Jag har också haft liknande problem.
Antingen så sprang han över mig eller från mig. Blev han rädd för något, så fanns jag inte där. Så antingen så bara drog han, eller så puttade han undan mig först....och sedan drog han.
Jag kunde inte gå ut i skogen med honom, det var en evig kamp hela tiden. Jag funderade på alla sätt jag kunde komma på för att lösa problemet, olika bett i munnen för att med råstyrka kunna stoppa honom.......gick inte.
Jag provade till och med att ha någon form av inspänning....fråga mig inte varför.....men det gick inte heller.
Jag tänkte att...aha, han är rädd för saker och det är det som är felet....jag sätter på honom halvstängt eller ännu bättre jag jag sätter på honom helstängt (olika sorters skygglappar)så ser han inte faran och blir lugn och from som en ko.....provade inte, lite hjärna hade jag tydligen kvar
.
Jag säljer honom...satte ut annons....ångrade mig.
Och började läsa istället, och tog till mig det jag läste.
Och vips så hade jag svaret framför mig.....den här hästen är osäker, rädd, har ingen mer än sig själv han kan lita på.
Klart att han stack fortare än ögat över/från mig.
Jag fick annalysera och ifråga sätta mig själv så det visslade om det, ta isär alla delar och ta emot den kunskap som fanns tillgänglig.
När jag kommit till insikt att det var mig det var fel på....lite jobbigt i början då jag har ett förflutet med hästar i hela mitt liv och faktiskt i princip aldrig stött på detta problem.
Så började jag att jobba med det.
Jag började inne i hagen, där det är lugnt och det inte gör så mycket att jag tappade honom.
Jag började med att göra honom uppmärksam på MIG, tala om för honom att jag faktiskt existerar.
Tex så hade jag honom bakom mig i ett grimskaft modell längre, och började med att bestämt atanna framför honom ca 500 ggr
.
Och det gjorde nytta, så fort han fokuserade på något annat så stannade jag....brydde han sig inte så skuttade jag till och tvärstannade framför honom. Och han nästan lyfte lite i framdelen när han i princip satte sig på haserna.
Jag vill betona att jag aldrig ryckte, slog eller använde ett spö eller liknande för att få önskat resultat.
Utan bara min kropp.
Men hade han gjort något...tex anfallit eller försökt att hugga, sparka eller liknande så hade han fått sina fiskar varma.
Sedan tog jag med mig detta ut i skogen, över stock och sten med massor av naturliga stopp. Så han var verkligen tvungen att hålla koll på mig, och var han ouppmärksam och kom mot mig så tvärstannade han och kastade upp huvudet som om han var beredd på en spark....vilket jag aldrig har delat ut...men mycket väl en annan häst hade kunnat gjort.
Givetvis så har jag jobbat vidare utifrån detta, men det som egentligen var syftet med allt det här var att jag skulle lära mig att läsa Gottfrid. Bla att veta när nyansen mellan att vara rädd och respektlös passerades.
Jag försöker mig inte på att bli hans flockledare för det blir jag inte, för jag tror att en regelrätt flockledare lever i flocken och det gör jag inte.
Men jag har lärt honom att känna sig trygg med mig, och respektera mig som en individ med mitt livsrum. Liksom jag respektera hans.
Samspel är det jag vill uppnå, vi skall tycka att det är roligt att umgås.....precis som alla andra.
Jag minns en gång då jag var ute och promenerade med honom, vi gick och skräpade lite lagom, jag gick i en fundering och Gottfrid blev skrämd och hoppade framåt mot mig....men mitt i språnget så slog bromsen i och han landade på haserna och det var blev långt bromsspår efter honom.
Han kom således på i luften att matte springer man inte över.
Vi har varit i situationer då han verkligen han velat fly, och han kan bära sig åt....men alltid en bit från mig.....aldrig i närheten av mig.
Han skulle inte komma på tanken att gå över mig....
Men herrejösses hur långt blev det här då, och vilket babbel
.
Nu blir jag osäker på om du har fått något konkret av mig, men det var i varje fall så här jag började.
Och numera så är det aldrig något annat än grimma i skogen, och jag
mig för denna häst som har lärt mig så mycket.
MVH Madde
