Saker jag som hundmänniska inte fattar ;)

[Asko]

Fast det kan ju faktiskt vara så att de egenskaper en del önskar sig innebär att hund inte är rätt djur för dem? Det gäller så klart inte alla, men det finns ju begränsningar i hur lättsam och lugn en hund kan vara innan den blir ett gosedjur.

För att raljera lite, om jag vill ha en katt att träna lydnad med får jag nog se mig om efter ett annat djur, inte en annan ras.

Tillägg: Sen förstår jag så klart att man kan tycka att en viss ras vore perfekt om det inte vore för hälsoläget, speciellt när det gäller småhundar. Även om jag själv har boxer och vet att det innebär vissa risker hälsomässigt, skulle jag inte skaffa mops trots goda exempel i bekantskapskretsen.

Absolut! Jag tittade själv på hundraser och insåg sedan hur orimligt det höll på att bli, det är ju en katt jag vill ha!

 

[Tonto]

Haha nu blir jag nyfiken?

Får man massa små hår överallt i hemmet, eller var ligger problemet?

Dom fäller året om och mycket. Håren fastar på allt (goodbye till alla fina kläder.) och är vassa, så pass att dom tränger in i huden som nålar, har fått plocka ut med pincett flera gånger.

Nu har jag inte dalmatiner längre. Det var mitt ex hund. But never again.

 

[Linda_A]

Dom fäller året om och mycket. Håren fastar på allt (goodbye till alla fina kläder.) och är vassa, så pass att dom tränger in i huden som nålar, har fått plocka ut med pincett flera gånger.

Nu har jag inte dalmatiner längre. Det var mitt ex hund. But never again.

Gör inte håren hos alla riktigt korthåriga hundar det? Min man (som går barfota inne) får titt som tätt plötsliga smärtor under fötterna när små, små boxerhår stuckit sig in i dem. Jag lever i tofflor så jag missar dem.

 

[inverterad]

Sheltie känns som att de kan ha lite problem med nervös mentalitet, och inte riktigt det där lugna lynnet. Plus en hel del päls.
Cocker och welsh springer spaniel är ju ursprungligen jakthundar och vill nog ha mera aktivitet än vad jag skulle vilja ge dem.
Pudeln faller bort pga pälsskötseln.

Men detta är inte min rastråd så jag vill inte ta upp för mycket utrymme Jag vet redan att jag skulle gärna vilja ha en cavalier eller irländsk varghund om det inte vore för att de är så sjuka, plus så ska/vill jag inte ha en hund

Ja, men där är vi ju igen, vad menas med ett lugnt lynne? Lugn jämt, även som unghund? Lugn utan stimulans? Det finns många pigga cavalierer som vill ha stimulans och inte är särskilt lugna inomhus fram till medelåldern - pudel, pälsvård? Det är ju bara att raka? Sheltie, de är ju pigga och aktiva men inte "krävande", skulle säga att de är ganska lika cavalierer men att en måste se upp för rädslor. Många welsh är sällskapsavlade och nöjer sig med ett aktivt liv utan jakt. Varghundar å andra sidan behöver ju massor av motion, både att löpa fritt i inhägnader och långa promenader. Det är här jag tycker det känns som vi diskuterar äpplen och traktorer, när vi pratar om hundars egenskaper. Och det, menar jag, gör att vi pratar förbi varandra när vi pratar om hundraser som "saknas".

 

[Asko]

Ja, men där är vi ju igen, vad menas med ett lugnt lynne? Lugn jämt, även som unghund? Lugn utan stimulans? Det finns många pigga cavalierer som vill ha stimulans och inte är särskilt lugna inomhus fram till medelåldern - pudel, pälsvård? Det är ju bara att raka? Sheltie, de är ju pigga och aktiva men inte "krävande", skulle säga att de är ganska lika cavalierer men att en måste se upp för rädslor. Många welsh är sällskapsavlade och nöjer sig med ett aktivt liv utan jakt. Varghundar å andra sidan behöver ju massor av motion, både att löpa fritt i inhägnader och långa promenader. Det är här jag tycker det känns som vi diskuterar äpplen och traktorer, när vi pratar om hundars egenskaper.

Jag känner att vi hamnar lite utanför samtalsämnet vi började med. När jag skrev om cavalier och irländsk varghund så ville jag bara inflika med ett par raser som jag tyckte om i en annan "tråd" i den här tråden om du förstår vad jag menar.

Samtalsämnet om blandraser vara eller inte vara handlar inte om mina åsikter eller vad för raser jag tycker om, utan jag försöker vara objektiv där och diskutera utifrån andra personers perspektiv (inte min egen). (Tillägg: dvs de önskar sig eventuella egenskaper x och x, inget specifik nämnd egenskap.)

Så jag tycker inte att de hör ihop, så jag lämnar samtalsämnet om vilka raser jag tycker om och varför.
Men diskuterar gärna fortfarande ämnet om blandrasaveln och renrasaveln

 

[inverterad]

Jag känner att vi hamnar lite utanför samtalsämnet vi började med. När jag skrev om cavalier och irländsk varghund så ville jag bara inflika med ett par raser som jag tyckte om i en annan "tråd" i den här tråden om du förstår vad jag menar.

Samtalsämnet om blandraser vara eller inte vara handlar inte om mina åsikter eller vad för raser jag tycker om, utan jag försöker vara objektiv där och diskutera utifrån andra personers perspektiv (inte min egen).

Så jag tycker inte att de hör ihop, så jag lämnar samtalsämnet om vilka raser jag tycker om och varför.
Men diskuterar gärna fortfarande ämnet om blandrasaveln och renrasaveln

Nej, vi behöver såklart inte diskutera dina personliga preferenser. Men det jag menar med mina inlägg är att det är så svårt att få något grepp om vilken typ av hund som "saknas" och som skulle motivera det stora behovet av nya korsningar av sällskapsraser - därför att beskrivningen av de egenskaper en vill ha är så allmänna och går att tolka på olika sätt. Jag menar att det är fullt möjligt att hitta de egenskaperna bland dagens raser (förutom kanske i väldigt sjuka raser, då krävs det mer tid och arbete från seriösa uppfödare) och att det är enklare att leta inom raserna än att försöka uppfinna någon ny ras, där resultatet blir ett komplett vågspel. För att lyckas måste en som jag se det fokusera på EN egenskap - det har ju lyckats i draghundsvärlden med scandinavian hound, till exempel - och så hålla sig till första generationens korsningar med avelsdjur som båda har mycket av den egenskapen. Att försöka uppfinna en ny "perfekt sällskapshund" kommer liksom aldrig lyckas pga att den kravspecen är så allmän och uppe för tolkning, och risken är att det blir en massa nya problem istället, som med pälsvården. Och det är att gå över ån efter vatten istället för att leta inom de raser som redan finns. Tycker jag, som är rasklubbsnörd och egenskapsnörd.

 

[inverterad]

Det är ju också intressant att titta på utkorsningsprojekt som exempelvis den här dalmatinervarianten - det tog otroligt få generationer innan hundarna såg exakt ut som renrasiga dalmatiner igen. Utkorsning tror jag verkligen på som en lösning för många raser.

 

[Asko]

Nej, vi behöver såklart inte diskutera dina personliga preferenser. Men det jag menar med mina inlägg är att det är så svårt att få något grepp om vilken typ av hund som "saknas" och som skulle motivera det stora behovet av nya korsningar av sällskapsraser - därför att beskrivningen av de egenskaper en vill ha är så allmänna och går att tolka på olika sätt. Jag menar att det är fullt möjligt att hitta de egenskaperna bland dagens raser (förutom kanske i väldigt sjuka raser, då krävs det mer tid och arbete från seriösa uppfödare) och att det är enklare att leta inom raserna än att försöka uppfinna någon ny ras, där resultatet blir ett komplett vågspel. För att lyckas måste en som jag se det fokusera på EN egenskap - det har ju lyckats i draghundsvärlden med scandinavian hound, till exempel - och så hålla sig till första generationens korsningar med avelsdjur som båda har mycket av den egenskapen. Att försöka uppfinna en ny "perfekt sällskapshund" kommer liksom aldrig lyckas pga att den kravspecen är så allmän och uppe för tolkning, och risken är att det blir en massa nya problem istället, som med pälsvården. Och det är att gå över ån efter vatten istället för att leta inom de raser som redan finns. Tycker jag, som är rasklubbsnörd och egenskapsnörd.

Det är såklart möjligt. Jag diskuterar som sagt inte specifika egenskaper utan "litar" på att de som säger att det inte finns någon ras som passar dem menar det. Oavsett vad det kan vara och om man tycker att det är av legitima skäl eller inte.

 

[Sezziyanen]

Jag håller med dig i det du skriver om sällskap som ett jobb. Det är en sådan avel jag skulle vilja stötta, och som du skriver så finns det vissa raser som föddes upp från början för detta. Varför skulle det inte kunna göras idag? Det är det som är min frågeställning.
Om man tycker att det finns redan för många raser så är det en åsikt, men jag vet inte om jag håller med. Plus att några av sällskapsraserna är inte så ... trevliga längre ibland?
Dock så tror jag att man även förr avlade sällskapshundar på de som hade finare färg eller liknande, om man hade två ungefär likadana hundar men den ena såg finare/sötare ut så avlade man nog på den. Speciellt när man fick ett större utbud av hundar att välja mellan, man avlade nog på egenskaperna i första hand. (Vilket man borde göra även idag, det håller jag med om!) Det är inte så himla konstigt bara, även om det blivit alltför tokigt idag.

Jag är för övrigt också tveksam över MAS då jag hört negativa saker om deras hälsa, vilket är oerhört tråkigt. Om man arbetade direkt med hälsan från början så hade det kunnat bli en fin hund.

Det är klart att det kan göras! Men poängen är nog mer då att det inte görs.

Som jag skrev så avlar man ju fram "nya" arbetande draghundar genom mixar, tex alaskan husky, scandinavian hound. Vet inte hur bra den aveln är, men den har iaf som fokus att få till en hund som uppfyller sitt syfte på bästa sätt, där den inte styrs av utseende utan utvärderas utifrån hur bra den kan utföra arbetet (drag) och relaterade egenskaper. Som jag förstår det.

Till viss del sker väl även detta med jakthundar.

Finns ju även andra relativt nya raser som kommit till av ett syfte, från etablerade raser. Som är någorlunda fungerande. Tex svart rysk terrier. Även om jag nu kan tycka Riesen är en betydligt mer gedigen ras med mer användbara individer för alla de syften man påstår man vill ha en BRT till, bara att de är lite mindre.

Absolut finns stora problem inom vissa raser pga dålig avel. Men den dåliga aveln har ju oftast uppstått pga en utseendefixering, och att man kommit ifrån fokus på lynne, arbetskapacitet, osv. Om man då börjar mixa individer ur rasen med andra raser med ytterligare utseendefokus så rättar man ju knappast till problemet. Vet inte om nån designer-mix-ras som uppstått pga att man försöker förbättra mentaliteten hos sällskapshundar..

Visst, nog har man tänkt på utseende även förr. Men jag tror de ratades betydligt fortare och enklare om de inte även kunde uppfylla måttet för en bra sällskapshund. Tror inte man höll på med beteendehundpsykologer för problemhundar i alls samma utsträckning. Man avlivade och skaffade en ny hund istället, tror jag.

 

[iNHALE]

Är det problemen med hjärtat du tänker främst på då?

Cancer i olika fomer, hjärtproblem och lunginflammation räknas av rasklubben som de tre "största" hälsoproblemen som drabbar rasen.

Enligt enkäten från 2018 som ligger till grund för deras nyaste RAS så är cancer dödsorsaken för ca 25% av hundarna och hjärtfel ca 25%. Av dessa 25% som dött av hjärtsjukdom så har 25% varit konstaterad DCM och resterande 75% har varit ospecificerat hjärtproblem enligt RAS. Medellivslängd räknar man inte på i RAS öht. När det gäller diagnoser som inte nödvändigtvis har dödlig utgång så ligger lunginflammation i topp där 25% av 260 hundar fått den diagnosen, näst därefter kommer diverse problem med mage/tarm med 15,7% och sen cancer/tumör med 12,8%.

Nu har jag inte kollat i RAS hos andra raser där man anser samma sjukdomar vara ett problem men om jag jämför med tex min egen ras, borzoi som också är en "gigantras", så uppger 59% att deras hund dött av "sjukdom", av dessa 58% så är det 18% som uppger cancer som dödsorsak och cancer är också den dödsorsak i kategorin "sjukdom" som flest har angett. 98 döda hundar ingick i undersökningen vilket innebär att cancer uppgavs som dödsorsak hos ca 10% av hundarna som deltog. Av dessa 98 hundar som har man räknat fram en medellivslängd på 8,8 år men där majoriteten av hundarna (ca 60%) blev äldre än 9 år.

Dessa undersökningar är ju inte helt 100% tillförlitliga eftersom det är upp till varje hundägare att välja om h*n vill vara med eller inte. Hade man fått med samtliga renrasiga och registrerade hundar hade man kunnat få en mer exakt bild av hur det ser ut men det ger ändå en liten fingervisning om hur läget ser ut och jag måste nog säga att det tyvärr inte är speciellt munter läsning med ca 50% av varghundarna som dör av antingen cancer eller hjärtsjukdom.

 

[Tonto]

Gör inte håren hos alla riktigt korthåriga hundar det? Min man (som går barfota inne) får titt som tätt plötsliga smärtor under fötterna när små, små boxerhår stuckit sig in i dem. Jag lever i tofflor så jag missar dem.

Säkert, kommer aldrig någonsin ha en sådan hund igen. Hatar att få allt förstört av hundpäls. Min Aussie och BC fäller typ två gånger om året och då är det ull, snarare än nålar överallt.

 

[Fruentimber]

Perfekt var fel ord av mig, jag tänkte att det är underförstått att ingen hund är perfekt osv men...

Hursom, det fanns iaf ingen hund som stämde in på mina kriterier riktigt. Så jag vet inte hur jag ska göra nästa gång jag köper hund. Men förhoppningsvis är det långt tid kvar tills dess.

Och min lista var nog inte speciellt lång eller krånglig alls, men när man vill ha en hund som inte fäller så krånglar det till saker

På så sätt ser jag inte riktigt hur blandrasavel ska hjälpa till med "problemet"? Just päls är ju smått hopplöst ur ett korsningsperspektiv. Att få fram en stabil typ tar många, många generationer och hjälper alltså inte alls. Du hinner ju dö innan, liksom.

Att leta hund innebär alltid kompromisser. Precis som när man letar partner, bil, lägenhet etc. Jag ser inte varför just hund skulle vara exkluderad ur den synvinkeln.

 

[SiZo]

På så sätt ser jag inte riktigt hur blandrasavel ska hjälpa till med "problemet"? Just päls är ju smått hopplöst ur ett korsningsperspektiv. Att få fram en stabil typ tar många, många generationer och hjälper alltså inte alls. Du hinner ju dö innan, liksom.

Att leta hund innebär alltid kompromisser. Precis som när man letar partner, bil, lägenhet etc. Jag ser inte varför just hund skulle vara exkluderad ur den synvinkeln.

Ja jag har inga planer på att ta fram nya raser, som jag redan har sagt. Jag bara menar att det absolut finns en poäng med att göra det.

 

[inverterad]

På så sätt ser jag inte riktigt hur blandrasavel ska hjälpa till med "problemet"? Just päls är ju smått hopplöst ur ett korsningsperspektiv. Att få fram en stabil typ tar många, många generationer och hjälper alltså inte alls. Du hinner ju dö innan, liksom.

This! Hur många felpälsade renrasiga individer finns det dessutom inte, efter fokuserad avel sen typ 1800-talet... (tänker på min egen ras).

 

[Fruentimber]

Ja jag har inga planer på att ta fram nya raser, som jag redan har sagt. Jag bara menar att det absolut finns en poäng med att göra det.

Då går nog poängen mig förbi?

 

[Fruentimber]

This! Hur många felpälsade renrasiga individer finns det dessutom inte, efter fokuserad avel sen typ 1800-talet... (tänker på min egen ras).

Vi har ju "fluff" i vår ras, en typ av långhår vars päls kan skifta väldigt mycket mellan individer och även bli väldigt belastande för hundarna. Diskvalificerande fel, av goda anledningar.

 

[SiZo]

Då går nog poängen mig förbi?

Poängen är att det inte alls finns tillräckligt med hundraser för att alla ska bli nöjda, som många gärna hävdar. Därför finns det en poäng med att ta fram nya raser.

 

[inverterad]

Vi har ju "fluff" i vår ras, en typ av långhår vars päls kan skifta väldigt mycket mellan individer och även bli väldigt belastande för hundarna. Diskvalificerande fel, av goda anledningar.

Mm, inom collie så vinner de tyvärr ibland på utställningar... en supermjuk päls, nästan som om täckhåren saknas? Ullig och verkar suga åt sig skit som en svamp, noll funktionell. Plus att de såklart är horribelt överpälsade.

 

[Radaren]

Jag håller med dig i det du skriver om sällskap som ett jobb. Det är en sådan avel jag skulle vilja stötta, och som du skriver så finns det vissa raser som föddes upp från början för detta. Varför skulle det inte kunna göras idag? Det är det som är min frågeställning.
Om man tycker att det finns redan för många raser så är det en åsikt, men jag vet inte om jag håller med. Plus att några av sällskapsraserna är inte så ... trevliga längre ibland?
Dock så tror jag att man även förr avlade sällskapshundar på de som hade finare färg eller liknande, om man hade två ungefär likadana hundar men den ena såg finare/sötare ut så avlade man nog på den. Speciellt när man fick ett större utbud av hundar att välja mellan, man avlade nog på egenskaperna i första hand. (Vilket man borde göra även idag, det håller jag med om!) Det är inte så himla konstigt bara, även om det blivit alltför tokigt idag.

Jag är för övrigt också tveksam över MAS då jag hört negativa saker om deras hälsa, vilket är oerhört tråkigt. Om man arbetade direkt med hälsan från början så hade det kunnat bli en fin hund.

Jag tror inte att majoriteten som är emot avel av blandraser är det för att dem känner att behovet av sällskapsraser är uppfyllt utan för att man vill röra sig ifrån avel på "söta" utseenden utan funktion då det har gett saker som trubbnosar som inte kan andas, ögon som hoppar ur huvudet, med mera.

Jag tror även att det finns en hel del elitism inom hundvärlden som menar att en hund som inte avlats i hundra generationer för en extremt niche funktion (som absolut inte kan vara något relaterat till sällskap) aldrig kan vara hälsosam eller värt något. Alternativt att man bara kan vara seriös som hundägare om man väljer hund 100% efter egenskaper, med vissa människor kan man inte ens antyda att man föredrar en speciell färg i en ras som man valt ut noggrant utan att stämplas som okunnig och oseriös.

Men oftast så är det nog främst människor som är oroliga ur ett djurskydds perspektiv. Som nämnt så är det en väldigt detaljerad process att skapa en ny ras och det viktigaste (i mina ögon) är att man kan säkerställa att dem som inte lever upp till standarden kan leva bra liv och hitta ett bra hem, vilket inte alls var ett krav när de nuvarande sällskapsraserna formades.

 

[Asko]

Det är klart att det kan göras! Men poängen är nog mer då att det inte görs.

Som jag skrev så avlar man ju fram "nya" arbetande draghundar genom mixar, tex alaskan husky, scandinavian hound. Vet inte hur bra den aveln är, men den har iaf som fokus att få till en hund som uppfyller sitt syfte på bästa sätt, där den inte styrs av utseende utan utvärderas utifrån hur bra den kan utföra arbetet (drag) och relaterade egenskaper. Som jag förstår det.

Till viss del sker väl även detta med jakthundar.

Finns ju även andra relativt nya raser som kommit till av ett syfte, från etablerade raser. Som är någorlunda fungerande. Tex svart rysk terrier. Även om jag nu kan tycka Riesen är en betydligt mer gedigen ras med mer användbara individer för alla de syften man påstår man vill ha en BRT till, bara att de är lite mindre.

Absolut finns stora problem inom vissa raser pga dålig avel. Men den dåliga aveln har ju oftast uppstått pga en utseendefixering, och att man kommit ifrån fokus på lynne, arbetskapacitet, osv. Om man då börjar mixa individer ur rasen med andra raser med ytterligare utseendefokus så rättar man ju knappast till problemet. Vet inte om nån designer-mix-ras som uppstått pga att man försöker förbättra mentaliteten hos sällskapshundar..

Visst, nog har man tänkt på utseende även förr. Men jag tror de ratades betydligt fortare och enklare om de inte även kunde uppfylla måttet för en bra sällskapshund. Tror inte man höll på med beteendehundpsykologer för problemhundar i alls samma utsträckning. Man avlivade och skaffade en ny hund istället, tror jag.

Jag håller med om att man kommit från syftet med trevliga sällskapshundar, som dessutom håller och är friska!

Vore intressant om någon började avla, korsa raser med det syftet. Endast en lättsam, korthårig trevlig sällskapshund som är frisk utan att tänka på utseendet.