Jag tycker detta är ett väldigt vettigt inlägg och väl värt att tänka på! Jag ville ha min tid där och då - för min dotter och för mig själv - och då fick det dels kosta lite i stunden och dels minska mina pensionsavsättningar under några år. Jag kommer precis som du skriver att klara mig ändå, jag har jobbat heltid i totalt 25 år som det är nu och kommer att göra det i 10-15 år till innan det blir dags att ta ut någon pension. De 7 åren jag jobbade deltid känns faktiskt försumbara i sammanhanget.
Jag håller med - vi hade också perioder med gnäll och stök vid hämtning trots bara ett barn och trots vanligtvis relativt korta dagar. MEN med kortare dagar och "mer dag kvar" när vi kom hem så blev det tid till trevlig och lugn samvaro lite längre tid på eftermiddagen/kvällen och det var väldigt viktigt för MIN sinnesfrid. Att känna att det "blev bra igen" efter en stökig hämtning, att inte resten av dagen färgades helt av det pga trötthet och tidsbrist. Så jag gillade upplägget med kortare dagar! Hade ju dessutom hund då också, och det var mycket värt att hinna en hundpromenad i dagsljus även under den mörkare delen av året!
Jag tycker att det är trist att tiden med barnen på vardagarna är så kort när man arbetar heltid. Det blir nästan bara logistik. Frukost, iväg till förskolan och sen hem, laga middag, göra i ordning sig och läggning.
Jag tror inte jag vill gå ner i tid, men jag ska nog bli bättre på att ta ut lite föräldraledighet här och var. En onsdag, eller fredag. Jag ska nog sätta mig ner och räkna på hur många dagar vi har kvar och vilka vi eventuellt behöver till långa sommarlov osv. senare. Man kan ju vara tjänstledig också. Vi har råd med det.