Ska jag stanna eller gå?

[athena_arabians]

@Questionmark: Så vansinnigt sunkigt gjort! Det verkar som om han hela tiden kört sitt eget race och du hängt med. Ett förhållande ska göra livet bättre, inte sämre.

Låt honom inte krypa in i ditt liv igen, oavsett om det är på distans eller att ni ska bo ihop. Han har visat två gånger nu att han gör som han vill utan hänsyn till dig så låt det inte bli en tredje gång.

 

[Lovisaleonora]

Jag säger som Dr Phil (som ibland hittar ett och annat guldkorn): he's not that into you

Är man tillräckligt involverad i och rädd om sitt förhållande, bär man sig inte åt så här. SÄRSKILT inte efter att en gång ha brutit en förhållande-deal och reparerat det.

Om vi utgår från att han är så förälskad som han kan bli, och detta är det bästa han kan erbjuda: är du verkligen intresserad av det förhållande han kan ge?

Om vi utgår från att han INTE är tillräckligt förälskad och detta är resultatet: är du verkligen intresserad av det förhållande han kan ge?

Hur man än vänder på det handlar det om att du får delar av en relation. Är du nöjd med det? Om du är nöjd: stanna och inse att detta var ditt val. Om du INTE är nöjd: gå vidare.

 

[Questionmark]

Men alltså, vad är det bra? Vad är det fantastiska?

En relation där kommunikationen inte fungerar är väl inte fantastisk. Det är ju bara tröttsamt och meningslöst.

Och så då dessutom det där med lägenheten.

Det är möjligt att du är oerhört kär, men det visar ju bara att sådana känslor har väldigt lite med relationen och den andra personen att göra. De känslorna säger mest om dig - jag har ingen aning om vad, och det är kanske inte ens intressant. Men de känslorna säger ju inte på något vis att det här förhållandet är en bra idé.

Nej, mina känslor säger väl inte att förhållandet är en bra idé, jag förstår det. Vad de säger om mig är jag inte säker på. Det jag vet är väl att jag haft fungerande förhållanden förut, men alltid "tröttnat", sen har jag också blivit dumpad själv och visst har det varit tråkigt men så svårt som detta känns har inget känts förut. Jag är fortfarande oerhört kär i den här killen, och det har inte hänt mig förut. Och jag har verkligen gillat att ha så starka känslor för någon,även om det just nu kanske snarare är problematiskt.

 

[tanten]

Ja, visst är det en underlig fråga, det inser jag. Det är väl det att det är fantastiskt när det är bra, eller han får mig att känna mig så fantastisk i de stunderna, men uppväger de stunderna det "dåliga"? Gör de det okej? Nje, det inser jag väl att det inte gör fast jag många gånger känner att det är värt det för att jag inte kan tänka mig att lämna..

Herregud, känner mig helt hjärntvättad av detta, jag brukar vara rätt så rationell i vanliga fall..

KÄRLEKEN kanske känns fantastisk, men relationen? DEN är väl rätt katastrofal?

 

[Lovisaleonora]

Och jag har verkligen gillat att ha så starka känslor för någon,även om det just nu kanske snarare är problematiskt.

Jag tror att mycket av dina tankar landar här. Du VILL ha starka känslor. Men om du ser den han verkligen är, och hur han behandlar dig och er relation kan du ärligt säga att det väcker dessa starka, trevliga känslor?

Ibland vill vi helt enkelt leva i en illusion om vem vi är tillsammans med. Vi vill bli "lurade" och invaggas i den där himlasvepande kokongen.

Men att leva i en illusion är inte hållbart, förr eller senare kommer verkligheten och knackar på och den dagen är inte rolig. Särskilt inte om man hunnit skaffa gemensamma lån, två barn, sex hästar och en ansträngd ekonomi vid tillfället.

I den mogna åldern av 43 har jag hört SÅ många av mina väninnor som vid separationen (olika tuffa) sagt: "jag visste egentligen det här redan innan, men jag ville få det att fungera" (av olika skäl). Jag tror så många som 2 av 3 i min närheten som varit i den situationen säger just det.

Funkar det inte nu, hur ska det då kunna funka senare?

 

[Questionmark]

Jag är helt stum, har försökt formulera något bra en stund. Men läs texten din igen TS, låter det ens okej? Är det särskilt underbart att vara ihop med honom? Det låter hemskt!

Kär lär du bli igen, bara du släpper taget och går vidare.

Jag tror säkert att jag blir kär igen, men så här kär? Jag är rädd att jag kommer att jämföra alla eventuella framtida relationer med de känslorna jag har för denna man. Jag inser att det låter löjligt det här, men jag är uppriktigt livrädd för det.
Jag har läst igenom min egen text flera gånger, tror att det är bra att göra det för att inse hur det låter, hade det varit en vän till mig hade jag ju förmodligen tyckt att hen skulle lämna.

Nej,det är inte underbart att han behandlar mig som han gör, men på många sätt har det varit underbart att få känna sig så kär i en person.

Jag känner att jag helt tappat mig själv i detta, och det borde egentligen vara nog för att gå. Jag brukar vara stark och självständig och ibland är det som att han gör mig till raka motsatsen. Eller ja, då är det väl kanske jag som gör det mot mig själv. Det är ju ännu värre.

 

[Questionmark]

Hur kan du vara fantastiskt kär när det finns så mycket problem? Låter som du är kär i en version av honom du vill att han ska vara. Hade inte klarat av att någon inte tänkte på konsekvenserna för mig i såna lägen.

Jag undrar också hur jag kan vara det! Känner oavsett att jag är det dock, och det gör det hela problematiskt för mig.

Säkert är det så att jag är kär i en version av honom som visat sig vara en illusion. Den som han var i början av vårt förhållande men som inte längre verkar finnas kvar, den som sakta men säkert förändrades. Eller så fanns den aldrig, jag vet inte. Men ibland är det som att han är ett skal som han visar upp mot världen, som han envist håller fast vid och han har så svårt att släppa in nån där. Och det känns svårt att inse att jag inte kan lösa detta åt honom, det måste han göra själv, om han själv vill.

 

[Questionmark]

Kan du inte höra med hyresvärden om det går att få byta lägenhet. En del har ju så även om man har använt sina köpoäng när man byter inom bolaget.

Jag kan ju höra förstås, men det lär bli väldigt svårt, men ett bra tips, tack! Tyvärr är det en av Sveriges svåraste städer vad gäller bostäder och det är lite antingen svindyrt eller 25 års köpoäng.

 

[pepp]

Jag kan ju höra förstås, men det lär bli väldigt svårt, men ett bra tips, tack! Tyvärr är det en av Sveriges svåraste städer vad gäller bostäder och det är lite antingen svindyrt eller 25 års köpoäng.

Testa annonsera om byte också (om hyresvärden tillåter) i min stad finns både Facebooksidor för det, samt en enskild sida för just lägenhetsbyte.

 

[Questionmark]

Men att han får dig att känna dig så fantastisk trots allt det kostar är ju, ursäkta uttrycket, knarkarbeteende. Du är hög på känslorna och offrar verkligheten för att uppleva dem. Dags att "nyktra till"...

Jag behöver höra sånt här, det känns bra att få höra andras åsikter även om det kan vara smärtsamt. Insikten är inte ny för mig, men f*n vad svårt det är trots att jag vet..

 

[Mirre]

Håller med @Lovisaleonora det är väldigt lätt att intala sig att relationen är något annat än den faktiskt är.
Man lever i en bubbla och ser inte världen utanför, men när den där bubblan spricker faller man, hårt.
@Questionmark
Känns inte relationen bra så är den oftast inte det heller, han har redan svikit rejält två gånger och kommer säkert att göra det igen. Tror han både vill äta kakan och ha den kvar. Lämna honom, tids nog hittar du någon där både känslor och relation är fantastiska

 

[pimy]

Nej, mina känslor säger väl inte att förhållandet är en bra idé, jag förstår det. Vad de säger om mig är jag inte säker på. Det jag vet är väl att jag haft fungerande förhållanden förut, men alltid "tröttnat", sen har jag också blivit dumpad själv och visst har det varit tråkigt men så svårt som detta känns har inget känts förut. Jag är fortfarande oerhört kär i den här killen, och det har inte hänt mig förut. Och jag har verkligen gillat att ha så starka känslor för någon,även om det just nu kanske snarare är problematiskt.

Man kan absolut älska en person men inte dess handlingar, men det är inte automatiskt en bra, vettig eller ens lämplig grund att bygga ett förhållande på ,tycker jag.
Utifrån det du skriver verkar ert förhållande vara baserat på vad han vill - han vill göra slut, han vill bli ihop, han vill göra dig till lags för att ha dig kvar, han vill inte flytta... Låter som en ganska omogen person, särskilt som han är över 30 och mammas åsikt väger så tungt att han ger det som ett argument till att inte flytta ihop med dig.
Vad sa han egentligen och lovade dig när han bönade och bad för att få dig tillbaka. Var det just bara fina ord eller har han uppfyllt något av det?
Du vet väl att den enda person du kan ändra på är sig själv, ingen annan.
Vad vill du ha ut av ert förhållande? Vad vill han ha ut av ert förhållande? Av framtiden? Barn? Låter ärligt talat inte som pappamaterial denna "man". Har ni ens vidrört detta ämne framtiden? Ställt honom den raka frågan vad han har för planer med ert särboförhållande? En öppen dörr? Vill han både äta kakan och ha den kvar? Vad gör att han tvekar?
Självklart får man tveka och fundera i ett förhållande men efter två år borde man väl kommit fram till någon slags punkt där man rett ut vad man vill!? Det gäller ju både dig och honom, och av egen erfarenhet säger det mig att när tanken på att lämna kommer så har man sitt svar där.
Hoppas du själv kan reda ut för dig själv vad du känner (Man kan bli kär i kärleken eller tanken på den också) så du gör det bästa för dig! Läs igenom det du skriver ett par ggr till och försök se det som om det gällde din bästa vän, vad hade du gett henne för råd i samma sits?
Lycka till!

 

[Koltrast]

Jag tror säkert att jag blir kär igen, men så här kär? Jag är rädd att jag kommer att jämföra alla eventuella framtida relationer med de känslorna jag har för denna man. Jag inser att det låter löjligt det här, men jag är uppriktigt livrädd för det.
Jag har läst igenom min egen text flera gånger, tror att det är bra att göra det för att inse hur det låter, hade det varit en vän till mig hade jag ju förmodligen tyckt att hen skulle lämna.

Nej,det är inte underbart att han behandlar mig som han gör, men på många sätt har det varit underbart att få känna sig så kär i en person.

Jag känner att jag helt tappat mig själv i detta, och det borde egentligen vara nog för att gå. Jag brukar vara stark och självständig och ibland är det som att han gör mig till raka motsatsen. Eller ja, då är det väl kanske jag som gör det mot mig själv. Det är ju ännu värre.

Tänk om det blir precis tvärtom. Du blir kär på nytt och får svårt att begripa hur du kunde nöja dig med så lite tidigare? Tänk att vara i en relation där du litar på och vet var du har den du lever med/är tillsammans med, hur skulle det kännas? Att vara med någon som den starka, självständiga person du är egentligen, utan att krympa.

 

[mandalaki]

Jag tror säkert att jag blir kär igen, men så här kär? Jag är rädd att jag kommer att jämföra alla eventuella framtida relationer med de känslorna jag har för denna man. Jag inser att det låter löjligt det här, men jag är uppriktigt livrädd för det.
Jag har läst igenom min egen text flera gånger, tror att det är bra att göra det för att inse hur det låter, hade det varit en vän till mig hade jag ju förmodligen tyckt att hen skulle lämna.

Nej,det är inte underbart att han behandlar mig som han gör, men på många sätt har det varit underbart att få känna sig så kär i en person.

Jag känner att jag helt tappat mig själv i detta, och det borde egentligen vara nog för att gå. Jag brukar vara stark och självständig och ibland är det som att han gör mig till raka motsatsen. Eller ja, då är det väl kanske jag som gör det mot mig själv. Det är ju ännu värre.

Min krassa erfarenhet är att ju mer objektet strular och är svåråtkomlig, desto kärare blir man. Helt enkelt.

 

[Lumos_Nox]

Jag undrar också hur jag kan vara det! Känner oavsett att jag är det dock, och det gör det hela problematiskt för mig.

Säkert är det så att jag är kär i en version av honom som visat sig vara en illusion. Den som han var i början av vårt förhållande men som inte längre verkar finnas kvar, den som sakta men säkert förändrades. Eller så fanns den aldrig, jag vet inte. Men ibland är det som att han är ett skal som han visar upp mot världen, som han envist håller fast vid och han har så svårt att släppa in nån där. Och det känns svårt att inse att jag inte kan lösa detta åt honom, det måste han göra själv, om han själv vill.

Du är säkert upp över öronen förälskad i en del av honom och det är en härlig känsla säkert, förmodligen så härlig att du väljer att blunda för andra viktiga saker som bygger en relation. Men du tänker ju till ditt eget bästa nu

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tror säkert att jag blir kär igen, men så här kär? Jag är rädd att jag kommer att jämföra alla eventuella framtida relationer med de känslorna jag har för denna man. Jag inser att det låter löjligt det här, men jag är uppriktigt livrädd för det.

Jag kände precis exakt likadant när jag hade gjort slut med en kille som jag var fruktansvärt kär i och som fick mig att känna mig på ett helt annat sätt än nån annan tidigare hade gjort. När folk sa att det skulle gå över tänkte jag bara att de minsann inte hade varit så kära som jag. Uppenbarligen hade jag helt fel . Jag kom över honom också och efter ett tag kunde jag se hur illa han behandlat mig vilket helt klart fick mig att se på den "kärlek" jag känt för honom på ett helt annat sätt.

Jag är i dag med en person som är helt fantastisk och som jag är än mer kär i. Det blir liksom finare och ännu bättre när personen man är kär i dessutom är en genomtrevlig och sympatisk och fin människa.

 

[Mirre]

@Questionmark Vad vill du ha ut av ett förhållande?
Hur ska ett bra förhållande vara för att du ska trivas och må bra i det?
Kan den här killen ge dig det? Kan du lita på att han alltid kommer finnas där för dig?
Om inte, lämna.
Det är inte värt att välja bort det man själv behöver för att må bra, för att det ska funka för någon annan.

 

[em-pirre]

Jag tror att många av de där känslorna egentligen inte alls är kärlek. Jag tror att det är förtvivlan, sorg, längtan, oro.

Sen tycker jag att om man frågar sig om man borde gå, så borde man gå. Man ska inte behöva fundera i såna banor alls tycker jag.

 

[Mammadutt]

Jag tänker "vilken obalans", och att det känns konstigt med en relation där en "älskar" så mycket mer. Tänker att "kärleken" blir destruktiv, att du självplågar dig med passion, åtrå, hopp och förtvivlan... Och om du lyckades ta en stort kliv utanför dig själv skulle du få mer klarhet, hur skulle du råda en nära vän att göra i din situation?

 

[engill]

Du kanske känner sån stark kärlek för honom också för att han inte riktigt är din? Det känns som att du inte riktigt kan lite på att han alltid finns där.