Populärt med misshandlad häst?

Jag har inte försvarat ridskolans behandling av henne (i så fall borde hon väl vara kvar där!?) men min definition på misshandel är nog hårdare.
Och "rädd" betyder nog två saker, dels rädd som i skräck och dels rädd som i försiktig. Min häst är vaksam om vad som händer vid henne rumpa men hon har aldrig visat någon skräck. Hon är tex. den som får gå sist när man rider på vägar, just för att hon har uppsikt bakåt utan att bli skrämd.
Men, som sagt, jag anser att det var felaktigt av dem att behanlda min guldklimp på det sättet, men misshandlad hon hon inte blivit enligt mitt sätt att se på saken. (Kan f.ö. tillägga att min häst måste vara väldigt bra i skallen då det idag går umärkt att tömköra/rida/longera med spö och hon kan stå i spilta tom. i okända stall på tävlingar :love:)
 
På tal om misshandlade hästar kan jag säga det att min häst har varit en första klassens problemhäst som en del ansåg borde dömas ut för lynnesfel, i perioder kunde ingen rida honom eller knappt ens leda honom. Enligt vissa var han "jättetuff och skulle sättas på plats" och när dessa människor skulle demonstrera sina metoder fick vi en häst som sparkade och bet efter folk dessutom.
Jag följde mina instinkter och fick hjälp av min underbara NH-tränare. jag har aldrig någonsin slagit honom, och numera är han som ett lamm med mig och min mamma, men fortfarande jobbig mot folk som inte vet hur de ska göra
 
Att hon är bättre nu beror antagligen på att hon trivs bättre när hon inte är ridskolehäst med en miljon människor omkring sig och kanske litar så mycket på dig att du kan ha spö omkring henne. Självklart är hon rädd för saker som kommer bakifrån, det är helt naturligt eftersom hästen inte ser något rakt bakåt och måste vara uppmärksam om det skulle komma ett rovdjur bakifrån. Din häst är helt enkelt en naturlig häst, och det är något att vara glad för!
 
En häst som behandlas väl utvecklar inte skygghet eller räddsla för sådanna saker. Men sen kan man ju fråga sig om det är den förra eller nuvarande ägaren som är orsaken till problemet. Och varför inte hästen blir "bra".
 
jag har "bevis" på att Attack blivit vanvårdad/misshandlad.

han köptes på en slaktauktion av förrförra ägarna och då "ägde" polisen honom då de tagit honom och andra hästar ifrån en man som vanvårdat dom.

sen hans förra ägare va väl inte helt bra heller.. han hade ju 3 skor med brodd i och en hov utan sko.. i JUNI..
 
Håller med helt och hållet...
Ofta hör man det ena och det andra... som man redan när man hör verkar helt osannolikt...

Min första häst var rädd för stora karlar och lite allmänt nervöst lagd...

Han har tränats av en stor karl som... var världens snällaste men det hade varit lätt att dra slutsatsen att han blivit misshandlat.
Antagligen så var detta något som var medfött, (stamfel säger min pojkvän och jag måste nog hålla med)...
Denna häst var lite speciell i mångt och mycket och det var ingen idé att bli arg, utan jag brukade hoppa av och räkna till tio när det gick åt h-vete...
Kanske skulle man ha sagt att gamla ägarna hade misshandlat honom istället :idea:

Tycker att det är skillnad från häst till häst vad som räknas, tycker att en häst som hotar när den stegrar, alltså verkligen slår mot en antagligen har en ägare med ledarskapsproblem...
Tycker att i ett sånt fall att man har rätt att använda spöet EN gång, eftersom det faktiskt finns en ganska stor risk i det fallet, och det ska ju inte vara förenat med livsfara att hantera hästar...

Min häst kan vid trafikproblem (antingen i trafiken lr i hjärnan :D) stegra när vi är ute och promenerar men då BORT från mig och utan framben om man så säger...

När det gäller hästen som slår i vagn... Usch, sånt gillar jag inte alls... Skulle nog inte drämma till den med tömmen, tycker ofta de slår en gång till då i protest, hellre då ryta och nästa gång sätta på slagrem och dra åt ordentligt...

Mvh Johanna
 
Så tycker inte jag att man kan hårddra..

Jag har under ganska många år varit med och kört in unghästar.. Och har ser man väldigt bra på hur individerna skiljers sig åt och hur vissa tenderar att lättare ha/utveckla olika egenskaper!
De flesta hästar är ju bakrädda från grunden, ett beteende som arbetas/vänjs bort... men vissa förblir bakrädda till viss del hela livet.. trots att de arbetas dagligen!

Så varför välja att tro att alla hästar som inte ingår i den "normala" mallen är misshanterade?
Ta travhästen som ju ofta är en som "har blivit illa behandlad".. Travaren är en framavlad och utpräglad tävlingsindivid som ofta kommer från full tävlingskondition till ett liv i hagen och lättare prommednad ridning! Omställningen för denna blir ju helt tvärt om... och själklart uppträder hästen stressat... Istället för att köras i trav 2 mil, ska den helt plötsligt bära en ryttare i skritt i skogen, allt den lärt sig ställs på kant och från att "bara tänka framåt" ska den helt plötsligt förstå halvhalter och gå i snirklar...

Och i och med att hästen är stressad och inte förstår vad som förväntas av den, blir slutsatsen att hästen måste blivit misshandlad!
 
Precis! Men blir hästen verkligen rädd så kvittar det ju om du bestraffar, eftersom du aldrig kan bestraffa bort ett naturligt, instinktivt beteende. Detta resulterar ju snarare i att din häst inte litar på dig nästa gång något skulle inträffa. Men det är ingen lätt fråga (se också tråden om bestraffning kontra beröm på NH).

Resulterar rädslan i direkt "anfall" på någon annan häst eller människa skulle jag förmodligen bestraffa oavsett anledning. Stegring räknar jag inte som ett anfall, utan bara flykt (så som jag tänker mig det i detta fallet).
 
Att slå i förebyggande syfte skulle jag definitivt räkna som misshandel!
 
Jo, men det jag menar är att om hästen går på bakbenen av rädsla så använder jag rösten för att tillrättavisa den... gör den det för att den är busig och har överskotts energi kan den få en smäll med pisken vid rätt tillfälle. Stegrar den och slår med frambenen mot mig så åker den på smisk! :devil:
 
Syftade på bakskygghet och liknande.

Åjo, en välhanterad häst kan vara bakskygg utan att någon sin fått sig en enda smäll. Däremot är det få hästar som är hysteriskt bakskygga hela livet, det blir ofta bättre med tiden och träning. Men min valack var väldigt, vääldigt bakskygg som ung. Jag köpte honom som fyraåring och var inte förrän han var ungefär 6 - 6½ år som det började gå bort. Nu kan man nog krasha ett flygplan bakom honom utan att han skulle bry sig, men jag kan inte rida med spö, han blir rätt om jag petar med spöet på baket på honom, han fattar inte vad det är (spö från marken går bra).

Han var gravt känslig för om man la skänkeln för långt bak med förr, man kunde få ganska oväntade turboeffekter ibland när man tänkt sig en sidvärtsförflyttning ;)
 
Jo ibland undrar man...

Fast just om Aminette kan jag säga att hon blivit illa behandlad både från vad jag sett, hört (frän säker källa) och sett henne reagera.

Vad jag sett: förra ägarens ridstil...aj, aj, aj säger jag bara... Och hon är ökänd där jag kommer ifrån för att hon förstör hästar på löpande band. Bara något så litet som när jag provred och Aminette gick och slängde med huvudet och hon sa att jag skulle hålla i och trycka på så slutade hon. Samt att hon hade tagit bort hennes vargtänder och ridit henne på vanligt bett dagen efter. :crazy:

Hört: från henne första ägare (säker källa enligt mig) att hon som 4 åring gått hos en tjej där hon reds trots att man mer än väl kunde se revbenen och hon var "svullen" på alla fyra benen. När hon (första ägaren) frågade om detta fick hon svaret att mat var för dyrt!! :eek:

Första ägaren bad först om att få köpa tillbaka henne, men det fick hon inte, då hotade hon med att anmäla henne om hästen inte var såld inom en månad.

Däremellen så har hon varit hos minst två hästhandlare, vilket ju kan (obs...kan) båda mindre gott.

Sett hennes reaktioner: det gick inte att lyfta ett spö i närheten av henne utan att hon fick panik och skett i vad som var i vägen (boxväggar, grimskaft, eltråd). Och då var det inte att jag gick emot henne. Utan jag skulle flytta på pinnar eller spö... :crazy:
Hon var också enormt rädd om huvudet, men det kan ju ha andra orsaker.

Spö rädslan har tagit snart två år att arbeta bort. Numera kan hon bli förbannad över petande med spö, men aldrig rädd.

Därav tycker jag att jag kan säga att hon blivit illa behandlad.
 
Utan att ha läst svaren:

Människan har alltid ett visst mått av behov att "ta hand om" och "beskydda" missanpassade eller svag, speciellt vi tjejer, det finns det ju åtskilliga undersökningar på.

Hästen behöver inte vara misshandlad, känsliga individer kan bli tokiga av att vara missförstådda.

Ex, hade någon fått hand om vårat sto (som är född hos grannen och uppvuxen hos oss, nu 14 år) skulle den människan alldeles säkert, iaf i början, hävda att hon var misshandlad...

Hon bli rädd om man höjer handen häftigt, speciellt om hon är lite stressad, så hon har säkert blivit slagen med en käpp i huvudet. Hon stressar lätt upp sig och kan lätt bli "agressiv" dvs hota och se riktigt farlig ut så hon har säkert aldrig kunnat lita på någon. Säkerliogen har hon haft flera ägare som varit rädda för henne och inte blivit hanterad som ung. Definitiv så har hon oxå blivit piskad utan för boxen eftersom hon inte gillar att man inte går in till henne. Dessutom så har hon säkert hla kroppen full med skador och spänningar efterrsom hon är lite allmänt stökig och tjurig när man borstar. Dessut så har någon sabbat henne munn med skarpa bett eftersom hon biter i bettet.

Observera att ovanstående inlägg var ett exempel på vilka slutsatser folk som inte känner oss eller vårat sto lätt kunnat dra, de är heeeelt felaktiga.

Dessutom så, om man har hästvett och kan läsa sin häst lite + lite tålamod (många sakrna de tre grejerna) så gör man lätt stora framsteg med misshandlade/missförstådda hästar. Dessa framsteg är ju helt underbara att uppleva men många överskattar sig själva - detta hade INGEN utom jag kunnat göra. Men skit samma, bara hästarna får det bättre så kan människorna vara hur självgoda de vill, det bryr jag mig inte om. Det är värre när självgoda människor sabbar sina hästar genom att brista i dessa tre ovanstående.
 
Alla hästar föds som individer och det är stor skillnad på hur känsliga de är för olika saker. Vissa föl kommer ut ur magen med "huggtänderna" först medan andra kommer ut blyga.En det är framåt en del är försiktiga osv.......sedan utvecklas egenskaperna vartefter och miljön börjar göra inverkan på individerna.

Visst ligger det någon form av obehaglig upplevelse bakom många rädslor men långt ifrån alltid.....allt handlar om arv och miljö (upplevelser) helt enkelt.
 
Håller med dig att inställningen "jag är enda bra hästägaren i världen" är MKT utbredd här på forumet! :D

Jag har hållit på med hästar i ungefär 25 år. Varit på ridskola, som under flera år även tog emot hästar för försäljning, inridning/tillridning osv.
Har även varit mkt i andra stall med olika inriktning.

Tror jag genom åren sett EN häst som blivit misshandlad, så den var problematisk för nya ägaren!:smirk:

De hästar jag ägt har kommit från bra hästägare, som skött dem väl.
Enda undantaget var min första häst, som jag köpte av min mentor. Han köpte den för han tyckte synd om den, för det var en jättefin häst som ägdes av en kvinna som inte ALLS tyckte hästen var mager.
Hästen i fråga var alltså så smal att höftbenen stack ut, och man kunde räkna SAMTLIGA revben på flera meters håll! :crazy:
Dessutom var ägaren rädd för hästen, så hon hade lite "skum" utrustning på den (bla ett upp och nedvänt stångbett med tungfrihet, alltså tungfriheten NERÅT), som gjorde att hästen inte mådde bra när den reds heller.
Vanskött pga okunskap var han, men inte misshandlad.

Tror att många förväxlar OVANA med att hästen misshandlats.
Min gammelpålle tex var uppenbarligen ALDRIG riden med dressyrspö när jag köpte honom. Vilket ju resulterade i att han måste VÄNJAS vid att ridas med det.
Att jag anser honom ovan grundar jag på att han hela tiden i början gick och tittade BAKÅT på dressyrspöet när jag red.
Han slutade med det efter bara ngn månad.
 
Det är ju lite häftigt att ta hand om en "misshandlad" häst och om sanningen ska fram så är det ju inte alla hästägare som borde ha häst, det är vi alla medvetna om. Detta beror ju ofta på okunnighet och önskan att finna snabba lösningar (ge en snyting, piska osv).

Jag har en häst som är född med huggtänder, sätt henne hos en ökänd "hästmisshandlare" och han skulle få åka pling-plong bil till plåsterhuset MÅNGA gånger, hon prylar så fort hon tycker att hon behöver... Blir jag arg, blir hon ännu argare osv.
Hon är en sådan häst som skulle kunna varit utsatt för misshandel/vanvård med tanke på beteendet, men hon är född hos mig och har alltid blivit väl behandlad, min teori är att det är just därför som hon är som hon är, för hon är en liten häxa. Dock är hon snäll, men med ett häftigt temperament, folk tror att hon är hingst.. (kanske får kolla upp det där :crazy:)

Motsatsen är den rädda hästen som i försvar reser sig, får panik, rusar osv. Min häxa kan ha spetsade öron och hotfullt springa mot folk, dock inte mot mig, ledaren...
Sessan, mitt blinda fullblod var en solklar misshandelshäst, ett fall för SHV egentligen.

Magsår, stora nervskador i muskulaturen som följd av slag och fruktansvärt utrustning, raggig päls, mager och dåligt med muskler. Dessutom snedvärkade hovar. Men det största felet var att folk inte hade tagit sig tid att lösa hennes problem. Folk visste att hon var farligt, men de tog inte reda på varför, hon fortsatte att pressas och mådda oafntligt dåligt. Jag vet inte hur många människor hon har skadat, hon hade kunnat skada mig ordentlig också.
Jag försökte allt för att lugna hästen som blev panikslagen för det mesta, från NH till ignorans till höjd röst. Eftersom hon inte såg förstod hon inte NH och om jag var tyst visste hon inte var jag var. Efter många månader lärde vi oss att kommunicera, via enkla röstkommandon och örtgodis (så fort hon stirrade upp sig fick hon en godisbit- tuggandet verkar lugnade på hästen).
Historian skulle kunnas göras lång, men Sessan avlivades när vi konstaterade hennes blindhet.

Varför köper man en sådan här häst då?? Hon kostade ju multum i behandlingar osv, men jag lärde mig massor, en tid av slit som jag inte ångrar, men jag gör nog inte om det. Jag blev lurad på hästen, men inte fasiken gick jag runt och berättade att hästen var ett vrak...

Misshandelsfrågan tror jag är en ursäkt för många som inte vet riktigt vad de ska säga om sin häst. Sessan var farligt, min häxa är också farlig och jag väljer att ha det så, inga rosa drömmar. Jag vet att min häxa inte skulle kunna skada mig, hon respekterar mig.

Likadant är det inom hundvärlden där många skaffar sig omplaceringar för att göra "underhundar" av dem, ett par månader senare så "är det ju faktiskt en omplacering, man kan inte vänta sig för mycket".

Vi har massa drömmar och föreställningar i rosa skimmer och blåa moln, när det inte funkar tar vi till ursäkterna. Jag är precis likadan, för jag har haft en misshandlad häst ;)

Luddigt, but you get the point

//E
 

Liknande trådar

Träning Min häst är egentligen allt jag drömt om - brukar säga (eller iaf tänka) att han är precis den hästen jag fantiserade om när jag var 10...
2
Svar
20
· Visningar
3 044
Senast: Roheryn
·
Hästhantering Någon här som haft en väldigt nervös och osäker häst? Blev det bättre? Varning för lång text: Köpte min dam i februari, känslig men...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
13 376
Hästhantering Hej, Jag köpte min första egna häst hösten 2019. Honom köpte jag eftersom han skulle vara/verkade vara så lugn och snäll i hanteringen...
2
Svar
21
· Visningar
4 989
Senast: Happimess
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 846
Senast: alazzi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Sommarpratare 2024
  • Tittar in i ditt kök del 27
  • Monarki - för eller emot?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp