Sv: Skattesänkningar ska prioriteras
Det bästa av båda världar
Ekonomi är ju för mig ren teknikalitet, det viktigaste är vilken värld vill vi ha, vilka mål för samhället är viktiga, hur viktig är individen. Men man skall heller inte glömma att ställa sig frågorna om vad makt gör med individen.
Det tråkiga i livet är att alla faktiskt inte har samma förutsättningar, hur gärna man än vill att det skall vara så. Skall man värna de sämst ställda? Om man själv hade varit i den situationen, hur hade man då velat bli behandlad?
Ja, frågorna är hur många som helst
, men som sagt det är på idéplanet som diskussionerna blir intressanta och jag saknar dessa diskussioner i den offentliga debatten, allt är teknikaliteter.
Personligen tror jag på en stark statsapparat, men som inte ingriper mer än nödvändigt och korrigerar för felaktigheter i marknaden, utifrån de övergripande målen som finns för ett samhälle, det är alltså helheten samt de sämst ställda i fokus. Vad kan man göra för att ge en medmänniska fler valmöjligheter i livet? Utbildning till ex, inte fas 3 som av det jag hört verkar närmast fördummande. Trygghet, följa ingångna avtal, inte mörka och strunta i att höja socialförsäkringsbeloppen för att det motverkar något syfte. Hade regeringen och riksdagen följt avtalen så hade arbetslöshetsersättningen var väsentligt högre. Jag har för mig att den inte var höjd sedan 2004 (jag kan ha fel årtal), samma sak för vissa andra grupper.
Med detta menar jag inte att staten skall styra á la kommunism eller socialism eller för den delen fascism, men inte heller kapitalism, någon lärdom borde vi ju dra av historien
Jag skulle nog, kom jag på, vilja beskriva staten som en motvikt till marknaden, alltså att det finns ett spänningsförhållande mellan dessa, dynamiskt förhoppningsvis.
Och som en slutkläm, jag tror att många av oss har det litet "för bra" idag så vi har tappat både ord och känslor för begrepp som empati, medmänniska och solidaritet med sämre lottade. På väg eller redan där till ett nytt the-me-decade.
Det bästa av båda världar
Ekonomi är ju för mig ren teknikalitet, det viktigaste är vilken värld vill vi ha, vilka mål för samhället är viktiga, hur viktig är individen. Men man skall heller inte glömma att ställa sig frågorna om vad makt gör med individen.
Det tråkiga i livet är att alla faktiskt inte har samma förutsättningar, hur gärna man än vill att det skall vara så. Skall man värna de sämst ställda? Om man själv hade varit i den situationen, hur hade man då velat bli behandlad?
Ja, frågorna är hur många som helst
Personligen tror jag på en stark statsapparat, men som inte ingriper mer än nödvändigt och korrigerar för felaktigheter i marknaden, utifrån de övergripande målen som finns för ett samhälle, det är alltså helheten samt de sämst ställda i fokus. Vad kan man göra för att ge en medmänniska fler valmöjligheter i livet? Utbildning till ex, inte fas 3 som av det jag hört verkar närmast fördummande. Trygghet, följa ingångna avtal, inte mörka och strunta i att höja socialförsäkringsbeloppen för att det motverkar något syfte. Hade regeringen och riksdagen följt avtalen så hade arbetslöshetsersättningen var väsentligt högre. Jag har för mig att den inte var höjd sedan 2004 (jag kan ha fel årtal), samma sak för vissa andra grupper.
Med detta menar jag inte att staten skall styra á la kommunism eller socialism eller för den delen fascism, men inte heller kapitalism, någon lärdom borde vi ju dra av historien
Jag skulle nog, kom jag på, vilja beskriva staten som en motvikt till marknaden, alltså att det finns ett spänningsförhållande mellan dessa, dynamiskt förhoppningsvis.
Och som en slutkläm, jag tror att många av oss har det litet "för bra" idag så vi har tappat både ord och känslor för begrepp som empati, medmänniska och solidaritet med sämre lottade. På väg eller redan där till ett nytt the-me-decade.
Senast ändrad: