Sv: Pepptråden 2013
Hoppas att du kommit igång med något upplyftande, det är alltid en bit på vägen! Man behöver faktiskt inte göra allt på en och samma gång, bättre att ta lite i taget och känna att man vill och orkar och sedan öka på successivt, tycker jag.
kl
Och här går det... acceptabelt, tror jag. Är kattvakt åt min pappa på landet och tillika i orten jag växte upp i, och trots att jag annars bor i pyttelilla Falun så är det verkligen jätteskönt att slippa "staden" en stund och bara vara. Gå förbi grannens hagar och klappa på hästarna, läsa en bok vid dammen nedanför huset, slippa trafik och rörelse och fulla människor på väg hem från krogen osv. osv.
Jag har i alla fall kommit igång med bantningen, träning morgon och kväll varav en löptur ute, samt regelbundna träffar med ragget. Sömnen är fortfarande inte vad den ska vara för en normal människa, men det får jag ta tag i när jag är 100% på att den här vardagsrutinen satt sig, känns som att det är bäst att lägga energi på en sak i taget. Så länge jag mår lite bättre med mig själv, vågar träffa snubben och slipper de här mentala dipparna så är jag nöjd (för stunden)!
Hoppas att du kommit igång med något upplyftande, det är alltid en bit på vägen! Man behöver faktiskt inte göra allt på en och samma gång, bättre att ta lite i taget och känna att man vill och orkar och sedan öka på successivt, tycker jag.
kl
Och här går det... acceptabelt, tror jag. Är kattvakt åt min pappa på landet och tillika i orten jag växte upp i, och trots att jag annars bor i pyttelilla Falun så är det verkligen jätteskönt att slippa "staden" en stund och bara vara. Gå förbi grannens hagar och klappa på hästarna, läsa en bok vid dammen nedanför huset, slippa trafik och rörelse och fulla människor på väg hem från krogen osv. osv.
Jag har i alla fall kommit igång med bantningen, träning morgon och kväll varav en löptur ute, samt regelbundna träffar med ragget. Sömnen är fortfarande inte vad den ska vara för en normal människa, men det får jag ta tag i när jag är 100% på att den här vardagsrutinen satt sig, känns som att det är bäst att lägga energi på en sak i taget. Så länge jag mår lite bättre med mig själv, vågar träffa snubben och slipper de här mentala dipparna så är jag nöjd (för stunden)!