Sälja eller behålla?

[Habina]

Av det jag tolkar det som så kanske det inte bara är Pål i sej självt som är problemet utan att du helt enkelt inte är redo att ha en till häst på det sättet. Hästar kräver tid och engagemang och det dåliga samvetet att kanske inte riktigt hinna eller välja att lägga tiden tär på en väldigt, plus ekonomin på det.

Det verkar ju vara en fantastisk häst så sälj honom till någon som kan ge honom livet som du kanske inte kan nu, du kan alltid köpa en ny häst i framtiden sen.

Sist jag hade en häst var 2010. Har oftast haft 3-4 hästar samtidigt. Men nu är det som att det låst sig, att jag ska få till allt perfekt för att (oklart vad).

Tidigare var det inga problem att träna ponnyn ett par gånger i veckan. Men nu är det som om prestationsångesten aldrig försvinner.

Tack för input, nu fick jag mer att gräva i. Såklart kan jag sälja och köpa en ny häst om x år. Men det är inte Pål i såna fall. Sen om det egentligen skulle vara bättre, det går inte att veta nu.

 

[Oknytt]

Åh

Jag har hunnit med att ha lite olika hästar och upplever, iaf själv, att klickar det inte direkt eller väldigt snart så kommer det aldrig göra det hur mycket man än vill det. Man gillar inte alla, och det är okej.

Jag hade absolut sålt. Han verkar jättehärlig och du kommer nog inte ha några problem att hitta ett toppenhem till honom som kommer att avguda honom.

 

[Centuriom]

Kan det vara värt att skicka honom på inridning och sälja efter? Ifall ekonomi finns? Då hinner du vila upp dig lite och så kan du eventuellt prova rida och känna efter? Klickar ni bättre då om du fått vila och han är ridbar. Tänker också att ridna hästar är lättare att hitta ett bra hem till, mer intresse och kanske bättre betalt?

 

[MiniLi]

Det låter jättekämpigt på alla sätt, och en helt ohållbar situation för dig när du varken orkar, hinner eller har råd. Jag hade sålt i din sits, egentligen oavsett hur du känner för just den här hästen. Vila upp dig, ha roligt med din ponny och hämta dig ekonomiskt och sen kan du leta ny ridhäst om du känner att du vill och har möjlighet längre fram.

Han kommer få en ny bästis i ett nytt hem

 

[kolblakkur]

Hade absolut sålt, av flera anledningar: det har inte klickat mellan er, du har inte råd att ha två hästar och att du verkar ha tröttnat på på hästar/vara i en svacka. Ut på annons bums!

 

[Bolo]

Varje år, i februari, vill jag sälja min häst. Och jag har lärt mig att vänta med det för jag känner inte samma resten av året. Så hade jag känt så den här enkla och roliga årstiden så hade jag nog sålt för då hade jag velat det på riktigt.

Jag har förmånen att träna med tre unghästar nu.
En tycker jag är tråkig och hoppas han blir såld snart.
En är rolig att jobba med, även om det inte är min hjärtehäst så gillar jag henne och tycker det är kul att träna med henne.
En älskar jag. Exakt allt är roligt med henne.

Jag tror att Påls människa finns därute och väntar på honom.
Och jag tror att din häst finns därute oxå. Hon kommer kanske inte än, men hon kommer när tiden är rätt.

 

[prinsessfeminist]

Jag hade inte lånat ut en unghäst. Jag har lånat ut två ponnyer tidigare. Den ena kom tillbaka med ett trasigt framknä som krävde avlivning och den andra lånade jag ut till en här inne på forumet som är djurskyddsinspektör och den kom tillbaka fet och med fång och fick avlivas. Jag lånar dessa orsaker aldrig mer ut hästar. Jag har sålt två stycken och det har dock gått jättebra men aldrig låna ut igen. Tror folk är mer rädda om hästarna om dom faktiskt betalat för dom.

Nu är ju alla olika, och hade jag själv lånat häst, så hade jag varit mer noga med den än min egen. Det är ju ett stort ansvar att ta hand om någon annans värdefulla ägodel.

Men jag är petig och lite oroligt lagd av mig, så det här med häst är faktiskt i ärlighetens namn lite ångestskapande.

Men alla är inte som jag, det vet jag, och jag hade verkligen inte lånat ut min häst utan att veta att personen fungerar som jag själv. Minst!

Men att dra slutsatsen att folk inte är rädda om andras "saker" är lite onyanserat, tycker jag. Du har haft otur två gånger, och olycksfall kan ju hända även hemma.

Men att vara djurskyddsinspektör och inte ha koll på fång, känns väldigt trist....

Oavsett, en fråga till dig TS:

Hur ser din ekonomi ut?

Jag tror det kan vara vägledande. Det är så dyrt att ha häst, och ha en häst man inte klickar med, kostar exakt lika mycket som en man verkligen har roligt med.

Tycker du att det är värt pengarna?

 

[prinsessfeminist]

Kan det vara värt att skicka honom på inridning och sälja efter? Ifall ekonomi finns? Då hinner du vila upp dig lite och så kan du eventuellt prova rida och känna efter? Klickar ni bättre då om du fått vila och han är ridbar. Tänker också att ridna hästar är lättare att hitta ett bra hem till, mer intresse och kanske bättre betalt?

Så där har jag resonerat gällande en häst vi hade.

Få lite ledigt, få tillbaka hästen mer utbildad och sedan besluta om fortsättningen.

Pengarna det kostar, om man kan avvara dem, får man troligen igen genom att värdet ökar. Eller så är det roligt med den egna hästen och man behåller.

Å andra sidan är marknaden den som sätter priset. Hästen är bara värd vad någon vill betala.

Fast fjordingar, har jag sett, är dyra.

 

[EmmaW]

Nu är ju alla olika, och hade jag själv lånat häst, så hade jag varit mer noga med den än min egen. Det är ju ett stort ansvar att ta hand om någon annans värdefulla ägodel.

Men jag är petig och lite oroligt lagd av mig, så det här med häst är faktiskt i ärlighetens namn lite ångestskapande.

Men alla är inte som jag, det vet jag, och jag hade verkligen inte lånat ut min häst utan att veta att personen fungerar som jag själv. Minst!

Men att dra slutsatsen att folk inte är rädda om andras "saker" är lite onyanserat, tycker jag. Du har haft otur två gånger, och olycksfall kan ju hända även hemma.

Men att vara djurskyddsinspektör och inte ha koll på fång, känns väldigt trist....

Oavsett, en fråga till dig TS:

Hur ser din ekonomi ut?

Jag tror det kan vara vägledande. Det är så dyrt att ha häst, och ha en häst man inte klickar med, kostar exakt lika mycket som en man verkligen har roligt med.

Tycker du att det är värt pengarna?

Kanske är det så, men har har hört flera som tyvärr har samma erfarenhet av det som mig. Man kollar upp, allt är ok, bra referenser, men har gemensamma bekanta till och med och ändå står man där och får hämta hem ett vrak. Sen finns det så klart gånger där allt går bra men inte ens när man kollar upp allt man kan, eller är vän med personen i fråga så hjälper det tydligen inte. Jag var vän med djurskyddsinspektören, hon visste att ponnyn behövde munkorg om hon skulle gå på bete men slet av den för det var för jobbigt att hålla på med. Inte motionerades ponnyn heller som hon sa kom det fram. Jag hittade bilder på ponnyn på nätet och förstod att allt inte stod rätt till. Jag frågade henne men ursäkterna var många. Hon kom och lämnade ponnyn, körde som en galning in på gården, ponnyn klev genomsvettig, stapplande och rädd ut genom transporten och hon sa knappt hej och åkte igen snabbt. Veterinären försökte anmäla men i och med att det är en djurskyddsinspektör kom det inte så långt tyvärr. Dom verkar hålla varandra om ryggen som veterinären sa.
Jag har själv lånat hästar några gånger och det har fungerat bra. Ägarna har varit nöjda.

 

[ufot]

Gick på skojsskull in på Hästnet och det finns FYRA fjortdhästar till salu i hela Sverige.

Om jag hade varit I dina kläder hade jag laggt ut honom till försäljning idag.

Det finns en mycket stor sannolikhet att du får många som är intresserade och kan välja den du tycker bäst om ... och dessutom få ett väldigt bra pris för honom....

 

[ufot]

Kan tillägga att jag aldrig personligen hade lånat ut.

Jag hade antingen sålt eller skickat iväg på utbildning/inridning till någon med bra referenser och där man kan komma och hälsa på någon gång i veckan och se att allt ser bra ut och själv se hur de jobbar med hästen.

När jag själv skadade mig och inte visste vad jag skulle göra med hästen skickade jag iväg honom på utbildning. Sålde honom sedan och gjorde en hyfsat god vinst.

Detta var 2019 och hästen är fortfarande kvar hos samma familj och högt älskad.

 

[prinsessfeminist]

Kanske är det så, men har har hört flera som tyvärr har samma erfarenhet av det som mig. Man kollar upp, allt är ok, bra referenser, men har gemensamma bekanta till och med och ändå står man där och får hämta hem ett vrak. Sen finns det så klart gånger där allt går bra men inte ens när man kollar upp allt man kan, eller är vän med personen i fråga så hjälper det tydligen inte. Jag var vän med djurskyddsinspektören, hon visste att ponnyn behövde munkorg om hon skulle gå på bete men slet av den för det var för jobbigt att hålla på med. Inte motionerades ponnyn heller som hon sa kom det fram. Jag hittade bilder på ponnyn på nätet och förstod att allt inte stod rätt till. Jag frågade henne men ursäkterna var många. Hon kom och lämnade ponnyn, körde som en galning in på gården, ponnyn klev genomsvettig, stapplande och rädd ut genom transporten och hon sa knappt hej och åkte igen snabbt. Veterinären försökte anmäla men i och med att det är en djurskyddsinspektör kom det inte så långt tyvärr. Dom verkar hålla varandra om ryggen som veterinären sa.
Jag har själv lånat hästar några gånger och det har fungerat bra. Ägarna har varit nöjda.

FY vilken mardröm!

Jag hade varit helt knäckt.

Men i grund och botten håller jag med dig. Det är verkligen att chansa att låna ut. Det är samma sak med bil, hus eller andra väresaker som både betingar ett högt värde, men också omsorg och noggrannhet.

Jag lånar själv inte ens ut släpet utan viss tveksamhet.

I ts sits, så hade jag sålt i första hand, om jag inte kunde låna ut på plats, dvs ha en medryttare.

 

[prinsessfeminist]

Gick på skojsskull in på Hästnet och det finns FYRA fjortdhästar till salu i hela Sverige.

Om jag hade varit I dina kläder hade jag laggt ut honom till försäljning idag.

Det finns en mycket stor sannolikhet att du får många som är intresserade och kan välja den du tycker bäst om ... och dessutom få ett väldigt bra pris för honom....

Min kompis köpte ett fjordsto som belönats med diplom och var fyra år och inriden.

Hon fick henne till ett bra pris, men det var nog rena slumpen.

ALLA andra fjordingar, oavsett ålder var betydligt dyrare.

Dessutom är de få.

 

[SiZo]

Kanske är det så, men har har hört flera som tyvärr har samma erfarenhet av det som mig. Man kollar upp, allt är ok, bra referenser, men har gemensamma bekanta till och med och ändå står man där och får hämta hem ett vrak. Sen finns det så klart gånger där allt går bra men inte ens när man kollar upp allt man kan, eller är vän med personen i fråga så hjälper det tydligen inte. Jag var vän med djurskyddsinspektören, hon visste att ponnyn behövde munkorg om hon skulle gå på bete men slet av den för det var för jobbigt att hålla på med. Inte motionerades ponnyn heller som hon sa kom det fram. Jag hittade bilder på ponnyn på nätet och förstod att allt inte stod rätt till. Jag frågade henne men ursäkterna var många. Hon kom och lämnade ponnyn, körde som en galning in på gården, ponnyn klev genomsvettig, stapplande och rädd ut genom transporten och hon sa knappt hej och åkte igen snabbt. Veterinären försökte anmäla men i och med att det är en djurskyddsinspektör kom det inte så långt tyvärr. Dom verkar hålla varandra om ryggen som veterinären sa.
Jag har själv lånat hästar några gånger och det har fungerat bra. Ägarna har varit nöjda.

Om en djurskyddsinspektör blir anmäld så ska det automatiskt tas om hand av en annan länsstyrelse än där den jobbar. Detta för att undvika jäv-situationer.

Den sorliga sanningen är nog att det krävs väldigt mycket för att det ska hända något. Framförallt som personen körde iväg hästen till dig - det räknas som en fullgod åtgärd. När hästen väl är hos dig blir det väldigt svårt att få till något, tyvärr. Det är ju därför folk kommer undan när de har supermagra djur som folk "räddar". Då har ägaren gjort sin plikt genom att sälja/ge bort dem till någon som tar hand om den bättre.

 

[EZMK]

Jag tror du tänker rätt kring att sälja. Och det är helt ok att släppa på pressen av att just du är den som kan få honom att blomma. Trots alla skräckhistorier (som ofta är det som sprids/lyfts fram) så finns det väldigt många kompetenta hästvänner därute som kan ta vidare på hans resa. Han låter ju dessutom som en helt vanlig häst med en viss sorts personlighet bara.

 

[Habina]

Gick på skojsskull in på Hästnet och det finns FYRA fjortdhästar till salu i hela Sverige.

Om jag hade varit I dina kläder hade jag laggt ut honom till försäljning idag.

Det finns en mycket stor sannolikhet att du får många som är intresserade och kan välja den du tycker bäst om ... och dessutom få ett väldigt bra pris för honom....

Tror de flesta inte använder hästnet längre. Det finns fler till salu på fb.

Jag avvaktar att lägga ut en annons tills jag fått bilderna från fotografen som var ute i stallet. Tänker att det är lättare att fånga intresset med en riktigt snygg bild.

 

[Habina]

@Habina
Det här -
Prova att sätta ut en annons. Vad får du för tankar och känslor när du publicerar annonsen? Hur känner du när någon tar kontakt för att veta mer om hästen? När någon vill provrida? Jag är säker på att du har svaret inom dig, men det är svårt att höra när så mycket brusar med stress för lägenhet, ekonomi, dåligt mående och kanske ännu mer.

Han är inte såld bara för att du lägger upp en annons. Prova och se vad du får för respons. Både från intresserade köpare, men även från dina egna känslor.

Kan säga att det redan rörts upp känslor bara av att formulera annonsen och välja ut bilder/filmer. Tror jag skriver för bra, jag vill ju köpa den här hästen.

Så vi får se. Kanske kommer det iaf upp en annons så jag ser om det finns nån som passar honom bättre än mig. Så länge han inte är ute på annons vet såklart inte den perfekta köparen att han är till salu.

 

[animalasia]

Kanske är det så, men har har hört flera som tyvärr har samma erfarenhet av det som mig. Man kollar upp, allt är ok, bra referenser, men har gemensamma bekanta till och med och ändå står man där och får hämta hem ett vrak. Sen finns det så klart gånger där allt går bra men inte ens när man kollar upp allt man kan, eller är vän med personen i fråga så hjälper det tydligen inte. Jag var vän med djurskyddsinspektören, hon visste att ponnyn behövde munkorg om hon skulle gå på bete men slet av den för det var för jobbigt att hålla på med. Inte motionerades ponnyn heller som hon sa kom det fram. Jag hittade bilder på ponnyn på nätet och förstod att allt inte stod rätt till. Jag frågade henne men ursäkterna var många. Hon kom och lämnade ponnyn, körde som en galning in på gården, ponnyn klev genomsvettig, stapplande och rädd ut genom transporten och hon sa knappt hej och åkte igen snabbt. Veterinären försökte anmäla men i och med att det är en djurskyddsinspektör kom det inte så långt tyvärr. Dom verkar hålla varandra om ryggen som veterinären sa.
Jag har själv lånat hästar några gånger och det har fungerat bra. Ägarna har varit nöjda.

Jag har tyvärr liknande erfarenhet. Jag lånade ut till en vän som jag känt länge. Vi är inte vänner längre och jag har lärt mig en läxa. Jag lånar aldrig ut igen.

 

[Alexandra_W]

Tror de flesta inte använder hästnet längre. Det finns fler till salu på fb.

Jag avvaktar att lägga ut en annons tills jag fått bilderna från fotografen som var ute i stallet. Tänker att det är lättare att fånga intresset med en riktigt snygg bild.

Säljarna letar på hästnet med dock så lägg definitivt upp där också om du ska sälja.

I övrigt har andra redan bra sagt det jag tänkt på när jag läst genom tråden. Oavsett hoppas jag du kommer fram till en lösning som känns bra hela vägen

 

[Morces]

Glöm inte att du kan titta på sökes annonser också där man beskrivit vad man letar efter för häst. Så hittade jag min Halle och det blev en superbra match