Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag syftade mer på att det vore ett himla hyckleri att anse att det är fel att avliva en frisk häst medan man gladeligen stoppar i sig kött från vad jag förmodar kommer från avlivade friska t.ex. kor, grisar och kycklingar.
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jaha, det eviga tjatet om att om man äter kossor så ska man kunna äta hästar, vilket jag för övrigt inte håller med om. Fullkomligt normalt att inte kunna äta djur som man har en personlig koppling till och betyder mycket för en. Det är inte fel att tycka så och har inte med veganer att göra alls.
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Den enda som sagt ett ord om att äta hästar är du. Vad jag sa är att jag anser att man är löjlig om man anser att avlivningen i sig blir etiskt och moraliskt fel när den rör en frisk häst, men inte en frisk ko.
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Den enda som sagt ett ord om att äta hästar är du. Vad jag sa är att jag anser att man är löjlig om man anser att avlivningen i sig blir etiskt och moraliskt fel när den rör en frisk häst, men inte en frisk ko.

Ja men du skrev veganer, med andra ord folk som inte äter djur eller andra levande ting. Det har ju inte med dödandet att göra. Det har ju med vad dom stoppar i sig att göra.
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag tror att du är medveten om att majoriteten av veganer inte är veganer enbart för att de råkar tycka att kött smakar illa.
Jag tror att du är precis lika medveten om vad jag menade med det första inlägget du citerade, så lägg ner ordmärkandet, tack.
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag tror att du är medveten om att majoriteten av veganer inte är veganer enbart för att de råkar tycka att kött smakar illa.
Jag tror att du är precis lika medveten om vad jag menade med det första inlägget du citerade, så lägg ner ordmärkandet, tack.

Man är vegan för att man värnar om djuren, för att man tycker det är fel att äta och utnyttja levande ting oavsett. Det är dock ingenting som säger att dom är emot att ta bort djur som inte har det bra även om dom är friska och inte kan bli sålda eller kan hamna i ett bra hem.

Jag känner dock bara två veganer men det är så dom ser på saker och ting. Att förutse att veganer är så extrema att dom hellre vill att djuren mår dåligt än att dom tas bort, det är fel.
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

kl

Jag utgår för övrigt ifrån att samtliga av er som anser det fel att ta bort friska hästar är veganer.

Det blir väldigt konstigt med detta uttalande och jag förstår att kommentarerna som leder till fnurr på tråden blir till konflikt pga detta .
Det blir väldigt konstigt i sammanhanget ? Jag förstår inte hur du fäller en sån kommentar och samtidigt förväntar dig att folk allmänt ska säga att du gör helt rätt som tar bort en frisk häst pga att du själv inte vill ha den osv . Jag har inga problem i Sig med ett sånt beslut - man gör som man finner bäst när man är djurägare , oavsett situation . Blir konstigt dock att posta här och inte öht förvänta sig andra reflektioner ? Veganer har väl inget att göra med saken ? Ingen av de du svarat är väl vegan eller har jag missat ngt ?
 
Senast ändrad:
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

KL

"En död lider inte" är något jag alltid kommer att stå fast vid och jag håller med som det är skrivet tidigare även ang att det inte borde vara någon skillnad i den meningen etiskt/moraliskt sett om det handlar om en frisk häst, ko, gris, kyckling etc avlivas.

För mig är det viktigaste hur djuret har levt faktiskt - Ett djur som mår dåligt under sin levnadstid är inte försvarbart för mig alls och det är där den viktiga frågan ligger för mig etiskt och moraliskt. Det som räknas för mig är hur djuret har haft det före, inte efter..
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

*kl*

Vet inte om någon tagit upp det tidigare i tråden, men denna tråd diskuteras på Djurens rätts hästgrupp på facebook.

Jag kan tycka det är obehagligt att "folk" om än anonyma diskuteras utan att få reda på det, nu vet ni :)
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

:rofl: Jag tänker inte öppna länken eftersom jag sedan länge av princip inte läser något Djurens Rätt skriver, men de upphör aldrig att förvåna i en ytterst negativ bemärkelse. Det här förklarar ju i alla fall den plötsliga mängden ifrågasättande och tillika outgrundliga PM och kommentarer på min Facebook. Fantastiskt.
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

:rofl: Jag tänker inte öppna länken eftersom jag sedan länge av princip inte läser något Djurens Rätt skriver, men de upphör aldrig att förvåna i en ytterst negativ bemärkelse. Det här förklarar ju i alla fall den plötsliga mängden ifrågasättande och tillika outgrundliga PM och kommentarer på min Facebook. Fantastiskt.

