Som nykläckt hundägare med en vad jag insett är en sent socialiserad pappis-valp så behöver jag lite råd. Och det här blir långt 
Hans bakgrund är att han vuxit upp i en kennel med många hundar och syskon. Syskonen flyttade vid ca 12 v ålder tror jag, sen har han och syrran blivit kvar då hon skulle behållas av uppfödaren.
Jag hälsade på när de var 16 veckor, och de hade då varit ut ngn enstaka gång i koppel annars mest i hage/trädgård eller inomhus i valphage. Uppfattade syrran som lite mer framåt men min lilla kille som lite lugnare men att syran gav honom mod att hälsa sprudlande glatt.
Vi hämtade hem honom för en vecka sedan och han blir 5mån om ngn dag bara.
Hittills har han tytt sig väldigt mkt till mig och är lite avvaktande och oimponerad av sambon, vilket är helt naturligt tänker jag, då det är jag som är hemma med honom och sitter mkt på golvet och håller på med honom. Försöker coacha sambon lite i hur man kan bygga relation med lite lek, tugga ben och sånt. Han är helt ovan med hund och valp, och jag har nog inte riktigt fattat hur tafatt man kan känna sig då.
Ute är lillkillen ängslig när det går förbi människor eller vid plötsliga ljud och andra hundar så vi håller oss på innergården för det mesta om han inte självmant går längre. På kvällen när vi är två brukar vi gå samma korta runda runt huset på 10min.
När det är ngt som skrämmer honom brukar han springa till porten.
Igår när en granntant gick förbi tog jag chansen att stanna vid porten och prata lite med henne. Hon ignorerade honom ganska bra där han satt 2m bort och skakade vid ytterdörren. Han morrade också lite mot henne. Efter ett tag slutade han skaka och hon gick vidare, då kände han sig ändå trygg nog att följa med ut på gräset och kissa.
Nu har det bara gått en vecka och vi tar det lugnt i hans takt, men eftersom jag är lite (läs MYCKET) neurotiskt lagd så ser jag framför mig hur jag kommer lyckas göra honom till ett litet plåster….
Hur ska jag bete mig när han vill springa mot dörren när han blir rädd? Kämpar emot mina instinkter att stoppa in honom i jackan och ömka honom med allt jag har här.
Hittills har jag följt med och så har vi kanske suttit ett tag utanför och tittat lite för att sen försöka gå och kissa igen om han inte redan gjort det. Tänker jag rätt här?
Känns fel att stå kvar och låtsas som ingenting när det leder till att han stretar i kopplet och försöker komma loss pga rädsla.
Kan en väska där jag kan bära runt honom och titta på olika saker utanför innergården vara ett alternativ för att han ska ha möjlighet att få titta lite på andra hundar och folk utan att behöva känna sig så utsatt? Eller ska jag bara fortsätta som vi gjort hittills?
Jag har mest haft att göra med valpar som är väldigt framåt så är lite osäker på hur jag ska bete mig, vill ju att han ska få bästa möjliga förutsättningar så att det här blir bra. Valpkurs känns väldigt långt borta i det här läget, men har mantrat att vi tar det så lugnt vi behöver och han kanske bara behöver mer tid att landa…. samtidigt som jag försöker kväva min neurotiska natur.
Finns det fler som haft osäkra försiktiga valpar? Hur gör man?
Hans bakgrund är att han vuxit upp i en kennel med många hundar och syskon. Syskonen flyttade vid ca 12 v ålder tror jag, sen har han och syrran blivit kvar då hon skulle behållas av uppfödaren.
Jag hälsade på när de var 16 veckor, och de hade då varit ut ngn enstaka gång i koppel annars mest i hage/trädgård eller inomhus i valphage. Uppfattade syrran som lite mer framåt men min lilla kille som lite lugnare men att syran gav honom mod att hälsa sprudlande glatt.
Vi hämtade hem honom för en vecka sedan och han blir 5mån om ngn dag bara.
Hittills har han tytt sig väldigt mkt till mig och är lite avvaktande och oimponerad av sambon, vilket är helt naturligt tänker jag, då det är jag som är hemma med honom och sitter mkt på golvet och håller på med honom. Försöker coacha sambon lite i hur man kan bygga relation med lite lek, tugga ben och sånt. Han är helt ovan med hund och valp, och jag har nog inte riktigt fattat hur tafatt man kan känna sig då.
Ute är lillkillen ängslig när det går förbi människor eller vid plötsliga ljud och andra hundar så vi håller oss på innergården för det mesta om han inte självmant går längre. På kvällen när vi är två brukar vi gå samma korta runda runt huset på 10min.
När det är ngt som skrämmer honom brukar han springa till porten.
Igår när en granntant gick förbi tog jag chansen att stanna vid porten och prata lite med henne. Hon ignorerade honom ganska bra där han satt 2m bort och skakade vid ytterdörren. Han morrade också lite mot henne. Efter ett tag slutade han skaka och hon gick vidare, då kände han sig ändå trygg nog att följa med ut på gräset och kissa.
Nu har det bara gått en vecka och vi tar det lugnt i hans takt, men eftersom jag är lite (läs MYCKET) neurotiskt lagd
så ser jag framför mig hur jag kommer lyckas göra honom till ett litet plåster….Hur ska jag bete mig när han vill springa mot dörren när han blir rädd? Kämpar emot mina instinkter att stoppa in honom i jackan och ömka honom med allt jag har här.
Hittills har jag följt med och så har vi kanske suttit ett tag utanför och tittat lite för att sen försöka gå och kissa igen om han inte redan gjort det. Tänker jag rätt här?
Känns fel att stå kvar och låtsas som ingenting när det leder till att han stretar i kopplet och försöker komma loss pga rädsla.
Kan en väska där jag kan bära runt honom och titta på olika saker utanför innergården vara ett alternativ för att han ska ha möjlighet att få titta lite på andra hundar och folk utan att behöva känna sig så utsatt? Eller ska jag bara fortsätta som vi gjort hittills?
Jag har mest haft att göra med valpar som är väldigt framåt så är lite osäker på hur jag ska bete mig, vill ju att han ska få bästa möjliga förutsättningar så att det här blir bra. Valpkurs känns väldigt långt borta i det här läget, men har mantrat att vi tar det så lugnt vi behöver och han kanske bara behöver mer tid att landa…. samtidigt som jag försöker kväva min neurotiska natur.
Finns det fler som haft osäkra försiktiga valpar? Hur gör man?
