Rasval - italiensk vinthund ?

[tuaphua]

Jag säger också Papillon/Phalene!
Mina har flugit en hel del med mig(i jobbet) och har gott om rum i väskan. Mina har varit mentalt stabila nog att inte tycka det är obehagligt att flyga öht.
Sociala, glada, intelligenta hundar som är mkt lätta att forma som man vill ha dem. De är atletiska och hänger gärna med på allt. Även att ligga och gosa i sängen/soffan.
Pälsen är inte så krävande som det kan se ut. Den är väldigt glatt och tovar sig mkt sällan annat än om man inte borstar öronen ca 1-2 ggr/mån. Och smutsen halkar liksom av pälsen ganska lätt.
Kul kompisar som är så enkla!

 

[Sel]

Kanske CC (Chinese Crested) som en bubblare, eller yorkshire terrier kan vara värda en titt? Båda kräver visserligen viss pälsvård men jag har hyfsat stor erfarenhet av yorkien och gillar dem!

 

[almitra]

Italienare är fantastiska små varelser . Min Pixi är inte alls särskilt skör, hon är lite i det större laget med sina 6 kilo. Känner många italienare som aldrig brutit benet. Dom är oftast sjövilda som valpar och man får vara noga med att ha tjocka mattor överallt så de inte halkar när de flyger mellan soffor och sängar. Viktigt att de får röra sig i kuperad terräng och bygga upp muskler tidigt. Rumsrenheten ja… det kan vara tufft. De är ju så känsliga för dåligt väder och då är det bekvämt att göra inne när man tittar bort en sekund. Jag har lärt Pixi att gå på peepad, så som tur går hon alltid dit. En bra garderob krävs! Och stor plats i sängen! Oerhört smidig att ta med överallt. Jag hade en whippet boendes i långa perioder. De kunde absolut inte leka tillsammans! Men promenader med andra raser fungerar bra.

 

[Kijona]

Tack för tänkvärda svar! Jag har länge varit inställd på vinthund eftersom jag gillar att de inte fäller så mycket, inte luktar så mycket hund och är lite kattlika, tidigare siamesägd som jag är Det är något med vinthundar bara.

Men, jag försöker också att inte styras för mycket av hjärtat och kanske använda hjärnan också och den verkar säga att italienaren kanske är för skör trots allt. Har haft en katt som bröt benet och den rehaben var inte kul, även om han blev helt bra.

Papillon och Phalene försöker jag bli förtjust i för det verkar vara en sund ras som skulle kunna passa in på det vi söker, men har en bild av att de är lite typisk småhund, skälliga osv. Har säkert fel, ska försöka få till att träffa några så att jag kan bygga mig en egen uppfattning.

 

[Irrbloss]

Papillon och Phalene försöker jag bli förtjust i för det verkar vara en sund ras som skulle kunna passa in på det vi söker, men har en bild av att de är lite typisk småhund, skälliga osv. Har säkert fel, ska försöka få till att träffa några så att jag kan bygga mig en egen uppfattning.

Jag tycker att de flesta småhundar är väldigt skälliga. Främst är det nog att jag bara har träffat sämre exemplar, men många små sällskapsraser har historiskt haft som uppgift att larma, så helt tysta blir de nog aldrig. Men det kanske inte behöver vara en dealbreaker om allt annat matchar? Till viss del är det ju en uppfostransfråga.

 

[tanten]

Papillon och Phalene försöker jag bli förtjust i för det verkar vara en sund ras som skulle kunna passa in på det vi söker, men har en bild av att de är lite typisk småhund, skälliga osv. Har säkert fel, ska försöka få till att träffa några så att jag kan bygga mig en egen uppfattning.

Ja du har fel. Det är varnande hundar. Men du kan ha vallhund som inte vallar allt, brukshund som inte attackerar inkräktae osv.

