Jag har haft 10 stressiga dagar från att inse att jag behövde ta mig hem från Nya Zealand tidigare än först planerat, till att reda ut en hållbar boende situation i London/UK då jag för nuvarande inte har ett fast boende eftersom jag sa upp min gamla bostad innan jag tog tjänstledigt och åkte till NZ under 6 månader.
MEN - Jag har haft ett FANTASTISKT stöd från familj, vänner och kollegor som har lyssnat på mig på telefonen när jag försökt förstå situationen och ta beslut (Ska jag åka hem, ska jag försöka stanna i NZ, vem har plats för mig att bo hemma hos dem nu när jag inte kommer kunna leta efter egen lägenhet i den närmaste framtiden), som har hämtat mig på flygplatsen 5 på morgonen, som har matat mig, gett mig sängplats, lånat mig kläder (Mitt bagage hade mest sommarkläder och det är mellan 4-10 grader här nu... övriga ägodelar och kläder är i förvaring)
Är väldigt tacksam, trots att detta inte alls är vad jag planerat att komma hem till och livet är nu på "paus" tills vi får kontroll på virusutbrottet.
Jag fyller 30 på lördag och har bestämt mig för att ordna världens brakfest på Zoom!
.
de städade här för någon vecka sedan 
