Sälja eller behålla?

[Nepenthe]

Är det bara jag som inte hade vågat låna ut en unghäst? Tänker det kan bli betydligt mer fel än med en äldre häst.

Tänker så med.
Sen även låna ut och en redan går back ekonomiskt…. inte så kul om saker börjar gå fel, veterinärbesök mm. Kan även bli kostsamt/krångel

 

[ufot]

Jag hade sålt.
Har varit i en liknande situation och skulle ha sålt mycket tidigare....

Sätt ut honom på annons. Det är ju du som väljer vem som får köpa honom.

Se vilket intresse som finns och vilka som kommer och tittar på honom.

Bara för att han sätts ut på annons betyder det ju inte att han blir såld imorgon.

Det kan ju självklart bli så, om rätt spekulant kommer. Men om inte rätt spekulant kommer så vänta ... tills rätt spekulant kommer.

 

[Morces]

Jag hade spontant försökt lite till med Pål, just av erfarenheten att alla hästar är olika. I början slet jag mitt hår med Halle när han var unghäst. Jag tänkte flera gånger, har jag verkligen köpt rätt häst för mig? Å i mitt fall så ja, han var rätt häst. Han lär mig otroligt mycket, han visar när jag gör fel och är en känslig kille. Han älskar också alla människor precis som Pål men jag skulle nog ändå hävda att Pål kanske gör något extra för dig som du inte tänker på, exempelvis gå i din takt, inte köra med dig etc. Halle är precis så, kör med alla andra men inte med mig. Att bygga en relation kan ta tid.

Jag tänker också att eftersom du tänker så mycket på ”tänk ifall han och jag passar om nått år” så hade jag behållt ett år till. Känns det värdelöst efter det hade jag sålt Pål. Eller kanske skickat iväg på foder om du vill ha koll på var han hamnar eller om du skulle ångra dig.

Vad du än väljer för beslut så gör du rätt. Jag skriver bara min åsikt ovan och vad jag hade gjort och tycker inte du gör fel i att sälja på en gång nu heller. Följ magkänslan!

 

[EmmaW]

Jag hade inte lånat ut en unghäst. Jag har lånat ut två ponnyer tidigare. Den ena kom tillbaka med ett trasigt framknä som krävde avlivning och den andra lånade jag ut till en här inne på forumet som är djurskyddsinspektör och den kom tillbaka fet och med fång och fick avlivas. Jag lånar dessa orsaker aldrig mer ut hästar. Jag har sålt två stycken och det har dock gått jättebra men aldrig låna ut igen. Tror folk är mer rädda om hästarna om dom faktiskt betalat för dom.

 

[Habina]

Det här tycker jag är en enorm anledning till att sälja. Det dåliga samvetet kostar både på energin och den faktiska lusten.

Men om du inte ”vågar” sälja av FOMO, låna ut honom? Utlånad kostar han ju inte samma pengar, och du kanske enklare kan landa i ett tryggt beslut när du fortfarande äger honom men inte delar vardagen.
Sedan ska det ju till att hitta rätt person, men om vi i scenariet utgår ifrån att du hittar en person som känns bra. Skulle det kännas som ett alternativ?

Jag har funderat på att lämna iväg honom på inridning, men då blir det mest att jag skjuter upp beslutet (och kostnaden minskar inte). Vet inte ens om jag vill rida sen när han är inriden. Mest vill jag bara sova.

Låna ut skulle jag aldrig våga. Har gjort det ett par gånger och fick tillbaka en sjuk häst och en häst som fått göra lite som den vill. Med en så mjuk och känslig häst som Pål tänker jag att nån kommer vara för hård mot honom och så får jag hem en livrädd häst som jag får börja om med.

 

[Habina]

Jag är en sån som inte riktigt kan sälja (men nångång hamnar jag nog där med). Så jag hade inte sålt bara för att det inte hade klickat. Vad är det som ska klicka? Varför? Är det nån förväntan att man måste klicka från en själv?
Det blir väl så när man har fler hästar att det blir en ”prio” och att man kanske gillar en lite mer. Men är det så hemskt så länge djuret får omtanke och sina behov uppfyllda?
Är det så att han är ung nu så du känner att du måste förbereda honom nu för inridning? Eller kan du släppa kraven på er båda och låta honom ”vara”?
Som en annan skrev, var skaver det och är det rätt läge nu att ta ett beslut?

Det skaver i att jag har en häst som lika gärna kunde varit nån annans häst. En trevlig häst som jag inte känner nåt speciellt för.

Såklart kan jag inte jämföra med Ariel, hon var mitt allt. Men hon var det redan när hon var föl och vi bara myste i hagen. Varje gång jag lämnade henne längtade jag efter henne. Precis som det är med min ponny. Med Pål är det mest ”just ja, vi skulle träna idag också. Ja, men då är det bara att bita ihop och träna”.

Sen kan såklart träningarna vara roliga, men han är en helt annan typ av häst än Storm och det är jobbigt. Jag tror helt enkelt att jag inte orkar med allt tålamod som kommer krävas, jag har liksom gjort allt det här åtta gånger redan.

Jag försökte ha Pål som prio, vilket gjorde att jag fick ångest över att ponnyn inte riktigt hanns med. Hon skulle må bra av att köras 2-3 gånger/vecka och jobbas med tex lastpall däremellan. Men ork och tid räcker inte med 3 pass med Pål + hans allmänna träning (behöver fortfarande träna att lyfta hovarna, stå i stallgången när det är fullt med hästar och folk där, klippas manen och liknande).

Visst skulle jag kunna låta honom vara ett halvår säger vi. Men hur snällt är det mot en häst som älskar att göra saker? Gå på upptäcktsfärd eller träna på ridbanan? Det känns sådär helt ärligt.

 

[Habina]

Jag hade spontant försökt lite till med Pål, just av erfarenheten att alla hästar är olika. I början slet jag mitt hår med Halle när han var unghäst. Jag tänkte flera gånger, har jag verkligen köpt rätt häst för mig? Å i mitt fall så ja, han var rätt häst. Han lär mig otroligt mycket, han visar när jag gör fel och är en känslig kille. Han älskar också alla människor precis som Pål men jag skulle nog ändå hävda att Pål kanske gör något extra för dig som du inte tänker på, exempelvis gå i din takt, inte köra med dig etc. Halle är precis så, kör med alla andra men inte med mig. Att bygga en relation kan ta tid.

Jag tänker också att eftersom du tänker så mycket på ”tänk ifall han och jag passar om nått år” så hade jag behållt ett år till. Känns det värdelöst efter det hade jag sålt Pål. Eller kanske skickat iväg på foder om du vill ha koll på var han hamnar eller om du skulle ångra dig.

Vad du än väljer för beslut så gör du rätt. Jag skriver bara min åsikt ovan och vad jag hade gjort och tycker inte du gör fel i att sälja på en gång nu heller. Följ magkänslan!

Jag lär mig massor av Pål också, ffa att ha tålamod och mer tålamod. Han är oerhört snäll, skulle aldrig köra (?) med en människa. Han hanteras dagligen av personal som avgudar honom för att han är så okomplicerad.

Bara som en liten passus kring att vänta ett år. Stallhyran för ett års ”funderande” är nästan 70 000 kr. Jag valde stallplatsen utifrån Pål, att han skulle slippa åka runt en massa, utan stå på ett ställe med ridhus och bra träningsmöjligheter.

Allt jag gör, gör jag för att mina hästar ska må så bra som möjligt. Tror det kanske inte framkommer tillräckligt här, men jag har redan en gång bränt ut mig där just hästarna var en del av problematiken. För att jag vänder ut och in på mig själv för att de ska ha det bästa av det bästa. När det sen inte alltid går mår jag fruktansvärt dåligt.

Pål är min nionde unghäst. Tre gånger tidigare har jag känt såhär, då har jag sålt efter två år. Aldrig ångrat mig över det, de hästarna fick toppenhem.

 

[Lavinia]

Jag hade sålt.

Min gammeltant köpte jag som 4-åring. Det var verkligen inte kärlek vid första ögonkastet/ridturen, men jag kände att vi iaf skulle kunna ha kul ihop. Vi har haft så fruktansvärt kul ihop och även om hon är lite halvpensionär nu får hon mig fortfarande att skratta högt med sina bus.

Vad som händer i framtiden kan man aldrig veta, men du verkar inte må jättebra just nu och Pål verkar inte vara hästen för dig.

Kan ett alternativ vara att lämna ut på foder, så du får mer tid att bestämma dig?

 

[Morces]

Jag lär mig massor av Pål också, ffa att ha tålamod och mer tålamod. Han är oerhört snäll, skulle aldrig köra (?) med en människa. Han hanteras dagligen av personal som avgudar honom för att han är så okomplicerad.

Bara som en liten passus kring att vänta ett år. Stallhyran för ett års ”funderande” är nästan 70 000 kr. Jag valde stallplatsen utifrån Pål, att han skulle slippa åka runt en massa, utan stå på ett ställe med ridhus och bra träningsmöjligheter.

Allt jag gör, gör jag för att mina hästar ska må så bra som möjligt. Tror det kanske inte framkommer tillräckligt här, men jag har redan en gång bränt ut mig där just hästarna var en del av problematiken. För att jag vänder ut och in på mig själv för att de ska ha det bästa av det bästa. När det sen inte alltid går mår jag fruktansvärt dåligt.

Pål är min nionde unghäst. Tre gånger tidigare har jag känt såhär, då har jag sålt efter två år. Aldrig ångrat mig över det, de hästarna fick toppenhem.

Då låter det som att du redan har svaret på dina funderingar.

 

[Habina]

Då låter det som att du redan har svaret på dina funderingar.

Ja, det låter nog så. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska göra.

 

[Habina]

Tack alla som kommenterat! Det hjälper helt klart i mitt sorterande av tankar.

 

[malumbub]

Mest vill jag bara sova.

.

 

[Habina]

.

Blir lite svårt att bara citera en punkt.

Men det du citerade är också det som gör det så svårt. För de gånger jag känt att jag ska sälja, har alltid varit när jag mått skräp för att jag sovit för lite/det varit för stressigt.

Så det är en stor del av detta. Om jag mår bättre mentalt, sovit bra en period och tagit hand om mig själv; vill jag då fortfarande sälja? Eller är själva tanken om att sälja snarare ett symptom på att jag inte mår bra och att jag då försöker ”skala ner” och lösa mina problem genom att sälja.

Snurrar vidare med mina tankar…

 

[bettysmatte]

Blir lite svårt att bara citera en punkt.

Men det du citerade är också det som gör det så svårt. För de gånger jag känt att jag ska sälja, har alltid varit när jag mått skräp för att jag sovit för lite/det varit för stressigt.

Så det är en stor del av detta. Om jag mår bättre mentalt, sovit bra en period och tagit hand om mig själv; vill jag då fortfarande sälja? Eller är själva tanken om att sälja snarare ett symptom på att jag inte mår bra och att jag då försöker ”skala ner” och lösa mina problem genom att sälja.

Snurrar vidare med mina tankar…

Om du inte absolut 100% måste sälja hästen just nu så hade jag väntat med tanke på vad du skriver om ditt mående. Om ekonomin finns förstås. Alltid jobbigt när det är många saker som behöver redas ut/falla på plats!!

 

[ufot]

Blir lite svårt att bara citera en punkt.

Men det du citerade är också det som gör det så svårt. För de gånger jag känt att jag ska sälja, har alltid varit när jag mått skräp för att jag sovit för lite/det varit för stressigt.

Så det är en stor del av detta. Om jag mår bättre mentalt, sovit bra en period och tagit hand om mig själv; vill jag då fortfarande sälja? Eller är själva tanken om att sälja snarare ett symptom på att jag inte mår bra och att jag då försöker ”skala ner” och lösa mina problem genom att sälja.

Snurrar vidare med mina tankar…

Bara för att du säljer betyder det ju inte att du aldrig kommer att köpa en ridhäst igen.

För ett par år sedan sökte jag häst. Det gick verkligen jättedåligt. Två gick inte igen besiktningen. Flera blev sålda till någon annan ... ja, listan kan göras lång.

Inledningsvis hade jag bestämt mig för ett sto. Det fanns inte ett sto att köpa som passade in. Började titta på valacker.

Köpte en som jag gillade till en början, även om vi aldrig klickade.

Sen kom problemen....

Det visade sig att han betäckte ston, så vi var tvungna att flytta. Dessutom klarade jag inte av hans gångarter (Islandshäst). Tölten försvann, galoppen likaså.

Jag tog hjälp, men ingenting fungerade.

Sen alla skador på det ... sårskador, brytet griffelben + framskor som åkte av hela tiden.

Specialskoningar, klinik, klinik och åter klinik.

Omöjligt att hitta vettig stallplats.

Sen blev han halt igen. Ridrelaterat då jag inte klarade av att rida honom rätt.

Åter klinik, behandling x3. Fortfarande halt på böjprov, men veterinär tyckte jag skulle börja sätta igång honom försiktigt i skritt.

Jag orkade inget mer och gav bort honom till ett garanterat gott hem.

Kostnad: Mellan 200 000-300 000.

Värt det?
Absolut inte.

Jag skulle ha sålt honom direkt när han började betäcka stona och jag upptäckte att jag inte klarade av hans gångarter.

Lång text ...

Men mitt råd är att du säljer Pål. Han är uppenbart inte rätt häst för dig just nu.

Sen om du om några månader, eller några år, känner att du vill ha en ridhäst igen, så köp en ridhäst.

Häst har man för att man vill.

För mig var det oerhört skönt när han åkte. Jag har inte ångrat mig en dag. Mitt hästintresse försvann med honom. Nu har jag en hund och hon är allt jag önskar mig.

 

[Blyger]

Blir lite svårt att bara citera en punkt.

Men det du citerade är också det som gör det så svårt. För de gånger jag känt att jag ska sälja, har alltid varit när jag mått skräp för att jag sovit för lite/det varit för stressigt.

Så det är en stor del av detta. Om jag mår bättre mentalt, sovit bra en period och tagit hand om mig själv; vill jag då fortfarande sälja? Eller är själva tanken om att sälja snarare ett symptom på att jag inte mår bra och att jag då försöker ”skala ner” och lösa mina problem genom att sälja.

Snurrar vidare med mina tankar…

Kommer du må bättre mentalt/sovit bra inom en snar framtid med hästen kvar?

Alltså är övriga problem övergående, eller är hästen en del i dem?
Som reflektionsfrågor

 

[farin]

Jag hade sålt.
Har varit i en liknande situation och skulle ha sålt mycket tidigare....

Sätt ut honom på annons. Det är ju du som väljer vem som får köpa honom.

Se vilket intresse som finns och vilka som kommer och tittar på honom.

Bara för att han sätts ut på annons betyder det ju inte att han blir såld imorgon.

Det kan ju självklart bli så, om rätt spekulant kommer. Men om inte rätt spekulant kommer så vänta ... tills rätt spekulant kommer.

@Habina
Det här -
Prova att sätta ut en annons. Vad får du för tankar och känslor när du publicerar annonsen? Hur känner du när någon tar kontakt för att veta mer om hästen? När någon vill provrida? Jag är säker på att du har svaret inom dig, men det är svårt att höra när så mycket brusar med stress för lägenhet, ekonomi, dåligt mående och kanske ännu mer.

Han är inte såld bara för att du lägger upp en annons. Prova och se vad du får för respons. Både från intresserade köpare, men även från dina egna känslor.

 

[Habina]

@Habina
Det här -
Prova att sätta ut en annons. Vad får du för tankar och känslor när du publicerar annonsen? Hur känner du när någon tar kontakt för att veta mer om hästen? När någon vill provrida? Jag är säker på att du har svaret inom dig, men det är svårt att höra när så mycket brusar med stress för lägenhet, ekonomi, dåligt mående och kanske ännu mer.

Han är inte såld bara för att du lägger upp en annons. Prova och se vad du får för respons. Både från intresserade köpare, men även från dina egna känslor.

Jag har gjort det tidigare (december när det var kaos efter flytten till nytt ställe och allt kändes skit) och då blev det ju ingen försäljning trots flera intresserade. Jag hittade ingen jag tyckte passade och till slut tog jag bort annonsen.

Han går inte att provrida, är inte ens insutten då han fortfarande tycker det är lite läskigt när jag är högre upp än honom. Sen skulle jag vilja ha honom starkare i kroppen och mer balanserad innan nån satt på honom. Men det är också nåt att fundera kring, klarar jag av att nån annan köper honom och rider in i höst?

 

[Lillgrådis]

Det skaver i att jag har en häst som lika gärna kunde varit nån annans häst. En trevlig häst som jag inte känner nåt speciellt för.

Såklart kan jag inte jämföra med Ariel, hon var mitt allt. Men hon var det redan när hon var föl och vi bara myste i hagen. Varje gång jag lämnade henne längtade jag efter henne. Precis som det är med min ponny. Med Pål är det mest ”just ja, vi skulle träna idag också. Ja, men då är det bara att bita ihop och träna”.

Sen kan såklart träningarna vara roliga, men han är en helt annan typ av häst än Storm och det är jobbigt. Jag tror helt enkelt att jag inte orkar med allt tålamod som kommer krävas, jag har liksom gjort allt det här åtta gånger redan.

Jag försökte ha Pål som prio, vilket gjorde att jag fick ångest över att ponnyn inte riktigt hanns med. Hon skulle må bra av att köras 2-3 gånger/vecka och jobbas med tex lastpall däremellan. Men ork och tid räcker inte med 3 pass med Pål + hans allmänna träning (behöver fortfarande träna att lyfta hovarna, stå i stallgången när det är fullt med hästar och folk där, klippas manen och liknande).

Visst skulle jag kunna låta honom vara ett halvår säger vi. Men hur snällt är det mot en häst som älskar att göra saker? Gå på upptäcktsfärd eller träna på ridbanan? Det känns sådär helt ärligt.

Jag tycker som sagt att det finns saker som talar både för och lite emot att lägga ut honom till försäljning nu, men oavsett vad du väljer så försök att i alla fall inte straffa dig själv med dåligt samvete om du bara låter träningen vara ett tag, eller bestäm dig för att minska till ett pass i veckan i kanske två tre månader framåt, och då kanske en enkel promenad så det inte blir en massa extra grejande som behövs runt om.

Även om han tycker det är kul att gå på upptäcktsfärder eller träna på ridbanan så gissar jag att han har mycket utevistelse och får gå tillsammans med sin kompis. Det är ju ändå en väldigt stor del av en hästs mest väsentliga behov. Tycker du det känns motiverande och kul att köra ponnyn eller jobba henne på andra sätt så jamen unna dig och henne att göra det! Pål kommer inte stå och räkna hur många fler gånger du har tränat med henne.

Jag skulle också kunna ha dåligt samvete för att jag inte hunnit lägga lika mycket träningstid på Darwin som på Dominus, men nu har han som sagt en ny kompis efter att han miste sin mentor och idol förra sommaren. Jag har accepterat att det nog kommer vara så om jag ska få ihop mitt liv på lång sikt, men att han har ett bra liv så här också. Och när vi väl tränar är det också roligt.

 

[Grazing]

Jag vet att det bara är jag själv som kan fatta beslutet, men nu är jag så ihopsnärjd av mina egna tankar, så jag tänkte att buke kanske kan vara till hjälp.

I fjol vår fick jag ta bort min ridhäst jag haft i 17 år. Vi hade gjort allt tillsammans, jag köpte henne när hon var sex månader, så jag red in henne, tävlade, tog två föl, stamboksförde, körde in etc. Alla mina drömmar jag hade med henne slog in.

När jag sålde hennes vagn (bestämde mig för att det räckte att köra min ponny, nästa häst skulle bara ridas) fick jag panik och min hjärna övertygade mig om att jag ALDRIG skulle få ha en häst igen (fast min ponny stod ute i lösdriften och var min fortfarande).

Den stressen späddes på när jag letade häst och alla intressanta hästar såldes innan jag ens fick provrida. Inte hjälpte det såklart att jag ville ha en fjordhäst och det är generellt få som säljs.

I slutet på juni träffade jag Pål som jag sen köpte. När jag var och kollade (skulle inte köpa honom, bara hälsa på en bekant) var jag nedstämd för jag fick inte köpa en häst jag kollat på dagen innan och blivit kär i. Så när Påls säljare började tjata om att Pål hade ”valt mig” och ville följa med mig hem, så lät jag mig övertalas. Att han var fel både i ålder och kön struntade jag i, för han hade ju valt mig.

Det tog en månad innan han sen kom hem till mig och när jag träffade honom igen kände jag direkt att det här blev fel. Han hade ett klumpigt huvud (vilket kanske inte spelar så stor roll, men att jag inte ens sett ordentligt på hästen jag köpt skrämde mig en del) och ett ärr efter kastrationen som inte läkt (trots ua på besiktningen). Vi fick en rätt trist start med nytt stall, nya människor där vissa var rätt otrevliga. Jag försökte lära Pål grunderna i belöningsbaserad träning och han ville mest bara vara ifred. Han trivdes inte i flocken och jag blev bara mer och mer osäker på om det här var rätt. Jag träffade honom tre dagar/vecka då jag hade min ponny i ett annat stall.

I december blev situationen i lösdriften ohållbar och Pål bytte stall till det han står i nu. Där fick han en bästis och jag kände att nu kan jag inte sälja honom (även om han varit ute till salu en sväng redan) för nu trivs han ju! Vi kunde träna en del och det kändes helt okej. Men inte helt bra. Fick höra från vänner att det skulle bli bättre sen, när hästarna stod i samma stall.

Nu har de stått i samma stall i tre månader. Det känns fortfarande inte roligt, visst finns det korta stunder då jag är stolt över vår träning, men roligt? Nä, roligt har jag med min ponny.

Jag har hela tiden låg motivation att göra saker, jag har nån slags plan men inget driv. Jag försökte förklara för en kompis att jag inte har några drömmar och att, när jag bestämde mig för att skjuta upp inridningen till nästa höst, bara kände mig lättad. Jag har ingen längtan till att veta hur han känns att rida.

Samtidigt har jag FOMO, tänk om han kommer bli en toppenhäst att rida i skogen, så som jag vill. Tänk om det går några år, jag köper en ny unghäst och så får jag börja om med allt jobb igen, då är det vi gjorde bortkastad tid. Tänk om han hamnar hos nån där han inte trivs? Tänk om min ponny lever i tjugo år till, då kommer jag aldrig mer rida?

Samtidigt känns det inte som att det är vi. Jag är så van vid ston tror jag, att han känns så opersonlig. Han gillar alla människor och gör ingen skillnad på mig eller andra. Det där charmiga med att han valde mig förra sommaren har han nu tydligt visat att han gör med alla människor.

Sen har vi det ekonomiska också. Jag går back varje månad på mina hästar. Det känns jobbigt och jag vet inte om det är värt det när jag inte ens tycker det är skoj längre.

Samtidigt mår jag psykiskt rätt dåligt generellt just nu. Det har varit mycket tjafs och krångel i stallet, det har varit mycket med flytt till ny lägenhet och även en del tunga grejer som jag inte vill skriva mer om här. Jag brukar försöka att inte fatta beslut när jag mår dåligt och känner mig slutkörd, men samtidigt har jag snart gått ett år med tanken ”snart blir det roligt, snart blir det bättre”. För jag tycker ju om Pål. Men jag vet inte om han är min häst.

Som vanligt kanske jag inte svarar alla som skriver, men jag läser allt och tar till mig.

Visa bifogad fil 187522

Av det jag tolkar det som så kanske det inte bara är Pål i sej självt som är problemet utan att du helt enkelt inte är redo att ha en till häst på det sättet. Hästar kräver tid och engagemang och det dåliga samvetet att kanske inte riktigt hinna eller välja att lägga tiden tär på en väldigt, plus ekonomin på det.

Det verkar ju vara en fantastisk häst så sälj honom till någon som kan ge honom livet som du kanske inte kan nu, du kan alltid köpa en ny häst i framtiden sen.