Ska män få jobba med barn? utbruten från P1 dokumentär hästgården

[Hero]

Kanske, men jag tror helt ärligt att det finns de som på riktigt inte begriper. De tror en våldtäkt är det en skummis gör i skogen, inte det det där de gjorde med flickvännen.

Jag tror inte heller de alla fattar att tjatsexet var vidrigt gjort.

Vad som är rätt och fel får man väl lära sig när man är ett litet barn ? Nog borde dom fatta men dom kanske inte bryr sig, tänker jag?

 

[Badger]

Jag tar inte riktigt folks förklaringar after the fact som sanningen till vad som hände. Det är rätt sällan folk erkänner att man gjort fel och alltsomoftast börjar man externalisera och rationalisera anledningarna. Om du frågar en person om vad som är ok och inte ok så får du oftast andra svar än om personerna svarar om sina egna handlingar.

Mm det är nu jag önskar jag hittade den där artikeln där de undersökt tonåringars idéer om vad som är våldtäkt och tyvärr har jag för mig var svaren när det gällde släpa full tjej i lite klänning uppför trappan på klassfesten inte riktigt där som våldtäkt hos tonårspojken. Förhoppningsvis har det börjat gå fram nu på senare år.

 

[Badger]

Vad som är rätt och fel får man väl lära sig när man är ett litet barn ? Nog borde dom fatta men dom kanske inte bryr sig, tänker jag?

Ja alltså jag argumenterar att pojkar får lära sig just det i mindre grad än flickor.

 

[Hero]

Ja alltså jag argumenterar att pojkar får lära sig just det i mindre grad än flickor.

Man låter alltså pojkar komma undan mera än flickor under uppväxten ? Skulle dvs kunna påverka ja.

 

[Badger]

Man låter alltså pojkar komma undan mera än flickor under uppväxten ? Skulle dvs kunna påverka ja.

Ja precis

 

[Sassy]

Ja jag känner att jag det blir konstigt att säga att "Javisst män ska få vara tränare i ungdomsidrotten men jag har inga ideér hur vi ska få slut på övergrepp och det är ändå så få som sker."
Ska vi skita i de som får sina liv förstörda?
Jag önskar att män ska få jobba med barn men känner samtidigt att vi absolut inte får ge upp! Och jag kan samtidigt förstå den som är lättad över att barnet har en kvinnlig tränare. Vi måste prata enormt mycket mer om detta och det behöver forskas och utbildas betydligt mer.

Den stora frågan borde väl vara varför inte alla ungdomsverksamheter har ett systematiskt och välunderbyggt förebyggande arbete. Många idrottsklubbar och andra verksamheter har just det. Varför inte alla? Vad kommer det sig att tex ridsporten är så dålig i den här frågan?

 

[Shaggy]

Tror du? Jag är oerhört tveksam.

Om man som man känner att diskussionen lite väl ofta drar åt "alla män är potentiella förövare" borde man väl snarast fråga sig själv varför det är så, och varför skulle det vara ett skäl till att inte kasta sig in i diskussionen om hur vi ska skydda barn från eventuella manliga förövare? Jag kan inte tänka mig att en enda man som kommer med sakliga argument och förslag på hur vi ska kunna minska sexuella övergrepp skulle kunna få ett dåligt bemötande, snarare tvärtom - de blir väl närmast hyllade.

Män är ju annars väldigt snabba på att kasta sig in i "inte alla män"-kören så jag förstår inte skillnaden.

Jag tror inte det. Om alla diskussioner hamnar i "alla män är potentiella förövare" så skulle jag som man ge upp. En random man som inte har något intresse i att ägna sig åt övergrepp på barn som hamnar på defensiven i någon typ av försvarsställning har ingen möjlighet att ta försvara sig eftersom "jag gör inte sånt" uppenbarligen inte duger. Det är rätt normalt att undvika att sätta sig i situationer där man blir anklagad för diverse saker som man inte har gjort och aldrig haft en tanke på att göra.

 

[Snubbelfot]

Om man som man känner att diskussionen lite väl ofta drar åt "alla män är potentiella förövare" borde man väl snarast fråga sig själv varför det är så, och varför skulle det vara ett skäl till att inte kasta sig in i diskussionen om hur vi ska skydda barn från eventuella manliga förövare?

Om någon blir definierad som potentiell förövare utan att de facto vara det så tror jag att det kan påverka den personens vilja att bortse från det och föreslå åtgärder för att förhindra att [bl a h*n själv] fortsätter begå sexuella övergrepp - ja, jag tror att den kopplingen kan finnas. Och jag tror inte att den är så långsökt.

Lyckligtvis är min erfarenhet att diskussionen ofta är mindre polariserad och mer nyanserad IRL än på nätforum. För egen del självcensurerar jag oftare här på Buke än jag egentligen skulle önska, eftersom min erfarenhet säger mig att vissa ämnen kan vara svåra att diskutera konstruktivt.

Men sammanfattningsvis vill jag gärna säga att män (inteallamän men många män) diskuterar sexuella övergrepp. Min erfarenhet är att män - de män som finns omkring mig - med få undantag uttrycker mycket låg acceptans för det. Jag ser ingen självklar motsättning mellan att å ena sidan ha anständiga värderingar och å andra sidan dra sig för att med själ och hjärta kasta sig in i vad man upplever som polariserade nätdiskussioner.

Jag tror att man kan behöva titta strukturerat på sakfrågan. Det går att dela vyn mellan frågan om hur man minimerar skadan och frågan hur man minimerar agerandet - de två hänger förstås ihop, men kan behöva angripas på olika sätt. Några unika konkreta bra förslag tror jag mig kanske inte om att kunna prestera, det finns gott om människor som arbetar professionellt med just det och har helt andra förutsättningar.
Men jag tror som många andra att personer redan dömda för sexualbrott inte skall arbeta, avlönat eller ideellt, i miljöer och situationer som erbjuder särskilt goda möjligheter till återfall. Att ta referenser på tränare/instruktörer. Att tränare/instruktörer bör undvika att arbeta eller resa 1+1 med elever, det kan förstås vara en utmaning i sig mot bakgrund av den tilltagande utmaningen i att hitta engagerade funktionärer till föreningslivet öht. Att föräldrars engagemang i verksamheten spelar en viktig roll liksom en bra och öppen kommunikation mellan barn och föräldrar för att kunna fånga upp farhågor och problembeteenden så tidigt som möjligt.

Jag tror att löpande värdegrundsarbete och en levande diskussion, både i föreningsliv och i andra sammanhang, är viktigt. Men man behöver också tänka på att det finns enstaka personer som har ett sådant förhållande till sitt problembeteende att de inte kommer att påverkas.

 

[NookNook]

Jag förstår verkligen resonemanget, det gör jag. Samtidigt undrar jag hur vi ska komma till bukt med problemet med övergrepp, mäns våld mot kvinnor och framför allt jämställdhet om vi särbehandlar män som potentiella faror. Hur ska vi få in män i kvinnodominerade yrken, och i förlängningen då kvinnor i mansdominerade yrken om vi visar så tydligt att de inte är välkomna där? Kan det inte bli en självuppfyllande profetia, vi visar att vi har ett så lågt förtroende för männen att fler anser att de inte har något att leva upp till ändå? I så fall anser jag att det är en bättre regel att ingen ledare får vistas ensam med barnen, on man nya ska införa en sådan.

Jag tycker snarare tvärtom - att det är först på senare år när vi nu faktiskt börjar lyfta de saker män gör mot kvinnor och barn som inte okej beteende som vi har börjat se små förändringar. Alltså när det gäller mäns våld mot kvinnor och övergrepp så ÄR ju män potentiella faror, det är ju liksom inte så mycket att orda om. Sen är det ju också det som är så speciellt med de här brotten att gärningsmännen oftast inte har någon annan gemensam faktor än att de är just män. Om vi ska kunna lösa problemet måste vi ju kunna titta på orsaken till det utan att det ska bli ramaskri varje gång någon lyfter diskussionen. Jag tror inte heller problemet ligger i att vi inte får in män i kvinnodominerade yrken för att de inte känner sig välkomna, det beror väl snarare på löneskillnaderna än något annat. Gällande regeln om att ingen ledare får vistas ensam med barnen så håller jag med - självklart ska det då gälla alla ledare och inte bara manliga, men jag tycker att problemet är så mycket större än så. För mig handlar det om en struktur och det blir inte bättre av att man istället för att diskutera sakfrågan ständigt fokuserar på att män inte är välkomna, känner sig utpekade osv. Det finns inget strukturellt förtryck mot män varken inom skolan eller idrottsväsendet så det är för mig en ickefråga.

 

[durachiny]

Jag tycker snarare tvärtom - att det är först på senare år när vi nu faktiskt börjar lyfta de saker män gör mot kvinnor och barn som inte okej beteende som vi har börjat se små förändringar. Alltså när det gäller mäns våld mot kvinnor och övergrepp så ÄR ju män potentiella faror, det är ju liksom inte så mycket att orda om. Sen är det ju också det som är så speciellt med de här brotten att gärningsmännen oftast inte har någon annan gemensam faktor än att de är just män. Om vi ska kunna lösa problemet måste vi ju kunna titta på orsaken till det utan att det ska bli ramaskri varje gång någon lyfter diskussionen. Jag tror inte heller problemet ligger i att vi inte får in män i kvinnodominerade yrken för att de inte känner sig välkomna, det beror väl snarare på löneskillnaderna än något annat. Gällande regeln om att ingen ledare får vistas ensam med barnen så håller jag med - självklart ska det då gälla alla ledare och inte bara manliga, men jag tycker att problemet är så mycket större än så. För mig handlar det om en struktur och det blir inte bättre av att man istället för att diskutera sakfrågan ständigt fokuserar på att män inte är välkomna, känner sig utpekade osv. Det finns inget strukturellt förtryck mot män varken inom skolan eller idrottsväsendet så det är för mig en ickefråga.

Så vilken del av strukturen tror du det är som gör att män oftare är förövare än kvinnor? Jag är helt med på att en persons handlingar är en effekt av vad personen biologiskt har med sig in i livet och sedan hur man har formats under livets gång. Jag undrar vilka delar du (och andra) kan tänka sig är problematiska faktorer som påverkar.

 

[NookNook]

Jag tror inte det. Om alla diskussioner hamnar i "alla män är potentiella förövare" så skulle jag som man ge upp. En random man som inte har något intresse i att ägna sig åt övergrepp på barn som hamnar på defensiven i någon typ av försvarsställning har ingen möjlighet att ta försvara sig eftersom "jag gör inte sånt" uppenbarligen inte duger. Det är rätt normalt att undvika att sätta sig i situationer där man blir anklagad för diverse saker som man inte har gjort och aldrig haft en tanke på att göra.

Men vad är det dessa random män känner att de ska försvara sig mot? Det känns ju bara suspekt tycker jag att om frågan alla män är potentiella förövare dyker upp att man då känner något slags behov av att försvara sig? Istället borde väl en rimlig reaktion vara att säga - det är hemskt att så många män begår sexbrott, vi måste verkligen ta tag i den här frågan och sedan komma med förslag på lösningar? Jag förstår faktiskt på riktigt inte problemet här.

 

[emma-vsm]

Mm det är nu jag önskar jag hittade den där artikeln där de undersökt tonåringars idéer om vad som är våldtäkt och tyvärr har jag för mig var svaren när det gällde släpa full tjej i lite klänning uppför trappan på klassfesten inte riktigt där som våldtäkt hos tonårspojken. Förhoppningsvis har det börjat gå fram nu på senare år.

Det sändes en dokumentär (SVT?) om det för några år sen också, med bland annat intervjuer av ungdomar från skolor i min stad, och psykolog från BUP om jag minns rätt. Den var väldigt oroväckande och visade ungefär samma sak som du beskriver.

 

[Shaggy]

Men vad är det dessa random män känner att de ska försvara sig mot? Det känns ju bara suspekt tycker jag att om frågan alla män är potentiella förövare dyker upp att man då känner något slags behov av att försvara sig? Istället borde väl en rimlig reaktion vara att säga - det är hemskt att så många män begår sexbrott, vi måste verkligen ta tag i den här frågan och sedan komma med förslag på lösningar? Jag förstår faktiskt på riktigt inte problemet här.

Eftersom diskussionen, iallafall här, hamnar i "vad ska du som man göra åt detta då du är en del av problemet" så blir det rätt mycket att försvara sig mot. Det går inte att försvara sig när man blir pålagd en kollektiv skuld.

 

[NookNook]

Om någon blir definierad som potentiell förövare utan att de facto vara det så tror jag att det kan påverka den personens vilja att bortse från det och föreslå åtgärder för att förhindra att [bl a h*n själv] fortsätter begå sexuella övergrepp - ja, jag tror att den kopplingen kan finnas. Och jag tror inte att den är så långsökt.

Lyckligtvis är min erfarenhet att diskussionen ofta är mindre polariserad och mer nyanserad IRL än på nätforum. För egen del självcensurerar jag oftare här på Buke än jag egentligen skulle önska, eftersom min erfarenhet säger mig att vissa ämnen kan vara svåra att diskutera konstruktivt.

Men sammanfattningsvis vill jag gärna säga att män (inteallamän men många män) diskuterar sexuella övergrepp. Min erfarenhet är att män - de män som finns omkring mig - med få undantag uttrycker mycket låg acceptans för det. Jag ser ingen självklar motsättning mellan att å ena sidan ha anständiga värderingar och å andra sidan dra sig för att med själ och hjärta kasta sig in i vad man upplever som polariserade nätdiskussioner.

Jag tror att man kan behöva titta strukturerat på sakfrågan. Det går att dela vyn mellan frågan om hur man minimerar skadan och frågan hur man minimerar agerandet - de två hänger förstås ihop, men kan behöva angripas på olika sätt. Några unika konkreta bra förslag tror jag mig kanske inte om att kunna prestera, det finns gott om människor som arbetar professionellt med just det och har helt andra förutsättningar.
Men jag tror som många andra att personer redan dömda för sexualbrott inte skall arbeta, avlönat eller ideellt, i miljöer och situationer som erbjuder särskilt goda möjligheter till återfall. Att ta referenser på tränare/instruktörer. Att tränare/instruktörer bör undvika att arbeta eller resa 1+1 med elever, det kan förstås vara en utmaning i sig mot bakgrund av den tilltagande utmaningen i att hitta engagerade funktionärer till föreningslivet öht. Att föräldrars engagemang i verksamheten spelar en viktig roll liksom en bra och öppen kommunikation mellan barn och föräldrar för att kunna fånga upp farhågor och problembeteenden så tidigt som möjligt.

Jag tror att löpande värdegrundsarbete och en levande diskussion, både i föreningsliv och i andra sammanhang, är viktigt. Men man behöver också tänka på att det finns enstaka personer som har ett sådant förhållande till sitt problembeteende att de inte kommer att påverkas.

Okej, det kanske är där vi inte håller med varandra - jag tycker ju egentligen inte att frågan eller diskussionen behöver vara polariserad om man låter bli att dra "inte alla män"- kortet dvs.

I övrigt så hade du väl en massa intressanta synpunkter! Tack för dem, det är precis sånt tycker jag som behövs i diskussionen.

 

[Badger]

Det sändes en dokumentär (SVT?) om det för några år sen också, med bland annat intervjuer av ungdomar från skolor i min stad, och psykolog från BUP om jag minns rätt. Den var väldigt oroväckande och visade ungefär samma sak som du beskriver.

Jag visste väl att det hade varit aktuellt för en tid sedan

Samtidigt ger det ju ett bra utgångsläge för lösningar. Det känns ju kanske ibland bättre att en viss liten andel folk är oupplyst korkade snarare än genuint onda. Och lättare att göra något åt just dem.

 

[NookNook]

Eftersom diskussionen, iallafall här, hamnar i "vad ska du som man göra åt detta då du är en del av problemet" så blir det rätt mycket att försvara sig mot. Det går inte att försvara sig när man blir pålagd en kollektiv skuld.

Men det gör den ju inte? Iallafall inte i den här tråden vad jag läst. Det enda jag sett och som jag själv efterlyst är mer engagemang från männen - så att inte dessa frågor enbart drivs av kvinnor.

 

[NookNook]

Så vilken del av strukturen tror du det är som gör att män oftare är förövare än kvinnor? Jag är helt med på att en persons handlingar är en effekt av vad personen biologiskt har med sig in i livet och sedan hur man har formats under livets gång. Jag undrar vilka delar du (och andra) kan tänka sig är problematiska faktorer som påverkar.

Tja, mansrollen är väl en stor del av svaret. Jag tycker @Badger har beskrivit det bra.

 

[Jeffery]

Men jag tror som många andra att personer redan dömda för sexualbrott inte skall arbeta, avlönat eller ideellt, i miljöer och situationer som erbjuder särskilt goda möjligheter till återfall. Att ta referenser på tränare/instruktörer. Att tränare/instruktörer bör undvika att arbeta eller resa 1+1 med elever, det kan förstås vara en utmaning i sig mot bakgrund av den tilltagande utmaningen i att hitta engagerade funktionärer till föreningslivet öht. Att föräldrars engagemang i verksamheten spelar en viktig roll liksom en bra och öppen kommunikation mellan barn och föräldrar för att kunna fånga upp farhågor och problembeteenden så tidigt som möjligt.

(min fetning)
En liten konstruktiv förbättring: Istället för att lägga denna resursfördubbling på en förening, så kan man lägga den på föräldrarna; inga resor sker 1+1 utan medföljande förälder.

 

[Shaggy]

Tja, mansrollen är väl en stor del av svaret. Jag tycker @Badger har beskrivit det bra.

Mansrollen tycker jag har betydelse i många sammanhang men att anklaga mansrollen för ett litet antal pedofiler känns skumt. Jag har då aldrig hört någon man säga något positivt om att kladda på barn däremot har jag hört mycket annan skit. Kommer ämnet kladda på barn upp så brukar nackskott vara det snällaste som sägs.

 

[monster1]

Mansrollen tycker jag har betydelse i många sammanhang men att anklaga mansrollen för ett litet antal pedofiler känns skumt. Jag har då aldrig hört någon man säga något positivt om att kladda på barn däremot har jag hört mycket annan skit. Kommer ämnet kladda på barn upp så brukar nackskott vara det snällaste som sägs.

Vi talar väll inte enbart om pedofiler utan även om övergrepp mot unga?