Det är en hanteringsfråga. Tyvärr finns det folk som inte tycker man behöver ha pli på små hundar, de är ju bara gulliga
Min jobbar för tillfället med musikteori och annat. Skulle inte funka om han for runt okontrollerat och bjäffade.
Plus att pälsvården.är minimal. Mina flattar borstade jag mer än Oskar

 

[tanten]

Jag tycker att de flesta småhundar är väldigt skälliga. Främst är det nog att jag bara har träffat sämre exemplar, men många små sällskapsraser har historiskt haft som uppgift att larma, så helt tysta blir de nog aldrig. Men det kanske inte behöver vara en dealbreaker om allt annat matchar? Till viss del är det ju en uppfostransfråga.

Va, behöver man uppfostra småhundar?

Skojar

 

[Irrbloss]

Va, behöver man uppfostra småhundar?

Skojar

Såklart att alla hundar behöver uppfostran, men det jag försökte få fram är att en del hundar kommer att vara mer benägna att skälla oavsett uppfostran. Olika raser har olika drifter och de som har haft som jobb att larma kommer av naturliga skäl att ha närmre till skall än en ras som har ett annat ursprung. Har man en stark preferens för tysta hundar så får man då anpassa sina förväntningar, eller välja en annan typ av hund.

 

[Sel]

Såklart att alla hundar behöver uppfostran, men det jag försökte få fram är att en del hundar kommer att vara mer benägna att skälla oavsett uppfostran. Olika raser har olika drifter och de som har haft som jobb att larma kommer av naturliga skäl att ha närmre till skall än en ras som har ett annat ursprung. Har man en stark preferens för tysta hundar så får man då anpassa sina förväntningar, eller välja en annan typ av hund.

Jag håller med! Men jag tycker också att "skällighet" ofta överdrivs.

 

[Irrbloss]

Jag håller med! Men jag tycker också att "skällighet" ofta överdrivs.

Vill du utveckla? Jag ska erkänna att jag är partisk i frågan eftersom jag har en naturligt tyst hund och är en smula bortskämd av hur bekvämt det är. Tanken är att skaffa valp av någon annan ras så småningom, men jag bävar inför risken att få en som älskar ljudet av sin egen röst oavsett hur mycket jag försöker träna den till annat.

 

[Sel]

Vill du utveckla? Jag ska erkänna att jag är partisk i frågan eftersom jag har en naturligt tyst hund och är en smula bortskämd av hur bekvämt det är. Tanken är att skaffa valp av någon annan ras så småningom, men jag bävar inför risken att få en som älskar ljudet av sin egen röst oavsett hur mycket jag försöker träna den till annat.

Jag tycker helt enkelt att folk bävar för att till exempel spetsar är så "skälliga!" och småhundar "gläfser" när jag upplever att det mest är i stressade eller upphetsade situationer hundar ljudar. Det är ytterst få hundar jag varit i närheten av som liksom okynnesskäller... det närmsta jag kommer är finnspetsarna som i min barndom satt uttråkade i hundgården och skrek om en fluga flög förbi men det är ju inte situationen idag. Det är det jag tänker att folk som är rädda för skällande ser framför sig.

Att en sheltie ger ljud vid agilityträningen eller typ ALLA vinthundar kan vråla på kappen har jag ju varit med om... eller att ett dussin pudlar skäller när man kommer in hos uppfödaren, men sådär generellt tycker jag inte att skällande varit ett problem hos hundar i vardagen oavsett ras när de levt som en trevlig, balanserad jycke.
Sedan har man givetvis olika trösklar, men jag undrar ibland lite när, hur och hur länge folk som upplever skällande som ett problem, faktiskt tycker att det är ett problem.

 

[Sel]

Ingen av mina hundar har skällt i onödan trots att i alla fall russeln nog av flera skulle anses vara en "gläfsig" ettrig terrier. Då ljudade momors schäfer betydligt mer!

 

[tanten]

Vill du utveckla? Jag ska erkänna att jag är partisk i frågan eftersom jag har en naturligt tyst hund och är en smula bortskämd av hur bekvämt det är. Tanken är att skaffa valp av någon annan ras så småningom, men jag bävar inför risken att få en som älskar ljudet av sin egen röst oavsett hur mycket jag försöker träna den till annat.

Av de två jag haft så har larmadet bestått i att de sagt till. Och sen är det klart.
Inte ett ständigt skällande.

 

[BornAgain]

Innan jag hade liten hund hade jag schäfer

(ofta så är det speciella situationer som ger skall. Schäferhunden ljudade när hon blev frustrerad eller om hon ville delta socialt i sammanhang där hon upplevde att vi ljudade. Så om ljudande är stöttestenen på annat som annars är perfekt får man jobba på frågan. Vad utlöser ljuden och hur kan vi öva/avleda/undvika?)

 

[Nota]

Min upplevelse av att leva med en ljudlig ras är också att det blir lite vad man gör det till, absolut har dom närmare skall men är hunden väl aktiverad trött och nöjd och man själv tar skällandet med ro och tackar och belönar efter ett skall så är det sällan ett problem.

 

[Nota]

Jag tycker helt enkelt att folk bävar för att till exempel spetsar är så "skälliga!" och småhundar "gläfser" när jag upplever att det mest är i stressade eller upphetsade situationer hundar ljudar. Det är ytterst få hundar jag varit i närheten av som liksom okynnesskäller... det närmsta jag kommer är finnspetsarna som i min barndom satt uttråkade i hundgården och skrek om en fluga flög förbi men det är ju inte situationen idag. Det är det jag tänker att folk som är rädda för skällande ser framför sig.

Att en sheltie ger ljud vid agilityträningen eller typ ALLA vinthundar kan vråla på kappen har jag ju varit med om... eller att ett dussin pudlar skäller när man kommer in hos uppfödaren, men sådär generellt tycker jag inte att skällande varit ett problem hos hundar i vardagen oavsett ras när de levt som en trevlig, balanserad jycke.
Sedan har man givetvis olika trösklar, men jag undrar ibland lite när, hur och hur länge folk som upplever skällande som ett problem, faktiskt tycker att det är ett problem.

Just spetsar tycker jag märks extra mycket just för dom har sån gäll röst som skär i öronen.
Även om dom inte skäller mycket så märks det på ett helt annat vis

 

[tuaphua]

Tack för tänkvärda svar! Jag har länge varit inställd på vinthund eftersom jag gillar att de inte fäller så mycket, inte luktar så mycket hund och är lite kattlika, tidigare siamesägd som jag är Det är något med vinthundar bara.

Men, jag försöker också att inte styras för mycket av hjärtat och kanske använda hjärnan också och den verkar säga att italienaren kanske är för skör trots allt. Har haft en katt som bröt benet och den rehaben var inte kul, även om han blev helt bra.

Papillon och Phalene försöker jag bli förtjust i för det verkar vara en sund ras som skulle kunna passa in på det vi söker, men har en bild av att de är lite typisk småhund, skälliga osv. Har säkert fel, ska försöka få till att träffa några så att jag kan bygga mig en egen uppfattning.

Pappisar luktar väldigt, väldigt lite hund. Jag är jättekänslig för hundlukt! Jag får alltid höra att mina hundar inte luktar hund. Och det är ett skäl till varför jag har dem.

Jag har haft pappisar i 36 år nu. Det går utmärkt att få dem vara tysta. De har väldigt(!) mkt Will to please och är mkt formbara.
Mina har fått larma om det ringer på dörren. Det har de då gjort. Jag hade en som jag fick när den var vuxen som hade bott i villa och var ovan vid ljudet från trapphuset i min lägenhet. Hon smågruffade lite. 2 v senare var det löst.
Nu har sambo en som kan skälla ibland. Det är 100% för att det enda som är konsekvent med honom är att han är inkonsekvent. Helt otroligt inkonsekvent alltså! Ihop med att hon har närmre till ljud än den jag har nu, som var helt stum innan jag lärde henne morra och skälla.
Sambos hund hade varit lätt att få tyst om man var något så när konsekvent.
Det finns så klart en massa småhundar som är skitjobbiga, pappisar med säkerligen. Men själva rasen är himla kul. Jag har haft många brukshundsägare runt mig som vill ha Pappi framöver efter att ha träffat mina. Sambo som levt med Border Collie, Sheltie, Schäfer etc var inte impad av pappisar förut. ”Små tanthundar” Sen träffade han mina, har nu en egen och vill aldrig mer ha en annan ras.

 

[Irrbloss]

Jag tycker helt enkelt att folk bävar för att till exempel spetsar är så "skälliga!" och småhundar "gläfser" när jag upplever att det mest är i stressade eller upphetsade situationer hundar ljudar. Det är ytterst få hundar jag varit i närheten av som liksom okynnesskäller... det närmsta jag kommer är finnspetsarna som i min barndom satt uttråkade i hundgården och skrek om en fluga flög förbi men det är ju inte situationen idag. Det är det jag tänker att folk som är rädda för skällande ser framför sig.

Att en sheltie ger ljud vid agilityträningen eller typ ALLA vinthundar kan vråla på kappen har jag ju varit med om... eller att ett dussin pudlar skäller när man kommer in hos uppfödaren, men sådär generellt tycker jag inte att skällande varit ett problem hos hundar i vardagen oavsett ras när de levt som en trevlig, balanserad jycke.
Sedan har man givetvis olika trösklar, men jag undrar ibland lite när, hur och hur länge folk som upplever skällande som ett problem, faktiskt tycker att det är ett problem.

Då vill jag påstå att du har haft tur, eller så har jag enorm otur. Det går knappt att gå en promenad hemmavid utan att vi blir utskällda, fast både jag och min hund sköter oss själva och inte brukar titta åt andra ekipage. Samma sak om vi är på annan plats, existerar det en annan hund i närheten så kan man nästan slå vad om att den kommer att vråla på oss. Jag tänker inte gissa om det beror på att hundarna är ouppfostrade, understimulerade, reaktiva eller stressade av annan orsak. Resultatet är detsamma - de skäller mycket och ofta. Och inte bara på mig och min hund, utan på allt som rör sig förbi tomten eller vad hunden har utsett som sitt revir.

Skall för att tala om att det kommer besök är fullt normalt och okej, det gör även min i övrigt knäpptysta hund. Men där går smärtgränsen för min del. Jag är känslig för ljud och just höga, genomträngande ljud som skällande är bland de värsta. Ihållande ljudande pga frustration eller förväntan är ungefär det värsta jag kan tänka mig. Fick jag en hund som höll på så och det inte gick att få bort så skulle den rent krasst få flytta.

Jag vet inte, jag kanske bara är traumatiserad av så många obehagliga hundmöten. Det har aldrig hänt något allvarligt, men när jag är lugn, min hund är lugn och de flesta andra vi möter ändå blir helt bananas av vår blotta uppenbarelse... då blir jag fundersam. Är det mig det är fel på eller alla andra?

 

[tanten]

Jag vet inte, jag kanske bara är traumatiserad av så många obehagliga hundmöten. Det har aldrig hänt något allvarligt, men när jag är lugn, min hund är lugn och de flesta andra vi möter ändå blir helt bananas av vår blotta uppenbarelse... då blir jag fundersam. Är det mig det är fel på eller alla andra?

Alla andra.
Uppfostrade väl hanterade hundar står inte och serieskäller.

 

[Tantan]

Jag har en vrålapa. Blir hen det minsta uppvarvad vid lek skälls det i kubik. Jag har aldrig haft en hund som gör så innan och hoppas eventuell framtida hund är tystare.
Jag kopplar det till att barnen tagit för mycket fokus och det blev lite hipp som happ med vissa delar av uppfostran i kombo med låg (obefintlig) skalltröskel. Min hund har läst sin rasbeskrivning noga och skriker helst om allt.