Reagera på ord/meningar

[Sryoqwe]

Våra verkar inte förstå många ord/meningar utöver de som vi använder för att kommunicera med hundarna. Däremot har en av dem små lärt sig att när jag ropar på henne i ton med "lägg av med det där" så har jag något att ge henne. De andra har inte helt uppfattat det än, vilket är väldigt praktiskt. Vi har också "kodord" för var individ, minsta svarta är t ex "liten svart", de verkar inte ha lärt sig dem. Så ett svar på "vem ska du klippa (klorna på)?" med kodord förstår de inte vem som är hotad.

 

[Malibu_Stacy]

Ja, den yngsta hunden absolut. Den äldsta i väldigt begränsad omfattning. "Tuggis" (hata mig inte för det vidriga ordet som av någon anledning etablerat sig i familjen) och "gotte" vet båda vad det är. Min man och jag brukar roa oss med att börja prata om tuggisar när de ska få grisöra för att se hur lång tid det tar för dem att snappa upp vad vi pratar om

Säger alltid tuggis
Hundarna blir galna när vi säger det ordet

 

[__sofia__]

Min uppfattning är att den äldsta av mina tre hundar har lättare att förstå ord, hänga med i prat etc än de andra två (även kroppssignaler). De andra två följer mer den äldstas reaktioner snarare än att själv verka reagera på meningar jag säger. Dvs till äldsta behöver det inte vara rena kommandon, utan jag kan säga saker i meningar på ett annat sätt.

Mellanhunden framförallt skulle jag säga lyssnar mest på inlärda kommandon, om ens det. Hon var också enklare att lära via kroppstecken än specifika ord, hon verkar inte vara så brydd över ord allmänt. Hon är också väldigt bra på att ignorera när jag säger något

Den yngsta är den som pratar mest tillbaka

 

[Milosari]

Innan Sarek blev döv hade han och pappa långa konversationer om olika maträtter. Pappa frågade Sarek vad han tyckte, Sarek svarade med lite olika ljud, som alltid blev intensiva när det handlade om att det skulle lagas köttbullar . Ingen av mina andra hundar har haft riktigt den ordförståelsen eller rättare sagt intresset att upprätthålla en ljudlig konversation med en människa

 

[Seabaz]

Wilson vet massor,
Om man säger "who is it?" Så tänder han till och tror att någon kommer.
Han vet skillnad på "dad" och "mom".
Han vet att om vi går promenad och jag frågar om vi ska hälsa på "Daisy girl" att vi ska gå till grannen där hans syster bor.

Han vet även vad "walk" är och "Geoffrey bay" (stranden).
Nämner jag "bath" springer han och gömmer sig

 

[Piaff]

Min corgi förstår SÅ mycket, man kan inte nämna orden mat eller kissa i annan kontext utan att han flyger upp och förväntar sig leverans .

Sen har han också en lustig förmåga att känna på sig när en film eller serie börjar närma sig slutet, då kommer han och sätter sig och stirrar på oss för han vet att han kommer få gå ut efter det. Oklart hur han listat ut att det NÄSTAN är slut men det har han!

 

[Roheryn]

Jag har alltid vetat att de hundar jag själv och familjen haft har förstått mycket av det vi säger. Jag pratar också mycket med hundarna både hemma och när vi är ute och går, och använder nog mer "vanligt prat" än regelrätta "kommandon". Typ "vi går den här vägen" när vi är ute och ska in på en stig/väg, "vänta lite" om en hund går för långt i förväg osv. Enkla meningar, kanske lite som jag skulle prata med ett mindre barn.

Och hundarnas förståelse (och icke-förståelse) blev jättetydlig i höstas när vi fick hem en omplacering. Hunden vi redan hade var då drygt tre år och har bott hos oss sen han var valp, medan den vuxna omplaceringen ju var helt ny för oss (och vi för henne). Jag fortsatte ju som vanligt på promenaderna och vår ursprungliga hund hängde med som vanligt, men omplaceringen förstod givetvis inte! Det var en verklig ögonöppnare, jag trodde inte innan att första hunden förstod så mycket! Nu har omplaceringen bott hos oss i snart 10 månader och nu förstår även hon

 

[Snurrfian]

Reagerar era hundar på vissa ord eller meningar? Nu tänker jag inte på kommandon som ”sitt, ligg, stanna” osv.
Utan mer, ”ska vi gå ut”? Tex.

När jag var liten hade vi en PON. Han var otroligt personlig och där hade vissa meningar satt sig. Som just ”ska vi gå ut?”, ”vart är kissen?”, ”kommer det nån?”. Sistnämnda tyckte vi barn var otroligt roligt. Han vaktade och viskade man i hans öra ”kommer det nån” så tände han på alla cylindrar.

