Relationen lön/ intresse

[VLMF]

Jag är inte hundra inom din målgrupp heller, men valde utbildning och därmed bransch helt efter intresse. Ville börja en utbildning där mitt intresse var så stort och området så pass föränderligt, spännande och utvecklande att jag skulle kunna tänka mig att jobba inom branschen resten av livet. Vad man nu vet om vad man gör resten av livet men hittills stämmer det.

Hade absolut betyg för att komma in på de långa utbildningarna som leder till höglöneyrken, men var inte ett dugg intresserad. Hade jag däremot haft som (del)mål i livet att bli rik, då hade jag inte valt denna utbildningen.

 

[cili]

Jag valde utbildning efter intresse och hur prognosen såg ut för lediga jobb framöver. Läser nu till fysioterapeut och det verkar finnas jobb när vi är klara (på sikt pratas det om brist på utbildade). Jag gillar dessutom tanken på att man kan byta inriktning ganska friskt utan att behöva läsa vidare.
Jobbade tidigare som väktare och kommer få ungefär samma lön efter tre år på universitet, men så trivdes jag inte heller i väktaryrket så att stanna kvar där hade ändå inte varit ett alternativ. För mig är det viktigt att få jobba med något jag är intresserad av och brinner för, annars ledsnar jag ganska fort, och lönen som FT är tillräcklig för att kunna leva ett helt vanligt liv utan att vända och vrida på varje krona.
Sen var det slutar vet man ju aldrig. Jag läser redan nu extrakurser för att få mer kompetens inom idrott, kanske kan jag på den vägen lyckas få något mer välbetalt i framtiden? Den som lever får se

Tycker att man rätt ofta hör om folk som sadlar om vid 40-årsåldern för att göra något dom tycker är roligare, trots att dom då har ett åtminstone relativt välbetalt och fast jobb. Därför känns det vettigare att satsa på det roliga/intressanta direkt. Det går ju alltid att utbilda sig till något annat framöver om man ändrar sig

 

[MiniLi]

Mitt yrke tillhör väl heller inte målgruppen kanske men gränserna för vad man tycker är en bra lön flyttas och även inom yrket finns det variationer i lön utifrån bland annat typ av arbete.
Jag tänker att lönen inte är det primära, i första hand väljer jag efter intresse och stimulans. Men nu när jag jobbat ett år efter utbildningen har jag (till min förvåning) insett att lönen påverkar mig mer än jag tror så det är kanske naivt att tänka att man inte kommer bry sig alls.
Någonstans blir lönen ändå en markering för uppskattning av arbetsgivaren och det kan ta bort det roliga i jobbet om man inte når dit man skulle önska..

Men i slutändan så tänker jag att jag hellre är lycklig på ett roligt jobb än rik på ett tråkigt jobb. Förhoppningsvis går de att kombinera skapligt

 

[lady_vip]

Jag har en kandidatutbildning inom ett område som jag sedan arbetade inom i 3 år, sen tröttnade jag på att ha så lire fritid och att behöva ha stämpelklocka och räkna minuter. Jag tjänade BRA, min löneutveckling var nog en av de bästa inom förvaltningen och jag trivdes ok, men pengar är inte allt.
Nu har jag ett arbete där jag inte är kvalificerad och fick gå ner 20% i lön, men har nästan 3 gånger så mycket fritid som innan. Jag trivs utmärkt på jobbet, och pluggar upp behörighet samtidigt, så i framtiden kan jag kanske ha både bra lön och bra arbetsförhållanden

 

[Lager]

I denna tråden vänder jag mig till er som har utbildat sig/ utbildar sig på universitet/ högskola till ett låglöneyrke.
Hur tänker ni kring lön och intresse?
Dvs tänker ni att det är värt att få jobba med ert drömyrke trots att lönen är låg? Ångrar ni ert val? Känner ni att ni får försaka något pga lön?

I mitt fall är mina drömyrken inom humaniora/ estetiska området. Jag valde bort det då jag insåg hur löneläget är samt en väldigt osäker arbetsmarknad. Jag tänkte att jag i framtiden inte kommer tex ha råd med häst på den lönen. Istället gjorde jag en kompromiss angående jobb, jag utbildade mig till något jag tyckte verkade intressant som samtidigt hade en bättre arbetsmarknad.
Är idag nöjd med det valet.

Hur funderar ni kring det?

Stabilitet känns viktigare än enbart lön för mig. Jag har en första examen inom ämnen som mestadels leder till någon form av projektledning, vidareutbildade mig under arbete till ett yrke som är tryggare men ändå med acceptabel lön.

Du ska ju ändå gissningsvis arbeta med det yrke du utbildar dig till - så satsa på något du tycker är intressant och kan stå ut med ganska många år. Det är viktigaste är att du vill göra det du gör. Jag skulle inte ta ett jobb som jag avskydde för att gå upp i lön.

Men trygghet och god arbetsmarknad tittar jag på, fast tjänst med de fördelar om ingår i det, samt någorlunda möjlighet att byta jobb och/eller vidareutbilda mig inom samma jobb.

 

[Kirre]

Efter många års funderande och nära en psykisk kollaps på dåvarande jobbet insåg jag att det jag nu är utbildad till var det enda jag kunde komma på att jag ville jobba med. Jag insåg också att lönen var lägre än lågavlönad men vad göra?

Nu har löneutvecklingen varit ok och jag är skicklig i min yrkesroll så jag är relativt välbetald för yrket (vilket fortfarande är lågt i jämförelse) Det är dock ett ENORMT bristyrke, lik förbannat hjälper det inte upp lönen, som trots allt är viktig även om jag nu tio år senare aldrig ångrat mitt yrkesval.

 

[Björk]

När jag valde var det mest intresse som styrde. Men det var inte BARA det, det var också framtidsutsikter; att kunna få ett jobb med det jag utbildade mig till och att kunna få en "karriär" och en vettig löneutveckling.

När jag gick ut (95) så fanns väldigt få jobb att söka i min bransch; bland de få som fanns konkurrerade man med människor med flera års erfarenhet i yrket. Jag jobbade i yrken där utbildningen var till nytta, men inte direkt ett "ska-krav"; jobbade som lönehandläggare, som handledare för arbetslösa, som rekryterare/assistent, försäkringskassehandläggare. Det skapade nog tillräckliga meriter för att så småningom om få jobb på en personalavdelning (jag är alltså personalvetare).

Hade jag valt BARA på intresse så hade jag inriktat mig på att läsa huvudsakligen språk eller någon utbildning inom djurskötsel. Eftersom jag inte ville jobba som lärare så hade "bara" språkkunskaper förmodligen varit en ännu snävare arbetsmarknad. Djurvård/skötsel hade gett alldeles för mycket slit för alldeles för lite pengar.

Jag är huvudsakligen väldigt nöjd med mitt utbildnings- och yrkesval. Det är en bra blandning för mig att jobba med personalfrågor; människokontakter (men inte vård), utbildning (men inte hela tiden), juridik, service/hjälp till andra, administration (som jag gillar i lagom mängd). Och dessutom har det varit en bra karriärväg som gett en hög lön.

Idag, när jag är 45+ så kan jag se många andra yrken som jag förmodligen också hade gillat; socialsekreterare, psykolog/beteendevetare, jobba på LSS-boende, högstadielärare, lärare inom vuxenutbildningen, journalist (som var ett drömyrke, men utbildningen var omöjlig att komma in på), informatör, jurist mm.

 

[trazel]

Jag läser andra året på högskolan av 3,5 innan yrkesexamen. Helt och hållet för det är vad jag vill jobba med. Kommer förhoppningsvis täcka studielånen på nya lönen när jag är exad i alla fall...

 

[Dorinda]

Jag valde inte att inte utbilda mig inom mitt största intresse då löneläget är för dåligt inom det.

Så jag valde att utbilda mig inom it istället. Som jag också är intresserad av och jag tycker är kul att jobba med. Lönen är bra och lagom dos med tjänsteresor. Så har jag råd med dyra hobbys.

 

[Araminta]

Jag är inte heller helt 100% inom den grupp som TS riktar sig till men svarar med lite funderingar ändå.

Hade jag helt struntat i löneläge och arbetsvillkor så hade jag antingen blivit journalist eller sjuksköterska inom akutsjukvård. Jag tror fortfarande att jag skulle kunnat göra ett bra jobb inom båda yrkena. Men så var det det där med arbetsvillkor, arbetsmarknad och lön. Jag saknar vassa armbågar och stora kontaktnät. Jag är inte villig att slita så mycket fysiskt och psykiskt för den ersättning som erbjuds idag. Kanske är jag inte passionerad nog för att kunna undgå att se nackdelarna?

Nu läser jag istället till logoped och jag tror faktiskt inte att jag hade kunnat hamna mer rätt. Som logoped får jag ju faktiskt utlopp för båda mina intressen; kommunikation och medicin. Jag visste bara inte om att utbildningen fanns förrän jag lusläste Lunds universitets kurskatalog (ja, jag valde universitet före program). Ingångslönen är bra men någon vidare löneutveckling går det inte att tala om. Bekväma arbetstider och en stabil arbetsmarknad inom ett fält som växer för varje dag.

Så nej, jag följde inte mitt hjärta rakt av. Å andra sidan så hittade jag istället något helt nytt som jag idag älskar mer än de bitar jag hade från början.

 

[Myrten]

Jag läste lite kurser inom humaniora på universitetet, det var på 80-talet. Funderade en del på jobb, men inte så strukturerat. På den tiden fanns ju inte Internet och informationen var därmed mer svåråtkomlig. När jag skulle läsa det sista ämnet i min fil kand valde jag arkeologi, ett år sedan skulle jag skriva C-uppsats i ett helt annat ämne... Men så blev det ju inte. Jag har jobbat som arkeolog på olika sedan 1992.

Valet var utifrån intresse. Jobben kom (men jag har varit arbetslös, sammanlagt 1-2 år under mitt yrkesliv och under ett halvår jobbat med något helt annat). Rik har jag inte blivit - på pengar. Men på upplevelser. Jag skulle ha svårt att jobba med något jag inte var intresserad av.

Nu för tiden arbetar jag snarare med kulturmiljöarbete än "ren" arkeologi, men jag funderar faktiskt på att återvända. Jag har bättre lön och villkor nu, men saknar vetenskapen. Så... Vi får se.

 

[Anna]

Jag utbildade mig inom mitt intresseområde - litteratur, bland annat - men jobbar inte inom den branschen och det räknade jag heller inte med när jag pluggade. Det finns inte så mycket jobb där.

Nu jobbar jag som HR-administratör, helt utan formell utbildning. Har väl en lön i övre spannet av medelinkomst skulle jag tro.