Bukefalos 28 år!

Skällig ridlärare

Sv: Skällig ridlärare

det är ju det jag skriver.

Ville bara papeka att vi nog lagger olika mening i ordet skall. Eller jag iaf.

"Kom igen RID! Du kan battre, Sluta hanga pa yttertygeln! Gor det, du kan det har - LYFT innertygel. Kom igen nu da, VISA vad du gar for, du SASrider!" Pushigt/"skalligt i tonen" okey.

"Javla karring, du kan ju faaaaaaan inte rida!" Forolampning, inte skall - hor inte hemma pa en ridlektion.

:angel:
 
Sv: Skällig ridlärare

Nej, det är verkligen inte samma sak. (Samma princip vore om du bokat en dietist att hjälpa dig att plocka ihop en bra veckomeny och du bara 'jaha?', hämtar en mjölk och checkar ut). Och det är ingen undervisning om man bara ska motionera ponnyn, det var det som var grejen. Det finns ingen möjlighet till en givande lektion om man inte är villig att ta åt sig annat än beröm. Och jag har fortfarande inte sagt att hon skällt ut någon, jag har sagt att hon låter barsk, hon skärper tonen. När de inte längre är undervisning då behöver dom inte varandra och tränar således inte längre. OK?

Fast jag pratade utifrån ett vuxenperspektiv. Det finns många vuxna ryttare som har ridlektionen som motion och avkoppling, de vill få lite tips men är inte jätteambitiösa eller beredda att slå knut på sig på lektionerna. De rider sin timme i veckan och är nöjda med det. Sådana ryttare måste också få finnas.

Man kan ge kritik utan att låta barsk och skärpa tonen. Det går utmärkt att säga "mer innerskänkel" eller "akta så du inte tittar ner" på ett trevligt sätt, eleverna är väl förhoppningsvis inte döva eller förståndshandikappade, utan förstår också när man talar till dem med normalt tonfall. Det går utmärkt att vara trevlig och ändå pedagogisk. Den absolut bästa ridlärare jag haft är en väldigt mild och ganska timid människa, men jäklar vad hon kan mycket! Det är kvaliteten på tipsen som gör ridläraren, inte tonfallet.
 
Sv: Skällig ridlärare

Ville bara papeka att vi nog lagger olika mening i ordet skall. Eller jag iaf.

"Kom igen RID! Du kan battre, Sluta hanga pa yttertygeln! Gor det, du kan det har - LYFT innertygel. Kom igen nu da, VISA vad du gar for, du SASrider!" Pushigt/"skalligt i tonen" okey.

"Javla karring, du kan ju faaaaaaan inte rida!" Forolampning, inte skall - hor inte hemma pa en ridlektion.

:angel:

Jag skulle inte gilla någondera. Den första skulle jag nog undra om hon trodde jag var korkad, och rida övertydligt, klämma iväg hästen i älgtrav bara för att övertydligt visa "ok, nu tryckte jag iväg hästen för kung och fosterland, nöjd nu? Är detta vad du tycker är bra ridning?:cool:"

Eftersom jag aldrig såsrider på lektion, så skulle jag bli rätt irriterad på en ridlärare som inte ens ser att jag gör mitt bästa, utan tror att jag såsar runt. Säg vad jag ska göra istället, så gör jag det. Jag är inte dum i huvudet, jag förstår svenska.

Dessutom tycker jag att den formen av "peppinstruktioner" gör att man blir spänd och yxig i sin ridning, ridning handlar väldigt sällan om att ta i för kung och fosterland, utan desto mer om att hitta känslan och inte göra för mycket.
 
Sv: Skällig ridlärare

Ville bara papeka att vi nog lagger olika mening i ordet skall. Eller jag iaf.

"Kom igen RID! Du kan battre, Sluta hanga pa yttertygeln! Gor det, du kan det har - LYFT innertygel. Kom igen nu da, VISA vad du gar for, du SASrider!" Pushigt/"skalligt i tonen" okey.

"Javla karring, du kan ju faaaaaaan inte rida!" Forolampning, inte skall - hor inte hemma pa en ridlektion.

:angel:

Exempel nr 1: Jag hade tyckt det var ett :devil: kacklande. OK, jag ska lyfta yttertygeln. Säg det. Jag behöver inte veta vad jag gör fel, jag vill veta hur jag ska göra för att det ska bli rätt.

Exempel 2: Nej, men jag är här för att lära mig, men det verkar inte som om du kan det.

Måste tillägga en sak: en bra instruktör ser när man försöker göra rätt, även om man inte klarar det (än).

Jag trodde att utskällningarnas tid var över, nu när de gamla ryttmästarna börjar dö ut...tydligen inte.
 
Sv: Skällig ridlärare

Ville bara papeka att vi nog lagger olika mening i ordet skall. Eller jag iaf.

"Kom igen RID! Du kan battre, Sluta hanga pa yttertygeln! Gor det, du kan det har - LYFT innertygel. Kom igen nu da, VISA vad du gar for, du SASrider!" Pushigt/"skalligt i tonen" okey.

"Javla karring, du kan ju faaaaaaan inte rida!" Forolampning, inte skall - hor inte hemma pa en ridlektion.

:angel:

Det är inte så att jag skulle bli arg eller så om jag fått mig exempel ett till livs, men jag hade tröttna fort. Så omständligt och så trist med så mycket ord för att säga så lite.

Det jag får höra av min tränare nu är i stil med:

"Sänk handen, driv, ytterskänklen, andas, slappna av i axlarna, driv, bra där, driv, lätta på innern, driv, upp med tårna, rätt så, bak med axlarna".

Det är en strid ström av kommandon, upprepningarna är inte för att jag inte gör vad h*n säger utan för att jag ska fortsätta/göra mer. Ljudvolymen är det inget fel på, inte direkt viskningar men helt klart svårt att missa. När det flyter så säger jag själv just ingenting, det är tveksamt om jag överhuvudtaget skulle kunna säga något alls utan jag gör vad det jag blir ombedd (efter bästa förmåga) nästan som hjärntvättad eller i trans. Det är bara hästen, jag och rösten som gäller.

Nu är det inte så här hela lektioner (jag rider privat), en del är diskussioner, frågor, förklaringar eller bara tystnad när jag testar. Jag ser lektionen mest ett samarbete, funkar inte något så diskuterar vi det och jag försöker på nytt.

Exempel två är mest bara korkat (och tyvärr inte helt ovanligt) hur någon ska kunna lära sig något av det är obegripligt.
 
Senast ändrad:
Sv: Skällig ridlärare

svarar er alla tre,

jag, personligen, ar en ryttare som svarar bra pa exempel ett for jag blir lite ilsk - pa mig sjalv mest och ja, i arlighetens namn jag "skarper" mig pa ett annat satt. En tranare jag red for pushade sa in utav bara hlvete och nar gransen var nadd dar jag var dryga 2 minuter fran att kliva av hasten och ge honom en rak hoger vralar han ut "GOD i just LOVE YOU when you ride like that!". Jag borjade, sjalvklart, asgarva. Jag ar en san ryttare som kan "mesa" i overkant sa for att jag ska utvecklas i ett snabbare tempo an snigelfart behover jag i manga fall den verbala sparken i roven. En svensk tranare fattade det ocksa, men han roade sig med att retas "Vad mesar du for?! Det dar ar ett STO, hon ar inriden, kom igen, du red en nyinriden HINGST hos mig for flera ar sen - var ar ditt javlar anamma! Sluta Fana dig!" :) Det ar jag absolut helt ok med, de tar ur mig ur mitt skal och peppar bort mig fran mitt jamsande.

Det var lange sedan jag jag "larde mig nagot nytt", utan de sista 10 arens lektioner (de som varit, vilket senaste 5 aren har varit i stort sett obefintliga) har varit for att finslipa och skarpa till det jag redan kan. Givetvis, hos en gron elev sa kan man ju inte pusha pa det viset utan da blir det bara fel. Som 15aring hade jag nog inte kunnat ta det utan att gora allt till pannkaka.

I mangt och mycket handlar det nog om att en bra tranare ser eleven och lar ut/hjalper att utveckla ryttaren pa ett satt som ar anpassat till individen. Jag ar en typ av ryttare, ni ar en annan typ av ryttare osv och vi behover olika, eller kraver olika, saker utav vara instruktorer/larare. De tranare jag namnde ovan t.ex. ar mycket duktiga pa att anpassa sig efter eleven, den svenska kan lika garna kalla in dig till mitten och mycket mjukt och snallt visa och forklara och guida ryttaren. I mina ogon en mycket duktig tranare som bedommer ekipaget och anpassar sig efter det :)
 
Sv: Skällig ridlärare

Jo olika typer av människor behöver olika hjälp, helt klart. Nu har jag ingen aning om vilken nivå du rider på men det låter som du behöver en annan/bättre instruktör om du inte lär dig något nytt längre? Ju mer jag rider dess mer inser jag att jag har mycket att lära, jag trodde det var i stort sett omöjligt att bli fullärd.
 
Sv: Skällig ridlärare

Nja, det handlar om att jag jobbade inom hasteriet sen trottnade jag pa cirkusen och skulle "lagga ner" sa jag drog mig bort fran den delen av hastvarlden. Slutade, som jag skrev, ta lektioner for drygt fem ar sen och inom den gren dar jag tranade ar det samma moment - det ar bara finslipning, finslipning och finslipning + erfarenhet som galler nar man val "satter" momenten. Inte som dressyr dar det ar mer stegvis och nya utmaningar.

Jag hade jattegarna ridit mer lektioner -nu-, men vi ar sa langt fran nagon ryttare som imponerar mig att det inte ar direkt aktuellt.
 
Sv: Skällig ridlärare

Nåja, jag talar verkligen inte om att skälla på barn :laugh: utan att på vuxna i de bästa och näst bästa grupperna på en ridskola tycker jag nog att ridläraren kan kräva lite mer (dvs kräva att en skänkelvikning är bra innan hon säger bra, inte bara att det blev en överhuvudtaget). Då kan den också säga till snabbt/kort om allt håller på att gå åt skogen, om inte annat så för hästens skull faktiskt.

Mitt i en hoppövning tycker jag allt att ett -rid hästen! är ett pedagogiskt instrument inte skäll. Möjligt att -snälla du, skulle du kunna korta tyglarna, driva lite, vända mot hindret i tid, rida rakt mot och anstränga dig lite mer. Låter gulligt, men då skulle jag ju ha ramlar rakt igenom hela övningen innan meningen var klar. Rid! ur den ridlärarens mun betydde just det.

(Om kommentaren sker under övningen förstår man direkt när man gör så och kroppen förstår. Sker det en omständlig överpedagogisk förklaring efteråt kanske det sitter i hjärnan, men inte i kroppen)

Pedagogik i all ära, men (nu händer det kanske inte så ofta i grupperna nämnda ovan iofs) tredje tillsägningen "-ryck inte hästen i munnen" har orsak att vara lite skarpare. Det gäller levande djur. Möjligt att personen i mitten av ridhuset inte var rätt pedagog för just den personen på hästen - dvs ryttaren fattade inte. Personen i mitten av ridhuset har fortfarande ett ansvar gentemot fyrbeningen!
 
Senast ändrad:
Sv: Skällig ridlärare

"Mer ytterskänkel" exempelvis går utmärkt att säga, man måste inte skrika "Nu får du för fan lägga till mer ytterskänkel, du rider ju helt fel!". Jag rider bäst när jag koncentrerar mig och är lugn, och det är jag inte om jag är förbannad på en elak ridlärare. Jag är för gammal för sånt, ridlektionerna ska vara kul och utvecklande. Jag betalar inte nån för att skälla ut mig, det går utmärkt bra att lära folk saker utan att skälla ut dem.

