Då hade jag kört tennisbollar
Jag lär mina unghundar att springa på ”blinda” direkt och hoppar över i stort sett hela memorydelen. Därför är det också där jag börjar. Använder helt nya, lysande tennisbollar som verkligen syns.
Börjar först med att rulla dem ifrån valpen så att de får ett intresse för själva bollen, och så fort de har det så lägger jag ut typ två stycken i förväg. Lägger dem på kortklippt gräs, så att de syns väl, och sedan ”skickar” jag valpen på dem

först kanske på typ två meter, sedan successivt längre. Syftet med det är att jag vill bygga ett förtroende i min hand - pekar jag ut så finns det något där, bara du springer.
Det gör att t ex min nuvarande 7 månaders springer typ 70-80 meter på helt blinda redan, och då kan man liksom hoppa över memoryfasen och slipper lära av den sedan.
Detta gör jag lite växelvis med markeringar - jag vill hela tiden att hunden ska tycka att det är en fest så fort vi ska träna
Med röstkontroll menar jag att jag kan få hunden att stanna med bara rösten, samt att hunden lär sig förstå en röstkorrigering tidigt. Använder oftast inget särskilt ord, utan mest ”appappapp” i olika tonlägen. Är det en tvärnit som behövs, t ex om de råkar stöta upp en hare, är det en rejäl handbromsröst - är det att den unga valpen springer iväg från mig med bollen i mun är det en förmanande ton

Jag vill ha ett högt föremålsintresse hos mina hundar, och när de är unga får de busapportera och knalla hej vilt. Men med det i den ena änden, måste jag ha ett verktyg att dämpa intensiteten och rama in dem i den andra änden. Annars blir det för mycket av det goda
Det mesta av den unga tiden är ju inte träning, utan mer att forma beteenden man vill ha och forma bort beteenden man inte vill ha. Jag vill inte att valpen springer ifrån mig med föremål i munnen - då begränsar jag det redan nu. Jag vill att den ska tänka framåt när jag sätter ner handen - då formar jag det redan nu.