På gymnasiet var det mycket bättre, och vi (jag) var ju då mer mottagliga som äldre. Då hade vi så kort tid istället dock, så då det blev kortfattat fokus av den anledningen. Och så var vår lärare ganska antikommunistisk, så vi gick ganska raskt igenom nazismen för att sedan gå över till Sovjet.
För att uppskatta just historia har man nog nytta av att ha lite livsperspektiv kan jag tänka mig, åtminstone jag uppskattar historiekunskap mycket mer nu än när jag var barn. Det kan förstås vara så att jag inte minns för att jag inte var så intresserad då

Just studier av 2:a världskriget och nazismens och fascismens framfart har jag dock ganska mycket minne av, jag minns att det fångade mitt intresse mer än medeltiden och sånt (och kungalängder

) efter att jag som barn besökte koncentrationsläger och min farmor även pratade om hur det var när flyktingarna kom till stan.