Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

[Werze]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Tack för att du delar med dig. Du har gett mig hopp om livet. Imorgon lär jag vara ute i ett antal timmar. Traktorn (taskigt batteri) får stå på laddning medans jag sitter på en levande version av kopparmärra (de som kommer från göteborg vet vad jag menar) i något dike eller kalhygge eller telefonstolpe. Snart är ridbanan fixad så den går att använda igen. (Bara det flytspackelliknande underlaget torkar.)

Haha, vilken syn!

 

[flashlight]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Delvis KL
Jag tycker nog att fart KAN göra skillnad. Den hinner inte hitta på så mkt.

Mrn man måste då ha satt upp den tidigare o inte själv vara spänd eller hålla i den. Ramen måste komma bakifrån utan att hamna i ngt frenetiskt klämmande som bara ger motsatt effekt- hästen tjurar ihop.

Farten kan man använda som stävjande- om flyktdjuret får springa förbi ett par ggr kan det sen gå hur bra som helst. Man attackerar det som den upplever som obehagligt. Sen måste man läsa av om den är livrädd eller istadig.

Sen håller jag helt med om hur vi påverkar med att ta tygeln så fort som man TROR att hästen ska hitta på ngt- var cool.

Visst kan man vänta ut den, men man kan oxå avleda den- ta en annan väg.

Håller med ang tempo, jag har själv använt det på feg häst, började trava ganska snabbt efter att vi kommit iväg. Innan den hann hitta något att oroa sej för. Det var en hingst som också kunde resa sej, backade in i trän o annat, och dummade sej. Han blev lätt upprörd ensam inte i sällskap. Just den var väldigt osäker men hade också lärt sej att slippa gå från gården på det sättet, - där han ville vara hemma och vakta stona

Jag travade, sen galopp och red på framåt hela turerna i början, inte så långa då eftersom han var otränad när jag började rida honom. Sen blev det bättre och bättre och till slut kunde vi går hur och var som helst, men nya vägar var alltid lite läskigare. På honom kunde jag även använda pisk i rumpan vid minsta ansats att resa sej, det botade honom men han var rätt feg som sagt ville inte gärna vara i onåd, det funkar inte på alla.

Stoet däremot älskar nya vägar och trots sin tittighet går fram överallt, oavsett. Men hon har ju en tro på sej själv som inte är av denna världen...

I hingstens fall var vänta ut inte en lösning eftersom han INTE skulle få tid att tänka för mycket, då blev det inte bra, han behövde att andra tänkte och fattade besluten - nån med större hjärna

Men andra hästar som är mer isstadiga, där är det ett bra sätt, med min gamla envisa valack tex fick jag stå länge vid diken och "vattenhinder" i början eftersom han trodde det bodde krokodiler i sånt Han var mycket självsäker men klok och vänta ut var ett språk han förstod, längre tid innan man kommer hem till maten Sen hoppade han både diken och gravar och annat med stor entusiasm...

Dubben - om din är fet är han väl matglad så vänta ut vid matdags (du får planera ridturerna) är kanske en idé

 

[flashlight]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Njae, nej det mesta håller jag inte med om. Jo vissa är vaktare men såna kan gärna gå utan flocken också, i alla fall vissa av dom, jag har haft i alla fall två såna och stoet nu är ju hur självsäker som helst och skiter i om vi har sällskap eller inte, hon går överallt ändå trots att hon är mer vakthund än hundarna på gården Hon ser och hör allt, men hon bryr sej inte om hon är ensam med mej eller i sällskap, hon går överallt i alla sammanhang oavsett.

Det där med att dom inte vet vem som sitter på. Jo du det vet dom Hästar skiljer mycket bra på olika ryttare så nog vet dom. Och dom flesta lyssnar lika bra när man sitter på som går bredvid. dom lyssnar på rösten och att man klappar och uppmuntrar
Obs, lugna aldrig med rösten, uppmuntra. tala om att det är ingen fara, allt går bra!

 

[axel]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Ja jag anser inte att man MÅSTE skritta i x antal minuter. Om hästen har gått i hagen halva dagen är den lite uppvärmd. Hur gör hästen själv i hagen?
rätt var det är kan det bli rodeo o den drar järnet. Under ridning är det under kontrollerade former.

Jag har skrittat en bit o sen galopp- i fri form o de tycker att det är kul att komma ut o den får självförtroende.

det där att hästar tycker att ryttaren inte är med när man sitter på......

Håller med du där.
Däremot så känner de om den på marken så tuffa- blir spänd o osäker på ryggen

 

[axel]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Såg förresten Minna rida en knappt 3 år fyllda på hingstvisningen.

Hästen skyggade o tvekade ibland, men hon bara travar vidare- är trygg. Saktar man av hela tiden o börjar trimma- blir spänd, då får man inte bjudning, utan en osäker häst- som vill hem.

Schlubber...
Tycker att du har analyserat läget rätt.
Den har lärt sig att den kan skrämma- dressyrtanter

Busrid lite.
förresten så gjorde min första häst så- backade järnet- in i allt möjligt.
Jag tog itu med det på en gång o det blev 3-0 till mig o sen försökte den inte mer. Blir det befäst- DÅ kan det gå illa. hästen bestämmer.
Men som Mackan skrev- det gäller att välja sina krig- klarar jag av att gå in i clinch med den?

 

[axel]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Jag har en idé.
Sätt fast ett grimskaft i gjordens spänne- genom bettringen.
En form av halv graman, men till för att kunna snurra den om det behövs.

Kan du kontrollera rumpan- flytta på den- kan den inte bocka, resa sig eller göra så mkt annat. Men framför allt måste den lära sig att det är kul att vara ute med dig- få en rutin

 

[mackan]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Men vad gör man om hon backar eller kastar sig åt sidan här då? Ska man inte skänkla eller försöka driva henne framåt då?

Jag har nämligen en häst, haflinger 8 år, som också håller på sådär.
Det går jätte bra att rida ut när vi har sällskap.
Men såfort jag sitter på, blir hon så osäker. Hon stannar för saker hon aldrig regerat på med sällskap. Hon stannar, backar ner i diken, kastar sig och sticker hem.
Jag har aldrig hoppat av och gett mig när hon gjort såhär, någon gång har jag vänt hem efter att ha stått still/backat ner i diken i två timmar.
Men ska jag hoppa av och leda förbi det "läskiga" i sånna här situationer?

Ursäkta trådkap!

Läs råden igen, så förstår du.

 

[mik]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Snälla du.
Jag har kommenterat att FART vare sig det är "fart" eller "full fart" inte hjälper ett jota om hästen verkligen vill stå emot. och nej du kommer INTE ha hästen framför dig i den situationen, det lovar jag dig.
så nej, du kan inte med styrka, skänklar osv rida på i fart på en häst som inte vill utan bestämt sig för att stanna och backa.
Jag illustrerade omöjligheten att ens med största råstyrka eller våld rå på en häst som inte vill. Jag har inte skrivit att du våldför dig på dina hästar, läs kommentarerna i deras rätta perspektiv i diskussionen.

Snälla du själv...
Du har i dina inlägg en ton som en riktig besserwisser att det bara är ditt sätt som någonsin kan fungera på en häst. Man kanske ska vara lite mer öppen för olika ideer, dessutom är det flera som skriver att de har uppfattat att det har gått bättre när de ridit med lite mer FART, men alla de gör väl också fel.

Jag har inte heller skrivit att man kan få en häst som redan backar att gå framåt med fart, men man kan förhindra att den börjar om man rider i ett något högre tempo oavsett gångart.

Sedan om jag har hästen framför mig eller inte har väl du inte en aning om.

Så fort det kommer upp en tråd om hantering av hästar på olika sätt är det alltid någon som tror att de sitter på "den enda sanningen", den som har den inställningen är oftast den som vet/kan/fattar minst.....oavstt inriktning på sin hantering.
Ju mer man lär sig dessto mer inser man att man inte kan, klycha men ändock sant.

 

[mackan]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

du verkar ha vaknat på en mycket dålig sida.
Låt bli att komma med antaganden och påstå att jag anser att jag har den enda sanningen. du har huggit på en kommentar där jag inte höll med dig, det är inget att hetsa upp sig för, vi tycker olika och jag har rätt att bemöta ditt inlägg och säga att jag har en annan åsikt. end of story för min del. Håll en trevlig ton. Jag betackar mig för spydigheter och har trianglat ditt inlägg.

 

[mik]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Undrar vem som har en spydig ton och kommer med antaganden, du kanske ska läsa dina egna inlägg igen. Jag har inga problem med att man tycker olika, det gör man hela tiden, men det innebär inte att andras sätt är fel eller inte fungerar. Har även trianglat ett av dina inlägg.

 

[lindgreen]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Dock har jag aldrig tillåtit att hon svänger runt eller går iväg någonstans. Det enda hon har fått göra är att backa, vill hon gå ner i ett dike eller backa in i ett träd är det upp till henne.
Sen har det varit viktigt att inte direkt störa henne. Vill hon backa så får hon backa helt enkelt.

Till TS!

Jag har inte läst alla inlägg nu..
Funkade super på min pålle med! Hans problem var i detta fallet att han blivit riden väldigt orättvist riden innan, med mycket piskor m.m...
Han strulade som tusan precis som din, backade, snurrade runt m.m. När han backade så fick han backa, precis som han ville. In i träd, ner i diken, ut på åkrar.. Jag gjorde ingenting förrän han stannat, då bad jag honom vänligt men bestämt att gå framåt till "utgångspunkten" och sedan vidare. valde så självklart ridvägar utan några djupare diken m.m Efter någon månad så liksom tröttnade han eller vad man kan säga.. Han förstod att det hjälpte inte.
Nu 5 år senare går han överallt med eller utan sällskap!
Har du testat att aktivera din pålle under ridturen? Jobba med honom, gör skänkelvikningar, rid i serpentiner m.m. Detta kan leda till att han "glömmer" av att han ska försöka hem igen. Iallafall värt att testa. Men för allt i världen, gör ingen stor sak av det och spänn dig inte. Försök tänka dig hela ridturen i huvudet, lugn och mysig med strålande sol.

 

[lindgreen]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Poängen är att du INTE ska lägga till skänkeln, dra i tygeln eller svänga, eller göra NÅGOT där han vinner, han ska stå och ha dödens tråkigt tills han själv gör en ansats att gå fram. då rider man på och låtsas som det regnat, och stannar och backar han igen gör man om det.

Är helt med på detdär! En häst jag ridit för några år sedan stannade och vägrade gå framåt. Ingen backning, ingenting! Stod blickstilla. Så jag satt i vad som kändes som år och dar och bara väntade ut henne. MEN. När hon gjorde ansats till att gå framåt fick hon inte det.. Jag satt där i ca 30 minuter till, med en häst som gått från att vägra gå framåt till att verkligen göra ALLT för att FÅ gå framåt. Hon testade en gång till efter det, då satt jag nog 25 minuter på stillastående häst, 20 av dom minutrarna gick till att hindra henne gå framåt. Denna principen har funka i flera olika lägen för mig då jag jobbat med unghäst/bångstyriga sk "problemhästar"
Det är kul för hästen när den väljer att stanna och bli stillastående, men dock inte lika kul för hästen när jag väljer att den ska stanna och bli stillastående. Då har jag helt plötsligt tagit kontroll över situationen, och hennes sätt att trotsa mig har helt plötsligt blivit mitt sätt att lösa problemet på.. Gud vad det är svårt att förklara. De enda som förstått är de som sett det på riktigt!

Principen funkar ofta för svårfångade hästar i hagen. Dom tycker det är jättekul när dom väljer att springa ifrån mig, då byter jag roll. Jag jagar runt hästen i hagen, den första sträckan är det kul, sen ser man att hästen ger efter mer och mer, till slut står hästen stilla trots att man går emot den, och står sedan stilla medan jag sätter på grimma m.m.

Någon som förstår min princip? Jag ger ganska luddiga förklaringar

 

[mackan]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Ja jag förstår principen helt och hållet, vi har samma erfarenheter.

 

[Zettan1]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Mitt sto har kansat sig precis som din vallack gör!! jag har försökt allt.. inget har funkat.. förns nu!!
Jag lät grannen rida henne, helt plötsligt så släppte det! Det var som om någon annan behövde tala om för henne att skärpa sig lite. Nu knatar hon fram överallt.. helt sjukt! Stannade dock häromdagen och vart rädd för några hästar.. fick ge upp eftersom hon vart helt galen och man blir ju rädd att de ska göra illa sig. Idag red syrran förbi samma ställe och hon gjorde ingenting.
De är bra knasig de små liven.. så nu försöker jag rida där jag vet att det inte finns nåt som hon kan bli rädd för, och syrran rider de turer som är lite knepigare eftersom det går bättre för henne. Så mitt tips är att ta hjälp utav någon som kan rida honom och testa hur det funkar!

Lycka till!!

 

[lindgreen]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Ja jag förstår principen helt och hållet, vi har samma erfarenheter.

Alltid kul att höra om folk som jobbar på samma sätt

 

[Annnaw]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Hej! Eftersom att jag inte är så superkunnig inom hästar, men ändå kan rätt så bra, så vet jag inte om detta hjälper. Men du kan ju försöka att göra hästen koncentrerad på annat, inte så att den bara tänker på "när den ska börja tjorva". Därför kan du göra (direkt du kommer ut på vägen) halter, volter, halvhalter, lite skänkelvikning sicksack på vägen/skogsvägen osv. Då blir ju hästen mer uppmärksam på det och tänker inte så mycket på omvärlden. Kan ju vara ett tips. Men om det låter som att jag är helt på en annan planet så behöver du inte följa mitt råd kram Anna

 

[shlubberdubb]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Hej Anna

Jag dressyrarbetar även i skogen. Inte bara rida rakt fram på lång tygel. De ska gå undan för skänkel, de ska gå på tygeln. Precis om på ridbanan får de också gå på lång tygel och pausa. Den här hästen kan tvärnita oavsett vad man gör och det är när han nitat som man inte har en suck, så vida inte det handlar om att han blivit rädd. När han är rädd kan jag komunicera med honom. När han trotsar finns det ingen kontakt. Konstigt nog.

Men i alla fall - i normala fall är ditt råd alldeles utmärkt och något jag gör för att distrahera. Den här pållen kan distrahera sig själv medans jag är upptagen med att distrahera honom och så står vi där med bakbenen i ett dike och en telefonstolpe i rumpan.

 

[mackan]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Puttar upp tråden och är nyfiken på hur det gått?

 

[shlubberdubb]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Långt om länge kommer en lång rapport.

Det har funkat kanon att promenera i skogen, rida ut med andra, rida hemma, longera & tömköra på ridbanan själv. I lördags var syrran och jag ute i skogen och återigen dundrade hon förbi mig i full kareta och pålle gör .... ingenting. Lullar på i samma takt. Blinkar inte ens åt syrran och araben som visslar förbi i värsta Mulle stilen.

Idag skulle jag då ut själv. Går första biten, som vanligt. Gör alltid det, även med sällskap. Sitter upp och det går framåt. Så kommer första spinnen runt och backandet. Jag är helt passiv. Han stannar - åt rätt håll - och jag är fortfarande passiv. Väl medveten om att nu kan vi bli stående och surar på mig själv för jag inte tagit med ipoden. Hinner bara tänka tanken när han plötsligt går. Fortfarande åt rätt håll. Jag hojtar bra och ger honom en klapp. Han spatserar framåt, stolt som en tupp. Och så upprepas det. Spinna, backa, stanna, stå ett par sekunder, gå framåt.

Vi håller på så ett tag. Plötsligt känner jag hur han börjar darra, hjärtat börjar bulta och han sniffar i luften. Skritten blir mer tveksam men rör sig fortfarande framåt. Jag spanar runt för tydligen har han upptäckt något. Ser då i mittsträngen på grusvägen ENORMA spår efter klövar. Hyffsat färska. En älg har gått samma väg som vi nu följer. Pålle är duktig och fortsätter om än väldigt tveksam. Jag fortsätter vara passiv och fokserar på att andas lugnt och inte själv bli stressad. Precis där jag ska svänga in på en stig far ett rådjur iväg. Pålle ställer sig med vänster benpar i vänster vägdike och höger benpar i höger dike. Han prakitisktkt taget ligger ner med benen spretande utåt sidorna. Ögonen hoppar ut på skaft och näsborrarna är stora som tefat. Han kravlar sig tillbaka till upprätt ställning och jag inser att jag sitter på en 570 kilos handgranat där man dragit sprinten.

Tre steg framåt, backa ner i diket, bocka upp ur diket, backa ner igen, bocka upp igen, småresa på sig o.s.v. Jag håller mig passiv. Otroligt nog FORTSÄTTER han in på stigen. Vi kommer kanske 20 meter in och han börjar igen. Darrningarna är nu skakningar, hjärtat slår så jag känner den i skänkeln. Han backar ut i sankmark. Blir mer och mer skärrad. Fötterna sjunker i dyn och han känner att han inte får fast mark (hade lera nästan upp till haserna såg jag hemma). Småreser lite. Sedan reser han sig lite längre stund och börjar svänga runt i det läget. Jag är beredd på att när han går ner kommer han småbocka. FEL!

PANG! Ur det som liknar en levad far han rakt upp i luften och dyker ner. Det kändes som om vi hoppade ett hinder på 1.70 från stillastående. Han fullständigt exploderar rakt upp. Fråga mig inte hur jag lyckas sitta kvar. Det går över mitt förstånd. Jag har nog aldrig varit med om något jävligare någonsin. Han har ALDRIG gjort något liknande. Han kan busa och bralla och senaste uteritten med syrran bjussade han på mjuka bekväma små rullande bocksprång i serie som var som en gunga, i galoppen. Men det var inga problem att plocka ner honom och det eskalerade inte alls. Nu var det ren skär skräck hos honom. Jag kände att det kommer komma fler sådana här explosioner och dom kommer jag inte klara. Inte en chans, så jag väljer att frivilligt hiva mig av och landa på fötterna med ett stadigt grepp om tygeln. Han fick lite bannor för luftfärden men jag ser också att han är väldigt nära panikgränsen. På något sätt verkar det som om bannorna får honom att bli kontaktbar (ungefär som en örfil kan göra med en människa som är hysterisk) och han börjar lyssna på mig.

För att inte låta rädslan vinna över honom går jag hela resten av rundan. Försöker ha honom bredvid mig eller aningens framför. Så fort jag hamnar lite bakom hans öga börjar paniken komma krypande hos honom igen och han skyggar för allt. Ett granbarr som rör sig i vinden 700 meter bort får honom att vilja krypa ur skinnet. Drar tygeln över huvudet och går framför honom hållandes i tygeländen och han följer mig hur lugnt som helst. En helt annan häst. Inser också att skogen är knäpptyst. Inga fåglar som låter. Hör hur det rör sig i markerna utom synhåll. Något är där. Men så länge jag går med lugna bestämda steg längs med skogsvägen och håller mig framför honom följer han mig i mina fotsteg.

Väl hemma sitter jag upp och rider en stund på ridbanan och jag sitter på samma goa trygga rygg som alltid när vi jobbar hemma.

Så ett visst mått av istadighet finns där men det är inte i närheten av den rädsla den här hästen känner när han är ensam utanför stallplanen. Han har blivit ensam i hagen en gång när han inte fattade att de andra gått till grinden och var påväg in i stallet. När han väl kom så var han fullständigt skräckslagen och fruktansvärt mammig när jag fått in honom. (För att inte tala om hur rädd jag var att något hade hänt honom när jag hade tagit in 3 av total 5 hästar. Den fjärde är kvar och han, den femte, finns inte någonstans. Då var jag farligt nära paniken själv.)

Så frågan är om det är lönt att utsätta honom och mig själv för att rida ut ensamma. Spontant känner jag att det inte är rättvist mot hästen att utsätta honom för den stress och den panik han känner. Varesig han eller jag har någon glädje av det när det skall vara så här. Vill jag ut kan jag alltid promenera bredvid, jag menar framför, och får då själv lite motion på köpet. Han gillar verkligen att jobba på ridbana eller i ridhus och det kan han göra själv utan några problem alls. I skogen är det för mycket som är farligt, enligt honom. Och då blir han farlig för både sigsjälv och mig.

Så kontentan av det hela är att vi lägger ner detta med att rida ut själva. Han behöver den visuella ledaren framför sig som han kan följa och det har han inte när jag sitter på ryggen.

 

[lindgreen]

Sv: Omöjlig att rida ut själv - hjälp.

Kul att du lyckades hantera situationen så bra!! Låter som du har valt rätt beslut, du känner ju din häst själv. Jag såg ut medan jag läste om älgspår, rådsjur och en livrädd häst. Ge pållen en morot från mig! Tack för uppdatering och lycka till med allt.