Öppen och ärlig diskussion om att gå ned i arbetstid vs. jobba heltid

Bukefalos 30 år!

BusBarro

Trådstartare
Hej!

Jag och min man diskuterar fram och tillbaka här hemma om att gå ned i arbetstid eller inte.
Våra barn är 4 och 6 år. Vi jobbar idag heltid och barnen går på förskola 7.15-16.00 mån-tors samt 7.15-13.00 fredag.
Den stora går i förskoleklass plus fritids samma tider.
Vi båda känner att barnen är helt slut när vi kommer hem på eftermiddagarna samt att det är så mycket tjafs och gnäll på dom. Det är svårt att få till en vettig kväll. Att de bråkar vet jag inte om det bara beror på trötthet men absolut att det finns med i ekvationen.
Mannen kunde justera sin arbetstid lite så han går hem 14.30 på torsdagar och hämtar direkt då så jobbar han in den timmen någon kvart här och där istället.

Jag skulle vilja höra era erfarenheter och hur ni tänkt/tänker kring heltidsjobb/deltidsjobb.
Hur ni tänkt kring förlorad inkomst och pension eller bara allmänna tankar.
Nu generaliserar jag men oftast är det kvinnan som går ned i tjänst och i vår familj om bara jag skulle gå ned i tjänst skulle det innebära att jag alltid får lämna och hämta vilket jag tycker skulle sätta stor press på mig.

Men jag vill gärna ha er input!

MVH
 
Jag har väl tyvärr inte tänkt så mycket på pension som jag borde ha gjort, men jag jobbar 90% och känner mest att det är en kort tid i livet och det ökar min livskvalitet väldigt mycket så det får vara värt det. Min sambo har ett mer flexibelt jobb och jobbar 100% men kan styra arbetstiderna mer och jobba ikapp på kvällar. Vi delar på hämtning och lämning men våra barn har inte så mycket kortare tider än era, de har tid 7.30-16 varje dag men jag hämtar oftast 15.30 mina tre dagar i veckan eftersom jag jobbar nära hemmet och snabbt kan vara där. Min sambo hämtar 16 två dagar i veckan. Vi har gjort så att den som inte hämtar lämnar så den andra kan komma iväg tidigt till jobbet.
Om jag hade jobbat heltid hade jag hämtat först strax innan 17 och det hade blivit stressigt med mat och annat tycker jag. Nu kan vi ofta ta en sväng förbi en lekplats på vägen hem och det är skönt även för mig att få lite luft efter arbetsdagar som jag nästan helt spenderar framför en dator.
 
Jag har inga barn men har ändå valt att jobba deltid, 80%. Jag vill helt enkelt ha mer fritid och mer tid för mina hobbies. Jag jobbar inte kortare dagar utan fem dagar varannan vecka och tre dagar varannan vecka. Jag har ett mycket välbetalt jobb och behöver inte göra speciellt stora uppoffringar ekonomiskt för att det ska gå ihop så för mig är det värt det.

Som det ser ut nu får jag ändå en pension som täcker mina vardagsutgifter och jag har ett sparande som är tänkt att användas till resor m m som pensionär. Jobbet är heller inte fysiskt krävande så det går att t ex jobba 50% långt över man är 70 om man vill.
 
Den korta dagen med hämtning vid 13 kanske passar bättre mitt i veckan, som en extra chans till återhämtning, istället för på fredagar? Bara som en idé, det kanske inte funkar av andra skäl. Men fredagar på vår förskola känns lite lugnare och många hämtar tidigt så det är stillsammare dagar generellt på fredagar ändå.

Kan ni avsätta mer pension privat om ni båda går ner lite i tid en period och testar/utvärderar?

Nu är ju båda våra i förskoleålder men vi kommer testa att jobba heltid båda två. Vi har dock båda möjlighet att jobba hemifrån, så vi kommer att turas om att göra det. Den som jobbar hemifrån börjar jobba tidigt och hämtar "tidigt". Man hinner förbereda lite av middagen på sin egen lunchrast så eftermiddagen blir lugnare. Den som inte jobbar hemifrån lämnar barnen på förskolan, och kommer hem lagom till middagen är klar. Förskoletiderna blir ungefär 8-15:30, men vi har schemalagt 7:30-16 för att ha lite marginaler. Vi har gångavstånd till förskolan och kan båda cykla till jobb så vi har inga större pendlingstider vilket såklart underlättar.
 
Jag jobbar 88,75% och min man jobbar 90%, helt klart värt att förlora inkomst när båda har möjlighet att få bättre schema och kortare dagar. :)
 
Hej!

Jag och min man diskuterar fram och tillbaka här hemma om att gå ned i arbetstid eller inte.
Våra barn är 4 och 6 år. Vi jobbar idag heltid och barnen går på förskola 7.15-16.00 mån-tors samt 7.15-13.00 fredag.
Den stora går i förskoleklass plus fritids samma tider.
Vi båda känner att barnen är helt slut när vi kommer hem på eftermiddagarna samt att det är så mycket tjafs och gnäll på dom. Det är svårt att få till en vettig kväll. Att de bråkar vet jag inte om det bara beror på trötthet men absolut att det finns med i ekvationen.
Mannen kunde justera sin arbetstid lite så han går hem 14.30 på torsdagar och hämtar direkt då så jobbar han in den timmen någon kvart här och där istället.

Jag skulle vilja höra era erfarenheter och hur ni tänkt/tänker kring heltidsjobb/deltidsjobb.
Hur ni tänkt kring förlorad inkomst och pension eller bara allmänna tankar.
Nu generaliserar jag men oftast är det kvinnan som går ned i tjänst och i vår familj om bara jag skulle gå ned i tjänst skulle det innebära att jag alltid får lämna och hämta vilket jag tycker skulle sätta stor press på mig.

Men jag vill gärna ha er input!

MVH
Ingen av oss gick ned i tid. Men vi hade å andra sidan inte problem med att barnet var helt slut vid hämtning. Det var långa dagar. Vi sa att förskolepersonalen kunde låta honom sova så länge han ville på vilan och han sov då väldigt länge. :) Vi delade på hämtning och lämning.
 
Den korta dagen med hämtning vid 13 kanske passar bättre mitt i veckan, som en extra chans till återhämtning, istället för på fredagar? Bara som en idé, det kanske inte funkar av andra skäl. Men fredagar på vår förskola känns lite lugnare och många hämtar tidigt så det är stillsammare dagar generellt på fredagar ändå.

Kan ni avsätta mer pension privat om ni båda går ner lite i tid en period och testar/utvärderar?

Nu är ju båda våra i förskoleålder men vi kommer testa att jobba heltid båda två. Vi har dock båda möjlighet att jobba hemifrån, så vi kommer att turas om att göra det. Den som jobbar hemifrån börjar jobba tidigt och hämtar "tidigt". Man hinner förbereda lite av middagen på sin egen lunchrast så eftermiddagen blir lugnare. Den som inte jobbar hemifrån lämnar barnen på förskolan, och kommer hem lagom till middagen är klar. Förskoletiderna blir ungefär 8-15:30, men vi har schemalagt 7:30-16 för att ha lite marginaler. Vi har gångavstånd till förskolan och kan båda cykla till jobb så vi har inga större pendlingstider vilket såklart underlättar.
Kan lägga till att vi hade mycket mer bråk och stök hemma när 4,5-åringen bara gick 15 timmar i veckan pga föräldraledig med småsyskon :crazy: Han var verkligen understimulerad och saknade jämnåriga kompisar, gick 15 timmar fördelat på tre dagar i veckan och var ledig resten. Hemskt! Svårt att hitta den där gyllene balansen där de får precis lagom mycket tid i förskola/skola+fritids.
 
När vår dotter gick på förskolan så gick hon bara 3 dagar/vecka i början. Jag var ledig en och min man en. Sen gick min man upp till heltid vilket innebar att varannan vecka var han ledig en vardag. Så var dotter gick 3 dagar varannan vecka och 4 dagar varannan vecka. När hon gick i skolan var jag ledig en dag varannan vecka tills hon fyllde 8 år.

Jag ville inte gå ner i tid och bara sluta en timme eller två tidigare. Det hade inte gett något.

En hel dag ledigt däremot kändes bra! Hade jag gjort det igen hade jag lagt min lediga dag på onsdagar för att dottern skulle få en paus mitt i veckan istället för måndag/fredag för att få en längre helg.
 
Den korta dagen med hämtning vid 13 kanske passar bättre mitt i veckan, som en extra chans till återhämtning, istället för på fredagar? Bara som en idé, det kanske inte funkar av andra skäl. Men fredagar på vår förskola känns lite lugnare och många hämtar tidigt så det är stillsammare dagar generellt på fredagar ändå.

Kan ni avsätta mer pension privat om ni båda går ner lite i tid en period och testar/utvärderar?

Nu är ju båda våra i förskoleålder men vi kommer testa att jobba heltid båda två. Vi har dock båda möjlighet att jobba hemifrån, så vi kommer att turas om att göra det. Den som jobbar hemifrån börjar jobba tidigt och hämtar "tidigt". Man hinner förbereda lite av middagen på sin egen lunchrast så eftermiddagen blir lugnare. Den som inte jobbar hemifrån lämnar barnen på förskolan, och kommer hem lagom till middagen är klar. Förskoletiderna blir ungefär 8-15:30, men vi har schemalagt 7:30-16 för att ha lite marginaler. Vi har gångavstånd till förskolan och kan båda cykla till jobb så vi har inga större pendlingstider vilket såklart underlättar.

Vi kan absolut avsätta lite mer till pensionen, den möjligheten har vi.
Jag har flexibla arbetstider men det har inte min man. Han börjar alltid 6.30 och då behöver han vara ombytt så han åker 6.15 hemifrån och har av det skälet svårt att lämna på morgonen.
Fredagen är kort av den anledningen att han jobbar på industri och de slutar vid 12 på fredagar (förutom en dag i månaden då de turas om att jobba till 16 men då hämtar jag tidigt) så tyvärr kan vi inte ändra på fredagstiden.
 
Nu är det längesen, men när min dotter (som nyss fyllt 25) var liten så jobbade jag olika varianter av deltid tills hon fyllde 8. Först när jag började jobba efter föräldraledigheten jobbade jag 50% (hennes pappa och jag delade på ledigheten/jobbandet i några månader), sen när hon började på förskolan gick jag upp till 60% (hon fick korta dagar må-ti och to-fr, onsdagar helt ledigt, hennes pappa lämnade och jag hämtade), när hon blev något äldre gick jag upp till 75% (fortfarande ledig onsdag, övriga dagar längre än tidigare, fortfarande pappa som lämnade o jag som hämtade) och slutligen blev det 87,5% (jag jobbade 7 timmar varje vardag). Jag har inte räknat på vad det eventuellt betydde för min pension, men jag är (och var även då) höginkomsttagare, så hade ju råd att jobba mindre än heltid och tyckte att vi fick bra balans mellan jobb, fritid, förskola och skola på det här sättet. Det var nog faktiskt också en förutsättning för att jag skulle ha tid att också ha häst under småbarnsåren.
 
Tillägg: jag tror det är jätteviktigt att dela på hämtning och lämning precis som du säger, det är en otrolig stress annars.
Det tror jag också!
Inte något vidare svar kanske då jag är ensamstående med barn som går i 3:an. Jag har ett flexibelt jobb som tur är, så vi kan oftast skippa fritids nu för tiden. Märker en stor skillnad, hon är piggare och allt blir enklare när jag kan hämta direkt när skolan slutar typ 13:30 jämfört med när vi kommer hem vid 16:30, svinhungriga, stressa med läxor, knappt hinna leka osv.

För mig som ensam är det ju dock stor stress att alltid ansvara för hämtningar/lämningar, så kan man dela på det är det ju suveränt. Men ja, mina 5 cent är att min unge iaf mår bättre sedan hon kan få vara lite mindre på fritids. Jag fortsätter ju jobba när jag hämtat henne tidigt, men då är hon hemma, kan käka mellanmål när hon vill, chilla, göra läxor, leka osv utan stress. 🥰
 
Intressant tråd!

För min egen del vore det absolut, utan tvekan, värt att gå ner i tid om levnadsstandarden inte skulle påverkas alltför mycket.
Vi skämtar om att jag ska bli hemmafru/lyxhustru sen efter föräldraledigheten.
Fast helt utan jobb hade jag nog inte velat vara heller... Men jobba 50-60% hade ju vart en dröm.

Jag har bara jobbat heltid en kort period i mitt liv, så inte värt. 75-80% tycker jag varit lagom. Nu har ju våra scheman blivit skit och mög också (vården), så har det inte ändrats tills jag ska tbx hoppas jag verkligen vi har råd med att jag går ner till 50-60%.
Pensionär vet man inte ens om man blir, men jag tänker att vi får väl ha nåt upplägg att min man ger mig lite isf typ.

När det gäller tider på fsk jobbar jag skift och min man dagtid, så det bör gå att få till korta dagar på fsk ofta.
Sen är det ju också frågan hur det blir för barnet, om han missar saker då typ och liksom inte kommer in i det. Men det får vi väl se hur vi gör.
 