:rofl: Nu vet du iallafall ;)
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag öppnade länken, skulle inte ha gjort det. Fick bita i fingrarna för att inte ge mig in i diskussionerna..
Tycker det är sjukt att de hänger ut folk med länkar sådär. Visst, det är redan på internet och "de diskuterar inte TS direkt, utan synen" men hur jävla kul är det för TS (eller någon annan i alla de andra länkarna) att bli länkad som ett "skräckexempel" på en "seriös" organisations hemsida? Fult spel, DRH..

Till TS:
Jag har aldrig varit i din situation, så jag har egentligen inget att tillägga mer än att du inte ska gå in och kolla på länken.. :grin:
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

kl

Eftersom jag redan fått ut vad jag ville av tråden (och åter, tack till er som svarat relevant!) kan jag lika gärna posta ett sista inlägg och utveckla varför jag inte säljer, skänker bort, omplacerar eller sätter min häst på lösdrift, utan hellre väljer avlivning alla dagar i veckan.

Till alla som hittar hit via Djurens Rätt vill jag även hälsa att jag är travmänniska, äter kött och bär skinn och läder och till och med någon pälsdetalj, så hej hej på er. Den förra meningen är onödig och har naturligtvis ingen relevans för någonting, men jag tänkte att det kunde vara trevligt att ligga på er nivå en liten stund. Jag är förmodligen redan satan i era ögon och gör det så gärna lite värre, fast då får ni gärna vara män/kvinnor nog att uttrycka det här istället för i min PM-inkorg på Facebook eller bland era gelikar.


Tillbaka till allvaret.


  • Min häst ska inte stå på lösdrift. Hon är extremt lättstressad och har ett behov av att hålla koll på sin omgivning och sin flock. Boxen på nätterna blir således hennes trygghet där hon kan slappna av till fullo; Där har hon uppsikt över hela sin flock som hon inte vet går någonstans, och hon behöver inte heller hålla koll på miljön och spänna sig eftersom hon står i en box utan fönster och det såklart aldrig är spring i stallet på nätterna. Jag märker klar skillnad på hennes psyke när hon stått uppstallad nattetid vs. gått på bete en längre period.
    Hon har även problem med SI-leden och behöver hållas varm för att inte bli stel, spänd och få ont, och jag skulle aldrig ha henne ute dygnet runt vintertid och därmed tvingas låta täcka henne dag som natt 24/7 från september till maj. Inte en chans.

  • Även om lösdrift fungerat för hästen, tycker ni verkligen att det är en bra lösning för att dumpa en häst man inte orkar med?

  • Hästen ifråga attackerade en av sina medryttare för ett par år sedan, endast för att hon inte trivdes med hennes sätt att rida. Hon har bokstavligt talat sparkat ut en hovslagare ur stallet. Den här vintern har hon huggit två personer, hovslagaren och en annan inackordering; Den förstnämnda för att han stod för nära och pratade efter skoningen, den sistnämnda för att hon tog hästen på halsen när hon inte ville. Min pappa har hon jagat ut ur hagen och reser sig mot, gör utfall mot och sparkar efter om hon kommer åt; "Felet" han gjort är att alltid ha varit rädd för hästar. Hon har grinat illa mot ett litet barn. Tycker ni att det låter som en häst man som ansvarsfull hästägare gladeligen skickar iväg till en främmande människa?

  • "Det finns jättemånga duktiga, erfarna hästmänniskor där ute". Klart det gör. Problemet är att långt ifrån alla av dem inte söker häst, att de få som gör det inte nödvändigtvis söker min häst, och att det även finns en stor andel som inte är de jätteduktiga, erfarna hästmänniskor de utger sig för att vara, och som hästar som min absolut inte ska vara hos.

  • När vi ändå är inne på det här med att skänka bort, sälja billigt, whatever; Är ni helt verklighetsfrånvända? Slakttransporter som går ner över kontinenten, "garanterat goda hem" som hämtar hästar och kör direkt till slakten, hästar (travare) som blir vandringspokaler och åker ut på Blocket gång på gång på gång - är det nyheter för er? Händer det kanske bara alla andra utom er själva? I er värld av Min Häst-serier slutar alla svåra hästar lyckligt hos 13-åriga tjejer som utvecklar ett helt speciellt band med dem?

  • "Man får leta vidare". Jag har sökt medryttare i över ett år utan resultat. Hur lång tid ska man behöva kämpa innan det är okej att avliva? Och jag upprepar; Jag får inte sova, jag gråter dagligen, jag mår dåligt, är arg, ledsen, och är på god väg att gå in i en depression av min situation. "Du kan hitta den perfekta personen om ett år". Ja, kanske det. Eller så kan mina rester efter självmordet ligga på kyrkogården. Extremister som anser att djur är värda lika mycket som människor, tyck som ni vill, men jag prioriterar mig och mitt liv högre än någon annans. Jag hoppas att ni aldrig skaffar barn, för de eventuella barnens skull. Jag vill inte ens tänka mig en uppväxt där mina föräldrar värderat katten lika högt som mig.

  • Ja, hästen har under de sju år jag ägt henne undersökts på klinik, det har böjts, tagits prover, röntgenplåtar, och hon behandlas regelbundet av massör och ET. Hon har inte ont, hon behöver bara exakt rätt omständigheter och människor runt omkring sig för att fungera psykiskt. Och kan jag inte garantera hennes välmående och säkerheten för människorna runt omkring henne, då tänker jag inte ens ge det ett försök. För hennes skull, för folks skull och för min skull. Simple as that.

Ta inte det här som ett försvar - jag har inget behov av att försvara min moral och etik, eftersom jag är fullt nöjd och trygg med den - men ta det som en förklaring.

Anser någon som är lika extrem som "ja till livet"-människorna ändå att mitt resonemang och handlande med denna specifika häst är obegripligt, då är jag verkligen inte den som har en ytterst tveksam syn på djurens bästa.

Adios.
 
Senast ändrad:
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag är säker på att du fattar rätt beslut. Jag var medryttare till en väldigt speciell häst som nog hade fått sluta sina dagar i förtid om inte dess ägare hade haft råd att betala för helinackordering i ett stall som fungerade både fysiskt(hosta) och mentalt för hästen, trots att ägaren flyttade utomlands. Vissa individer kan gå och skrota i en hage, andra mår dåligt av det. Vissa klarar av flytt efter flytt medan andra bryts ner mer och mer. Så länge man inte har full insikt ska man vara väldigt försiktig med att döma, jag tror inte att någon fattar beslut om avlivning med lätt hjärta.
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Går det inte att anmäla sidan ?
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Fan, jag glömde det viktigaste:

Jag anser det inte heller vara fel att ta bort friska, okomplicerade djur om man anser att det är det bästa. Let the hate flow through you.

Så. Nu så, adios på riktigt!
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Det finns ju människor till allt... Så arg jag blir! Jag tycker helt klart du gör rätt om du väljer att avliva hästen. Nu är det två veckor sen min somnade in och det är nog det bästa beslut jag någonsin tagit. Klart det är tråkigt och känns tomt men jag vet att hon inte lider så som hon gjort om jag hade omplacerat henne då det verkligen är en enmanshäst och hon inte mådde helt bra. Nu väntar jag på veterinärbesiktning så det kanske kommer en ny häst inom kort :)
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Hälften av skälen hade räckt för att jag skulle tagit bort hästen.
 
Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Vet inte om det går att anmäla för något egentligen, eftersom tråden i grund och botten ligger på offentlig internetsida från början. Det är väl fritt att länka om man vill.. Jag tycker bara att det är helt ruttet beteende av en organisation. Hade inte så jättehöga tankar om djurens rätt sen innan, men nu slog de fanimej bottenrekord..
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Behöver få skriva av mig lite och kanske få någon idé på hur jag ska resonera då jag känner mig så ensam med tankarna. Lite...
2
Svar
27
· Visningar
6 999
Senast: tuaphua
·
Hästmänniskan Jag har i stort sätt redan bestämt mig för att sälja min häst, har bokat in providing i helgen men självklart tvekar jag och har sån...
Svar
11
· Visningar
3 485
Senast: Fiorano
·
Gnägg Lite bakgrund: Är 18, snart 19 år och har alltid hållit på med hästar och min mamma lika så. Vi hade lite olika hästar under min...
2
Svar
29
· Visningar
7 128
Senast: Trissa
·
Hästmänniskan Hur hanterar ni sorgen efter att ha avlivat er häst. Även om hon hade en del bekymmer med tände, cushingmm så var hon pigg varannan dag...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 438

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp