Barnen har annan pappa, de får välja själva, de är inte döpta eller så heller, både jag och pappan är ju väldigt sekulära, tvivlar på att barnen blir något annat heller. De vet ju att A ber till Gud, men de är ju barn, det är liksom ingen stor grej för dem och barnuppfostran har inte varit något större problem för oss, även mannen är uppväxt i en familj med mycket kärlek och har till exempel aldrig blivit agad.
Man får gifta sig med bokens folk enligt Koranen (kristna och judar). Mannen bryr sig inte så mycket om att jag inte är muslim, att jag däremot knappt tror på Gud alls är han väldigt oförstående till, och det är en större sorg för honom än att jag inte är muslim. Men även det där tror jag handlar om personligheten, någon som aldrig har varit utanför sitt eget land lever kanske så att de gifter sig med sina egna, medans mannens familj är väldigt berest och välutbildade överlag, han har tre bröder som är gifta med Europeer och varit det länge, och hans syster var länge sambo med en engelsk diplomat. Men då har också pappan jobbat som en av de högsta oljecheferna under Gaddafis styre och rest runt världen så de är väl troligen mer openminded än de flesta familjer. Dock ska det sägas - hade mannen bott kvar i Libyen hade det till exempel varit helt uteslutet att gifta sig med en kvinna från en annan släkt, stamkulturen är otroligt stark där. Det gör inget att gifta sig med en västerländsk kvinna - men däremot en annan släkt, då riskerar man bli förskjuten, både som kvinna och man.