Jag planerar att jobba 75-80% när barnet börjar förskola, men troligen mer fördelat med en ledig dag eller två halvdagar då jag tror det ger mer för både mig och barnet. Men så har jag aldrig varit road av att jobba heltid och tycker heltidsnormen är förkastlig på många sätt. Pappan har tidigare sagt att han vill jobba heltid, men behövde gå ner i tid nyligen för att det ska funka för oss och jag tror han tycker det varit rätt kul att få mer tid med barnet och fungerat bättre än väntat, men har också ett väldigt flexibelt jobb så vi får se vad han känner när vi är där..

Hämtning och lämning tycker jag man ändå kan dela på? Varför blir det bara du som ska sköta det om du går ner i tid? Hur ser det ut idag?

Pension orkar jag inte bry mig om. Vem vet hur pensionssystemet ser ut, om jag lever och om jag alls får gå i pension.. bättre att leva och må bra nu. Inkomstbortfall tar jag hänsyn till i det fall det påverkar om vi har råd med livet vi vill leva, men har inget behov av en lyxig livsstil och vi har valt bort bil och liknande. Men så har jag jobbat deltid i flera år även innan barn så tror att min tankar om ekonomin är annorlunda än någon som önskar och behöver jobba heltid.
 
Lediga dagar är inte så mycket värt det för oss då den stora har skolplikt. Det är mer värt att få kortare dagar (tyvärr) kan känna lite sorg över det men så är det.
Eftersom min man har statisk tid när han måste börja på jobbet innebär det att jag alltid lämnar. Han har fixat så han kan jobba kortare dagar torsdagar och fredagar och då hämtar han barnen.
Då är det mån-ons kvar och min plan var att fråga om jag kan testa jobba 1 timme mindre, dvs hämta vid 15.00 och se om det gör någon skillnad för barnen att komma hem lite tidigare. Så får vi utvärdera om det räcker eller om vi skulle behöva korta ned dagarna ännu mer. Men då blir det också så att jag får både lämna och hämta dessa tre dagar.
 
Jag gick ner i arbetstid när sonen var liten, jag slutade tidigare varje dag just för att kunna hämta lite tidigare på förskolan. Har en bit att pendla så jag åkte tidigt och min man lämnade strax före 8. Sedan kunde jag sluta 14.30 så jag hämtade 15.30 på eftermiddagarna. Det blev inte jättemycket tidigare men ändå stor skillnad tyckte jag mot att komma hem vid 17.

Vi gjorde så att min man betalade in en summa varje månad till mitt privata pensionssparande, det var fortfarande så att jag "gick back" pensionsmässigt varje månad men en liten kompensation i alla fall. För mig kändes det viktigt att det kompenseras på något sätt och att det sker direkt så man inte tänker att det ska ske när man väl är pensionär för vet hur livet ser ut då?
 
Vi har liknande diskussioner men ser behov av litet extra eftertanke dels utifrån våra respektive lönelägen, dels utifrån vår respektive kvarvarande tid i arbetslivet. Vi kan behöva göra något utjämnande för ekonomins skull, och utformningen av det är inte alldeles självklar men det löser vi.
Sen håller jag med om att det bästa vore att dela på lämning och hämtning, det får vi nog också till men inte heller det är alldeles enkelt. Det kräver i praktiken dessutom att båda våra bilar har två barnstolar, vilket gör att det inte funkar så bra med en stor rymlig familjebil plus en liten snål pendlare - även andrabilen skulle behöva vara åtminstone mellanstor. Hur man än vänder sig...
 
När det kommer till ekonomi tänker jag att man först och främst får se över vilka ekonomiska förutsättningar man har. Ibland upplever jag att diskussionen om jämställdhet fastnar där, och det kanske inte är så konstigt eftersom en stor del av den feministiska resan har handlat om ekonomisk frihet. Den är viktig för oss. Men många utav oss har också ekonomisk frihet idag. Vi riskerar inte att bli beroende av en man, vi riskerar inte att bli fattigpensionärer om vi arbetar och sparar som vi ska. Så om man har dessa förutsättningar tycker jag att vi bör vrida diskussionen till; hur mycket pengar vill jag ha, och hur mycket tid vill jag ha med barnen. Mer pengar är inte alltid rätt val, för alla, och jag tycker att det är lite trist att det ibland låter så. Man kan också välja att gå ner i tid och anpassa sina utgifter därefter, för att kunna vara mer med sina barn när de är små, likväl som att man kan välja ett roligare yrke före ett som är högre betalt. Det gäller givetvis män och kvinnor i lika hög grad. Så det var väl bara det jag ville säga om det. Om din ekonomi är trygg så ser jag inga problem med att du också har valfrihet.

Sen en annan tanke är hur stor skillnad det skulle bli för er att gå ner i tid, men ni känner era barn bäst givetvis. Jag upplever också att vi har mycket tjafs och gnäll när vi hämtar, men jag upplever inte att det spelar någon större roll vilken tid vi gör det. Det är som att hela dagens känslor kommer upp när de ser mamma eller pappa. Vi försöker lösa det med extra mellis, lugn stund, mycket kontakt. I vårt fall tror jag att gå ner i tid hade gjort att läget hade varit likadant, fast med mindre pengar. Visserligen med mer tid med barnen på vardagarna, och det hade jag gärna tagit.
 
Våra barn, snart 2 respektive snart 4 år, går ca 8-16 på förskolan. De är absolut trötta när vi hämtar dem, vissa dagar väldigt trötta, men vi brukar konstatera att de är nästan ännu tröttare på helgerna vid den tiden när de hängt med oss en hel dag. Vi tror därför att det inte hade gjort så mycket med deras energinivå om vi hade hämtat tidigare.

Vi vill absolut undvika att gå ner i tid så länge det känns hanterbart. Vi har båda flexibla jobb så stressar inte på morgonen och kan förbereda lite middag och annat under dagen om det behövs. Däremot är det jobb som är svåra att i praktiken gå ner i tid på, det blir lätt att man gör samma mängd men på kortare tid och för mindre lön och det känns inte lockande.
 
När det kommer till ekonomi tänker jag att man först och främst får se över vilka ekonomiska förutsättningar man har. Ibland upplever jag att diskussionen om jämställdhet fastnar där, och det kanske inte är så konstigt eftersom en stor del av den feministiska resan har handlat om ekonomisk frihet. Den är viktig för oss. Men många utav oss har också ekonomisk frihet idag. Vi riskerar inte att bli beroende av en man, vi riskerar inte att bli fattigpensionärer om vi arbetar och sparar som vi ska. Så om man har dessa förutsättningar tycker jag att vi bör vrida diskussionen till; hur mycket pengar vill jag ha, och hur mycket tid vill jag ha med barnen. Mer pengar är inte alltid rätt val, för alla, och jag tycker att det är lite trist att det ibland låter så. Man kan också välja att gå ner i tid och anpassa sina utgifter därefter, för att kunna vara mer med sina barn när de är små, likväl som att man kan välja ett roligare yrke före ett som är högre betalt. Det gäller givetvis män och kvinnor i lika hög grad. Så det var väl bara det jag ville säga om det. Om din ekonomi är trygg så ser jag inga problem med att du också har valfrihet.
Jag tycker detta är ett väldigt vettigt inlägg och väl värt att tänka på! Jag ville ha min tid där och då - för min dotter och för mig själv - och då fick det dels kosta lite i stunden och dels minska mina pensionsavsättningar under några år. Jag kommer precis som du skriver att klara mig ändå, jag har jobbat heltid i totalt 25 år som det är nu och kommer att göra det i 10-15 år till innan det blir dags att ta ut någon pension. De 7 åren jag jobbade deltid känns faktiskt försumbara i sammanhanget.

Sen en annan tanke är hur stor skillnad det skulle bli för er att gå ner i tid, men ni känner era barn bäst givetvis. Jag upplever också att vi har mycket tjafs och gnäll när vi hämtar, men jag upplever inte att det spelar någon större roll vilken tid vi gör det. Det är som att hela dagens känslor kommer upp när de ser mamma eller pappa. Vi försöker lösa det med extra mellis, lugn stund, mycket kontakt. I vårt fall tror jag att gå ner i tid hade gjort att läget hade varit likadant, fast med mindre pengar. Visserligen med mer tid med barnen på vardagarna, och det hade jag gärna tagit.
Jag håller med - vi hade också perioder med gnäll och stök vid hämtning trots bara ett barn och trots vanligtvis relativt korta dagar. MEN med kortare dagar och "mer dag kvar" när vi kom hem så blev det tid till trevlig och lugn samvaro lite längre tid på eftermiddagen/kvällen och det var väldigt viktigt för MIN sinnesfrid. Att känna att det "blev bra igen" efter en stökig hämtning, att inte resten av dagen färgades helt av det pga trötthet och tidsbrist. Så jag gillade upplägget med kortare dagar! Hade ju dessutom hund då också, och det var mycket värt att hinna en hundpromenad i dagsljus även under den mörkare delen av året!
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp