Av alla osannolika ställen en äkta norrlänning kan hamna på flyttade jag hipp som happ till Skåne. Det finns en hel del jag inte förstår mig på i detta sydliga landskap. Till exempel är vädret. Hur står ni ut? Vintern, om man nu kan kalla det för vinter, är svinkall. Det regnar och blåser hela tiden och hur mycket kläder jag än sätter på mig fryser jag. Sommaren är alldeles för varm. Hur klarar ni er utan att få värmeslag? Jag svettas konstant, dricker vatten som en kamel och orkar knappt lyfta ett finger.
En annan sak är skånskan. Den låter ju som kinesiska i 180. Hur i hela halva världen kan ni förstå varandra? När förra arbetsgivaren skulle beskriva hur jag skulle göra stod jag som ett levande frågetecken och var tvungen att genant säga: Kan du ta det igen, lite saktare? Det ännu mera genanta var när jag inte förstod det ens andra gången utan en tolk var tvungen att kallas in som pratade någorlunda begripligt.
Ibland, eller om sanningen ska fram, ganska ofta, frågar jag mig hur det kom sig att jag egentligen flyttade hit och hur det kommer sig att jag stannar kvar i alla fall ett par åt till. Den enda anledningen jag kan komma på är väl våren. Den skånska våren är fantastisk. Dock slår den inte norra Norrlands vårvinter med gnistrande snö, klartblå himmel och en sol som värmer underbart.
Nej, det är bara att erkänna det. Jag har hemlängtan. Det konstigaste i denna hemlängtan är att det jag främst saknar från min barndom är klimatet och språket.
Så, kära skåningar: HUR STÅR NI UT.
En annan sak är skånskan. Den låter ju som kinesiska i 180. Hur i hela halva världen kan ni förstå varandra? När förra arbetsgivaren skulle beskriva hur jag skulle göra stod jag som ett levande frågetecken och var tvungen att genant säga: Kan du ta det igen, lite saktare? Det ännu mera genanta var när jag inte förstod det ens andra gången utan en tolk var tvungen att kallas in som pratade någorlunda begripligt.
Ibland, eller om sanningen ska fram, ganska ofta, frågar jag mig hur det kom sig att jag egentligen flyttade hit och hur det kommer sig att jag stannar kvar i alla fall ett par åt till. Den enda anledningen jag kan komma på är väl våren. Den skånska våren är fantastisk. Dock slår den inte norra Norrlands vårvinter med gnistrande snö, klartblå himmel och en sol som värmer underbart.
Nej, det är bara att erkänna det. Jag har hemlängtan. Det konstigaste i denna hemlängtan är att det jag främst saknar från min barndom är klimatet och språket.
Så, kära skåningar: HUR STÅR NI UT.