Prata engelska* inför barnen

[Petruska]

Jag är inte helt säker faktiskt. Pronomen är inte helt enkelt för mindre barn, många 2-3 åringar benämner sig själva med förnamn tex. Huruvida det hjälper språkförståelsen att använda tredje person om sig själv vet jag inte. Det är ingenting vi uttryckligen rekommenderar men jag kan inte uttala mig längre än så.

Min unge sa nån gång när han var liten att han inte hade fattat VILKEN mamma som avsågs, när en av hans kompisars mammor hade pratat så till sitt barn. Men då var han ju också van vid att jag aldrig sa mamma om mig själv (och min egen mamma pratar jag till och om med hennes förnamn).

Jag tänker nog att de lär sig det de möter, lite oavsett vad de möter - inom någon rimlig normalitet.

 

[Araminta]

Min unge sa nån gång när han var liten att han inte hade fattat VILKEN mamma som avsågs, när en av hans kompisars mammor hade pratat så till sitt barn. Men då var han ju också van vid att jag aldrig sa mamma om mig själv (och min egen mamma pratar jag till och om med hennes förnamn).

Jag tänker nog att de lär sig det de möter, lite oavsett vad de möter - inom någon rimlig normalitet.

Ja man kan verkligen förstå att det blir rörigt för dem. Min syster hade en period när hon var runt året då alla vuxna hette "pappa". Mina kusiner gjorde det omvända när de var lite större och kallade alla släktmedlemmar med relation och förnamn: kusin Anna, farmor Lisa, morbror Kalle etc.

 

[pollex]

Jag är inte helt säker faktiskt. Pronomen är inte helt enkelt för mindre barn, många 2-3 åringar benämner sig själva med förnamn tex. Huruvida det hjälper språkförståelsen att använda tredje person om sig själv vet jag inte. Det är ingenting vi uttryckligen rekommenderar men jag kan inte uttala mig längre än så.

Ja, jag har både stött på barn i den åldern som talar om sig själva med förnamn och andra som kallar sig själva för ”du”. Men som @Petruska är inne på så leder ju båda varianterna till slut till att barnen får till det rätt ändå

 

[Imogen]

Ja jo, det är jag med dig på. Men när bör man då sluta prata om barnet över barnets huvud? Man gör det ofrånkomligen med en bebis, men bör inte göra det med äldre barn. Var går gränsen?

Och är det när syftet är att utestänga barnet som det blir problematiskt att prata så barnet inte förstår? Oavsett språk eller är det just om det är ett för barnet okänt språk?

Så fort man märker att barnet börjar förstå är väl en rätt lämplig sak att utgå ifrån

Sen är det som jag ser det skillnad på prat över huvudet i form av en vanlig konversation som barnet pga ålder och utveckling inte förstår, och att medvetet utestänga barnet genom att prata på ett annat sätt. Om det är engelska eller byråkratisvenska spelar ju mindre roll, syftet är ju poängen.

 

[Sedna]

Så fort man märker att barnet börjar förstå är väl en rätt lämplig sak att utgå ifrån

Sen är det som jag ser det skillnad på prat över huvudet i form av en vanlig konversation som barnet pga ålder och utveckling inte förstår, och att medvetet utestänga barnet genom att prata på ett annat sätt. Om det är engelska eller byråkratisvenska spelar ju mindre roll, syftet är ju poängen.

Inlägget var mest för att jag var nyfiken på en användares resonemang. Jag resonerar precis som dig att syftet avgör oavsett språk.

 

[Kattennizze]

Myspinne? vill jag veta vad det är?

Nej.

 

[clusia]

Nej.

 

[Badger]

Ja. Tonhöjden och tempot. Där tror jag att vi kan se likartade effekter när vi pratar med tex katter.

Och så blir ju meningar enklare delvis för att man pratar om enklare saker. Men både till bebisar och vuxna säger jag tex "kolla! En örn!" Men jag säger ju inte därefter "örnen flyger!" till vuxna.

Vovve etc brukar jag undvika mest för att jag tänker att det främst är jag som lär barnet prata, i lägre grad omvänt. Och tredje person om mig själv, känns bara fel.

Men det är klart att barn går över från vovve till hund sen, normalt sett. Fast med återfall när de i sin tur pratar med barn.

Jag har nog inte ens undvikit vovve och kissekatt, det har bara inte ingått i mitt vanliga sätt att prata så jag har haft det nära att plocka fram.

 

[Badger]

Ja man kan verkligen förstå att det blir rörigt för dem. Min syster hade en period när hon var runt året då alla vuxna hette "pappa". Mina kusiner gjorde det omvända när de var lite större och kallade alla släktmedlemmar med relation och förnamn: kusin Anna, farmor Lisa, morbror Kalle etc.

Vårt barn missade mycket av skillnaden mellan mamma och pappa och körde lite vad som verkade fungera (där rättade vi iofs så det gick över). Han verkade anse att det var två ord för förälder. Han var också iofs lite skakig på han och hon tills han var ganska gammal. Det senare var ju vårt fel rätt och slätt såklart eftersom vi pekade på barnen där borta, barnet i vagnen och personen. Om man nu tycker att pojkar kan ha rosa så tyckte jag att man inte helautomatiskt peka ut alla barn i rosa overall och mössa som flickan...

Bestämde mig ytterligare när jag hade sagt flickan om 6 åringen som kröp upp i en McDonalds konstruktion när A var 1 eller så, med långt ljust hår, målade naglar och blommig byxdress. Helt fel såklart. Det är bara döfött att markera kön på barn som man inte känner eftersom man kommer att ha både fel hyggligt ofta och markera vem som får ha vilka färger och längd på håret.

 

[Badger]

Myspinne? vill jag veta vad det är?

Det låter ju som någonting ganska långt och smalt som en penna ungefär, klätt i sammet? som man kanske markerar platsen i boken med när man dricker te?

 

[Pontevecchio]

vi kör engelska för icecream och liknande. Mest för att förvarna den andra föräldern.
"han vill ha icecream men jag sa nej då han åt en tidigare". typ