Pudel som inte riktigt lyssnar

[ufot]

Jag har fått bra hjälp härifrån tidigare och nu är det så att jag har två tydliga svårigheter med min dvärgpudel (tik, kastrerad, 1,5 år).

Funderar på att kontakta hundtränare också. Om någon vet någon bra i Härnösandsområdet får ni gärna skicka PM.

Det första problemet är skällande/morrande. Hon vet att hon inte får skälla, jag har sagt åt henne från dag ett. Grejen är att hon VET att hon inte får skälla. När hon gör det syns det tydligt på henne att ”nu kommer husse att säga åt mig att vara tyst”.

Hon skäller verkligen på allt, ljud från grannlägenheten, folk som går utanför fönstret, en annan hund som skäller … i stort sett skäller eller morrar hon på allt.

Även när hon ligger bredvid mig morrar hon, samtidig som hon VET att hon inte får det. Hon skäller i stort sett aldrig när hon är bredvid mig, då morrar hon. Är jag några meter bort eller i ett annat rum skäller hon.

Det intressanta är att hon nästan alltid kommer till mig när jag säger åt henne att vara tyst. Oftast ser hon … rädd/orolig ut. Kan inte beskriva det bättre. Det är som att hon är otrygg och skäller/morrar på grund av rädsla/otrygghet. Ännu intressantare är att hon inte skäller när hon är ensam hemma, bara när jag är hemma.

Jag kan ligga och smeka henne, tala lugnt till henne och ändå slutar hon inte morra. Jag har försökt allt. Säga åt på skarpen, ”smälla” henne lätt på nosen, tala lugnande till henne, klappa och smeka henne, tala om att hon inte behöver vara rädd/orolig. Ingenting hjälper.

Ännu mer intressant är att hon aldrig skäller när vi är ute och hon är kopplad. Då kan hon på sin höjd morra lite, men slutar direkt jag säger åt henne.

Jag begriper inte vad jag gör för fel och jag begriper mig inte på hennes beteende.

Det andra problemet är inkallning. Eller, ja jag vet inte hur jag ska beskriva det. Hon har alltid gått lös i skogen. Har alltid kommit på inkallning. Hon VET vad ordet ”hit” betyder. Hon VET vad ordet ”stanna” betyder. Men ibland skiter hon bokstavligen i det. Vi var ute imorse och hon var ett par meter från mig och sket fullständigt i vad jag sa. Det var ingenting som distraherade henne heller, hon slog ”bara” dövörat till. Jag kopplade henne då en stund och övade ”hit” ”stanna” ”sitt” ”ligg”. Det här har hon tidigare kunnat som rinnande vatten. Nu dissade hon mig totalt.

Efter ett tag lyssnade hon och jag släppte henne lös. Nu kom hon utan problem på inkallning.

Hur tränar man en hund som egentligen kan kommandot, men som helt plötsligt totalt ignorerar allt? Är det åldern? Är det mitt fel, är det jag som brister i kommunikationen?

Varför har hon helt plötsligt blivit så orolig och skälig? Det kommer liksom från ingenstans. Inga rutiner är ändrade. Hon är varken mer eller mindre ensam (att vara ensam har hon inga problem med).

Vars är min ställa, väluppfostrade och lugna hund?

 

[Mia_R]

Hon har hamnat i spökåldern och det växer förhoppningsvis bort när hon blir lite äldre. Det är att se som en trotsålder, sånt som aldrig varit ett problem blir plötsligt det, de kan se spöken och skälla på allt möjligt som de inte brytt sig om tidigare.

Jag tror det är ganska vanligt att många hundar omplaceras vid just 1,5 år då de kan bli ganska odrägliga. Jag har haft tre omplaceringar som kom till mig när de var 1,5 men det blev hund av dem med tiden.

Min älskade varulv kom med ett stort bagage när han var 1,5. Lilldummer som fortfarande lever kom när han var 1,5. Min älskade Sokka kom även hon när hon var 1,5.

 

[tanten]

Hon har hamnat i spökåldern och det växer förhoppningsvis bort när hon blir lite äldre. Det är att se som en trotsålder, sånt som aldrig varit ett problem blir plötsligt det, de kan se spöken och skälla på allt möjligt som de inte brytt sig om tidigare.

Jag tror det är ganska vanligt att många hundar omplaceras vid just 1,5 år då de kan bli ganska odrägliga. Jag har haft tre omplaceringar som kom till mig när de var 1,5 men det blev hund av dem med tiden.

Min älskade varulv kom med ett stort bagage när han var 1,5. Lilldummer som fortfarande lever kom när han var 1,5. Min älskade Sokka kom även hon när hon var 1,5.

Säger samma. Det Är en knasålder.

Min phalène blev döv och kaxig i den åldern. Inkallningen försvann. Dvs den blev binär. I lina - hundraprocentig. Lös - noll.

Tålamod och försiktighetsåtgärder. Det går över.

 

[Bulldoozer]

Alla mina hundar har varit mer eller mindre odrägliga i den åldern utom en som var otroligt problematisk och visade sig ha smärtproblematik.
Förut försökte jag motverka, träna osv men numera släpper jag på kraven, försöker bygga bra relation och är trygg i att det är övergående och att der blir hund av hunden ändå.
Det enda jag tänker på är hur aktiverad hunden är? En hund som inte får utlopp för sina behov av aktivering skaffar oftast ett eget "jobb" och det låter lite som att hon tagit på sig uppgiften att vakta husse. Nu går det inte att säga utifrån text om det faktiskt är så men något att överväga.
Att gå någon kurs eller ta hjälp av hundtränare låter som en utmärkt idé även om man får förhålla sig till att hunden är i en stökig ålder och sätta rimliga krav.

 

[ufot]

Svarar alla,

Åldern är väl det jag också själv trott det beror på. Däremot är jag osäker på hur jag ska hantera det, släppa på kraven eller träna mer?

Hon är min första hund och jag har inte jättemycket erfarenhet av hund tidigare. Jag har aldrig tränat eller uppfostrat hund tidigare

Samtidigt är hon oerhört lätt. Jag har med henne överallt och när hon går i koppel märker jag ingen skillnad. Det är när hon är lös (både ute och inne i lägenheten) som jag märker att hon lyssnar sämre och är mer orolig/rädd.

Att hon skulle vakta mig är ingen omöjlighet, snarare högst troligt (åtminstone inne). Hon är alltid i närheten av mig, ligger alltid bredvid mig och vill vara nära. Samtidig är det inga problem att lämna henne ensam, så separationsångest har hon inte.

Ute är det liksom andra saker som är roligare än husse. Hon håller sig alltid i närheten, springer aldrig iväg någon längre bit. Jag är inte orolig för att hon ska springa bort.

Understimulerad tror jag inte hon är. Vi är mycket ute och går, både lös i skogen (ca 1-1,5 timmar 3-5 dagar/vecka). De dagar vi inte är ute i skogen tar vi ca 1 timme koppelpromenad i långlina.

Hon är på dagis ca 3 dagar/vecka och de dagarna blir det oftast ingen skogspromenad (vi måste åka bil för att komma ut i skogen).

Nu har det ju varit varmt länge och jag tål själv inte värmen, vilket gjort att det blivit mindre aktivering, så det kan självklart bero på det.

Vi har prövat på lite kurser och ska även gå en kurs nu i höst.

Hundmöte och gå i koppel är inga problem. Hon slappna av bra inne (sover hela natten bredvid mig, skäller aldrig nattetid). Hon ligger lugnt när jag lagar mat, städar osv. Bryr sig inte om jag går på toaletten.

Jag har aldrig satt spökåldern i kombination med att man omplacerar hunden. Jag trodde omplaceringarna berodde på att den söta valpen tog mer tid än man trodde och att det faktiskt är jobbigt att vara ute och gå…

 

[Sol]

Jag har fått bra hjälp härifrån tidigare och nu är det så att jag har två tydliga svårigheter med min dvärgpudel (tik, kastrerad, 1,5 år).

Funderar på att kontakta hundtränare också. Om någon vet någon bra i Härnösandsområdet får ni gärna skicka PM.

Det första problemet är skällande/morrande. Hon vet att hon inte får skälla, jag har sagt åt henne från dag ett. Grejen är att hon VET att hon inte får skälla. När hon gör det syns det tydligt på henne att ”nu kommer husse att säga åt mig att vara tyst”.

Hon skäller verkligen på allt, ljud från grannlägenheten, folk som går utanför fönstret, en annan hund som skäller … i stort sett skäller eller morrar hon på allt.

Även när hon ligger bredvid mig morrar hon, samtidig som hon VET att hon inte får det. Hon skäller i stort sett aldrig när hon är bredvid mig, då morrar hon. Är jag några meter bort eller i ett annat rum skäller hon.

Det intressanta är att hon nästan alltid kommer till mig när jag säger åt henne att vara tyst. Oftast ser hon … rädd/orolig ut. Kan inte beskriva det bättre. Det är som att hon är otrygg och skäller/morrar på grund av rädsla/otrygghet. Ännu intressantare är att hon inte skäller när hon är ensam hemma, bara när jag är hemma.

Jag kan ligga och smeka henne, tala lugnt till henne och ändå slutar hon inte morra. Jag har försökt allt. Säga åt på skarpen, ”smälla” henne lätt på nosen, tala lugnande till henne, klappa och smeka henne, tala om att hon inte behöver vara rädd/orolig. Ingenting hjälper.

Ännu mer intressant är att hon aldrig skäller när vi är ute och hon är kopplad. Då kan hon på sin höjd morra lite, men slutar direkt jag säger åt henne.

Jag begriper inte vad jag gör för fel och jag begriper mig inte på hennes beteende.

Det andra problemet är inkallning. Eller, ja jag vet inte hur jag ska beskriva det. Hon har alltid gått lös i skogen. Har alltid kommit på inkallning. Hon VET vad ordet ”hit” betyder. Hon VET vad ordet ”stanna” betyder. Men ibland skiter hon bokstavligen i det. Vi var ute imorse och hon var ett par meter från mig och sket fullständigt i vad jag sa. Det var ingenting som distraherade henne heller, hon slog ”bara” dövörat till. Jag kopplade henne då en stund och övade ”hit” ”stanna” ”sitt” ”ligg”. Det här har hon tidigare kunnat som rinnande vatten. Nu dissade hon mig totalt.

Efter ett tag lyssnade hon och jag släppte henne lös. Nu kom hon utan problem på inkallning.

Hur tränar man en hund som egentligen kan kommandot, men som helt plötsligt totalt ignorerar allt? Är det åldern? Är det mitt fel, är det jag som brister i kommunikationen?

Varför har hon helt plötsligt blivit så orolig och skälig? Det kommer liksom från ingenstans. Inga rutiner är ändrade. Hon är varken mer eller mindre ensam (att vara ensam har hon inga problem med).

Vars är min ställa, väluppfostrade och lugna hund?

Finns en duktig tränare i Härnösand. Googla på Etologica.

 

[tanten]

Svarar alla,

Åldern är väl det jag också själv trott det beror på. Däremot är jag osäker på hur jag ska hantera det, släppa på kraven eller träna mer?

Hon är min första hund och jag har inte jättemycket erfarenhet av hund tidigare. Jag har aldrig tränat eller uppfostrat hund tidigare

Samtidigt är hon oerhört lätt. Jag har med henne överallt och när hon går i koppel märker jag ingen skillnad. Det är när hon är lös (både ute och inne i lägenheten) som jag märker att hon lyssnar sämre och är mer orolig/rädd.

Att hon skulle vakta mig är ingen omöjlighet, snarare högst troligt (åtminstone inne). Hon är alltid i närheten av mig, ligger alltid bredvid mig och vill vara nära. Samtidig är det inga problem att lämna henne ensam, så separationsångest har hon inte.

Ute är det liksom andra saker som är roligare än husse. Hon håller sig alltid i närheten, springer aldrig iväg någon längre bit. Jag är inte orolig för att hon ska springa bort.

Understimulerad tror jag inte hon är. Vi är mycket ute och går, både lös i skogen (ca 1-1,5 timmar 3-5 dagar/vecka). De dagar vi inte är ute i skogen tar vi ca 1 timme koppelpromenad i långlina.

Hon är på dagis ca 3 dagar/vecka och de dagarna blir det oftast ingen skogspromenad (vi måste åka bil för att komma ut i skogen).

Nu har det ju varit varmt länge och jag tål själv inte värmen, vilket gjort att det blivit mindre aktivering, så det kan självklart bero på det.

Vi har prövat på lite kurser och ska även gå en kurs nu i höst.

Hundmöte och gå i koppel är inga problem. Hon slappna av bra inne (sover hela natten bredvid mig, skäller aldrig nattetid). Hon ligger lugnt när jag lagar mat, städar osv. Bryr sig inte om jag går på toaletten.

Jag har aldrig satt spökåldern i kombination med att man omplacerar hunden. Jag trodde omplaceringarna berodde på att den söta valpen tog mer tid än man trodde och att det faktiskt är jobbigt att vara ute och gå…

Promenad är i grunden inte aktivering av annat än kroppen. Det är motion. Aktiveringen är nosandet i skogen :-)

Hjärnan kräver också sitt.
Min är betydligt tröttare efter trekvart i hundhallen än en timme i skogen. Skogen tröttar honom inte alls.
Det gäller nog de allra flesta hundar.
Kurs är toppen!

 

[dobbis]

Jag kan glädja dig o er andra med att min 12 år gamla hund blev stendöv en dag och inte hade hon lärt sig varken hit,kom eller hundjävel heller Öronen kom tillbaka efter en stund

 

[Bulldoozer]

Svarar alla,

Åldern är väl det jag också själv trott det beror på. Däremot är jag osäker på hur jag ska hantera det, släppa på kraven eller träna mer?

Släpp kraven men aktivera mer mentalt med roliga och relationsbyggande aktiviteter! De flesta hundar uppskattar nosarbete, testa nån rolig kurs typ rally, agility, hoopers men satsa på att ni ska ha roligt och inte på prestation. Alltså rolig träning!


I övrigt angående inkallning: De flesta av mina hundar går lösa i valp och unghundstiden men sen när jag märker att de tappar öronen så åker kopplet på. Ibland några månader och ibland uppemot tre års åldern men det tjänar jag in sen när de kan vara lösa resten av livet. Chansa inte på att ha hunden okopplad för upptäcker de jakten så har du en hund som det stor risk inte alls går att ha lös sen. Träna inkallning och lösgående under kontrollerade former tills hunden klarar störning och blivit mer mogen (tex inhägnat område).

 

[Nota]

Jag har fått bra hjälp härifrån tidigare och nu är det så att jag har två tydliga svårigheter med min dvärgpudel (tik, kastrerad, 1,5 år).

Funderar på att kontakta hundtränare också. Om någon vet någon bra i Härnösandsområdet får ni gärna skicka PM.

Det första problemet är skällande/morrande. Hon vet att hon inte får skälla, jag har sagt åt henne från dag ett. Grejen är att hon VET att hon inte får skälla. När hon gör det syns det tydligt på henne att ”nu kommer husse att säga åt mig att vara tyst”.

Hon skäller verkligen på allt, ljud från grannlägenheten, folk som går utanför fönstret, en annan hund som skäller … i stort sett skäller eller morrar hon på allt.

Även när hon ligger bredvid mig morrar hon, samtidig som hon VET att hon inte får det. Hon skäller i stort sett aldrig när hon är bredvid mig, då morrar hon. Är jag några meter bort eller i ett annat rum skäller hon.

Det intressanta är att hon nästan alltid kommer till mig när jag säger åt henne att vara tyst. Oftast ser hon … rädd/orolig ut. Kan inte beskriva det bättre. Det är som att hon är otrygg och skäller/morrar på grund av rädsla/otrygghet. Ännu intressantare är att hon inte skäller när hon är ensam hemma, bara när jag är hemma.

Jag kan ligga och smeka henne, tala lugnt till henne och ändå slutar hon inte morra. Jag har försökt allt. Säga åt på skarpen, ”smälla” henne lätt på nosen, tala lugnande till henne, klappa och smeka henne, tala om att hon inte behöver vara rädd/orolig. Ingenting hjälper.

Ännu mer intressant är att hon aldrig skäller när vi är ute och hon är kopplad. Då kan hon på sin höjd morra lite, men slutar direkt jag säger åt henne.

Jag begriper inte vad jag gör för fel och jag begriper mig inte på hennes beteende.

Det andra problemet är inkallning. Eller, ja jag vet inte hur jag ska beskriva det. Hon har alltid gått lös i skogen. Har alltid kommit på inkallning. Hon VET vad ordet ”hit” betyder. Hon VET vad ordet ”stanna” betyder. Men ibland skiter hon bokstavligen i det. Vi var ute imorse och hon var ett par meter från mig och sket fullständigt i vad jag sa. Det var ingenting som distraherade henne heller, hon slog ”bara” dövörat till. Jag kopplade henne då en stund och övade ”hit” ”stanna” ”sitt” ”ligg”. Det här har hon tidigare kunnat som rinnande vatten. Nu dissade hon mig totalt.

Efter ett tag lyssnade hon och jag släppte henne lös. Nu kom hon utan problem på inkallning.

Hur tränar man en hund som egentligen kan kommandot, men som helt plötsligt totalt ignorerar allt? Är det åldern? Är det mitt fel, är det jag som brister i kommunikationen?

Varför har hon helt plötsligt blivit så orolig och skälig? Det kommer liksom från ingenstans. Inga rutiner är ändrade. Hon är varken mer eller mindre ensam (att vara ensam har hon inga problem med).

Vars är min ställa, väluppfostrade och lugna hund?

Att hon morrar och skäller är ju inget hon kan rå för? Jag hade slutat neja och istället ignorera alt ge en uppgift.

 

[giovanna]

Jag har fått bra hjälp härifrån tidigare och nu är det så att jag har två tydliga svårigheter med min dvärgpudel (tik, kastrerad, 1,5 år).

Funderar på att kontakta hundtränare också. Om någon vet någon bra i Härnösandsområdet får ni gärna skicka PM.

Det första problemet är skällande/morrande. Hon vet att hon inte får skälla, jag har sagt åt henne från dag ett. Grejen är att hon VET att hon inte får skälla. När hon gör det syns det tydligt på henne att ”nu kommer husse att säga åt mig att vara tyst”.

Hon skäller verkligen på allt, ljud från grannlägenheten, folk som går utanför fönstret, en annan hund som skäller … i stort sett skäller eller morrar hon på allt.

Även när hon ligger bredvid mig morrar hon, samtidig som hon VET att hon inte får det. Hon skäller i stort sett aldrig när hon är bredvid mig, då morrar hon. Är jag några meter bort eller i ett annat rum skäller hon.

Det intressanta är att hon nästan alltid kommer till mig när jag säger åt henne att vara tyst. Oftast ser hon … rädd/orolig ut. Kan inte beskriva det bättre. Det är som att hon är otrygg och skäller/morrar på grund av rädsla/otrygghet. Ännu intressantare är att hon inte skäller när hon är ensam hemma, bara när jag är hemma.

Jag kan ligga och smeka henne, tala lugnt till henne och ändå slutar hon inte morra. Jag har försökt allt. Säga åt på skarpen, ”smälla” henne lätt på nosen, tala lugnande till henne, klappa och smeka henne, tala om att hon inte behöver vara rädd/orolig. Ingenting hjälper.

Ännu mer intressant är att hon aldrig skäller när vi är ute och hon är kopplad. Då kan hon på sin höjd morra lite, men slutar direkt jag säger åt henne.

Jag begriper inte vad jag gör för fel och jag begriper mig inte på hennes beteende.

Det andra problemet är inkallning. Eller, ja jag vet inte hur jag ska beskriva det. Hon har alltid gått lös i skogen. Har alltid kommit på inkallning. Hon VET vad ordet ”hit” betyder. Hon VET vad ordet ”stanna” betyder. Men ibland skiter hon bokstavligen i det. Vi var ute imorse och hon var ett par meter från mig och sket fullständigt i vad jag sa. Det var ingenting som distraherade henne heller, hon slog ”bara” dövörat till. Jag kopplade henne då en stund och övade ”hit” ”stanna” ”sitt” ”ligg”. Det här har hon tidigare kunnat som rinnande vatten. Nu dissade hon mig totalt.

Efter ett tag lyssnade hon och jag släppte henne lös. Nu kom hon utan problem på inkallning.

Hur tränar man en hund som egentligen kan kommandot, men som helt plötsligt totalt ignorerar allt? Är det åldern? Är det mitt fel, är det jag som brister i kommunikationen?

Varför har hon helt plötsligt blivit så orolig och skälig? Det kommer liksom från ingenstans. Inga rutiner är ändrade. Hon är varken mer eller mindre ensam (att vara ensam har hon inga problem med).

Vars är min ställa, väluppfostrade och lugna hund?

En hund skäller det är liksom svårt att komma ifrån. Det var antagligen en av anledningarna till att vi för många tusen år sedan tämjde dem, just för att de hjälper till att varna/larma när det kommer inkräktare.
Självklart behöver man träna på att hunden ska kunna "släppa" det som den hör till exempel utanför lägenheten men att den säger till "hörru husse, nu är det nån utanför fönstret" det är ju liksom hundens jobb.
Jag skulle börja med att gå och titta efter vad hunden skäller på och sen säga "tack, jag har koll, det är ingen fara" och avleda hunden om det behövs.
Min egen hund skäller på folk som är utanför vår grind men han slutar direkt när jag går ut och kollar vad det är och säger att "det är lugnt, du kan gå därifrån nu"
Dock är han ganska envis och om han inte lägger ner när jag sagt till så tar jag in honom.
Din hund är ung, ha tålamod med henne men var lugn och envis själv med hur du vill att hon ska bete sig.
Smäll absolut inte, det är viktigt att hon känner att hon kan lita på dig och att hon alltid är trygg med dig.

 

[Rumpnissen]

Håller med flera av de andra. Min blev också döv, odräglig och helt överjävlig i den åldern. Just inkallningen är ju det som märks mest för antingen kommer hunden eller inte, men jag tyckte det märktes rätt mycket i övrigt också om jag väl tänkte efter.

Angående skällandet så tror jag det är som @giovanna skriver. Din hund skäller på instinkt. Den vet helt uppenbarligen att den inte får. Att hon morrar när du är i närheten är ju för att hon vet att hon inte får skälla och försöker lägga band på sig. Men instinkter är så djupt rotade att hundarna inte kan värja sig mot dem och de går ofta inte att träna bort helt. Jag har skvallertränat min (googla så hittar du massor). När han börjar skälla så ropar jag på han och då vet han att det blir gotte och slutar att skälla och kommer som ett litet skott istället. Jag tycker också om att mer kommunicera "Jag vet att du gör ditt jobb, tack för det, jag tar över här" när hunden larmar, än att banna den.

 

[animalasia]

Svarar alla,

Åldern är väl det jag också själv trott det beror på. Däremot är jag osäker på hur jag ska hantera det, släppa på kraven eller träna mer?

Hon är min första hund och jag har inte jättemycket erfarenhet av hund tidigare. Jag har aldrig tränat eller uppfostrat hund tidigare

Samtidigt är hon oerhört lätt. Jag har med henne överallt och när hon går i koppel märker jag ingen skillnad. Det är när hon är lös (både ute och inne i lägenheten) som jag märker att hon lyssnar sämre och är mer orolig/rädd.

Att hon skulle vakta mig är ingen omöjlighet, snarare högst troligt (åtminstone inne). Hon är alltid i närheten av mig, ligger alltid bredvid mig och vill vara nära. Samtidig är det inga problem att lämna henne ensam, så separationsångest har hon inte.

Ute är det liksom andra saker som är roligare än husse. Hon håller sig alltid i närheten, springer aldrig iväg någon längre bit. Jag är inte orolig för att hon ska springa bort.

Understimulerad tror jag inte hon är. Vi är mycket ute och går, både lös i skogen (ca 1-1,5 timmar 3-5 dagar/vecka). De dagar vi inte är ute i skogen tar vi ca 1 timme koppelpromenad i långlina.

Hon är på dagis ca 3 dagar/vecka och de dagarna blir det oftast ingen skogspromenad (vi måste åka bil för att komma ut i skogen).

Nu har det ju varit varmt länge och jag tål själv inte värmen, vilket gjort att det blivit mindre aktivering, så det kan självklart bero på det.

Vi har prövat på lite kurser och ska även gå en kurs nu i höst.

Hundmöte och gå i koppel är inga problem. Hon slappna av bra inne (sover hela natten bredvid mig, skäller aldrig nattetid). Hon ligger lugnt när jag lagar mat, städar osv. Bryr sig inte om jag går på toaletten.

Jag har aldrig satt spökåldern i kombination med att man omplacerar hunden. Jag trodde omplaceringarna berodde på att den söta valpen tog mer tid än man trodde och att det faktiskt är jobbigt att vara ute och gå…

Din hund verkar jättetrevlig, njut av det. Jag upplever att det där med följsamhet går upp och ner i perioder. Mina kan få väldigt gott självförtroende speciellt innan löp och börja skälla på andra hundar (vilket aldrig händer annars) eller totalt glömma hit-kommandot. Jag tänker att det är övergående men är noga att poängtera att samma regler gäller även vid löp.

Min ena hund som är sju och strax ska löpa mår som en prinsessa, när vi är ute och promenerar har hon svansen högt och kissar överallt, ibland med ena bakbenet i luften. Hon har klåda och några gånger i veckan så torkar jag hennes öron och behandlar med kortison. Det brukar räcka att jag tar fram grejerna så lägger hon sig på rygg. Häromdagen ville hon inte, jag bad henne flera gånger men hon ville inte, jag försökte lägga henne men hon spände emot. Jag var helt lugn och tog bara det ena benparet och flippade över henne, berömde henne och fixade hennes öron. Nästa gång funkade allt som vanligt. Jag tror att samma regler ska gälla som vanligt för det innebär en trygghet för hunden.