus och sänk då kraven, bara hunden kastar ett öga mot dig, belöna och höj kraven sakta...

Pm:a mig gärna för fler övningar!

Kram och lycka till med din hund!

 

[Geezer]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Du kommer INTE bli utskrattad på en brukshundklubb. Så uppsök den ni har Höör å det snaraste. Det är sådant som vi instruktörer är därför.....

 

[Qodrofenia]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag hadde gjort som så...att jag belönat hunden massor när hon söker kontakt utomhus..Det räcker med att den vänder på huvudet och tittar på mig..Och sedan göra det till det bästa som hänt på hela dagen...kontkten mellan hund och förare är viktigt så att det är den man måste se till at ha först och främst..Att hunden vänder huvudet för att se på den som håller i kopplet..

En övning som jag har funnit hjälpa mig mycket är att när hunden tappar kontakten så vänder jag på klacken och går åt andra hållet..För att hunden ska slippa en obehaglig vändning så måte den hålla koll på sin förare :smirk:

Det jag annars gör är att jag bara stannar och står still på fläcken och ignorerar hunden.. men så fort den lägger notis vid mig så ger jag den massor med beröm..För att den sökte kontakt med mig..

Men dessa övningar är lättare att för stå och klara av om man har en kunnig intruktör brevid som kan hjälpa till...Som kan se och stötta..

 

[Snurrfian]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

För det första blir du utskrattad på din lokala brukshundsklubben, anmäl till till distriket i första hand eller gå högre upp. Ingen ska bli utskrattad för att man vill lära sig hantera sin hund.
Om du vill prova andra sker så pröva Jan Fennilles (?) bok; Förstå din hund. Den bygger på samma idéer som Monty Roberts med hästar. Det är inga hårda tag utan bara stärka sitt ledarskap. För det är ledarskapet som brister, om en varg inte bryr sig om vad ledaren säger så är det en död varg... Låter grymt men antingen är man ledare eller oxå lyder man ledaren. Punkt slut, den finns inga mellanting.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Så för att jag inte vill använda mig att gamla, förlegade metoder som är direkt misshandel och egentligen helt fel, så fdinns det inget annat alternativ?

Min man har en helt annan syn på hunduppfostran än vad jag har, och i hans familj blir hundarna inte långvariga med den uppfostran. Så fort hunden får ett problem ( som de har skapat ) så blir det avlivning och hunden får skulden. Så gör inte jag, och om jag inte får rätt på min hund så får det vara så här.

För jag tänker inte pryla henne till respekt för mig! Inte på något sätt, för en sådan respekt bygger inte på förtroende.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Det förstår jag, men min mamma tog sin blandraspojke på ett år till brukshundsklubben och blev utskrattad. Det var mest instruktörerna som såg ner på henne och tyckte att hon var löjlig som var där.
Jag är rädd för att det ska bli så. Min hund har en grundlydnad som jag alltid varit nöjd med. Visst, hon skulle aldrig bli en lydnadschampion, men det vill jag inte att hon ska vara heller.
Men ute är hon ett monster och stark som en oxe. Skäller på allt och beter sig allmänt som om hon vore farlig. Bör man verkligen ta en sådan hund till brukshundsklubben där det finns andra hundar? Folk kommer att kalla henne för mördarhund....

 

[Mynta2]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jamen självfallet bör du ta en sådan hund till brukshundklubben...INGEN hund är ju den andra lik som går kurser där, och skulle alla hundar varit lydiga så skulle det ju inte finnas något underlag för brukshundsklubbar att starta upp lydnadsdressyr kurser..Ang din mamma och att hon blev utskskrattad...det är ju inte klubben i sig det är fel på utan inkompitenta instruktörer. Jag hoppas hon meddelade styrelsen över intruktörernas dåliga uppförande. När jag var med i brukshundsklubben i Norrland så hade Ordföranden i denna klubb en BLANDRAS :-)....den hunden tävlade lydnad samt var med på den ena å andra tillställningen....den hunden var förövrigt mycket stark i psyket, och många gånger när ordförandeds fru och den hunden gick kurser så brottades dom flertalet ggr ute på dressyrplanen :-))...jag själv hade blandras när jag gick där, ingen skratta eller peka finger utan där var alla välkommna. Visst hade vi hundar där som helst av allt ville döda alla de såg...men vem brydde sig...dom var ju där för att träna och lära...Faktum var att klubben var glad när det kom en husse/matte med en oregelig hund, för då tyckte dom att det var JÄTTEBRA att dom äntligen ville ta hjälp och göra något åt situationen. Förövrigt så om du inte vill gå genom brukshundkluben finns det privata som ger kurser.

 

[Jozze]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag har ju inte direkt någon stor vana av att uppfostra hundar, vilket man kan läsa i min tråd "Olydig vovve", men det där med kopplet fick jag bot på i alla fall.
Det här handlar iofs om en tiomånaders unghund, men det kanske kan hjälpa ändå?
Först och främst byttes läderkopplet ut mot ett repgrimskaft, eftersom kopplet dels kändes för svagt och dessutom gjorde det ju ont att hålla i det när han drog som mest! Med repgrimskaft fick man bättre koll.
När han bara drog och drog och drog och höll på att strypa sig själv lade jag kopplet "runt halsen", dvs jag höll med vänster hand på mitten av kopplet, lät resten löpa framför bringan/nedanför halsen på hunden och höll i repänden antingen med högra handen (för bättre kontroll) eller vänstra. På så sätt fick han dels inte kraft att dra och jag hade lättare att hålla emot.
När jag märkte att han inte drog släppte jag efter lite för att se vad resultatet blev - drog han igen på en gång höll jag emot, drog han inte fortsatte vi (då var det alltså slack på strypkedjan, men repet låg fortfarande emot). Sedan släppte jag efter varefter han slappande av.
Numera går han finfint i koppel, särskilt med mig, och jag är den enda som gör den här övningen på honom. Du kan ju alltid testa!

Lycka till!

 

[ChristinA]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Det behöver ju inte handla om misshandel!
Om det är något hunden vet och kan men skiter i, då kan jag mycket väl ge den en knäpp med fingrarna på rumpan/ litet tyvnyp eller så.
Lite som "Skärp dig nu vännen. Du kan ju detta, lyssna nu".

MEN, som med all träning anser jag att den skall vara genomtänkt och välplanerad. Inte ge dem en smäll då och då på ett orättvist sätt. Fast det är ju en annan historia.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Den metoden ska jag testa, men jag tror inte den fungerar eftersom hon inte drar rakt fram. Hon studsar från sida till sida, snurrar runt mig och är överallt på samma gång.
Men visst ska jag testa! Tack för tipset!

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Min man är för lite hårdare metoder, som slag på nosen och liknande och resultatet har inte blkivit bättre än mitt. Men visst lyssnar hon LITE bättre på honom, men inte ens nära bra ändå.

Vi har i tre år av hennes liv ( hon är 4 ) bott i lägenhet och varit ute på promenader flera gånger dagligen. Hon borde vara van vid koppel, men det har aldrig fungerat. Vad har jag gjort för fel? För jag är helt på det klara att det är mitt fel att det är så här.

Ibland när hon går som bäst går hon ganska hårt mot kopplet, som vi håller kort, men hon går en bit framför våra ben. Det är precis som om hon inte tycker att vi ska gå först. Kanske hjälper det lite om vi tränar att hon ska gå bakom oss helt, som i följa John?

Nu ikväll fick hon följa med i bilen med min man och när han tog henne i kopplet var hon spänd, men inte stirrig, och gick hyfsat, fast inte fot. Idag har jag också tränat på en massa ögonkontakt och det fattade hon snabbt. Hon är kanske inte omöjlig, men det känns så när jag som i helgen såg en uppvisning av jakthundar och hur perfekt de löd tros att en del bara var runt 1 1/2 år. Jag blev imponerad och önskade att min annars så goa tik också kunde vara så duktig.

Något som jag också imponerades över var att Enya som hon heter, faktiskt avbröt jakten på en av våra katter när vi röt till. Det har hon aldrig gjort förut och det gjorde mig glad!

 

[Snurrfian]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Min man är för lite hårdare metoder, som slag på nosen och liknande och resultatet har inte blkivit bättre än mitt. Men visst lyssnar hon LITE bättre på honom, men inte ens nära bra ändå.

Vi har i tre år av hennes liv ( hon är 4 ) bott i lägenhet och varit ute på promenader flera gånger dagligen. Hon borde vara van vid koppel, men det har aldrig fungerat. Vad har jag gjort för fel? För jag är helt på det klara att det är mitt fel att det är så här.

Ibland när hon går som bäst går hon ganska hårt mot kopplet, som vi håller kort, men hon går en bit framför våra ben. Det är precis som om hon inte tycker att vi ska gå först. Kanske hjälper det lite om vi tränar att hon ska gå bakom oss helt, som i följa John?

Varför hon inte kan gå i koppel? Därför att du inte har lärt henne det... Hon är van vid att få flänga runt hur som helst. Och eftersom hon är ledare i eran flock så ska hon gå först, det vet hon att sen ni inte har fattat det är hon sälert mycket störd över. Mitt fortsatta råd är att läsa Förstå din hund, jag tror att du får många svar där!

 

[ChristinA]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jo, men poängen med det jag skrev är att hunden vet vad man begär och att man bara väcker upp den lite.
Vet din hund vad du begär?

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Ska jag vara helt ärlig så TROR jag att hon vet vad jag begär. Som valp fick hon lära sig att gå fot och då gick det bra. Problemen kom när hon var runbt året tror jag.

Men om man nu ska lära in det igen, hur gör man då? Inomhus fungerar det mesta bra, men inte utomhus. Trots att jag begär samma sak.

 

[ChristinA]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Omgivningen gör ju att kraven har ökat eftersom det är mer störning.
Sänk kraven lite, sitta vid sidan med kontakt, ta ett steg kanske två. Begär inte för mycket. Belöna.

Fot är ju egentligen ett tävlings moment, behövs det i vardagen?
Mina hundar har "sidan" som transportkomando om de ska gå fint en sträcka. Det är inte lika höga krav för dem som fot.

 

[mallan]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

visst,de kan kanske finnas några folk på bk som tittar ner lite på er de första gångerna ni kommer dit. men skit i dem! kämpa på.du är ju där för att lära din hund nåt,inte för att gå runt och va generad!
och jag tror att det skulle va nyttigt för din hund att komma till en bk,och bara vänja sig vid att det finns andra hundar runt som man inte hälsar på eller bryr sig om.
första gången (för ca ett år sen) jag kom till en brukshundklubb med min vuxna tik va hon helt stirrig. så den första gången ägnade vi åt att gå dunt lite på planen och sitta och titta på... så ge inte upp bara för att hon blir helt hysterist när ni kommer dit första gången...