Det märks ganska så tydligt om de tex busar med andra hundar med normal näsa. Om hunden med normal näsa varvar dem gång på gång och är helt opåverkad när den plattnosade helt enkelt inte orkar mer så tycker åtminstone jag att det är supertydligt. Jag har själv sett det, kommer inte ihåg rasen - men jag kommer ihåg att ägaren sa att den minsann inte hade problem med andningen. 3 varv klarade den i "högre" fart, sedan kroknade den och låg där medans min hund inte hade börjar hjässa ens.
Men umgås man bara med samma ras så är det svårt att se skillnaden givetvis. Har man då inte jättestor erfarenhet av andra raser så blir det givetvis svårt att upptäcka att hunden man har inte riktigt är funktionell, framförallt om man bara går koppelpromenader.
Skillnaden här är nog att tex papillon klarar av hur mycket som helst om man vill. Det är inte en ovanlig stallhund, och den klarar lätt vara med på ridturer i alla gångarter - även om den rasen också har börjat se problem med andningen pga deras lilla näsa i några exemplar. Även chihuahua har dessa problem, mer än vad papillon har, just pga liten näsa.
Här behöver vi passa oss ordentligt, har vi otur så finns det knappt några vettiga utkorsningsalternativ kvar när man vill gå ifrån boas.
Det är skillnad på att inte klara av mer och att inte freaka om den inte får x mängd.