psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

  • Äldre
  • Trådstartare Trådstartare ameo
  • Startdatum Startdatum
  • Svar Svar 268
  • Visningar Visningar 39 163
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag har också blivit tipsad om att skriva en bok om mina erfarenheter. Jag har bara inte vågat ännu, då det är så mycket jag för mitt eget bästa har förträngt.


Men jag är gärna med och delar lite historier ifall de behövs
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Lite så har jag med tolkat det, som att det är ett uppdrag man får gå igenom i livet. Kanske även att normen med barn är viktig för att man ska se bra ut utåt? det verkar ju vara en otroligt viktig del för de här personerna, att allting är perfekt på ytan.
Ja, ytan är ju "allt" - och huvudsaken är att det är narcissisten som får stå i strålkastarljuset. Min mamma var alltid nedlåtande inför allt jag tänkte göra ("det går inte"; "man kan inte"; "ska du inte låta bli?"; "tänk om du misslyckas?") - och alltid nedlåtande när jag klarade av det jag företagit mig om inte hon på något sätt kunde ta åt sig äran.

Min morsa tycker på fullaste allvar att det är värre att försöka och misslyckas än att stå stilla och inte göra någonting alls. Att misslyckas skadar ju nämligen bilden av henne; och även om jag skulle lyckas är inte det bra heller eftersom jag då ökar min egen självständighet, och man vill ju inte att ens kroppsdelar drar iväg och börjar leva ett eget liv bara sådär. ;) Det var ju ett mindre helvete att flytta hemifrån, för det var ju onormalt att vilja göra det, typ. "Man kan inte flytta ihop med någon bara sådär!"; "Säg inget till mormor/mina arbetskamrater/någon alls!"; "Byt inte adress!" Jag är uppväxt med "det går inte", "man kan inte" etc. och blir fortfarande vansinnig när någon säger så.

När jag hade tragglat på universitetet i flera år och tagit en examen sade morsan "amenvadå'rå?" - och sedan gick hon ut till sina arbetskamrater och skröt om att hennes dotter minsann har tagit en examen (och hennes väninna spelar henne rakt i händerna: "Henne har ni lyckats bra med!!") och ut på Facebook och postade grejer som "När jag ser på mina barn, då ser jag att jag har gjort något bra!" o.s.v. o.s.v. När jag skulle ta körkort motarbetade hon mig extremt, hon mådde jäkligt gott när jag kuggade första uppkörningen - och har sedan aldrig kunnat acceptera att jag fixade körkortet till slut (andra uppkörningen), har aldrig kunnat gratulera mig, har vägrat låna ut bilen etc.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag har hört att det går att påverka före 5 års ålder.
Då minnen av vad som är rätt och fel då lägger sig tillräckligt djupt.
Senare så blir det av typen uppfostran där korrekt uppförande måste löna sig.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag tänkte mig snarare att det skulle handla om barn med stört beteende, om man kan påverka dem medan de fortfarande är någorlunda små och formbara? Typ före puberteten eller nåt.

Att sjukdomsinsikten saknas på vuxna och att de inte går att påverka, Så långt är jag helt med.

Sen är det lite läskigt att inse att såna här personer beter sig så oerhört lika, oavsett bakgrund. Jag kan ju på rak arm nämna åtminstone två som jag umgåtts nära med, som haft väldigt stört beteende på precis samma sätt.
Ah. Empati säger man ju är, i alla fall delvis, inlärt, så i teorin borde det, med ett team skickliga psykologer, gå att "programmera om" ett barn om det bara görs tillräckligt tidigt. Fast om det funkar i praktiken vågar jag inte uttala mig om.

Jag diskuterar mycket med andra människor som är uppväxta med narcissistiska föräldrar och dessa personer har mer gemensamt än inte. De säger samma saker, gör samma saker, hotar på samma sätt etc. etc. Det säger inte lite om hur lite personlighet de egentligen har.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Ja, i teorin.

Då jag svarade tänkte jag på det specifika fallet som ameo berättade kort om.

Där tror jag inte att det finns någon direkt lösning. Speciellt inte som utomstående.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Du kanske skall ta med även andras erfarenheter, så att det blir en större bild än bara en enskild individ.
Jag och andra som tycker att boken borde skrivas kan ju ställa upp med våra berättelser.
Om inte annat som en siffra på andra med samma upplevelser.
Ett sådant projekt vet jag att det har funnits tankar på. Det är ju bara det att någon ska "ha tid" och "göra" också. ;)

För mig ligger det några år fram i tiden. Det finns människor som jag vill bespara det som kan komma.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Min mamma växte upp med att dåligt uppförande straffades med stryk, så hon håller noga reda på rätt och fel.
Ja man fick slå barn på den tiden.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Vi är nog kvar om några år till också.

- 15 år på Bukefalos.

Men du som har ett bra och målande språk och har böcker som intresse och uttrycksform borde vara som klippt och skuren för denna uppgift.
Det är svårt att fånga de subtila delarna så att de lätt kan förstås, och du är bra på att beskriva träffande.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Det är nog olika.
Min mamma älskar barn och är jättebra med små barn.
Men så fort som barnens önskemål måste respekteras så går det på tvärs.

Jag är också en olyckshändelse och inte "skaffad".

Min mamma är också sådan, om jag inte visste bättre kunde jag tro att jag och izmork delar mamma:grin: Förutom det att min mamma oftast pushade mig till att göra saker och flytta hemifrån.

Där är det två knäppa syskon, en knäpp mamma och ett syskon som är normalt
 
Senast ändrad:
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Mitt syskon säger samma sak. Vi bor långt ifrån varandra och kommunicerar i huvudsak via mail. Det senaste året har vi skickat långa, långa mail om morsan mellan oss - och hon hoppar på stället varje gång jag skriver för jag "sätter fingret på" och "förklarar så bra" o.s.v.

En dag kanske jag börjar ta åt mig. ;)
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Ja, i teorin.

Då jag svarade tänkte jag på det specifika fallet som ameo berättade kort om.

Där tror jag inte att det finns någon direkt lösning. Speciellt inte som utomstående.
om jag har berättat om något specifikt fall så har det varit helt utan mening, för jag har inget specifikt fall i åtanke. Har bara sett några stycken "typ barn" i min omgivning som har avvikande beteende.
Sen har jag själv träffat några vuxna som nog har kryss alla rutor, eller näst intill... Men ingen specifik.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Ja det borde du.
Och så borde du använda den förmågan så mycket som du kan.
Det är inte så många som är så träffsäkra.

Man kan säga så här.
Jag håller inte alltid med dig men jag förstår i alla fall alltid vad du menar.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

kl

De enda tvillingstudierna jag minns var på barn till schizofrena föräldrar, mest mödrar.
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag tror att det är som med många andra psykiatriska diagnoser: kvinnliga psykopater uppvisar beteenden som gör att de lyckas hålla sig "under radarn". Samhället har inte heller samma krav på kvinnor, vilket gör att de inte syns.

Vad/hur menar du när du skriver att samhället inte har samma krav på kvinnor?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Det finns fortfarande att läsa lite var som helst. Ingen konstighet alls. Sen har jag väl aldrig påstått att genetiska anlag skulle påverkas?

Personligheten påbörjas i livmodern. Sen utvecklas den naturligtvis vartefter. Nåt annat har jag inte påstått.

Googla lite själv, eller gå till biblioteket. Har en färsk bok i ämnet, men den finns hos mamma just nu, så jag måste kolla med författare och namn. Den är iofs finsk, men det finns antagligen rätt mycket läsning på svenska och engelska också.

Jag har läst iallafall en del om olika personlighetsteorier och jag känner inte igen det du skriver.
Det är ju du som påstår att personligheten formas i livmodern, vilket jag inte alls tror är någon vedertagen teori, och då känns det ju också lämpligt att du anger vart du fått din info ifrån nu när jag ställer frågan.

Sen ska man ju tänka på att det finns massvis med olika teorier kring personlighet så man får vara lite kritisk och själv bilda sig en uppfattning kring i vilket läger man själv ställer sig.


Seriöst? Wikipedia?
Inte den mest tillförlitliga källan.

Du kan väl själv leta upp forskning du anser vara relevant?

Jag har läst kriminologi på Malmö Högskola och hade då professor Sten Levander som föreläsare om just psykopater (jag har inte läst om ämnet på några år så jag vet inget om ny forskning på området). Där fick jag lära mig att det absolut inte enbart är miljön som skapar en psykopat utan att det är en personlighetsstörning som man föds med där miljön kan göra en psykopat bättre eller sämre beroende på om miljön är bra eller dålig.

Alla psykopater är förresten inte onda, även om folk verkar tro det. Många chefer tex har psykopatiska drag, man kan säga att det är lite därför de kan ta sig så långt.

Jag har läst en del inom ämnet. Men nu frågade jag ju efter din referens. Om man påstår att något är på ett visst sätt så får man ju också vara beredd på att styrka sin uppfattning.

Utifrån min teoretiska kunskap och mina egna personliga synpunkter så är INTE personlighetsstörningar medfödda.
Du är ju inne på samma spår som mig när du pratar om miljö och biologi i samverkan men jag hänger inte riktigt ihop med hur du får ihop det med dina tidigare påståenden?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Vad/hur menar du när du skriver att samhället inte har samma krav på kvinnor?
Män "ska" jobba, mäns plats "ska" vara ute i samhället, män "ska" synas. Kvinnor kan, i större utsträckning än män, "komma undan" med att bli försörjda, vare sig det är av en man eller av samhället. Mannens sfär har traditionellt varit ute i samhället, det är där han syns och agerar; kvinnans sfär har traditionellt varit hemmet, således agerar hon där.

En man som begår våldsbrott syns därför att han är mer synlig; kvinnors brottslighet kan vara mer osynlig och i den mån en kvinna begår våldsbrott anses hon ofta vara påverkad av en man. Bobby-fallet t.ex.

Och jag tror att kvinnliga psykopater är lite osynliga därför att de ägnar sig åt andra saker än just öppen, aggressiv våldsbrottslighet: ekonomisk brottslighet, psykisk/emotionell misshandel, relationsdramer ...
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag har också läst en del. Jag gav dig också namnet på en professor som skrivit en del i ämnet.

Sen sa jag inte att personligheten formas i livmodern. Det gör den i livet. Men grunden sätts redan i fosterstadiet, sen formas den vartefter (se på t.ex temperament, som kan ses som en grundsten i personligheten).

Info finns som sagt var som helst. Ta en tripp till bibban.

Och ingen har sagt att man föds personlighetsstörd, men kanske med anlag för det, beroende på hur ens liv och omgivning sedan ser ut. Precis som man tror med t.ex. schizofreni.

Du menar alltså att vem som helst plötsligt kan bli personlighetsstörd?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

skälet till att denna tråd skapades är att jag har sett några barn/ungdomar i min omgivning som har ett lite avvikande beteende och då börjar (som vanligt) mina tankar snurra - ÄR det narcissistiska drag som syns redan nu? Går det att påverka dem så att de viker av från den redan utstakade vägen rakt in i psykopatgrottan? Eller kan man bara stå bredvid och se på medan det brakar rakt åt skogen för dessa ungdomar?

SJÄLVKLART går det att mer eller mindre hjälpa människor som har problem med tex empati. Om personerna vill bli hjälpta såklart.

Om det är narcisstiska drag eller inte är ju svårt att säga bara såhär. Men om jag skulle notera barn/ungdomar som beter sig avvikande så är inte prio att kategorisera deras beteende utan jag undrar direkt om det är människor som mår dåligt, om de har en svår livssituation eller på olika sätt blir illa behandlade.
Jag är väldigt övertygad om att "avvikande beteende" (om jag nu tolkar dig rätt i vad du menar med de orden) uppstår för att personen förmodligen saknar saker i sin emotionella omgivning. Jag har svårt att tro att en sådan person mår speciellt bra, innerst inne.

Utifrån det synsättet blir det ju då väldigt viktigt att barnens/ungdomarnas situation uppmärksammas på ett eller annat sätt. Och beroende på vem man själv är i personernas miljö (närstående? släkting? granne? vän? lärare? osv) så kan man ju försöka hjälpa till på olika sätt.
Bör socialen kopplas in? Är skolan medveten om att det ev finns ett problem? Hur mår familjen? Kan man på något sätt uppmuntra eller påverka så att dessa "avvikande" barn får komma under professionell bedömning (alltså psykolog)?

Sen kan man inte tvinga någon att göra något denne inte vill. Men kanske man har en sådan position i personens liv att man kan finnas som stöd och bidra med ett empatiskt och validerande synsätt?
 
Sv: psykopater/narcissister etc - hur var de som barn?

Jag har också läst en del. Jag gav dig också namnet på en professor som skrivit en del i ämnet.

Sen sa jag inte att personligheten formas i livmodern. Det gör den i livet. Men grunden sätts redan i fosterstadiet, sen formas den vartefter (se på t.ex temperament, som kan ses som en grundsten i personligheten).

Info finns som sagt var som helst. Ta en tripp till bibban.

Och ingen har sagt att man föds personlighetsstörd, men kanske med anlag för det, beroende på hur ens liv och omgivning sedan ser ut. Precis som man tror med t.ex. schizofreni.

Du menar alltså att vem som helst plötsligt kan bli personlighetsstörd?

Fast nu låter det ju helt annorlunda än tidigare bud.

Jag har redan innan skrivit om temperament. Men du påstod att personligheten formades redan i livmodern. Det ifrågasatte jag. Om du felaktigt skrev personlighet medans du menade temperament så förstår jag mer hur du menade.

Jag reagerade just för att någon skrev att man föds med personlighetsstörning. Om det hade skrivits om anlag/sårbarhet hade jag givetvis inte reagerat alls.

Ja jag är helt övertygad om att vem som helst, under "rätt" förutsättningar kan få sådana problem att man kan passa in i en personlighetsstörningsdiagnos. Däremot kommer det givetvis krävas betydligt större påfrestningar för någon utan sårbarhet än personer med hög sårbarhet.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Jag håller på att bli knäpp av allt velande och tankar och funderingar fram och tillbaka 😅 Jag har idag ett barn på 1,5år. Jag lever... 2
Svar
26
· Visningar
2 248
Senast: MiniLi
·
Övr. Hund Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har i dagsläget tre hundar, en 11-årig labradorblandning, en 8-årig storpudel och en 3-årig... 2
Svar
23
· Visningar
2 096
Senast: __sofia__
·
R
  • Artikel Artikel
Dagbok För några dagar sedan skapade jag en tråd i det "allmäna" forumet, om en plötslig och oväntad längtan efter ett till barn, som dykt upp...
Svar
2
· Visningar
1 386
Senast: Raderad medlem 147980
·
Övr. Barn Jag har ett stort problem, och famlar i detta själv och får ingen hjälp. Min dotter, nyligen 19 år har varit svajjig i ca tre år. Från... 2
Svar
28
· Visningar
3 748
Senast: Bullen22
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp