Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

[SoffiProppi]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Har skummat igenom hela tråden lite snabbt nu. Jisses vad ni råkade ut för där med älg, rådjur och allt! Ganska impad av dig som lyckades hålla dig lugn!

Jag hade en unghäst i ca 6 månader som kunde göra precis som din, backa och backa och backa. Sket totalt i vad han backade in i vilket var otäckt eftersom jag var rädd att han skulle skada sig. En dag backade han in i ett elstacket och fick en nedrans kyss i rumpan och flög framåt. Efter det slutade han backa och stegrade i stället.

Han gjorde sånnadär upppåbackbenenochsnurraruntochfullfarttillbaka. Inte för att rida hem utan bara för att göra. Gick sen skitbra att vända om och fortsätta men gjorde sen samma sak igen. Jag gjorde som du, var helt passiv och tillslut slutade han faktiskt med stegringarna och återgick till att backa.

Men där bytte jag taktik och när han började backa så började jag backa honom. Så även om han backade själv gjorde jag "backhjälper" och när han kände sig klar med backandet fortsatte jag att backa tills han tröttnade på det och lät honom då gå framåt. Efter ca månaden hade han helt slutat med att backa, det var ju inte kul längre.

Använder mig av denna metoden när jag lasttränar min nuvarande häst också, när han börjar backa ur transporten "låtsas" jag att det var jag som backade ut honom så att det aldrig är han som backar om ni förstår.

Hoppas detta fungerar på din häst, verkar vara en toppenhäst annars ju!

 

[flashlight]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Kanske gör du klokt i det för din häst är ju verkligen rädd, i och med att den blir så panisk och hjärtat bankar, jag har aldrig varit med om att hjärtat bankar av rädsla på en isstadig häst.
Tvärtom så det första var ju att den faktiskt gick framåt igen när den stannat (som du beskrev först) Men sen när det hände med älgar o allt så var den ju panisk och det är då det kan bli riktigt obehagligt.

Troligen är den väl en häst som lätt blir osäker (utan kompisarna) och när då något händer så bekräftas allt hemskt den har väntat på

I o f s var det ju extremt denna gång, kanske skulle du gå ut direkt igen, en liten vända, sen hem igen. Gå en liten vända varje dag, samma, som den vänjer sej vid - sen utöka. Den är ju inte en tuffing som man letar nya vägar på precis, en del älskar såna äventyr - ny väg - andra blir ju bara osäkra och tror att nu är undergången nära

Jobbigt i alla fall. Det som är så mysigt att vara ute med hästen ensam Men med din skulle jag nog sätta min egen säkerhet först

 

[shlubberdubb]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Jag hade en stigfinnare en gång. Hon var underbar. Eländig stenig terräng var en baggis. Hon verkligen sökte efter stigar och backade inte för något.

Denna blir tveksam, osäker och har en "hair trigger" på panik knappen.

Nu har skogsägaren fixat en väg precis vid vårat som kortar av vår "korta" slinga väldigt mycket. Den kommer utnyttjas ordentligt då det blir en lagom promenad som uppvärmning och avskrittning efter arbete på ridbanan så den kan jag gå två gånger om dagen utan att trötta ut migsjälv alldeles.

Förr eller senare kanske man kan ta den uppsuttet när han fått in vanan att vi ska gå den slingan före och efter jobb.

Jag lever på hoppet men har inga krav på att det kommer att funka. OM jag får honom till att funka i skogen så är det en jätte bonus. Om inte annat har jag en jäte trevlig arbetskompis som tycker det är skitkul att jobba på ridbanan.

 

[Centaur]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

min tycker det är båda läskigt och jättespännande att gå nya väger, han marcherar på i skräckblandad förtjusning. härligt härligt, men farligt farligt. är som bergochdalbana för honom.

men så har det inte alltid varit, tidigare har jag ridit ut med livet som insats... men med babysteps metoden kommer man långt! det viktiga är att ge sig innan hästen blir rädd. man ska bara göra sånt som bygger upp självförtroendet, inget som bryter ner det igen. så som du också säger, en liiiten sväng bortefter vägen som man gradvis ökar. det funkar på alla djur och alla situationer där det är rädsla med i bilden.

 

[Mirre]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Jag hade ett sto förut som var sådär, vägrade gå från stallplanen ensam.
Reste sig, backade (och fort gick det) slängde sig runt och höll på.
Gjorde så att jag red bara några meter från stallet, vände red tillbaka, vände igen osv. Sådär höll vi på och till slut så kunde vi rida ut utan protester. Det blev längre och längre bitar successivt.

När hon svängde runt fortsatte jag vända henne så hon stod med nosen framåt alla fall. Men det gällde att vara beredd och hinna fånga upp henne innan hon knatade hemåt.

Hon gick bra att tömköra även om hon kunde konstra då med men inte lika mycket

 

[maria1111]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Min vallack är fullständigt skogstokig. Hemma på banan eller inne i ridhus på ridskolan, eller deras utebana är han super. Ute i skogen med annan häst är han super och går fram överallt. Ute i skogen ensam är han fullständigt omöjlig. Det går ett tag och sedan börjar han spinna runt, backa ner i diken, ut i terrängen, bryr sig inte om stockar, stenar, gropar, stubbar, rotvältar. Så länge han inte går framåt, vill säga. Backa går alldeles utmärkt! Hotar med att resa sig, hotar med att bocka, o.s.v. Hoppar jag av och fortsätter gå rundan så följar han med hur snällt som helst. Sitter jag upp efter en stund kan jag rida några hundra meter och så sätter han igpng igen.

Detta pågår ENBART om jag rider ut själv. Aldrig med sällskap. Sadel och tänder kollade. Det handlar heller inte om att han är rädd för saker i skogen utan helt enkelt att han inte vill lämna stallet ensam.

Hästen är fet som en gris och jag måste få honom i vettig form så jag måste ut med honom. Kan inte hålla på och nöta på ridbanan hela tiden (Som dessutom håller på och renoveras så den går inte att rida på alls just nu.

Jag planerar att tömköra honom imorgon. Ta en annan skogsrunda (jag lär få massa motion av detta) bara för att han ska gå före mig och inte följa och få tuffa på i täten. Kan det vara en vettig grej?

Funderar också på om jag skall ta honom som handhäst. kan ju ha longergjord på och inspänning. Syrrans ponny kan behöva få röra på sig han med och han är lätt att rida med en handhäst vid sidan. Kan det vara vettigt?

Tar tacksamt emot tips på andra varianter för en lösninga av detta.

Har liksom ingen att rida ut med nu.

Jag tycker du ska leda honom några gånger på olika rundor i skogen där du brukar rida i vanliga fall.
Ha inget spö med dig , blir ofta mer stressigt för hästen.
Ge aldrig heller hästen bestraffning om han blir rädd för något,samma sak som att ge ett barn en örfil för att han är rädd för läkaren.
Led honom i träns eller grimma med kedjegrimmskaft, då har du lite mer kontroll på situationen.
Om han dummar sig, ingorera det och gå bara vidare, ha gärna med morötter som belöning när han varit duktig.
Tror du själv blir lite spänt varje gång du rider ut eftersom du vet vad han brukar göra, och det är det vanligaste misstaget vi människor gör, tänker för mycket, så försök vara avslappnad.
Lycka till

 

[Gurkmeja]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Jag har en fyraåring som gärna går först om vi har sällskap ut i skog å mark. Men ibland när jag rider ensam så tvärstannar han. Det kan vara en bro, en stor pöl eller nåt annat läskigt. Då har han oftast försökt vända om eller backa. Jag har löst det genom att lugnt korta ena tygeln och på det sättet få honom att gå runt i en liten cirkel.
Han bestämmer själv när det är dags att stanna.
När han har stannat berömmer jag honom och sedan manar jag honom framåt igen. I början kunde det ta tjugo minuter innan han gav sig, men nu räcker det med ett varv för att han ska ändra inställning.
Jag är också mycket noga med beröm när han gör rätt! Kanske kan den metoden vara något?