Ridande barn, hur hinner ni med er själva?

Det verkar som att du anser att barns idrottsutövande är viktigare än vuxnas?

Jag anser att i en familj så hjälps man åt så att alla kan få utöva den idrott/intresse hon/han vill så långt det är möjligt.

Sen vänder jag mig emot att man som förälder förväntas avstå allt för sitt barn. Sorry, jag var en hel person innan jag fick barn och den personen finns fortfarande och har också intressen. Alla mina intressen försvann inte bara för att jag fick barn (precis som mitt inte var tomt och innehållslöst innan jag fick barn). Tvärtom så blev mina intressen lite viktigare att få utöva. De blev ett andrum då jag kan rensa hjärnan och ladda mental energi för att resten av tiden vara en bra förälder.

Håller med dig precis! Jag kan självfallet tänka mig att göra - och gör - vissa uppoffringar för mitt barn och hennes möjlighet att satsa på ridningen och hästarna. Bland annat så tävlar jag inte själv just nu, eftersom det inte riktigt hinns med. Men att helt ge upp mitt eget stora intresse - som också råkar vara hästar - det finns inte med på kartan! Mitt liv och mitt välbefinnande är också viktigt!
 
TS, kan din man ställa upp hjälpa till på ridningen? Det finns kanske någon som pojkarna kan åka med till orienteringen ibland? Det ligger ju även i hans intresse att dottern får idrotta. Om han och dottern hjälps åt kanske de klarar ponnyn själva och du kan träna din häst? Kanske inte varje gång men nån gång i veckan? Tills dottern är stor nog att klara det själv. Eller ett äldre syskon? Du skrev att ni har fler barn.

Kan du inte rida när dottern inte rider? När alla barn är hemma från sina aktiviteter och kvällslugnet infunnit sig? Middagar kan lagas på helgen i storkok kombinerat med snabba enkla som lagas i veckorna.

Säg att du och dottern rider gemensamt 3 ggr/vecka. D.v.s. din häst får ett lugnare pass. 1-2 ggr/vecka rider du på sen kväll när barnen är har idrottat klart och fått middag och ingen ska någonstans. Då kan du ge din häst ett mer ordentligt pass.

Kan du rida din när din dotter rider lektion? Får då har ju dottern någon som hjälper henne så då kan du fokusera på din. Alternativt så kan hon sluta rida lektion på ridskola och så får hon rida privatlektioner med sin egen ponny istället och medan hon gör det så kan du rida din häst ordentligt.
 
Jag kan inte rakt av se det. Nu har mina kollegor visserligen börjat träna igen och visst de har kanske en fördel av att de spelade superintensivt med fotboll tills de var 14 och det var jättekul och sedan började de träna igen när de var 39. Men spontant tänker jag mig att jag som inte elitsatsade utan tränade lite lagom hela tiden inte är i totalt kass form heller.

Har hamnat i diskussion om det här och har fastnat för tanken att jag inte egentligen är så förtjust i sporter som är viktiga enbart mellan 5-17 års ålder och då är så hyperjätteviktiga att inget annat hinns med (så mycket härligt som missas) och sedan blir till ingenting (om man inte blir proffs). Utan tycker tex kampsport och ridning är bra som kan vara viktigt hela livet. Det är synd med tanken att efter 17 är man slut, även om det självklart är jättebra att spela extremt mycket fotboll som ung, kunde det kanske vara ännu bättre att spela lagom hela livet.
De jag vuxit upp med och som fått in idrott och sport är uteslutet engagerade idag också när vi närmar oss 40, inte som elit kanske men väl i div sex typ. Finns mycket forskning om barn och dess idrottande att det ger en god fortsatt grund för resten av livet.
 
Jag kan inte rakt av se det. Nu har mina kollegor visserligen börjat träna igen och visst de har kanske en fördel av att de spelade superintensivt med fotboll tills de var 14 och det var jättekul och sedan började de träna igen när de var 39. Men spontant tänker jag mig att jag som inte elitsatsade utan tränade lite lagom hela tiden inte är i totalt kass form heller.

Har hamnat i diskussion om det här och har fastnat för tanken att jag inte egentligen är så förtjust i sporter som är viktiga enbart mellan 5-17 års ålder och då är så hyperjätteviktiga att inget annat hinns med (så mycket härligt som missas) och sedan blir till ingenting (om man inte blir proffs). Utan tycker tex kampsport och ridning är bra som kan vara viktigt hela livet. Det är synd med tanken att efter 17 är man slut, även om det självklart är jättebra att spela extremt mycket fotboll som ung, kunde det kanske vara ännu bättre att spela lagom hela livet.
Jag tänker nog också att föräldrarnas vanor vad gäller motion/träning, har väl så stor betydelse för barnet som vuxet, som någon sorts juniorsatsning har. Barn- och ungdomsidrott lär ju barn och ungdomar att det är just barn och ungdomar som idrottar, medan vuxna skjutsar till och från träningar och tävlingar/matcher.

Så tänker jag på barns framtida motionsvanor, så är det helt klart genom sådana grenar som man kan utöva hela livet - ridning, kampsport - samt framförallt att undvika att skjutsa hit och dit och istället göra allt man kan för att befästa vanan att gå och cykla dit man ska. Den senare typen av vardagsmotion kräver inget intresse för att hållas igång, det är bara något man gör. Om man har tagit det till vana.
 
Jag tänker nog också att föräldrarnas vanor vad gäller motion/träning, har väl så stor betydelse för barnet som vuxet, som någon sorts juniorsatsning har. Barn- och ungdomsidrott lär ju barn och ungdomar att det är just barn och ungdomar som idrottar, medan vuxna skjutsar till och från träningar och tävlingar/matcher.

Så tänker jag på barns framtida motionsvanor, så är det helt klart genom sådana grenar som man kan utöva hela livet - ridning, kampsport - samt framförallt att undvika att skjutsa hit och dit och istället göra allt man kan för att befästa vanan att gå och cykla dit man ska. Den senare typen av vardagsmotion kräver inget intresse för att hållas igång, det är bara något man gör. Om man har tagit det till vana.
Jo precis, en av de bästa sakerna som min mamma gjorde när jag var tweenie var nog att släpa med mig till Friskis och Svettis och liksom visa hur man kan ha god form när man är 40 :D och jumpa tillsammans med mig (eller åka slalom tillsammans eller längd tillsammans eller cykla tillsammans). Nu visar hon för mitt barn att man kan åka slalom efter 70.

Eller så roligt som några av våra vänner där föräldrar och barn är på samma kampsportsklubb. Eller mina vänner vars barn är lite små men som hänger med på träning och läger.
 
Tja. Personligen tycker jag väldigt synd om de ungar som vill spela fotboll, hockey whatever och vars föräldrar aldrig ställer upp utan alltid får förlita sig på att lagkompisarnas föräldrar tar föräldrajobbet åt dem. Stackars barn.
 
Jag tycker att det hade varit skillnad om ts hade haft en bebis/väldigt litet barn och känt att det var svårt att hinna med hästen. Nu är ts dotter tio år gammal, ganska snart kommer hon kunna hantera en B-ponny på ett sätt som gör att de kommer kunna rida tillsammans utan att ts försakar sin egen ridning. För mig finns det inte på kartan att ts skulle behöva sälja sin häst när situationen om ett halvår kan vara helt annorlunda till ts (och barnets!) fördel. En tioåring måste inte rida/vara i stallet varje dag. Om ts får åtminstone ett par pass i veckan utan barnet borde det gå att lösa den (korta) tid som är kvar innan barnet är tillräckligt stort för att klara sig hyfsat själv.
 
Och det kan ju vara ett alternativ. Min dotter hade slutat. Det tycker jag är tråkigt då jag tycker ponnyn ger henne så mycket. Men det kanske, om det skulle bli konsekvenserna, är bättre för ts?
Ja, alltså, för mig är det inget egenintresse att hon rider, om intresset inte tål ridskola. Jag tänker att det lika väl kan vara så att ponny för tidigt dödar intresset, själv fick jag ponny först i tonåren, då jag var kapabel att sköta den själv och rider än, xx antal år senare. Det ena behöver inte utesluta det andra tänker jag.
 
Jag blev ponnymorsa istället. Valde mellan att köpa häst till mig själv och låta dottern vara bihang eller tvärtom. Det blev det senare. Dock blev det en D-ponny så den kan ju jag också rida som inte är så lång i strumplästen :)
 
Ja, alltså, för mig är det inget egenintresse att hon rider, om intresset inte tål ridskola. Jag tänker att det lika väl kan vara så att ponny för tidigt dödar intresset, själv fick jag ponny först i tonåren, då jag var kapabel att sköta den själv och rider än, xx antal år senare. Det ena behöver inte utesluta det andra tänker jag.
Ponnyn finns ju dock redan i ts familj?
 
JAG pratar inte om elitsatsning. Jag pratar om att ställa upp. Jag är oerhört tacksam att mina föräldrar (pappa) ställde upp. Det krävs i varenda idrott. Oavsett nivå. Kitesurfing vet jag inte vad det är. Pappa tävlade i segelflyg ja, han var bland annat med i VM i segelflyg. Våra intressen hindrade inte honom att ha sina. Uppenbarligen funkar det inte för ts dock.
Fast nu förstår jag inte alls, din pappa klarade att tävla i segelflyg och hjälpa er. Men du har inga tips från hur han klarade det? Istället för tips om att lägga ned sitt intresse, ts ville ju ha hjälp om hur hon skulle kunna göra som din pappa.

Ställa upp verkar vara så mycket mer för dig än för mig. Jag tycker ts ställer upp jättemycket för sin dotter och i tioårsåldern skulle nog dottern mycket väl kunna överleva med lite mindre ställa upp. Tex att rida en dag mindre i veckan och då att mamman rider själv den dagen.

Min egen mamma ställde upp massor för mig. Men det innebar inte att fara land och rike runt och titta på fotbollsmatcher, hon hjälpte med läxor och var en mamma och visade sina intressen. Inte heller är jag ett dugg ledsen över att hon inte tittade på ridlektioner för det mesta. Pappas coachning från staketet på ridlektionerna var inte heller vår största bondingtillfälle heller direkt ;).

Jag förstår inte ens hur du menar med att det krävs i alla idrotter, oavsett nivå. Min väninna Ls mamma ställde upp med pengarna för en ridlektion i veckan och busskort till stallet (jag hade ju nästan pinsam hyperlyx iom att jag blev skjutsad av pappa). Det räckte jättebra för L, hon verkar fortfarande älska hästar.
 
Fast nu förstår jag inte alls, din pappa klarade att tävla i segelflyg och hjälpa er. Men du har inga tips från hur han klarade det? Istället för tips om att lägga ned sitt intresse, ts ville ju ha hjälp om hur hon skulle kunna göra som din pappa.

Ställa upp verkar vara så mycket mer för dig än för mig. Jag tycker ts ställer upp jättemycket för sin dotter och i tioårsåldern skulle nog dottern mycket väl kunna överleva med lite mindre ställa upp. Tex att rida en dag mindre i veckan och då att mamman rider själv den dagen.

Min egen mamma ställde upp massor för mig. Men det innebar inte att fara land och rike runt och titta på fotbollsmatcher, hon hjälpte med läxor och var en mamma och visade sina intressen. Inte heller är jag ett dugg ledsen över att hon inte tittade på ridlektioner för det mesta. Pappas coachning från staketet på ridlektionerna var inte heller vår största bondingtillfälle heller direkt ;).

Jag förstår inte ens hur du menar med att det krävs i alla idrotter, oavsett nivå. Min väninna Ls mamma ställde upp med pengarna för en ridlektion i veckan och busskort till stallet (jag hade ju nästan pinsam hyperlyx iom att jag blev skjutsad av pappa). Det räckte jättebra för L, hon verkar fortfarande älska hästar.
Jo det krävs. Åtminstone mina ungar spelar matcher. Vi har också föräldrar som aldrig orkar röra ett finger, vi andra får skjutsa åt dem. Att låta en åttaåring åka buss i fem mil till en bortamatch bara för att föräldern inte orkar ställa upp som du föreslår är lite vanskligt tycker jag.

Nä, han löste det. Hästar är svårt, för oavsett nivå tar det lika mycket tid. Och det var min, och måndag andras poäng. Självklart tar min dotters intresse mer tid än sonens, trots att sonen har fler träningar i veckan. Hon rider inte alls på någon nivå, gärna ut i skogen. Men hon vill satsa på hästarna. En satsning på hästar tar tid, oavsett om det inte är tävlingssatsning. Då får man som förälder bita i det sura äpplet och kanske inte rida själv , rida senare på kvällen eller sälja nån av hästarna. Ts frågade hur vi andra gjort. Många svarar att de inte haft tid att fortsätta. Jag tror ingen av oss menat något illa med det, mitt argument till det var att dotterns hästintresse går före mitt helt enkelt, för någon annan är det andra argument. Ser inget problem alls i det resonemanget.
En tioåring anser jag borde vara rätt självgående i stallet dessutom. Min åttaåring har inget större problem att mocka och blanda mat själv och många tio-tolv åringar rider sina ponnyer rätt självständigt här omkring.
 
Ja? Mitt svar var ju på inlägget som sade att dotterns (din?) intresse skulle dött om hon red på ridskola istället för egen ponny.
Ok? Ja, din dotter hade reagerat annorlunda? Ts kan säkert bara själv veta hur hennes dotter skulle reagera om hon tar bort ridningen, sätter ungen på ridskolan och ser till sig själv (nu drar jag i med ytterligheter) min dotter hade idiotförklarat mig och med all säkerhet tröttnat.
Hon har ju dock väldigt mycket intresse och är självgående i stallet under min tillsyn, och egentligen kan jag inte se problemet med tanke på att hästarna är hemma på gården. Låt ungen vara med, ta ansvar (herre jösses, hon är ju tio år) låt henne rida en sväng (20-30 min effektiv ridning brukar funka i den åldern), låt ungen gå in till pappa och ts kan rida ut på sin egen häst sedan. Pay and jumps får man väl ta som det passar med hjälp och så, brukar ju funka att anmäla sig rätt sent till det.
 
Jag är i samma situation som ts. Dottern är 9 år och har en shettis och jag har 2 islandshästar. Shettisen är en kanonponny men ibland envis och får för sig att tex smita förbi ett hinder osv.
Det ÄR svårt att koncentrera sig på sin egen ridning samtidigt som man ska instruera någon annan. Vi hinner inte heller rida en i taget.

Det är som det är.... jag brukar lägga lite volter om jag får chansen ute om vi rider på ett fält. Annars rider inte dottern varje dag utan ca 3-4 dagar/v.

Vi har börjat åka på pay and jumps nu, men då bara med dotterns shettis. Hade vi åkt med två hästar hade hennes pappa hjälpt till.
 
Jag prioriterar absolut barnens idrottande framför mitt. Barnens träningar och tävlingar kommer först. Sen i mån av tid kommer mitt intresse.

Dock så hjälps min man och jag åt med barnens fritidsintresse.
 
Ts, jag tänkte på ert dilemma och det kanske inte alls fungerar för er men vi körde så ett tag när en kompis häst var under igångsättning och vi ändå ville rida ihop. Då red vi först tillsammans en runda som passade den "skadade" hästen, sen gick hon in i stallet med sin häst och jag fortsatte rida en stund till för att min skulle få gå lite extra. Eftersom ni hade hästarna hemma kanske det skulle funka, ni behöver ju inte prova när pappan inte är hemma, men han borde väl inte köra syskonen alla dagar? Har ni möjlighet att rida en och en (jag tycker verkligen inte att barnet behöver rida speciellt länge i den åldern) på helgerna? Att hon börjar, rider en halvtimme, springer in till pappa och du får rida din häst ifred? Borde ju underlätta att ni inte har någon resväg till stallet.

Sen vill jag bara berätta att jag har ridit med två tolvåringar, oberoende av varandra sista två åren i kollektivstall. De var medryttare på en av de mindre ponnyerna i stallet. De var helt olika som personer och i mognadsnivå, den ena var som en vuxen och den andra var nog mer omogen än vad tolvåringar generellt är. Båda två klarade av att hantera ponnyn (bråkigare variant) utan att min ridning blev lidande. Då hade jag helt krasst inte ridit så mycket (alls) med dem, det är inte mina barn, inte min häst och jag är ingen barnvakt, men det fungerade bra. Så jag tycker inte du ska ge upp om att det ska funka.
 
De jag vuxit upp med och som fått in idrott och sport är uteslutet engagerade idag också när vi närmar oss 40, inte som elit kanske men väl i div sex typ. Finns mycket forskning om barn och dess idrottande att det ger en god fortsatt grund för resten av livet.

De jag vuxit upp med som idrottade intensivt som unga (barn+tonår) tränar inte alls nu. Min känsla av den jag känner bäst är att hen är klar med den delen av livet. Idrotten hen höll på med så intensivt som ung är inte intressant alls ur enbart motions- eller underhållningssynpunkt för personen i fråga. Jag och en vän som inte idrottade så intensivt utan mest gick och red en gång i veckan på ridskola rör oss betydligt mer nu och rider fortfarande/igen. Så det kan vara väldigt olika det där.
 
Hur man är bästa föräldern på lång sikt är jäkligt svårt att veta. Mina föräldrar hade noll koll på hästar. Det gav mig total frihet att lägga min egen ambition. Men om det är därför jag älskar det än idag vet jag inte. Och visst har jag ibland önskat den stöttning jag ser att andra får. Tänker att jag kunnat komma mycket längre då...
Jag ger min dotter mer support än jag fick. För det är kul. Jag njuter av att se utvecklingen och glädjen. Det är viktigare just nu än min egen ridning även om jag fortfarande rider. Pappan gör likadant. Han lägger mycket åt sidan för att stötta barnet. Det är givande på nåt vis...

Och det är ju olika vad som är givande. Man får utgå från sig själv!
 
Jo det krävs. Åtminstone mina ungar spelar matcher. Vi har också föräldrar som aldrig orkar röra ett finger, vi andra får skjutsa åt dem. Att låta en åttaåring åka buss i fem mil till en bortamatch bara för att föräldern inte orkar ställa upp som du föreslår är lite vanskligt tycker jag.

Hur kan det här, ovan.
Vara svar på det här, nedan.

Jag förstår inte ens hur du menar med att det krävs i alla idrotter, oavsett nivå. Min väninna Ls mamma ställde upp med pengarna för en ridlektion i veckan och busskort till stallet (jag hade ju nästan pinsam hyperlyx iom att jag blev skjutsad av pappa). Det räckte jättebra för L, hon verkar fortfarande älska hästar.

Alla "ungar" spelar ju inte ens matcher. Alla föräldrar ju inte ens bil! eller körkort! Dessutom jämför du "elaka föräldrar som aldrig ställer upp" med "föräldrar som inte gör annat än skjutsar" utan att passera, folk hjälps åt och skjutsar lite lagom.

Precis som du hänvisar till det bra med elitidrott för ungdomar utan att reflektera över att man inte jämför med gruppen -tränar lagom ibland. Utan med gruppen "alla andra barn" där minst hälften säkert aldrig rör sig ur fläcken. Och det är väl klart att det är bättre att elitsatsa än att spela dataspel dygnet runt. Men är det bättre att "satsa" än träna lagom, det är frågan.

Ditt barn inte gillar ridskola men det finns barn som klarar det, en gång i veckan på ridskola höll för mig hela vägen upp till 22 i alla fall, varefter jag fick rida två gånger (stipendium som student) (och sedan dess tex medisridit pappas häst)

Nä, han löste det. Hästar är svårt, för oavsett nivå tar det lika mycket tid. Och det var min, och måndag andras poäng. Självklart tar min dotters intresse mer tid än sonens, trots att sonen har fler träningar i veckan. Hon rider inte alls på någon nivå, gärna ut i skogen. Men hon vill satsa på hästarna. En satsning på hästar tar tid, oavsett om det inte är tävlingssatsning. Då får man som förälder bita i det sura äpplet och kanske inte rida själv , rida senare på kvällen eller sälja nån av hästarna. Ts frågade hur vi andra gjort. Många svarar att de inte haft tid att fortsätta. Jag tror ingen av oss menat något illa med det, mitt argument till det var att dotterns hästintresse går före mitt helt enkelt, för någon annan är det andra argument. Ser inget problem alls i det resonemanget.
En tioåring anser jag borde vara rätt självgående i stallet dessutom. Min åttaåring har inget större problem att mocka och blanda mat själv och många tio-tolv åringar rider sina ponnyer rätt självständigt här omkring.

Jag tror ju att en orsak till att han löste det är att han var en han ;) och att någon, kanske en hon, skötte en del markservice. Men det är nog rena fördomar (Mamma hade en väninna som var läkare som var gift med en sjuksköterska. Hon skötte såklart hela hushållet och barnen för hennes man hann inte, han hade så mycket jobb, han hann däremot iofs surfa väldigt mycket. Härliga 90-tal.)
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
6 956
Ridning Jag börjar undra om en del människor (då syftet jag på mig själv) aldrig kommer lära sig att rida bra. Har ridit till och från i 20 år...
2
Svar
33
· Visningar
2 940
Senast: iNHALE
·
Hästmänniskan Hej! Skulle uppskatta lite tips och hjälp. Jag har ridit nu i några månader och älskar verkligen det. Har dock endast kommit till...
Svar
9
· Visningar
629
Senast: valy
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
3 344
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp