Om ni fick lära er ett nytt språk

[Vallmo]

Skulle vilja kunna persiska och arabiska. Mest för jobbets skull.
Ryska och polska vore också bra att kunna.

Pratar egentligen bara engelska, förutom svenska då.
Men å andra sidan pratar jag det flytande då jag bott och arbetat i både England och USA ett par år.

Tyska har jag läst och det är jag pinsamt dålig på.
Förstår enklare ord och fraser. Kan säga enstaka ord och meningar. Det är allt.

 

[Jerseyite]

Jag skulle såååå gärna vilja kunna klingon. Har redan dem moderna - och ickemoderna - språk jag behöver för att kunna arbeta men tänker att om jag bara kunde klingon också så måste jag ju vara cool. Jag kan redan quenya (har till och med undervisat i det på universitetet...!) så jag borde ju kunna lära mig ännu ett påhittat språk.

 

[Monsterliter]

Jag skulle önska att min Tagalog (Filippinerna) skulle vips bli helt perfekt. Skulle vara bra för mitt jobb.

 

[linafina]

Arabiska skulle varit bra men det lär aldrig hända.

 

[Petruska]

Arabiska. Och det får jag ju lära mig om jag vill. Men jag orkar inte.

 

[Jocelyn]

Nederländska, ingen egentlig anledning bara en fix idé. Samt tyska för att det är relativt användbart plus har vänner där.

 

[Enya]

Mycket bättre grekiska. Vill ta upp pluggandet igen men ...

Fräscha upp gymnasiefranskan.

Danska. För att det är så häftigt.

Kul att du tycker att danska är häftigt! Folk brukar säga ganska gräsliga ord om danska annars tyvärr. I övrigt måste jag säga att danska är lätt så det är bara för dig att testa på det!

 

[Petruska]

Min mamma har lärt sig mycket bra italenska efter att hon gick i pension. Hon hade säkert mycket god hjälp av att hon redan innan kunde franska och latin. Men ändå.

 

[Enya]

Ja, danska är nog det jag i alla fall hade haft störst nytta av att kunna. Satan vilken grekiska det ofta är i mina öron. Jag hade en person på jobbet för ett tag sedan och jag försökte föra över dialogen till engelska men han brett smajlande bara ”det är lugnt, jag förstår om du pratar på svenska!”. Så fint, men problemet är ju att jag inte förstår dig... Kunde jag inte säga.

I skrift funkar det däremot hyfsat (med lite hjälp av Google translate ibland när det blir lite invecklat ) och jag är väldigt tacksam för att det i alla fall går att skriva på respektive språk och ändå förstå varandra. Tanken på att jag skulle behöva lära mig att skriva på danska också ...

Det är lite komiskt det här!
Jag kan inte låta blir att undra hur man inte kan förstå en dansk? Det är ju så likt svenska! Jag förstår att prata danska kan vara svårt med tanke på deras uttal, men att förstå det borde vara lätt, tänker jag. Men jag möter många som inte förstår ett ord danska och jag är lika frågande varje gång. Så detta har jag klassat som en av livets mysterier för mig, något jag själv inte förstår men helt enkelt får acceptera att det ÄR så, många svenskar förstår inte danska, så är det!

Antar min fördel är att jag är halvdansk och har växt upp med det, så jag är väl lite privilegierad där.

 

[Petruska]

Jag skulle önska att min Tagalog (Filippinerna) skulle vips bli helt perfekt. Skulle vara bra för mitt jobb.

Åh! Tagalog är ett av min familjs fem olika modersmål, men jag kan det inte alls. Pga familjen har jag rätt mycket tagalog i mitt fb-flöde, vilket jag gillar.

 

[Enya]

Jag skulle vilja fräscha upp min tyska, spanska och latin från skolan. Bara för att. Sedan lära mig ryska för det låter så häftigt. Och så lära mig koreanska för det är vackert!

 

[Raderad medlem 94602]

Arabiska. Och det får jag ju lära mig om jag vill. Men jag orkar inte.

Makens systerdöttrar försöker lära mig lite arabiska (de talar flytande) men när jag försöker så låter det mer som om jag bryter på rövarspråket. De säger att jag är usel

 

[Killaloe]

Tecken som stöd skulle jag vilja bli så himla mycket bättre på!

 

[Magiana]

Det är lite komiskt det här!
Jag kan inte låta blir att undra hur man inte kan förstå en dansk? Det är ju så likt svenska! Jag förstår att prata danska kan vara svårt med tanke på deras uttal, men att förstå det borde vara lätt, tänker jag. Men jag möter många som inte förstår ett ord danska och jag är lika frågande varje gång. Så detta har jag klassat som en av livets mysterier för mig, något jag själv inte förstår men helt enkelt får acceptera att det ÄR så, många svenskar förstår inte danska, så är det!

Antar min fördel är att jag är halvdansk och har växt upp med det, så jag är väl lite privilegierad där.

Danska är skitknepigt. Jag får lite panik om det ringer en dansk kund och det händer att vi får prata engelska i stället. Norska är mycket lättare.

 

[Enya]

Danska är skitknepigt. Jag får lite panik om det ringer en dansk kund och det händer att vi får prata engelska i stället. Norska är mycket lättare.

Jag gillar danska, det är så naturligt för mig! Jag såg en serie på Netflix och där hade de textat danskan men inte svenskan. Vad jag reagerade på var att jag behövde inte texten alls för danskan, men hade svårt för att höra svenskan. De som pratade svenska mumlade liksom så mina hörselskadade öron kunde inte uppfatta allt de sa så tydligt. Det hade behövts vara textat även svenskan, tänkte jag, medan danskan inte var några problem. Jättemärkligt. Danska är ju annars ansedd som otydlig och som om folk mumlar och inte får orden ur munnen, så på ett sätt kan jag förstå att folk inte helt förstår det, men många är ju totalt oförstående till danska och precis som du beskriver att du får, får lite panik och hänger inte alls med. komiskt hur man uppfattar ett språk!

 

[aiquen]

Det är lite komiskt det här!
Jag kan inte låta blir att undra hur man inte kan förstå en dansk? Det är ju så likt svenska! Jag förstår att prata danska kan vara svårt med tanke på deras uttal, men att förstå det borde vara lätt, tänker jag. Men jag möter många som inte förstår ett ord danska och jag är lika frågande varje gång. Så detta har jag klassat som en av livets mysterier för mig, något jag själv inte förstår men helt enkelt får acceptera att det ÄR så, många svenskar förstår inte danska, så är det!

Antar min fördel är att jag är halvdansk och har växt upp med det, så jag är väl lite privilegierad där.

Jag känner mig helt hjälplös när det kommer till danska. Delvis just för att man förväntas förstå det i någon mån, och det uppstår sådana onaturliga stunder när ingen vet vilket språk man borde prata på.

Men orden - själva betydelsen av dem - kan jag knäcka ganska lätt i många fall. Många ord är lika svenskan! Så skriva funkar många gånger bra.

Men talet: det otydliga uttalet och de grova förvranskningarna av i mina öron nästan svenska ord. Det är där det kortsluter sig i min hjärna: Jag har jättesvårt för att uppfatta orden eller om hjärnan vill försöka sortera in de nästan svenskklingande orden - som blandas med även helt obekanta ord - någonstans i den välbekanta svenskan, som en pusselbit som inte riktigt passar, tja, då flyter inte i språkörat direkt.

Inte blir det bättre av att medan min hjärna arbetar med detta har den dansktalande redan hunnit byta samtalsämne fyra gånger eller vi står i tilltagande pinsam tystnad för att hen ställt en fråga som jag just förväntas svara på.

En del jag har träffat har ju dock varit väldigt hjälpsamma och inte pratat iväg i motorvägsfart och då går det ju lättare. Som sagt förståelsen för många ord finns där, men jag hänger inte med så lätt som jag ofta förväntas göra.

 

[SaraMara]

Vilket skulle det vara?
Varför just det?
Är det ett språk ni skulle få användning för i vardagen eller vore det bara för nöjes skull sas?

Jag skulle egentligen, bara för att och helt utan större nytta i vardagen, vilja lära mig franska "på riktigt" (alltså inte bara lite gymnasiefranska som är mer eller mindre bortglömd).
Skulle jag behöva välja dock så skulle jag fokusera på spanska. Med tanke på bostad i Spanien och flera veckors vistelse i spansktalande land varje år så är det faktiskt bara pinsamt att jag fortfarande beställer mat på restaurang på typiskt engelskspanskt turistlingo och att jag inte kan snacka med personalen på stammishaket som vi hängt på i femton år - eller ännu värre, inte kan handla ost/fisk m.m. i affären eftersom det är bakom disk och jag blir för rädd för att missförstås för att våga prova och litar till maken. Sjukt märklig känsla, att liksom stå tyst bakom och lita till honom. Det händer aldrig annars...