Mmm precis det förklarade jag en gång för en "skällig" ridlärare :D
-jag måste få tid att lugna mig så att jag kan lugna hästen, det tar i alla fall ett varv. Snälla kan du inte låta mig rida ett varv efter tillsägning om att hästen springer, om den fortfarande springer då så får du påminna. :p

Det blev oändligt mycket bättre, min bästa ridlärare ever. Feedback :D
 
Sv: Skällig ridlärare

Jag trodde att utskällningarnas tid var över, nu när de gamla ryttmästarna börjar dö ut...tydligen inte.

Hoppas de aldrig dör ut, jag älskar att rida för dem! (de jag ridit för har haft superempati för hästarna och verkligen brytt sig om att eleverna lär sig något).
 
Sv: Skällig ridlärare

Dör ut gör de ju, nu när kavalleriet är nerlagt. De som finns kvar är väl i åttioårsåldern nu. Själva titeln är ju också försvunnen, med undantag.
Det förekommer än idag att en officer av tradition tituleras "ryttmästaren" (bestämd form singularis). Chefen för Livgardets livskvadron är för närvarande ryttmästaren Johan Wennerholm. Rm Johan Wennerholm har majors grad.
Citat från Wikipedia.

Det fanns mycket bra hästkunskaper inom kavalleriet, och en hel del vettigt tänk. Pedagogiken var det däremot si och så med...Och förståss, en sak vi fortfarande har med oss, det här att göra som man en gång blivit tillsagd, utan att ifrågasätta. Ett måste inom en arme, inte så bra i det civila.
 
Sv: Skällig ridlärare

Mmm det var nog därför vår var tvungen att sluta, 70+ årsåldern. Jag menar mer att det vore hemskt om all den kunskapen och äkta hästkärleken dog ut permanent. De har ju fortfarande ett stall kvar och förhoppningsvis förs väl lite vidare.

Pedagogiken hos de två jag ridit för var perfekt och helt bländande faktiskt (likadant i de gamla texter jag läst). De kunde bara vara lite skarpa ibland, delvis antar jag eftersom de faktiskt föreställde sig att det var meningen att man skulle lära sig ngt, man var inte hopplös/värdelös. Som att hålla ned hälarna tex ;) -upp med hakan så åker hälarna ned. Fungerade på mig i alla fall. :p.

(han förklarade alltid om man frågade)
 
Senast ändrad:
Sv: Skällig ridlärare

Det är helt och hållet upp till oss som lärt av dem, direkt eller i andra hand, att ta tillvara på och föra vidare de kunskaper vi fått. Man kan ju inte hindra att människor dör av ålderdomsssvaghet.
 
Sv: Skällig ridlärare

Jag hade en ridlärare som var otroligt hård när jag började rida i "dressyrspecialen" på ridskolan.

Vet inte hur många gånger jag faktiskt satt med tårar i ögonen av ilska när hon skrek på mig, men jag gjorde något åt det! Jag red!

Hon var dessutom inte hård rakt igenom, blev man ledsen så sänkte hon kraven och man överöstes med beröm när man gjorde rätt! Jag lärde mig otroligt mycket av henne och är tacksam över att hon var hård mot mig, då jag är lite av en "quitter" som ger upp när det blir jobbigt, men hon fick mig att kämpa lite till och komma över det jobbiga och rida istället för att åka häst. :)

Hon var den bästa ridläraren på ridskolan, och hon var hård mot de som hon märkte kunde ta det. Mot yngre elever var hon rättfram, men inte hård eller elak. Man lärde sig mycket mer av henne än de ridlärare som knappt vågade påminna en när man gjorde fel för tjugonde gången...
 
Sv: Skällig ridlärare

Det är ju bättre att rida för en ridlärare som skäller och rättar till en, än en ridlärare som säger "bra" även när det inte är bra.

Tyvärr är ju alternativ nr ett väldigt sällsynt, medan alternativ nr två finns överallt och folk gillar dem bättre eftersom folk blir glada av att höra att de är duktiga. Det är ju inte mer än mänskligt, men när man får mer rutin och kunskap så inser man att man inte lär sig ett skit av dessa lärare.

Visst är ett mellating det bästa, men dessa är nog väldigt sällsynta i jämförelse, ffa när det handlar om ridskolor.
 
Sv: Skällig ridlärare

Delvis KL

Jag fattar inte var likhetstecknet mellan att skäll och ge konstruktiv kritik kommer ifrån och likhetstecknet mellan att inte skälla och bara säga "bra"?

Jag får en känsla av att många har en i mina ögon konstig definition på skäll, att skäll är lika med undervisning, tillsägelser, uppmaningar, instruktioner och rättelser. Vad kallar man i så fall en som verkligen skäller (skriker, talar om hur dålig man är och hur dumt man burit sig åt i hårda ordalag och med hög röst) och bär sig åt? För mig är själva utskällningen direkt tidsslöseri.
 
Sv: Skällig ridlärare

Håller helt med, och som du redan skrivit tidigare så har skäll i ordets rätta bemärkelse inget med pedagogik och effektiv inlärning att göra ö.h.t, det är allmänt etablerat sen urminnes tider när det gäller inlärningskurva och inlärningsförmåga hos folk. (och fä med för den delen : ) Lika lite som pedagogik och effektiv inlärning har att att göra med att endast höra bra hela tiden oavsett om det är bra eller inte : )
 
Sv: Skällig ridlärare

Håller med mackan - och dig lobelia om detta:
Jag fattar inte var likhetstecknet mellan att skäll och ge konstruktiv kritik kommer ifrån och likhetstecknet mellan att inte skälla och bara säga "bra"?

Om jag anser mig omgiven av idioter som inte förstår att ta till sig det jag försöker förmedla är jag inte en bra instruktör/pedagog.

Förutom det pedagogik & inlärning handlar det för mig om respekt. En instruktör som har respekt för sina elever kan ofta vräka ur sig i stort sett vad som helst utan att individen tar illa vid sig.
 
Senast ändrad:
Sv: Skällig ridlärare

Personligen rent ut sagt hatar jag i princip att rida för lärare som daltar för en, som sägar att man är duktig och de ser fint ut hela tiden. Jag rider iaf inte en lektion och betalar X-antal hundra för att höra att de ser ganska bra ut. De jag vill höra är de ja kan göra bättre, hur ja ska utvecklas, de är därför jag rider för tränade. Annas kan ja lika gärna be mina mor och farföräldrar komma och titta när ja rider för då får man höra åååh va du är duktig!!
Jag tar inte åt mig kritiken på de sättet att jag känner mig värdelös utan snarare NU jäklar ska ja ta till mig de här och rida bättre för de är ju trotts allt de jag vill?
Och visst är det klart att läraren måste säga till NÄR man väl gör rätt, Absolut! de är superviktigt att man får höra när man gör rätt. men som sagt varför rida lektion när man inte får höra vad man måste förbättra för att bli en bättre ryttare och kunna rida den där hästen så himla bra.
De är tufft att rida! de är inte lätt! därför måste man kanske ta kritiken och inse att de är där för att göra en till en bättre ryttare och inte för att klanka ned på en?
 

Liknande trådar

Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 177
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
10 729
Senast: Juli0a
·
Hästmänniskan Hej! Jag är en 21-årig tjej som är enormt enormt ridsugen igen, men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga som återfallsryttare...
Svar
8
· Visningar
2 540
Senast: Ramona
·
Ridning Jag är 25 år gammal och har haft ett stort hästintresse hela livet.Började rida på ridskola i 6-årsåldern och red en gång i veckan tills...
Svar
13
· Visningar
2 237

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Barmarksdrag/canicross
  • Uppdateringstråd 29
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp