Roliga saker era hundar har gjort

geting

Trådstartare
Har haft en riktig skitdag och behöver lite skratt :)

Har ni några roliga/knasiga historier om era hundar?
 
Har haft en riktig skitdag och behöver lite skratt :)

Har ni några roliga/knasiga historier om era hundar?
Kanske inte jätteroligt men varje gång det sker så tycker jag att det är lite gulligt. Bog klättrar på alla möbler och man kan hitta honom sovandes lite varsom helst. Här har han lyckats ta sig upp på vår höga säng för att sedan klättra till ett sängbord och vidare till mitt skrivbord. 😅

7F51B028-1FF4-4870-AF74-76B33DB6C665.jpeg
 
Viktor kryper gärna in i påslakan och bäddar i täcket. En gång när han skulle ut igen kröp han åt fel håll och det var bara ansiktet som stack fram ur hålet i överkant på påslakanet. Han låg där på golvet och var väldigt förnärmad över matte som skrattade hysteriskt och sen hjälpte honom loss.
 

Bifogade filer

  • Screenshot_20231215_205317_com.google.android.apps.docs.jpg
    Screenshot_20231215_205317_com.google.android.apps.docs.jpg
    97,2 KB · Visningar: 148
När jag var 14 år och hemligt kär i en kille snodde min hund en av mina vantar, kissade på den och började sedan kasta runt den kissiga vanten under extatiska morr. Detta gjorde han mitt framför ögonen på den aktuelle killen när vi mötte honom på en promenad. Ganska komiskt såhär i efterhand, men väääldigt pinsamt då😸!
 
Min farbror blå har stulit en rosa överstrykningspenna och entusiastiskt målat sig själv rosa över hela frambenen och bröstet. Samma hund har även gnuggat hela huvudet i lila ögonskugga samt klättrat upp en bra bit i bokhyllan. 🙈 hunden i fråga är en långhårig colliehane på 30 kg, marginellt lugnare nu vid snart 10 års ålder... 🙄😆
 
Min första hund Bellman. En salig mix mellan Rottis, Golden, Labbe och Springerspaniel.
Jag hade varit ute på krogen och kom hem vid tvåtiden på natten. Vinter och byn på västkusten låg helt öde. Så Bellman fick gå lös.
Rätt var det var så försvann han in bland flådiga semesterlägerheter.
Jag ropade och ropade men ingen hund. Så såg jag att det lyste i en av lägenheterna på bottenvåningen. Altandörren var öppen och det lät som fest så jag kikade in.
Jodå, i en soffa mellan två tvålfagra ynglingar som varit trubaduer på stället jag varit på innan satt Bellaman och tiggde ostbågar.
Han hade bjudit in sig själv på efterfest och dessutom dregglat ner soffan🫣
IMG_6696.jpeg
 
Leffe när han står och bökar i filten i soffan. Samtidigt så står han och typ twerkar med rumpan och grymtar som en gris.

Lillis. Jag brukade busa med han i soffan och rätt som det är så kund jag fråga om han var tam. Då tittade han på mej som om jag vore dum i huvet. Han var verkligen förolämpad. Han hoppar ner och går iväg. Ute i hallen tvärvänder han och flyger upp i soffan igen som om han ville säga "du ska få för tam!"
 
Min första hund Bellman. En salig mix mellan Rottis, Golden, Labbe och Springerspaniel.
Jag hade varit ute på krogen och kom hem vid tvåtiden på natten. Vinter och byn på västkusten låg helt öde. Så Bellman fick gå lös.
Rätt var det var så försvann han in bland flådiga semesterlägerheter.
Jag ropade och ropade men ingen hund. Så såg jag att det lyste i en av lägenheterna på bottenvåningen. Altandörren var öppen och det lät som fest så jag kikade in.
Jodå, i en soffa mellan två tvålfagra ynglingar som varit trubaduer på stället jag varit på innan satt Bellaman och tiggde ostbågar.
Han hade bjudit in sig själv på efterfest och dessutom dregglat ner soffan🫣Visa bifogad fil 134432
Hahaha!!
Min gubbhund brukade få gå löst på vägen hem ibland, när det var gågata och inte så mycket folk. En dag ”försvann” han när min farsa var ute med honom. Visade sig att han hade slunkit in mellan benen på någon som gick in på en vinbar och parkerat sig bakom disken för att påminna en viss bartender (som hade gett honom en godis typ 3 månader tidigare) att han var en Very Important Customer… :grin:

Han stoppade min pappa på vägen typ 10 meter bort med vovven i handen, ”hörru, jag tror du tappade nåt!”
 
Första gången jag introducerade min första hund till mina väldigt hundvana (jägare) kusiner hann vi bara öppna bildörren så hade hon stuckit in genom ytterdörren, därifrån till innerdörren till garaget - sugit tag i den STÖRSTA älgfilén (de styckade älg i garaget vid tillfället, det var därför vi var där) i hela bygget och sedan gömt sig i tvättstugan! Tack så mycket. Sex månaders russel.
Hon kunde inte nöja sig med renset eller en skavbit? Nejnej. 😅 De blev störtförälskade på en gång! :heart
 
Och Lily... Hon har alltid älskat att mörda kartonger, och jag tycker det är så kul att titta på. Här är hon valp, men hon är fortfarande extremt förtjust i att ha sönder dem på precis samma sätt. Fascinerande nog så väntar hon alltid(!) på ett varsågod om vi sätter ner en kartong på golvet, trots att vi aldrig någonsin tränat på det.

Ja, och så var det ju det här med vattenskålen :cautious: Jag fick snabbt byta till tunga vattenskålar som inte gick att flytta runt, för när hon hade tråkigt började hon dra runt på dem. Och när hon dricker vatten, då lägger hon alltid nosen utanför kanten och dricker så det sprutar åt sidorna.

Lily är en sån där som får mig att skratta varje, varje dag. Hon är så full av liv och så otroligt tokig. Hur så mycket idéer kan rymmas i en och samma varelse begriper jag knappt. Och hade det inte varit för att jag levt med Aysu så hade jag inte heller kunnat tro på att en hund kunde vara så enkel att kommunicera med och så enkel att "uppfostra" som Lily är. Det känns inte som att jag uppfostrar henne egentligen, vi bara... lever tillsammans. Och hon förstår allt. Men det är väl för att hon är så uppmärksam på allt, smart och extremt kvicktänkt.

Hon tycker också om att sova med saker i munnen. Som enorma tuggben. Det ser så roligt ut många gånger att jag får kämpa för att inte skratta så högt att jag väcker henne. Generellt gillar hon allt som är enormt, vilket också blir roligt i sig. Som när hon ska ta gosedjur och kuddar större än sig själv och bära runt på dem (tex ryggstödskuddarna i soffan), eller när hon stjäl den största, tyngsta huvudkudden i sängen och stolt som en tupp rusar genom lägenheten med den! Kudden framför ansiktet, så hon kan omöjligt se vart hon springer, huvudet rätt upp (för att inte den enorma kudden ska slå i marken), svansen rätt upp och man hör på hennes steg hur glad hon är. Jag brukar beskriva det som att det kommer en glatt springande kudde med en lång svans i släptåg.

Sedan har hon väldigt bestämda åsikter om promenader också, såklart. Går vi för kort så försöker hon stoppa mig, antingen genom att ställa sig på bakbenen, lägga tassarna på mina axlar och pressa pannan mot min bröstkorg för att kramas. Sedan tittar hon mig rakt i ögonen med bedjande blick, som att hon säger "Snääääälla, kan vi inte gå lite till?!". Om jag ändå inte lyssnar, då tar hon kopplet i munnen och försöker dra med mig åt ett annat håll.

Hon låter också väldigt roligt. Typ skrikmorrpratar när hon blir upphetsad av någon anledning, men väldigt olika tonlägen beroende på vad hon reagerar på. Det är stor skillnad på hur hon låter när hon ser en bästa kompis och när hon ser en ekorre :p Men, hon låter jättekul i båda situationerna. Tyvärr. För det gör det svårare för mig att träna henne på att bete sig civiliserat. Hur ska jag kunna träna henne när jag bara står och asgarvar? :angel:

Och ja, the list goes on. Hon är fantastisk :heart
 
Ebrah är såklart också rolig. Så som Wahidah gjorde där i filmerna med fåtöljen, så sprattlar och låter Ebrah i princip varje dag efter att hon ätit middag. Då är det tid för att sprattla i hundbädden och den rutinen får INGEN störa för då måste hon börja om vid ett senare tillfälle :rofl: (Wahidah var moster till Ebrah, och det märks!)

Ebrah har också bestämda åsikter om promenader, men när hon inte vill gå hem så hänger hon sig bakåt eller börjar helt sonika gå åt ett helt annat håll. Lyder jag inte? Då blänger hon mycket argt på mig och jag får släpa med henne. Det värsta är att hon kan börja med det flera kilometer hemifrån, även om vi går på nya vägar, för hon hittar precis överallt. Aldrig att den hunden skulle gå vilse! Och vill hon istället hem, ja då vill hon gå raka vägen hem. Är vi på helt nytt ställe? Ja hon går ändå raka vägen dit vi ska. Det är bara att lita på henne och följa efter, förutsatt att man själv vill hemåt då.

En till sak som hon och Wahidah har gemensamt är sättet att leka med mina vantar. Ebrah har kommit på att vantar är jätteroliga att leka med, så om hon vill liva upp en tråkig promenad så springer hon fram till mig, nyper tag i vanten mitt i handflatan och rycker till. Den åker av så lätt då! Fungerar på både tumvantar och fingervantar oavsett modell (eller ja, jag har inte testat tighta ridhandskar). Sedan kastar hon runt vanten i full fart, morrar åt den och så kommer hon snabbt tillbaka för att trycka fast den i min hand igen. Då ska jag sätta på mig vanten så att hon kan dra av den på nytt! Så nej. Att bara ha med en extra vante som hon får leka med är ingen idé. Det är själva "dra den av mattes hand" som gör det roligt. Hon vill vara en TJUV! :rofl:

Hon är också duktig på att lura Lily, som genom att gå till fönstret, skälla som om det händer något utanför och när Lily då lämnar sin sovplats eller sitt tuggben för att gå och kolla ut, då är Ebrah snabb som sjutton på att stjäla det hon vill ha.

Även hon väldigt tydlig i kommunikationen och lätt att förstå, och väldigt påhittig. Men nu när hon är 8 1/2 år gammal så går det inte lika snabbt som med Lily (sedan är Lily i grunden en mycket mer reaktionssnabb hund också). Med Ebrah så kan man se hur hon står och klurar och funderar, sedan bestämmer hon sig för att agera och då är hon jättebestämd, och ofta har hon då bestämt sig för något som får mig att skratta åt henne.
 
Min första saluki, Zala, hon hade såklart också väldigt mycket roligt för sig. Hon sov roligt. Och varje gång det blev sommar så skulle hon rulla i gräset och man riktigt såg hur hon njöt. Dessutom gick hon när hon kissade! Hon gick som en groda och passade på att markera revir! Det såg helt knäppt ut, och ännu roligare var att hon även kunde springa och kissa om hon tyckte att det behövdes, samt att hon nedärvde det där knäppa kissandet till åtminstone en son och två eller tre döttrar.

Hon tyckte också det var jätteroligt med is!
Jag kommer så tydligt ihåg en vinter när vi var ute, hon var någonstans 10-11 år då. Vi hade knatat några kilometer och spenderat tid i en tom hage där hon kunde leka för fullt med Wahidah. På vägen hem fick hon gå lös genom ett skogsparti. Jag tänkte att hon borde vara trött och mest strosa runt vid mig. Sedan kom vi till en översvämmad och genomfrusen enorm vattenpöl som nästan bildade en minisjö. Jag vågade knappt gå där och tänkte att här får vi smyga över.

Inte Zala inte! Hon kastade sig fram, började gräva på isen, hoppade rakt upp i luften, gjorde piruetter, galopperade iväg bara för att hoppa rakt upp i luften med frambenen ut åt varsitt håll (hennes special-stil när hon var riktigt glad), piruett igen, full fart över isen, upp lite i skogen för att sedan kunna ta fart ut på isen, "stanna" men då glida riktigt långt! Och alltså, kameran var med och enligt tidsstämplarna på bilderna så höll hon på sådär i 20 minuter :rofl:

Här kan man se Zala och hennes piruettande med frambenen ut åt sidorna från en gång när jag filmade:

Sedan var hon också extremt förtjust i salukihanar. Inga andra hanhundar. Bara salukis. Och de skulle varken vara för unga eller för gamla. När hon fick träffa hanar (även när hon var mitt mellan löp) så skulle hon leka. Och leka. Och leka. Och hon blev så glad att öronen for bak på huvudet så långt att de nästan slog i varandra och så blev det en lång serie piruetter igen.

En gång var extra kul just pga det. Vi var på Stockholm Hundmässa. Hon var 10 år gammal om jag inte minns fel. Jag skulle gå runt lite med henne för att det snart var dags att gå in i ringen. Så fick hon syn på en hane som var så tjusig att hon började tjuta (hon pep inte och skällde inte, hon tjöt... Och ja, det lät jättekul!). Hon gjorde allt hon kunde för att få igång denna hane att leka, och hans matte frågade mig hur gammal hon var. "10!" svarar jag. "Ah, är det junior eller unghundsklass då?" svarade matte. Hon trodde seriöst att jag menade 10 månader. Inte 10 år. Men fanns det en tjusig hane att flörta med, då kunde hon se riktigt ungdomlig ut ;)
 
Och ja, jag måste ju skriva om Aysu också, även om det fortfarande är jobbigt... Men herregud vilken hund hon var :heart

En miljon idéer. Skitsmart. Genomsnäll. Uppmärksam och snabb i reaktionerna, och helt övertygad om att hon var drottningen i universum (vilket hon gärna fick vara för mig).

Hon klurade tex ut väldigt snabbt att regntäcke, det betydde uselt väder. Fleecetäcke var inte lika illa. Varma vintertäcken kunde vara kul, för snö kunde faktiskt vara roligt. Fast varma vintertäcken var bara ok en gång per dag, mitt på dagen, absolut aldrig på kvällen! Och vad hon gjorde när fel täcke kom fram? Gömde sig. Hon försökte fly in under bord, bakom soffor.. Hon klättrade upp i knät på min mor som satt på en köksstol eller försökte trycka sig in bakom om morsan satt i soffan. ALLT för att komma undan. Inte för att hon på något vis hade något emot kläderna i sig. Det var just vad kläderna betydde för väder som var grejen.

När man väl kom ut, då kunde hon ändå försöka undvika snön. Tex genom att gå i någons fotspår:

Och var det istället sommar och sol, då kunde hon låtsas vara akut kissnödig bara för att springa rakt ut på asfalten och lägga sig där för att sola :cautious: Jag vet inte hur många gånger vi gick hem från rastgården över något varmt torg i centrum eller liknande, och hon plötsligt bara kollapsar och lägger sig där för att sola. Framförallt om det började närma sig 30 grader varmt, då var det som bäst! Folk tittade ju på mig som om jag var värsta djurplågaren och jag fick stå och säga överdrivet högt till henne saker i stil som "Måste du ligga och sola här?".

Självklart kunde det då också ta tvärstopp precis innan man gick in i skuggan. Notera också att hon står på den del av vägen där man är längst tid i solen. Väldigt medvetet från hennes sida:

Hon var också väldigt pratglad och vi kunde ha långa diskussioner om saker och ting. Och plötsligt en gång, när jag fortfarande bodde hos min pappa, då hade vi varit iväg på lure coursing-träning. Det var jättekul tyckte Aysu! Och när vi kom hem, då rusade hon till min pappa, tog tag i en leksak, tittade på honom så att han såg henne, kastade iväg leksaken så långt hon kunde, pratade högt, kastade sig efter leksaken, sprang till honom och släppte ner den, pratade högt, tog tag i leksaken, kastade iväg, jagade efter och kom tillbaka för att prata högljutt ytterligare en gång.

Det var verkligen som att hon berättade att hon hade varit iväg på träning och sprungit TVÅ gånger efter trasan och det var jättekul och hon var jätteduktig på att ta trasan. Faktum är att hon gjorde precis likadant flera gånger när vi varit iväg på just lure coursing, men aldrig annars. Och aldrig om hon och jag var ensamma hemma efter träningen.

Just den saken har jag aldrig hittills upplevt med någon annan hund.
 
Min första hund Bellman. En salig mix mellan Rottis, Golden, Labbe och Springerspaniel.
Jag hade varit ute på krogen och kom hem vid tvåtiden på natten. Vinter och byn på västkusten låg helt öde. Så Bellman fick gå lös.
Rätt var det var så försvann han in bland flådiga semesterlägerheter.
Jag ropade och ropade men ingen hund. Så såg jag att det lyste i en av lägenheterna på bottenvåningen. Altandörren var öppen och det lät som fest så jag kikade in.
Jodå, i en soffa mellan två tvålfagra ynglingar som varit trubaduer på stället jag varit på innan satt Bellaman och tiggde ostbågar.
Han hade bjudit in sig själv på efterfest och dessutom dregglat ner soffan🫣Visa bifogad fil 134432
Heter man bellman så 😃
 
Plyma fick en gång en pipleksak i form av en varmkorv med bröd. Det skulle även föreställa en sträng senap på den. Hon blev så grymt besviken över att den inte gick att äta. Hon bar runt på den och pep. Försökte till och med slicka bort senapen. Till slut gick hon in på toan och släppte den i holken. Morsan sa till henne att "den där tar du upp". Och det gjorde hon åxå.

En annan gång så hade vi ätit glass och Plyma fick diska tallriken. Mamma säger till henne "nu tar du ut tallriken efter dej". 2min senare hör vi att det klirrar till i köket och vi går och kollar. Jodå, hon hade burit ut tallriken.

Min bror och min brorsdotter var på besök. Plyma sätter sig i knät på min brorsdotter, en tass på var sida så hon inte kom någonstans och började diska henne i nyllet. En annan gång satte hon sig bredvid och knödde sig in bakom ryggen och knödde mer och mer. till slut trilla min brorsdotter ner på golvet.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hejsan, skulle behöva lite rastips på en hund ni tror skulle passa mig. Har tidigare haft boxer och älskar rasen men pga sjukdomsrisken...
2
Svar
33
· Visningar
2 692
Senast: Åsa A
·
Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 197
Senast: Acto
·
Hundavel & Ras Behöver hjälp i att välja. Söker en liten hund, har en jaktlabbe idag på fem år och letar hund nr 2 som ska bli ”dottern” på 7 års hund...
Svar
15
· Visningar
1 336
Senast: Sofie.S
·
Hundavel & Ras Det är mer än tio år kvar till jag förmodas gå i pension. Men när jag satt och funderade på att min nuvarande hund skulle må bra av en...
5 6 7
Svar
131
· Visningar
8 924
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp