Rykten på jobbet?

Precis, och ibland får man ju ta på sig att jag inte gjort mitt jobb 100 % och att det får följdverkningen att någon annan "gör fel". Då är det kanske inte läge att berätta om hur klumpigt det var att köra sönder, utan mer för mig att gå hem på kammaren och fundera över hur jag ska lägga upp det fortsättningsvis.

När en enskild idiot trots tydliga instruktioner, utbildning och god kunskap körde sönder maskin för en kvarts miljon, då fick han däremot veta det. Genom bägge öronen. Varför? För han ville gå in och fika med de andra och inte accepterade att stå vakten...
 
@Lovisaleonora: Hmm, det låter som om du haft med borrare att göra! Blev vansinnig när jag "ärvde" ett projekt och fick veta att väg plus diken körts sönder och de inte rapporterat det. Var lite småsur på min kollega också som inte åkt ut och kollat.
 
Det är så himla tråkigt att hela projektet fått dåligt rykte på bygden för att någon slarvat med sitt jobb. Det är ju känsliga grejor, inte helt sällan ses ni ju med oblida ögon från början ("vad ska de på min mark att göra?") då är det ju extra viktigt att visa hänsyn.
 
Hur kan skadan redan vara skedd? Du vet ju varken var ryktet kommer från eller om det ens är ett rykte, du har hört av en person som inte vill säga var det kommer från, så det finns ju inget som säger att det ens är ett rykte? Har du hört från fler eller räckte det med att en person påstår att den hört från någon annan för att du ska tro att det florerar en massa rykten om dig?

Med skada menar jag att jag redan har blivit sårad, räknas inte det som skada enligt dig? Rykte eller inte kan skada ändå.
 
Det är ju bara att säga som det är, att det inte är sant.
Jag hade frågat chefen ifall det stämmer, och berättat att jag vill öva med släp oftare.
Jag hade direkt, på stället, motsagt det. Eller i alla fall ifrågasatt det. "Det här är då mer än vad jag vet, när skulle jag ha gjort det? Jag har ju knappt kört med släp, skulle jag ha kört sönder från verkstaden eller?".

När jag fått det lite klarlagt hade jag gått till ledningen och ventilerat vad jag hört och i förekommande fall dementerat det.

"Fick precis höra ryktesvägen att jag skulle ha kört sönder släp, och mig veterligen har jag då inte kört sönder något. Vill bara kolla om det är något som kommer härifrån eller om det är något som hittats på i matsalen".

Hade nog faktiskt inte släppt det, för somliga har en tendens att hitta på mer, när det gick så bra första gången. Skulle det vara så att du kört sönder något, som upptäckts efter att du lämnat släpet, då behöver du ju ändå feedback på det.
Finns två sätt att hantera det hela:

1. När en kollega säger något dylikt bara skratta och säg att "Var i all världen har du fått det ifrån, det är inte sant?!". Sedan släpp och strunta i det.

2. Fråga direkt vad det ryktet kommer ifrån eftersom det inte är sant och gå direkt till chefen.

Har det varit en bra jargong tidigare hade 1 varit bästa alternativet men nu är det lite väl lite sent för det. Du skulle kanske kunna säga åt chefen att du gärna skulle vilja öva mer på att köra släp för att få mer rutin på det. Säger då chefen något om förstörda släp är det bara att ta till storsläggan (och facket).


Jag vet bara inte riktigt hur jag ska gå in till cheferna och säga det, enligt kollegan som talade om det för mig så berättade han att han inte trodde ryktet var sant heller, det gjorde inte den som sa det till honom heller. När jag sa att jag borde gå till cheferna och fråga så sa han att det kanske kan röra sig om något annat och vad jag skulle göra då?
För tydligen så fick den andra tjejen som är anställd (men nu är mammaledig) inte heller köra med släp, fast hon ville inte heller så där är skillnaden mellan oss, hon vill inte och jag vill för att lära mig. Den tredje tjejen som är anställd också tycker att jag ska köra med släp så hon slipper, hon har varit anställd där längst.
 
Jag hade nog gått till chefen och sagt att "det går ett rykte här att jag inte får köra med släp för att jag har kört sönder ett. Mig veterligen har jag inte lyckats med något sånt, de få gånger jag haft släp bakom bilen, så jag undrar om jag har lyckats med något som jag själv inte är medveten om - i så fall vill jag veta det. Och annars skulle det vara trevligt att få hjälp med att döda det där ryktet, som får mig att må dåligt." Sen kan du ju också nämna i förbigående att du gärna övar mer på att köra med släp.

För övrigt har jag jobbat i transportbranschen till och från i 25 år (och VAR tog den tiden vägen??) och faktum är att jag aldrig hört motiveringen att någon inte får köra med släp för att den har kört sönder.
Ett av åkerierna hade vi en kille som på sin första arbetsdag lade en bil fullastad med tomater i diket, ganska ordentligt. Jag lovar att det kostade en hel del - även om bilen var försäkrad - för den bilen hamnade på skroten... Han jobbade ändå vidare (även om han fick några gliringar om "ketchup").
(jag själv jobbade mina 2½ första år med distribution utan släp, fast jag fick ibland rycka in på rundor med släp bakom också.)
 
Fast jag kan erkänna att jag har kollegor som inte "får" göra vissa uppgifter för att vi vet att det inte blir så bra. Det är lite så att vi försöker undvika att just de uppgifterna hamnar på just de personerna. Det handlar inte om något som går att träna på, utan saker som helt enkelt inte alls passar. I det fallet är det helt onödigt att berätta för berörda personer att vi försöker ge de uppgifterna åt andra, eftersom de inte riktigt kan ändra på sig eller göra bättre ifrån sig just där.

Som tur är har vi alla i teamet olika styrkor och svagheter, och delar ofta upp uppgifterna enligt det. Det finns vissa saker som jag tar avstånd ifrån eftersom jag vet att någon annan är mycket bättre än mig på det.

Fast nu känner jag att det blev helt OT. Sorry
 
Jag hade nog gått till chefen och sagt att "det går ett rykte här att jag inte får köra med släp för att jag har kört sönder ett. Mig veterligen har jag inte lyckats med något sånt, de få gånger jag haft släp bakom bilen, så jag undrar om jag har lyckats med något som jag själv inte är medveten om - i så fall vill jag veta det. Och annars skulle det vara trevligt att få hjälp med att döda det där ryktet, som får mig att må dåligt." Sen kan du ju också nämna i förbigående att du gärna övar mer på att köra med släp.

För övrigt har jag jobbat i transportbranschen till och från i 25 år (och VAR tog den tiden vägen??) och faktum är att jag aldrig hört motiveringen att någon inte får köra med släp för att den har kört sönder.
Ett av åkerierna hade vi en kille som på sin första arbetsdag lade en bil fullastad med tomater i diket, ganska ordentligt. Jag lovar att det kostade en hel del - även om bilen var försäkrad - för den bilen hamnade på skroten... Han jobbade ändå vidare (även om han fick några gliringar om "ketchup").
(jag själv jobbade mina 2½ första år med distribution utan släp, fast jag fick ibland rycka in på rundor med släp bakom också.)

Jag bara hoppas jag har mod att säga det där till cheferna och få kunna säga allt innan jag blir avbruten. :/

Kör nu med bara bil och en av anledningarna att jag vill lära mig släpet bättre är ifall jag måste hoppa in på något så det inte kommer som en chock. Då känner jag mig lite förberedd, har lånat bil och släp och övat lite efter arbetstid och körning framåt är inga problem, det är backningen som är det trixiga. :)
 
Gå till chefen och säg att du vill träna på att köra med släp och berätta om ryktet. I vilken ordning du nu vill :)
 
Gå till chefen och säg att du vill träna på att köra med släp och berätta om ryktet. I vilken ordning du nu vill :)
Om det bara vore så enkelt.. är en väldigt osäker individ med dåligt självförtroende. Förvisso har det blivit lite bättre, men så fort det rör sig om något som är jobbigt så kommer det tillbaka. :/
 
körning framåt är inga problem, det är backningen som är det trixiga. :)
och det är bara övning som kan förbättra den biten... Och ta gärna hjälp av någon som är lugn och kan föklara på ett bra sätt!
Jag själv fick de bästa tipsen, så att jag till sist lärde mig att någorlunda behärska backningen, på mitt andra jobb i branschen, tio år efter uppkörningen. (hade då haft paus från yrket i ett antal år)...
 
Precis, och ibland får man ju ta på sig att jag inte gjort mitt jobb 100 % och att det får följdverkningen att någon annan "gör fel". Då är det kanske inte läge att berätta om hur klumpigt det var att köra sönder, utan mer för mig att gå hem på kammaren och fundera över hur jag ska lägga upp det fortsättningsvis.

När en enskild idiot trots tydliga instruktioner, utbildning och god kunskap körde sönder maskin för en kvarts miljon, då fick han däremot veta det. Genom bägge öronen. Varför? För han ville gå in och fika med de andra och inte accepterade att stå vakten...

Så fungerar ju en bra ledare, men min erfarenhet säger mig att i de flesta åkerier är det många dåliga ledare. Många av dessa är dessutom (fast de gärna påstår motsatsen) ruskigt kvinnofientliga. Attityden att kvinnan helst ska stå fastkedjad vid spisen är fastrotad både hos chefer o chaufförer. Jag brukar kalla dom "retarderade Hillbillys" och tyvärr tar många av dom det som en komplimang.
 
Jag själv fick de bästa tipsen, så att jag till sist lärde mig att någorlunda behärska backningen, på mitt andra jobb i branschen, tio år efter uppkörningen. (hade då haft paus från yrket i ett antal år)...

Några tips att dela med dig av?

Till TS.
Är du såpass tuff att du klarat av skolan, körning i stadstrafik bland folk och galningar, släpbackning och fan och hans moster så tror jag säkert att du är tuff nog att traska in till chefen och säga vad du har på hjärtat. Fråga om du kört sönder nåt släp och undrar han varför du frågar så berätta om ryktet och säg att det vore trist om du inte får köra med släp, för du vill bli bättre på ditt jobb. Min erfarenhet av åkerifolk är att de uppskattar viljan att bli bättre.
 
Om det bara vore så enkelt.. är en väldigt osäker individ med dåligt självförtroende. Förvisso har det blivit lite bättre, men så fort det rör sig om något som är jobbigt så kommer det tillbaka. :/

Heja heja!!!
Du har en hel bukekör bakom dig som hejar på dig :)
Kom igen! Det är svinjobbigt men det kommer att kännas så mycket bättre efteråt.
Tala om för chefen att det är något ni behöver tala om och fråga när den har tid för det.
Sen om chefen avbryter dig så berättar du att du inte är klar ännu, du kan också flika in att en bra chef tar sig tid för sina anställda och lyssnar på vad de har att säga.
Du försöker ju vara en så bra anställd som möjligt, då måste chefen försöka att vara en så bra chef som möjligt. Varför ska du annars anstränga dig?
Ibland behöver man påminna chefer om det.
 
Om det bara vore så enkelt.. är en väldigt osäker individ med dåligt självförtroende. Förvisso har det blivit lite bättre, men så fort det rör sig om något som är jobbigt så kommer det tillbaka. :/

Instämmer med flera ovan, har du klarat av att ta körkort för lastbil och jobbar med det så har du mycket att vara stolt över! Själv är jag glad om jag kan backa någorlunda med vanlig släpvagn. Du får försöka peppa dig själv lite och säga: "Fasen vad jag har klarat av grejor, det här klarar jag också!". Lite självpepp är aldrig fel.

Jag jobbar ju med bara män och de har generellt ett lite annorlunda sätt att kommunicera än de flesta kvinnor. Det är rakare och inte så mycket fundera. Givetvis är det på gott och ont också men jag trivs.

Tillägg: Och givetvis är det en massa Bukare bakom dig, som @pulkaskurk sa.
 
och det är bara övning som kan förbättra den biten... Och ta gärna hjälp av någon som är lugn och kan föklara på ett bra sätt!
Jag själv fick de bästa tipsen, så att jag till sist lärde mig att någorlunda behärska backningen, på mitt andra jobb i branschen, tio år efter uppkörningen. (hade då haft paus från yrket i ett antal år)...
Det är inte så att jag inte vet, jag vet precis hur jag ska göra men blir väldigt sur på mig själv när jag vrider på ratten för mycket även om jag vet att jag inte ska göra det.

Jag vet att backningen blir bättre ju mer jag får öva/göra det. När jag körde upp för CE var jag grym på att backa, men sen fick jag inget jobb förrän till sommaren och har tappat otroligt mycket, så det känns som om jag är tillbaka på ruta ett igen, sen är varje ekipage olika med har jag upptäckt, men behåller jag lugnet och analyserar läget så går det hur bra som helst. :)
 
Några tips att dela med dig av?

Till TS.
Är du såpass tuff att du klarat av skolan, körning i stadstrafik bland folk och galningar, släpbackning och fan och hans moster så tror jag säkert att du är tuff nog att traska in till chefen och säga vad du har på hjärtat. Fråga om du kört sönder nåt släp och undrar han varför du frågar så berätta om ryktet och säg att det vore trist om du inte får köra med släp, för du vill bli bättre på ditt jobb. Min erfarenhet av åkerifolk är att de uppskattar viljan att bli bättre.
Heja heja!!!
Du har en hel bukekör bakom dig som hejar på dig :)
Kom igen! Det är svinjobbigt men det kommer att kännas så mycket bättre efteråt.
Tala om för chefen att det är något ni behöver tala om och fråga när den har tid för det.
Sen om chefen avbryter dig så berättar du att du inte är klar ännu, du kan också flika in att en bra chef tar sig tid för sina anställda och lyssnar på vad de har att säga.
Du försöker ju vara en så bra anställd som möjligt, då måste chefen försöka att vara en så bra chef som möjligt. Varför ska du annars anstränga dig?
Ibland behöver man påminna chefer om det.
Instämmer med flera ovan, har du klarat av att ta körkort för lastbil och jobbar med det så har du mycket att vara stolt över! Själv är jag glad om jag kan backa någorlunda med vanlig släpvagn. Du får försöka peppa dig själv lite och säga: "Fasen vad jag har klarat av grejor, det här klarar jag också!". Lite självpepp är aldrig fel.

Jag jobbar ju med bara män och de har generellt ett lite annorlunda sätt att kommunicera än de flesta kvinnor. Det är rakare och inte så mycket fundera. Givetvis är det på gott och ont också men jag trivs.

Tillägg: Och givetvis är det en massa Bukare bakom dig, som @pulkaskurk sa.


Hahahaha, jag kan inte låta bli att skratta lite när jag läser era svar, mest för att jag känner igen det så väl. Det är så skumt att dom där svåra bitarna, t ex köra lastbil för första gången i rusningtrafiken i Göteborg och Köpenhamn är ingenting, men att gå in och snacka med chefen är det läskigaste som finns. xD

Idag är jag ledig, ska se om jag får tid att kliva in på deras kontor imorrn och fråga. Får försöka peppa mig själv med "vad är det värsta som kan hända?". Jag är en stor fegis ibland. :laugh:
 
Men chefer är sjukt läskiga!
Alla vet ju om att de äter upp en levande på stört om man säger något fel :nailbiting:
Eller det gör dem kanske inte, men det känns så iaf..

Så jag förstår absolut att det känns jobbigt, jag hade iaf tyckt det känts dödsjobbigt.
 
Men chefer är sjukt läskiga!
Alla vet ju om att de äter upp en levande på stört om man säger något fel :nailbiting:
Eller det gör dem kanske inte, men det känns så iaf..

Så jag förstår absolut att det känns jobbigt, jag hade iaf tyckt det känts dödsjobbigt.

Det känns lite så och sen har de ju makten att kunna sparka/säga upp folk också.. hmm.. känns lite knepigt.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Nu finns det en insändare på Svenska Åkeritidningens forum som verkligen visar hur skruvat systemet blir när det är fel. Vilka andra...
2
Svar
35
· Visningar
6 197
Senast: ptr
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Guldfasanerna
  • Resultat på HD-röntgen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp