Separation

[Kristall10]

Av det du beskriver så är det verkligen hans förlust - inte din. Förstår självklart att det är jättetufft, speciellt med tanke på hur han hanterat det, men på sikt lär du få det bättre utan honom. Du grejar det!

Jag känner redan att det är bättre utan honom. Känns som att jag kan andas istället för att hela tiden försöka anpassa mig och göra hans vardag bekväm för att han ska må bättre. Trots att det är jag som är sjukskriven pga sjukdom.
Och förutom det så är det mycket mindre hushållsarbete. Har inte behövt städa något sedan han flyttade trots att barnen är hemma. Innan så städade jag typ varje dag och direkt var det stökigt och smutsigt igen.
Har inte behövt handla på hela veckan då maten räcker betydligt längre, har inte behövt tvätta osv. Helt otroligt!
Men samtidigt så saknar jag ju den person som jag en gång blev förälskad i och som jag trodde jag skulle leva hela mitt liv med. Men den personen finns inte längre.

 

[Kakis]

Men samtidigt så saknar jag ju den person som jag en gång blev förälskad i och som jag trodde jag skulle leva hela mitt liv med. Men den personen finns inte längre.

Det är en väldigt mogen insikt, att den personen inte finns längre. Det kommer hjälpa dig att gå vidare

 

[Kristall10]

Hur bör vi fördela kostnaderna för barnen nu när vi separerat?
Jag är heltidssjukskriven och har varit i några år och kommer mest troligt fortsätta vara om inget mirakel sker.

Pappan får ut ca 10000kr mer per månad efter skatt och har lägre boendekostnad.

Hur bör vi fördela kostnaderna procentuellt?
Hur har andra gjort?

 

[sjoberga]

Hur bör vi fördela kostnaderna för barnen nu när vi separerat?
Jag är heltidssjukskriven och har varit i några år och kommer mest troligt fortsätta vara om inget mirakel sker.

Pappan får ut ca 10000kr mer per månad efter skatt och har lägre boendekostnad.

Hur bör vi fördela kostnaderna procentuellt?
Hur har andra gjort?

Lagen (Föräldrabalken) säger "var och en efter sin ekonomiska förmåga"
https://lagen.nu/1949:381#K7P1S1

Det är något man måste komma överens om. Jag tycker kanske att det är mest fair att fördela procentuellt efter inkomst (och inte blanda in andra kostnader som man väljer själv). Men det är ganska situationsberoende.

 

[Tantan]

Hur bör vi fördela kostnaderna för barnen nu när vi separerat?
Jag är heltidssjukskriven och har varit i några år och kommer mest troligt fortsätta vara om inget mirakel sker.

Pappan får ut ca 10000kr mer per månad efter skatt och har lägre boendekostnad.

Hur bör vi fördela kostnaderna procentuellt?
Hur har andra gjort?

Svårt. Har ni 50/50 utgår generellt inget underhåll om ni inte kommer överens om det. Vi splittade typ 50/50, nu får jag underhåll för äldsta och han betalar absolut noll mer än de 2223 kr/mån han är tvungen till. Det täcker typ barnföräkring, busskort och en fika. Allt annat får jag betala.

 

[Kristall10]

Svårt. Har ni 50/50 utgår generellt inget underhåll om ni inte kommer överens om det. Vi splittade typ 50/50, nu får jag underhåll för äldsta och han betalar absolut noll mer än de 2223 kr/mån han är tvungen till. Det täcker typ barnföräkring, busskort och en fika. Allt annat får jag betala.

Skulle jag jobbat så hade vi haft ungefär lika inkomst. Men pga att jag inte kan jobba så har jag drygt 10000kr mindre än honom per månad. Så jag känner att han bör bidra med något.
Jag hoppas vi kan komma överens.

 

[SaraXX]

Men samtidigt så saknar jag ju den person som jag en gång blev förälskad i och som jag trodde jag skulle leva hela mitt liv med. Men den personen finns inte längre.

Så viktig insikt, det tog lång tid för mig att inse det. Och det var en separat sorgeprocess.

 

[tanten]

Skulle jag jobbat så hade vi haft ungefär lika inkomst. Men pga att jag inte kan jobba så har jag drygt 10000kr mindre än honom per månad. Så jag känner att han bör bidra med något.
Jag hoppas vi kan komma överens.

Logiskt bör han betala mer för barnens kostnader, nya kläder och skor t.ex. Men vardagliga kostnader är dina.

 

[Kristall10]

Logiskt bör han betala mer för barnens kostnader, nya kläder och skor t.ex. Men vardagliga kostnader är dina.

Ja det är det jag tänker. Hittills är det jag som betalat det mesta till barnen. Han har köpt saker till sonens cross men i övrigt har jag köpt det dom behövt, inkl julklappar och presenter.
Han har betalat andra kostnader, men iom det har han ingen koll på vad barnen kan tänkas behöva när det gäller skor och kläder och förbrukningsartiklar osv. Men han lär sig väl förhoppningsvis.

 

[grodan21]

Ja det är det jag tänker. Hittills är det jag som betalat det mesta till barnen. Han har köpt saker till sonens cross men i övrigt har jag köpt det dom behövt, inkl julklappar och presenter.
Han har betalat andra kostnader, men iom det har han ingen koll på vad barnen kan tänkas behöva när det gäller skor och kläder och förbrukningsartiklar osv. Men han lär sig väl förhoppningsvis.

Hur gammal är barnen?

 

[Kristall10]

Hur gammal är barnen?

Sonen blir 10 om ett par veckor och dottern blir 16 till midsommar.

 

[Fazeem]

Jag tror också att du klarar detta!

För barnen tänker jag att kostnaderna kanske kan delas upp i två kategorier, fasta kostnader och löpande kostnader. Nu utgår jag ifrån när jag själv var barn (till separerade föräldrar) då jag inte har egna barn.

Fasta kostnader är sådant som betalas regelbundet, till exempel försäkringar, månadspeng, busskort, eventuella abonnemang för telefon, aktiviteter som betalas terminsvis och så vidare. Dessa kostnader hade ju kunnat delas upp utifrån var förälders inkomst. Likaså större inköp, typ en ny cykel eller utrustning till en aktivitet, om man vill. Då får man ju komma överens om varje grej som ska införskaffas.

Löpande kostnader är sådant som kommer för dagen när föräldern har barnen, och som kan påverkas mer utifrån dagliga val. Till exempel om det fikas någon dag, eller en liten resa till något roligt ställe. Eller helt enkelt vad som äts till frukost, lunch och middag. Dessa kostnader står ju den förälder som har barnen just då för.

Du kanske kan samla lite olika förslag på hur ni skulle kunna dela upp de olika kostnaderna, så kan ni sedan diskutera det tillsammans?

 

[Mirtai]

När det gäller mina bonusbarn hade min man och deras mamma uppdelningen att vi stod för fritidsaktiviteter och dyrare saker som vinterkläder och ev utrustning. Eftersom de bodde varannan vecka blev det inget underhåll men med den här uppdelningen blev det ändå vi som stod för större del av barnens kostnader

 

[lingonben]

Börja direkt skriva ner alla utgifter du har för barnen, som klippning, vinterkläder, försäkringar, träningsgrejer ja det mesta utom maten. Då blir det tydligt hur mycket pengar du lägger och ni kan få en vettig uppdelning. Mina barns far är expert på att inte lägga några pengar på barnen mer än att ge dem mat. Och glömma när jag bett honom fixa något. Däremot är han övertygad om att "vi lägger ju ut lika mycket ". Så för några år sen gick jag över till att alltid direkt be honom swisha hälften när jag har såna utgifter. Ibland orkar jag inte såklart, men det är jämnare nu än innan.

 

[Unafraid]

Min pojkvän är av manligt kön och planerar säkert inte lika mycket som exfrun (Jepp, jag genariserar hårt). Det sitter inte fast någonstans från hans sida, men det är väl när kylan kommer som han plockar fram vinterkläderna och inser att dom är för små. Exfrun har mest troligt listat ut det lite tidigare och köpt nya vinterskor. De delar dock 50/50 på såna saker så det är nog oftare min pv swishar än att hon behöver göra det. Men den dealen tycker jag verkar fungerar bra. De står för "vanliga" kläder var för sig och dyrare grejer/sportprylar/aktiviteter delas på hälften. Deras samarbete fungerar ändå "hyfsat" även om de egentligen inte tål varandra längre. Om man har inställningen "be the better person" så hamnar inte barnen i kläm även om det finns konflikter.

 

[Honungshumlan]

Jag går genom lite samma sak. Mångårig relation två barn. Han droppade bomben för en månad sedan att han tycker att vår relation var dålig och att han är osäker på sina känslor mig. Han tycktes förvänta sig att vi skulle vara överens och separera i frid typ.

Min värld rämnade och jag hade ju sett tecknen egentligen i flera år på att hans känslor inte var lika starka som mina. All form av fysisk närhet skedde på mitt initiativ. Sina känslor och vår relation har han egentligen aldrig kunnat prata om med mig. De gånger jag tagit upp det har vi kunnat prata men han är väldigt känslomässigt stängd om sig och har enligt hans syskon alltid varit så. Jag har accepterat att det är så han är genom åren och slutat förvänta mig ett engagemang från hans sida. Det kan jag ju se nu är så fel, en person kan inte hålla en relation vid liv ensam.

Under en tid har han genomgått en hälsomässig förändring med ökad träning och kostförändring. Nästan lite för fort för att allt ska hänga med. Jag tror att det har blivit en kanalisering av våndan inför uppbrottet med mig. Att träningen har dövat känslorna.
Kanske att det är något mera som han inte vill berätta om. Han hävdar att det är enbart är bristen på en kärleksfull relation och kommunikationen mellan oss som är problemet. Det som jag har försökt hålla vid liv ensam. Det känns väldigt orättvist och jag känner mig oerhört lurad över att ha levt i en relation utan att ha varit älskad.

Jag har själv mått dåligt en längre tid på grund av mitt arbete där jag inte trivs. Jag har sökt andra tjänster i lite mer än ett halvårs tid, varit i några anställningsprocesser men inte kunnat gå hela vägen av olika anledningar. Det har gjort att jag parallellt med hans förändring har gått in i mig själv och inte haft energi i vardagen. Så det är inte alls konstigt att vi glidit isär ytterligare en tid.

Han bor kvar ett tag till men kommer att flytta. Han har initierat en kontakt med familjerådgivning och det är jag positiv till. Han vet bara inte om han vill jobba på relationen. Och det är här jag kämpar i nånslags limbo. Jag vill jobba på relationen och att vi ska bo ihop. Att vi behöver spendera tid med varandra för att faktiskt kunna jobba på relationen. Han vill flytta ut och få en tid för sig själv för att hitta någon saknad efter något säger han. Att allt han känner nu är tomhet.
Jag har svårt att tro att han kommer att våga ta steget mot mig igen. Att han har någon slags bagage från barndomen som omedvetet gjort att han är så sluten med sina känslor. Att han inte kommer att våga öppna upp sig. Det är så svårt att släppa taget när jag inte får ett definitivt avslut. Hans handlingar säger ju att han inte vill vara med mig men han säger något annat.

Mitt i det här får jag hantera barnens känslor också utan att skuldbelägga deras pappa. Oro inför framtiden. Besvikelse över inbokade resor som avbokas. Ledsamhet över att vi inte kommer vara en familj som vanligt. Tankar om allt mellan himmel och jord. Sånt som de är trygga att prata med mig om men inte lika trygga med pappa.

Jag kommer att få samtalshjälp framöver via jobbet och jag tror att det kommer att bli viktigt för mig att få hjälp med att hantera allt.

 

[Kristall10]

Nu kan jag bara tänka på att jag vill måla och göra om i sovrummet för att få det att kännas som mitt eget.
Vill ha någon vägg typ vinröd (maroon från Rusta) och behålla tapeten på i alla fall en vägg.
Men jag måste verkligen hålla i alla pengar jag har så det känns inte prioriterat att lägga ut pengar på färg just nu

 

[Ramona]

Men jag måste verkligen hålla i alla pengar jag har så det känns inte prioriterat att lägga ut pengar på färg just nu

Jag förstår att du är sjukskriven, men finns det inget sätt att tjäna lite extra pengar på gården? Hyra ut förvaring, ställplats, odla något att sälja etc? Någonting, vad som helst?

 

[Kristall10]

Jag förstår att du är sjukskriven, men finns det inget sätt att tjäna lite extra pengar på gården? Hyra ut förvaring, ställplats, odla något att sälja etc? Någonting, vad som helst?

Har faktiskt funderat på att prova hyra ut ställplats för tex husvagnar/båtar mm.
Men först måste sambon få bort allt skrot han har samlat på sig så det finns plats… Och det gör han nog inte i första taget för vart ska han ha det nu?!

Jag kunde inte motstå att be dottern köpa färg till sovrummet när hon och pappan ändå skulle till handelsområdet där Rusta ligger.
Så nu är sovrummet ommålat
Färgen blev inte riktigt som jag tänkt mig men får duga så länge. När jag vet att jag kan bo kvar kan jag bättra på med en dyrare färg i exakt den nyans jag vill ha.
Tycker i alla fall att det blev lite mysigare och känns inte riktigt som vårt gamla sovrum längre.
Ska fixa med lite andra möbler och sånt dit också allt eftersom jag orkar så blir det ännu bättre

Fd sambo var och hämtade grejer i kväll. Jag hade packa i ordning allt som är hans från kök, badrum, tvättstugan, samt att han tog det som var hans ur ena garderoben. Sedan rymde han inget mer i bilen.
Alltså huset känns typ dubbelt så stort när allt hans skrot försvinner. Det är inget som egentligen använts utan bara tagit plats då han inte kan slänga eller ge bort något.
Äntligen försvann de två stora kartongerna med hans saker som stått i sovrummet i flera år!
Jag kände ingenting när han var och hämtade saker. Bara att det var skönt att bli av med allt.
Dottern sover hos honom i natt men sonen vill inte sova där ”ännu på några månader” som han sa. Känns säkert bättre ju mer han är där och ju mer hans rum kommer i ordning.
Jag ser faktiskt fram emot att få lite mer egentid. Behöver det inte minst pga min sjukdom.

Mäklare nr 2 ringde igår och gav sin värdering. 400000 under mäklare nr 1s värdering. Bra för mig, större chans att kunna köpa ut sambon och få ta över lånen.

 

[Inte_Ung]

Har faktiskt funderat på att prova hyra ut ställplats för tex husvagnar/båtar mm.
Men först måste sambon få bort allt skrot han har samlat på sig så det finns plats… Och det gör han nog inte i första taget för vart ska han ha det nu?!

Då kan du ta betalt för att hans saker står där.

Varför skall han få ha saker gratis på din fastighet sedan när han inte längre är med och betalar för den?