”Om man älskar sin häst låter man den dö i tid”

Ridsports gästkrönikör Sofie Viksten Engfors ryter ifrån kring ämnet om avlivning – hur absurt hon tycker det är att ge beröm när någon håller liv i en häst, och att många har kvar hästar som inte mår bra.

 

[Habina]

Jag tror vi är många som har ett djur vi väntat för länge med, som därmed gör att vi är lite ”före” när nästa djur blir dåligt.

Min första häst fick leva på tok för länge med fångproblematik innan jag tog bort henne, då fick jag dessutom tjata på veterinären att avliva. Hen ville att vi skulle åka 40 mil (utan smärtlindring) till klinik för att röntga hovarna…

Nästa häst som fick fång hann inte ens få särskilt ont, han rörde sig lite skumt på kvällen, hovslagare konstaterade fång på morgonen därpå och på eftermiddagen togs han bort. Visst hade jag ”kunnat” behandla, men det hade inte varit ett roligt liv för honom, så för mig var beslutet enkelt. Även om jag fått höra att jag är kallhjärtad flera gånger.

 

[MissFideli]

Jag väntade lite för länge med en katt. Det gör jag inte om.

Har jag också gjort. Jag kan inte lova att det inte händer igen, men numera är jag ärlig mot veterinären och säger att jag har svårt att släppa taget och behöver veta av dom när det är dags. Vilket funkade bra sist.

 

[Human]

Jag tror vi är många som har ett djur vi väntat för länge med, som därmed gör att vi är lite ”före” när nästa djur blir dåligt.

Min första häst fick leva på tok för länge med fångproblematik innan jag tog bort henne, då fick jag dessutom tjata på veterinären att avliva. Hen ville att vi skulle åka 40 mil (utan smärtlindring) till klinik för att röntga hovarna…

Nästa häst som fick fång hann inte ens få särskilt ont, han rörde sig lite skumt på kvällen, hovslagare konstaterade fång på morgonen därpå och på eftermiddagen togs han bort. Visst hade jag ”kunnat” behandla, men det hade inte varit ett roligt liv för honom, så för mig var beslutet enkelt. Även om jag fått höra att jag är kallhjärtad flera gånger.

Jag har bestämt i förväg att om någon av mina hästar får fång så är det avlivning som gäller. Jag ser inte att behandlingen leder till ett, för dem, fullgott liv. Jag hoppas och ber att dagen aldrig kommer... Men gör den det så är beslutet för mig också enkelt, så får andra tycka vad de vill.

 

[Marita73]

Jag har en veterinär i krokarna som vägrar att prata med mig för att jag tog bort min häst.
Hon hade en återkommande hälta som vi aldrig fick koll på (provade massor under drygt ett år), slem i lungorna som vi aldrig fick loss helt trots mängder med medicin och undersökningar, hon blev rejält fet av att inte kunna tränas och sista månaderna blev hon rent av farlig och gav sig på mig rejält ett par gånger.

Han ville att hon skulle betäckas men jag vägrade betäcka en fet och halt häst med pissigt lynne. Plus att jag varken har plats eller lust att ha föl. Ja, hon var vacker och hade fin stam men ibland räcker inte det.

Jag tog ut en annan veterinär. När jag började longera henne tog alla som var där täckning bakom en bil och han skrev omgående ut pappren. Fb godkände rakt av.

 

[chiiliacanth]

Tycker det är mer tvärtom, att man avlivar ”för lätt” för att man inte orkar ta hand om hästen.

Håller med dig, har flera sånna exempel från stall jag stått i. Vet säger det går att behandla en hälta och att prognosen är god men man väljer då att ta bort (för man vill ju rida o vill inte lägga tid på o rehabba). Eller hästar som inte håller för tävlan längre men funkar som sällkapshäst, lekfarbror till unghästarna eller att göra ground work men då tar man bort hästen för "han blir så ledsen om han inte får tävla!".

Är inte svart eller vitt tycker jag, vi hade en katt som fick en allvarlig sjukdom. Han var äldre, prognosen osäker. Men vi prövade o behandla på veterinärens inrådan, och han fick nästan två år till där han var som en kattunge på nytt med hjälp av medicinen.

 

[MissFideli]

Håller med dig, har flera sånna exempel från stall jag stått i. Vet säger det går att behandla en hälta och att prognosen är god men man väljer då att ta bort (för man vill ju rida o vill inte lägga tid på o rehabba). Eller hästar som inte håller för tävlan längre men funkar som sällkapshäst, lekfarbror till unghästarna eller att göra ground work men då tar man bort hästen för "han blir så ledsen om han inte får tävla!".

Är inte svart eller vitt tycker jag, vi hade en katt som fick en allvarlig sjukdom. Han var äldre, prognosen osäker. Men vi prövade o behandla på veterinärens inrådan, och han fick nästan två år till där han var som en kattunge på nytt med hjälp av medicinen.

Lite konstigt ändå, om veterinären anser att prognosen är god, så lär ju ägaren bli utan ersättning från försäkringen?
Är intresset för stora sällskapshästar så stort att det är lätt att sälja sådana?

 

[chiiliacanth]

Lite konstigt ändå, om veterinären anser att prognosen är god, så lär ju ägaren bli utan ersättning från försäkringen?
Är intresset för stora sällskapshästar så stort att det är lätt att sälja sådana?

Jag har ingen aning hur det fungerat med försäkringar.
Lätt o lätt, tycker det är det rätta att göra hursomhelst, och finns ju massor av sidor där man hjälps åt att omplacera.

 

[MissFideli]

Jag har ingen aning hur det fungerat med försäkringar.
Lätt o lätt, tycker det är det rätta att göra hursomhelst, och finns ju massor av sidor där man hjälps åt att omplacera.

Visst kan man omplacera. Bara man är medveten om risken att hästen blir vandringspokal. Om det är bättre än att tas bort, är förstås en individuell åsikt.

 

[chiiliacanth]

Visst kan man omplacera. Bara man är medveten om risken att hästen blir vandringspokal. Om det är bättre än att tas bort, är förstås en individuell åsikt.

Är det en häst som fungerar f.ö o är trevlig ser jag ingen anledning till att de nmåste bli vandringspokal. Den riskerar ju säljas gång på gång när den är frisk också, ser unghästar som åker från person till person t.ex. Är den sen väldigt gammal tycker jag defintivt inte man ska sälja, det är jag helt emot att åldringar säljs för att ägaren inte orkar ta beslutet om sin gamla vän.

 

[Sirap]

Visst kan man omplacera. Bara man är medveten om risken att hästen blir vandringspokal. Om det är bättre än att tas bort, är förstås en individuell åsikt.

Håller med. Många gamla hästar mår rätt dåligt av att behöva flytta också, så det är inte säkert att det är det bästa alla gånger. Man får se till individen, helt enkelt.
Våra ridskolehästar t ex säljs inte när de går i pension - de lånas bara ut som sällskap. Detta för att man ska kunna fortsätta att hålla koll på dem och hämta hem dem igen om de inte skulle trivas. De ska inte kunna säljas vidare.

 

[MissFideli]

Är det en häst som fungerar f.ö o är trevlig ser jag ingen anledning till att de nmåste bli vandringspokal. Den riskerar ju säljas gång på gång när den är frisk också, ser unghästar som åker från person till person t.ex. Är den sen väldigt gammal tycker jag defintivt inte man ska sälja, det är jag helt emot att åldringar säljs för att ägaren inte orkar ta beslutet om sin gamla vän.

Självklart måste de inte bli det, det har jag inte skrivit heller. Men man måste se realistiskt på det, inte genom nån rosa dimma om att alla omplaceringar får ett perfekt forever home där den lever lycklig alla sina dagar. Alla omplaceringar blir inte bra.

 

[chiiliacanth]

Självklart måste de inte bli det, det har jag inte skrivit heller. Men man måste se realistiskt på det, inte genom nån rosa dimma om att alla omplaceringar får ett perfekt forever home där den lever lycklig alla sina dagar. Alla omplaceringar blir inte bra.

Nej det har jag inte sagt heller men tycker det är värt o ge en chans. Man kan väl säkra upp på olika vis, skriva kontrakt, som att om det nya hemmet inte kan ha hästen i framtiden, att den återgår till ursprungs ägaren, tas bort eller liknande. Så det inte blir ett runtflyttande utan dess like.

 

[MissFideli]

Nej det har jag inte sagt heller men tycker det är värt o ge en chans. Man kan väl säkra upp på olika vis, skriva kontrakt, som att om det nya hemmet inte kan ha hästen i framtiden, att den återgår till ursprungs ägaren, tas bort eller liknande. Så det inte blir ett runtflyttande utan dess like.

Sånna kontrakt är mig veterligen inte bindande. Så det gör nog varken till eller från. Enda sättet är att lämna ut på foder, men då står man ju å andra sidan med risken att få tillbaka hästen.

 

[chiiliacanth]

Sånna kontrakt är mig veterligen inte bindande. Så det gör nog varken till eller från. Enda sättet är att lämna ut på foder, men då står man ju å andra sidan med risken att få tillbaka hästen.

Det du avtalar är ju bindande om båda skriver under på det Sen hur det håller i verkligheten är väl en annan femma.

 

[EZMK]

Håller med dig, har flera sånna exempel från stall jag stått i. Vet säger det går att behandla en hälta och att prognosen är god men man väljer då att ta bort (för man vill ju rida o vill inte lägga tid på o rehabba). Eller hästar som inte håller för tävlan längre men funkar som sällkapshäst, lekfarbror till unghästarna eller att göra ground work men då tar man bort hästen för "han blir så ledsen om han inte får tävla!".

Är inte svart eller vitt tycker jag, vi hade en katt som fick en allvarlig sjukdom. Han var äldre, prognosen osäker. Men vi prövade o behandla på veterinärens inrådan, och han fick nästan två år till där han var som en kattunge på nytt med hjälp av medicinen.

Fast det är också ägarens beslut helt och hållet. För det är hen som står där med kostnader, stress, tid, känslor och att då välja avlivning är rent krasst inte fel eftersom det är en lösning där hästen faktiskt inte lider.

 

[MissFideli]

Det du avtalar är ju bindande om båda skriver under på det Sen hur det håller i verkligheten är väl en annan femma.

Det är inte vad jag läst.

 

[Brynja]

Ett dött djur lider inte. Jag ser hellre att ett djur tas bort för tidigt än lite för sent

I det vilda är död ofta en långsam och väldigt smärtsam process (och alltid jobbigt att bevittna), jag ser det som att de allra flesta husdjur/boskap har mycket friskare och mer kärleksfyllda liv än vilda djur och att en kort och smärtfri död ger plats till nytt liv, fast utan onödigt lidande som det blir i vilt tillstånd. Med det sagt känner ägaren alltid djuret bäst, men jag håller med om att många djur lider i onödan och att det ibland är bättre att släppa taget, för djurets skull.

 

[Sirap]

Ett dött djur lider inte. Jag ser hellre att ett djur tas bort för tidigt än lite för sent

I det vilda är död ofta en långsam och väldigt smärtsam process (och alltid jobbigt att bevittna), jag ser det som att de allra flesta husdjur/boskap har mycket friskare och mer kärleksfyllda liv än vilda djur och att en kort och smärtfri död ger plats till nytt liv, fast utan onödigt lidande som det blir i vilt tillstånd. Med det sagt känner ägaren alltid djuret bäst, men jag håller med om att många djur lider i onödan och att det ibland är bättre att släppa taget, för djurets skull.

Jag har så svårt för det där uttrycket. "Ett dött djur lider inte". Nä, det gör det absolut inte men det behöver ju inte innebära att det alltid är det bästa alternativet om det fortfarande kan ha glädje av sitt liv. Är absolut inte för att hålla djur vid liv för länge, men det där uttrycket tycker jag inte om. En död människa lider inte heller liksom...

 

[Brynja]

Jag har så svårt för det där uttrycket. "Ett dött djur lider inte". Nä, det gör det absolut inte men det behöver ju inte innebära att det alltid är det bästa alternativet om det fortfarande kan ha glädje av sitt liv. Är absolut inte för att hålla djur vid liv för länge, men det där uttrycket tycker jag inte om. En död människa lider inte heller liksom...

Jag förstår hur du tänker. Jag använder det mest för att det lätt blir att man håller kvar längre än man borde trots att djuret inte mår bra, åtminstone för mig känns den jobbiga processen mycket lättare av att veta att min lille katt (eller vilket annat djur det än gäller) faktiskt inte lider, vilket han gjorde sista dagarna.

Jag tycker inte heller att det automatiskt blir ett dåligt alternativ bara för att djuret har en chans att ha det bra. Avlivning är alltid ett alternativ som gör att man med säkerhet vet att ett djur inte kommer behöva lida under en period någonsin, oavsett om prognosen är god eller inte. Ibland är behandling/boxvila etc påfrestande nog för vissa djur och om man vet att djuret kommer må dåligt av det i förhand går det ju att kritisera etiken i det också. Rent krasst finns det många andra, friska, djur som också skulle behöva kärlek och villhöva få bli lite bortskämda. Jag anser nog att det är rimligt att göra skillnad på sin egna art och andra, och att det är rimligt att inte använda uttrycket i relation till människor för då skulle vi nog ha svårt att behålla samhällsfreden tror jag

 

[Sebastian]

Jag har så svårt för det där uttrycket. "Ett dött djur lider inte". Nä, det gör det absolut inte men det behöver ju inte innebära att det alltid är det bästa alternativet om det fortfarande kan ha glädje av sitt liv. Är absolut inte för att hålla djur vid liv för länge, men det där uttrycket tycker jag inte om. En död människa lider inte heller liksom...

det er noen store forskjeller. En hest kan ikke forstå at en skade må avlastes, eller at smerte er midlertidig. Et menneske forstår begge deler. Et menneske er ikke et fluktdyr som blir redd uten flokk og fluktmuligheter. Det blir hester.
Men det er klart, det gir god samvittighet å holde hester i live lengst mulig om det er til hestens beste er jeg mer i tvil om.