För några veckor sedan kom nyheten att ett system som 4 av 5 kommuner använder för att hantera bland annat arbetsrättsliga ärenden, rehabiliteringsärenden samt hantering av arbetsskador och tillbud, har hackats. Idag har nyheten kommit att hackarna nu publicerat delar av dessa data om de kommunanställda.
Inom sjukvården går trenden alltmer mot att samla så mycket som möjligt av information om patienten i samma system, oberoende av vilken vårdgivare och typ av vård det handlar om.
Inom offentlig sektor pratas alltmer om vikten att kunna dela data mellan olika myndigheter, och samtidigt har dessa aktörer vanligtvis en mycket liten del egen drift och kontroll av sina IT-system utan det är idag outsourcat till leverantörer, som i sin tur ofta är beroende av andra leverantörer.
Personligen tror jag inte att det är möjligt att konstruera ett system som är garanterat hackningssäkert för all framtid. Inom IT-säkerhet säger man dessutom att användarna är den största risken för ett IT-system, men å andra sidan är ett system som inte är tillgängligt för användarna inte ett användbart system.
Hur tänker ni om att alltmer information om oss - från vaggan till graven, i lust som i nöd - lagras i allt större system, och delas med andra i allt större utsträckning, och i värsta, tänkbara fall...till slut hamnar på internet?
Sannolikheten för att det ska drabba en själv är förstås låg. Jobbar man inte hos en kommun eller inte har något sjukskrivningsärende, så behöver man ju inte bry sig denna gång. Har man inte gått till just den psykolog (i Finland vill jag minnas att det var?) vars journaler läcktes, så behöver man ju inte bry sig.
Men tänker ni på att det någon gång framöver kan bli just ni som drabbas, och tycker ni i så fall att det är ett problem eller något vi får leva med?
Inom sjukvården går trenden alltmer mot att samla så mycket som möjligt av information om patienten i samma system, oberoende av vilken vårdgivare och typ av vård det handlar om.
Inom offentlig sektor pratas alltmer om vikten att kunna dela data mellan olika myndigheter, och samtidigt har dessa aktörer vanligtvis en mycket liten del egen drift och kontroll av sina IT-system utan det är idag outsourcat till leverantörer, som i sin tur ofta är beroende av andra leverantörer.
Personligen tror jag inte att det är möjligt att konstruera ett system som är garanterat hackningssäkert för all framtid. Inom IT-säkerhet säger man dessutom att användarna är den största risken för ett IT-system, men å andra sidan är ett system som inte är tillgängligt för användarna inte ett användbart system.
Hur tänker ni om att alltmer information om oss - från vaggan till graven, i lust som i nöd - lagras i allt större system, och delas med andra i allt större utsträckning, och i värsta, tänkbara fall...till slut hamnar på internet?
Sannolikheten för att det ska drabba en själv är förstås låg. Jobbar man inte hos en kommun eller inte har något sjukskrivningsärende, så behöver man ju inte bry sig denna gång. Har man inte gått till just den psykolog (i Finland vill jag minnas att det var?) vars journaler läcktes, så behöver man ju inte bry sig.
Men tänker ni på att det någon gång framöver kan bli just ni som drabbas, och tycker ni i så fall att det är ett problem eller något vi får leva med?