Våra nuvarande hundar lyssnar inte alls på meningar på det sättet. Bara på inlärda kommandon.

Han har koll på det mesta, ibland är det ord, ibland tonfall, ibland situationer. Han tar beslut på om han vill vara ute eller inne, exempelvis jag ska åka en snabbis till affären, han följer med till dörren och jag säger nej du ska vara hemma men vill du vara ute i hundgården eller inne. 50/50 vad han väljer, ibland går han och lägger sig i soffan ibland går han till hundgården.

Men han är också tydlig med vad han själv vill, påminner om vattnet är slut genom att buffa på skålen även om det är så att han precis har gjort slut på det och inte vill ha mer när man fyller på.

 

[Mia_R]

Jag läste nånstans att enligt en undersökning kan hundar skilja på ca 200 olika ord. Exets hund från hundstallet kunde absolut skilja på olika föremål om man bad henne hämta t ex en ring eller en boll.

 

[Amaranthine]

Jag läste nånstans att enligt en undersökning kan hundar skilja på ca 200 olika ord. Exets hund från hundstallet kunde absolut skilja på olika föremål om man bad henne hämta t ex en ring eller en boll.

Det här tycker jag är så otroligt fascinerande! Min hund förstår att "hämta bollen" betyder just att hämta en boll, men jag kan också säga "hämta en leksak" och då väljer hon nåt själv ur leksakskorgen.

Förutom det så förstår min hund absolut ett antal olika ord och meningar, som till exempel "snart", "kolla hunden där borta", "gå och kolla i matskålen", "vem är det som kommer?" och en massa annat. Oftast pratar jag mer eller mindre i vanlig samtalston så det är inte bara röstläget hon lyssnar på. Jag brukar nog sällan ge henne kommandon på ett ord utan det brukar bli en hel mening, tycker det känns lite mer personligt så

 

[SiZo]

Jag har haft en hund som förstod typ allt man sa. Minns en gång väldigt tydligt. Jag sa till henne "På golvet i köket ställde jag ner lite potatis och sås, om du vill så får du gå o ta det"

Sagt och gjort, hon travade iväg och åt. Och detta var en hund som inte åt om man lämnade maten på golvet och åkte hemifrån om hon inte hade fått en varsågod...

Sen har jag haft en hund som inte förstod ett enda ord. Jag vet att hon inte var döv, men ord var otroligt svårt för henne. Det tog 9 månader för henne att lära sig ligg på ordkommando. Efter det gav jag upp ord och körde med handtecken bara.

Otroligt streetsmart hund annars som tex sa till när potatis/ris/pasta var färdigkokat, hur hon visste det vet jag inte. Men det märktes när hon var borta, för då brände jag helt plötsligt allt. Eller när vi vandrade och hästen försvann och hon som aldrig har tränat på att spåra spårade upp hästen på över 1,5 timmes tid. På slutet kände jag "Nä men vad fan hundjäveln måste leda oss fel! Så här långt kan inte hästen sprungit". Men hon insisterade och sen helt plötsligt så stod hästen där.

 

[SiZo]

Med nuvarande hundar försöker vi prata så mycket som möjligt, men utan utfyllnadsord så att säga.

Igår till exempel sa jag: Först husse kasta, sen hundnamn och hundnamn kissa, bajsa, sen åka bilen Bilbo (Bilbo är deras bästa (enda) hundkompis.


Betydelsen är då att först skulle husse kasta sopor, sen skulle de få kissa och bajsa för att sedan åka bilen. Det märks att de förstår, för när vi säger det sådär så kissar och bajsar de direkt när vi går ut, ibland 2 ggr på de 50 metrarna vi har till bilen. De vet att det blir en KORT sväng, och då måste man göra det man ska. För hur länge man sitter i bilen vet man aldrig. Om de inte har lärt sig hur långt det är till Bilbo respektive "farmor" som är de ställena vi brukar åka till.

 

[Sel]

De bergiper Absolut mycket mer än man tror och snappar upp massor i vardagen. Sådär som evigt ensamstående med bara hundarna blir det mycket vardagsprat och det är ganska otroligt hur de kan läsa ut betydelsen i långa meningar. Jag antar att de använder "nyckelord" förstås, men ändå.
Jag minns så väl en gång när shiban låg i köket där det var mycket folk och hundar och hon var lite sur, då sa jag helt enkelt och lättsamt att "Ska du vara sådär kan du faktiskt gå och lägga dig i sovrummet." ... och det gjorde hon.
Jag tror hela familjen stannade upp och tittade på varandra. Jag har aldrig lärt hundarna att gå och lägga sig i ett annat rum, men någonstans la hon visst ihop två och två.
Båda hundarna lärde sig också engelska otroligt fort. Det var verkligen bara korta, väldigt välbefästa kommandon jag fortsatte säga på svenska, alla konversationer och enklare riktlinjer som typ "den här vägen...." eller "gå och hämta xx!" tog inte lång tid för dem att snappa upp i vardagen.

Kailzie som var väldigt lek och föremålsintresserad kunde namnen på nästan alla sina specifika leksaker.
Chika kunde nog men kunde inte bry sig mindre.
Nu är hon ju döv och jag undrar ibland om hon tycker det är jättejobbigt att jag inte pratar med henne längre.

 

[Happimess]

"Gå till köket så får du mat" = hunden hoppar ur soffan och sladdar ut i köket
"Nu kommer jag och tar dig!" = en lekinvit, hunden sladdar iväg genom huset och vill bli jagad (sen vänder vi i varje ytterände av huset och jagar varandra fram och tillbaka )
"Nu måste du bajsa" = skyndar på toalettbesöket om man börjar närma sig hemmet igen

Finns mängder av fler exempel, men jag tycker nog att hon har ganska stor vokabulär och förstår mer sammansatta meningar/kan ta kommandon som är en ordföljd (gå och lägg dig, gå till sovrummet, hämta den och den leksaken, osv)

 

[Rosett]

Jag brukar kolla klipp med hundar och katter som använder såna där mattor med knappar för olika ord. Det finns speciellt en, som heter Bunny (en hund), som verkar förstå väldigt mycket. T.ex. när det ösregnade ute så tryck den på ”big” och ”rain”.
Minns inte så mycket men om nån är intresserad så tror jag kontot heter whataboutbunny.

Edit: det kanske var ”water” den tröck på, inte ”rain”.

 

[Troll]

Gud, vi måste sålla snacket här hemma för vovven.
Om man råkar nämna någon av hans hundkompisars namn blir han hysteriskt glad
Nu heter det "den vita hunden" kommer kanske förbi sen när vi pratar.
Men säkert knäcker han den koden också

Nu måste vi till stallet är inte lika pepp
Men det är kul så mkt de snappar upp ändå

 

[Asko]

Absolut. Mamma pratar jättemycket med sin hund Puck, och det märks att hon förstår en hel del ord och meningar samt namn.

Frågar man om vi ska ut eller gå och kissa eller sparka boll, så ser man att hon definitivt fattar vad man pratar om. Samma sak med godis och mat som hon gillar. Hon borde även förstå när maten är slut, men pga hon ändå får ibland något extra trots att maten borde vara slut så reagerar hon inte alltid på det ordet

Dammsugaren/dammsuga är ett strängt förbjudet ord i hemmet, då vill Puck genast gömma sig så man får göra tecken eller omformulera sig, eller så ber mamma om ursäkt till henne att man inte menade det och det verkar hon också förstå även om hon ser tveksam ut när hon lunkar tillbaka absolut inte inlärt med flit, men så blir det ju med en hund som avskyr dammsugaren.

Annars kan hon typ alla sina leksakers namn och letar efter rätt leksak när man frågar henne "var är xxx?" Även sina favoritpersoners namn (fast inte matte, då det är matte som pratar med henne mest och hon har inte lärt henne vem hon är ). Inlärt på sätt och vis genom mycket prat med hunden.

Tillägg: T.o.m min katt kan sitt ord - mat. Försöker jag ropa på henne så är det bara ibland som hon reagerar på sitt namn, beror liksom på om det finns något annat intressantare, men ropar jag hennes namn och mat så kommer hon i världens fart Inget som jag lärde in henne med flit utan hon får sin blötmat varje dag och jag sa till henne att hon ska få mat och upprepade ordet mycket. Uppenbarligen lärde hon sig det.

 

[Sol]

Absolut att han förstår ord som inte är kommandon. Har hör även min mammas röst på telefon. Det slår aldrig fel, när han hör hennes röst i telefonen kommer han. Oavsett vad hon säger.

 

[Otherside]

Min Beauceron kunde MASSOR med ord! Självklart inlärt men inte alltid avsiktligt inövat utan han bara snappade upp det.
-Var är xx?
Då tittade han på den personen. Han kunde allas namn! Jättegulligt!

Osv osv. Nu saknar jag honom igen, bara av att tänka på honom.....

 

[Lillefrun]

Båda mina förstår extremt mycket även om jag pratar i meningar.

T.ex. om Trassel har stulit något, som en sko kanske. Då säger jag ungefär ”Ditt lilla busfrö var har du lagt mina skor?Kan du visa var dom är?” Blandar ord och mening för samma sak. Ibland är han han liten tjuv eller knäppis osv.

Även om det är Trassel som ställt till det kan jag be Milou hjälpa till.

Om jag vill ha uppmärksamhet neutralt, inte som att skälla på dom men inte heller värt en godis utan bara få dom att sluta med det dom gör så säger jag” Hörre du du, vad har du för dig?”